Klimatdebatt i Eskilstuna-Kuriren

I Eskilstuna-Kuriren 28 januari 2013 publicerades inte mindre än fyra debattinlägg om klimatfrågan, varav tre från den i detta sammanhang goda sidan. Jag passade på att komma med några repliker via Facebooks insticksprogram.

Först den onda sidan, representerad av miljöpartisten Björn Lymar, som besvarade tidigare inlägg från Sture Åström. Han avslutar så här:

Att mänsklig verksamhet påverkat miljö och klimat är ställt utom allt tvivel. Samma sak med ökning av växthusgaser. Även om det finns en och annan förnekare så kan vi andra vara överens: kolet i de fossila bränslena hör inte hemma i vår atmosfär.

Det här råkar vara ett halmgubbeargument, eftersom Åström inte förnekat växthuseffekten utan bara hävdat att den är försumbar. Men det finns en annan invändning som jag själv kom med:

Skulle någon kunna förklara för mig varifrån de enorma koldioxidutsläpp kom som fick den senaste istiden att ta slut för sisådär 10 000 år sedan? Det fanns ju inga industrier på den tiden, än mindre då någon bilism; och såvitt jag vet hade människorna inte ens börjat med boskapsskötsel, så utsläppen kan ju inte ens ha kommit från kobajs. – Och jag frågar alltså bara om den senaste istiden, inte om de tidigare växlingar mellan istider och betydligt varmare klimat som förekom långt innan det ens fanns människor på jorden.

Så Sture Åström själv, som återigen tar upp klimatalarmisternas förvanskningar av data. Min replik:

Jag tror säkert att Sture Åström har rätt; och jag tror också att IPCC medvetet förvanskar data för att skrämma oss till underkastelse under kraven på industrisamhällets avveckling. Vad jag saknar är en diskussion om vad som skulle hända om dessa krav gick igenom. Man föreslår allt från 25% till 60% minskning av koldioxidutsläppen, med allt vad det skulle medföra i sänkt levnadsstandard och rentav återgång till förindustriella förhållanden. – Jag har översatt en artikel av George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik, som förklarar detta.

Så ett inlägg av fysikläraren Ludmila Hell, som bl.a. skriver:

Flera nyheter är sensationella tillsammans: De officiella förvaltarna av hypotesen om koldioxidens katastrofala uppvärmning börjar inse dess brister. […] Sedan NASA i 20 år har negligerat andra drivkrafter än koldioxid, inser de nu att solen medverkar. […] Den mest uppenbara förklaringen är naturliga variationer. […] Den kosmiska strålningen minskar, när solsystemet i sin vandring passerar mellan Vintergatans spiralarmar. Då stiger jordens temperatur, vilket enligt Henrik Svensmark beror på att färre moln bildas. Hans teori får alltså mycket starkt stöd. […] Därmed återstår för koldioxiden bara liten eller obetydlig verkan.

Min replik:

Utan att vara expert vill jag ändå påstå att Henrik Svensmarks teori är den rimligaste jag har stött på. Den förklarar ju de enorma klimatförändringar – istider avlösta av betydligt varmare perioder – som förekommit i alla tider, långt före den industriella revolutionen, ja, långt innan det ens fanns människor på jorden. Hela denna långa historia av klimatförändringar är ju något som dagens ”klimatalarmister” helt bortser ifrån och förtiger så gott de kan. Säkert kommer de att göra sitt bästa för att bortse från och förtiga Svensmark också. Men sanningen är på marsch, även om den går på larvfötter.

Till sist ett inlägg av Keijo Hokkanen, klimatrealist. Han inleder så här:

Efter att ha tagit hand om effekterna av global uppvärmning genom snöskottning flera år i rad nu, har jag börjat bli mer och mer förvånad över det kollektiva och sektliknande beteende hos media och beslutsfattarna à la 30-talets Tyskland.

Han hade andra bra poänger också, men jag hakade på här:

Parallellen med 30-talets Tyskland är mitt i prick. Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, tror folk att den är sann, enligt en icke helt okänd propagandaminister från den tiden.

Här blev det lite debatt, och någon hävdade att det visserligen förekommit små klimatförändringar i det förflutna, men de vi ser idag är så väldigt mycket värre. Så jag fick upprepa det här med istider:

Att klimatförändringarna idag skulle vara värre än förr är ju fullständigt nonsens. Lär man inte längre ut i skolorna att vi har haft återkommande istider? Att den senaste tog slut för ca 10000 år sedan och att vi därefter har haft en långsam men stadig landhöjning? Att vi hade betydligt mildare klimat här i Skandinavien under bronsåldern än vi har idag? Eller att vi hade en köldperiod som kallas ”lilla istiden” och som kulminerade vid mitten av 1600-talet och bl.a. gjorde det möjligt för svenska armén att tåga över Bälten? Eller har alla dessa forskningsrön kullkastats? Skulle inte tro det…

I dagens EK (29 januari) kom det också en kort replik till Lymar från Sture Åström, där han bemöter Lymars halmgubbeargument:

Jag har inte förnekat människans klimatpåverkan, men visat att koldioxiden inte kan göra något som märks.

Jag passade på att upprepa mitt huvudargument:

OK, Sture Åström; men det verkliga hotet mot vår överlevnad är ju de drastiska nedskärningar av koldioxidutsläppen som föreslås och som, om de genomförs, kommer att strypa vår industricivilisation och driva oss tillbaka förindustriell tid. [Jag kursiverar ”om de genomförs”, eftersom det är fullt möjligt att t.o.m. våra politiker tar sitt förnuft till fånga, när de ser vart det barkar hän. Man får inte vara hur pessimistisk som helst.]

Både du och jag är pensionärer och kommer förmodligen att vara döda innan detta sker. Men vi borde ändå ägna någon liten tanke åt de framtida generationer som kommer att få leva sina liv i armod.

Jag hade tänkt skriva ”förhoppningsvis” i stället för ”förmodligen”, men det avstod jag ifrån. Men jag ser förstås inte direkt fram emot att leva i framtidens människofientliga men ack så ”miljövänliga” och ”klimatsmarta” samhälle.

Om mina repliker har någon som helst effekt återstår att se. Men det är ändå ett gott tecken att Eskilstuna-Kuriren åtminstone låter det sunda förnuftet i klimatfrågan komma till tals.