Mises på svenska!

Ludwig von Mises bok Economic Policy – ursprungligen en serie föreläsningar som han höll i Buenos Aires 1959 – finns nu tillgänglig i svensk översättningsvenska Misesinstitutets webbsida. Det är meningen att de sex föreläsningarna ska läggas ut veckovis, varje onsdag, och sedan ska det komma en pdf-fil med hela översättningen.

Jag har kollat översättningen och tycker att den är hyfsat kompetent. 😉

Originalet finns f.ö. att läsa här.

Bloggrekommendation

Visserligen kommer världen, enligt vanligtvis välunderrättad källa, att gå under någon gång i eftermiddag; men om den till äventyrs inte skulle gå under och ni vill gardera er mot penningväsendets undergång i form av hyperinflation, kan jag rekommendera Per Nilssons blogg Mengerian. (Döpt efter Carl Menger.)

Uppdatering 2015: Sedan någon tid är denna blogg privat och skyddad.

Gårdagens äventyr

Steg upp i svinottan, drack kaffe och lämnade sedan min sambo åt hennes öde för att i stället ta tåget till Stockholm tillsammans med Henrik och Emmelie. Efter en frugal frukost på McDonalds på Centralen gick vi i sakta mak till Slottsbacken för att besöka Myntkabinettet. Och vad hade vi där att göra? Jo, det var ett evenemang kallat FreedomFest för oss alla som tycker frihet är lite festligare än slaveri. Ett antal mer eller mindre kända föredragshållare talade om olika frihetsrelaterade ämnen. Här några av höjdpunkterna:

Matematikern Tanja Bergkvist talade om ”Genusvansinne och fördumningsindustri”. Min enda invändning mot detta är att Tanja pratade så fort att det ibland blev svårt att hänga med i svängarna. Men hellre än att försöka referera hennes anförande rekommenderar jag er att besöka hennes blogg, som faktiskt är oerhört underhållande, trots det egentligen rätt allvarliga ämnet. Ett litet smakprov bara:

I processen för att vinna legitimitet i vetenskapssamhället har ett avståndstagande från politiken och ett fokus på grundforskningsfrågor varit centralt. Att Nationella sekretariatet för genusforskning sedan i juli i år förutom att stödja och främja genusforskningen även har uppdraget att informera om och vidareutveckla metoder för jämställdhetsintegrering fick flera av deltagarna på hearingen att lyfta frågan om relationen mellan teoretisk genusforskning å ena sidan och jämställdhetspolitik, jämställdhetspraktik och tillämpad jämställdhetsforskning å den andra. Flera uttryckte också kritik och oro över att sekretariatets dubbla uppdrag ska leda till att genusforskning och jämställdhetsforskning blandas ihop, att jämställdhetsforskning ska vinna mark på genusforskningens bekostnad och att den senare därigenom förlorar i legitimitet, bredd och kritisk potential. Genusforskarna Malin Rönnblom [ordförande för Sveriges Genusforskarförbund] och Ulrika Dahl var två av kritikerna. – Vi talar väldigt mycket om att forskningen skall vara applicerbar i relation till politiken, det blir nästan som en beställar – utförardiskussion. Hur blir det med grundforskningen inom fältet, frågade sig Rönnblom.

Och det här var inte ens satir utan ett citat. Ett till, för att illustrera:

Stina Kållberg, informatör för Karlskoga kommun där man har tillämpat jämställd snöröjning nu i vår, beskriver vad det går ut på. Det började som en hemuppgift till sista dagen på en JGL-utbildning (Jämställd Göra Lära) för avdelningschefer och ledningsgrupp från Karlskoga kommuns samhällsbyggnads-förvaltning. Det var på hösten, vintersäsongen närmade sig och gatuchefen, en av deltagarna på utbildningen ställde frågan: vad händer om vi ser på snöröjningen ur jämställdhetsperspektiv? Det som kom fram var att ringleder och bilvägar röjdes före gång- och cykelvägar. Traditionellt manliga domäner prioriterades, lastbilar och arbetsplatser med övervägande manliga anställda. Bilar prioriterades före cyklande och de som åker kollektivt, färdsätt som i större utsträckning används av kvinnor. Detta gjordes givetvis inte medvetet utan följde den tradition som gällt sedan årtionden tillbaka, kanske ännu längre. Numera gör vi annorlunda. Gång-/cykelvägar och busshållplatser har generellt högre prioritet eftersom en decimeter snö är svårare att ta sig fram i med cykel än med bil, även snöplogkanter vid busshållplatser måste tas omhand tidigare.

Maggie Thauersköld Crusell talade under rubriken ”Klimathotet desarmerat”. Kontentan av hennes föredrag var att klimathotet är överdrivet.  Men det visste vi väl redan? (Som jag sagt flera gånger förr är det verkliga hotet att de åtgärder som föreslås för att hindra att vi får varmare somrar och mildare vintrar i framtiden ska driva oss tillbaka till förindustriell tid med svält och umbäranden som resultat. Tyvärr kommer den aspekten oftast bort i debatten. Jag får återigen länka till George Reismans artikel The Arithmetic of Environmentalist Devastation.)

Jonas Himmelstrand, ordförande för Rohus – Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige, talade om just hemundervisning. Hemundervisning, eller ”home schooling”, är stort i USA och en del andra länder, men här i Sverige är det svårt att ens få tillstånd att undervisa sina egna barn hemma – trots att all ”vetenskap och beprövad erfarenhet” säger att hemundervisade barn klarar sig bättre än skolundervisade (inte så konstigt, med tanke på att vår skola befinner sig i förfall). Flera kommuner har förbjudit föräldrar att hemundervisa och till och med belagt det med vite; och flera familjer har reagerat på detta genom att gå i exil till något annat land, t.ex. Norge. Och den nya skollagen från 22 juni 2010 rentav förbjuder hemundervisning. (Det finns en namninsamlingslista på Rohus hemsida, där man kan protestera mot denna rättighetsinskränkning.)

Det enda land utom Sverige som förbjuder hemundervisning är Tyskland, och det förbudet daterar sig från 1938. Ni kanske har vaga minnen från historieundervisningen om vilken ideologi som var förhärskande i Tyskland vid denna tid… Men lagen finns alltså fortfarande kvar.

Torgny Persson, VD för Liberty Silver, förklarade för oss vad pengar är och hur ”fractional reserve banking” fungerar. Inget nytt för oss som studerat ”österrikisk” ekonomi, men hans framställning av saken var föredömligt klar och pedagogisk. Vad händer när man tar ett lån i banken nuförtiden? I stort sett inget annat än att ett penningbelopp skapas ”ur tomma intet”. Men banken ska ju ha någon procent i ränta på de utlånade pengarna också; så varifrån kommer räntepengarna? Ja, de skapas också ”ur tomma intet”, genom någon annan utlåning. Och var ska det sluta? Med hyperinflation, förstås. När hyperinflationen ska inträffa är bara en tidsfråga. Och enda sättet för en enskild person att gardera sig mot detta är att ha åtminstone en del av sina besparingar i ädelmetaller.

(Jag passade på att fråga hur stor risken för hyperinflation här i Sverige är inom de närmaste åren, men någon exakt tidsangivelse är omöjlig att ge. Att det så småningom kommer att ske är säkert till 100%.)

Övriga anföranden var också intressanta, men det här var alltså höjdpunkterna.

Det enda riktiga lågvattenmärket var några översättningar av artiklar av Mises, Rothbard, m.fl. som låg utlagda. Jag tog en titt på dem, men jag klarade helt enkelt inte av att läsa dem; det var för många konstigheter i översättningarna. (T.ex. utnämndes Mises till ”rektor” för den österrikiska skolan. I originalet står det ”dean”, och det ordet har faktiskt fler betydelser än ”rektor”; ”främste företrädare” är vad som passar bäst i detta sammanhang.)

Dagen avslutades med öl på ett ställe vid Slussen, och sedan bar det av hemåt. Sambon hade överlevt det öde jag lämnat henne åt.

PS. Ett par av de bästa föreläsningarna finns nu också på video:

Genusvansinne och fördumningsindustri
Hemskolning i Sverige
Inflation är stöld, både förr och nu

Samvetsbetänkligheter

Jag har alltid haft lite dåligt samvete över att vara statstjänsteman. Jag har dövat mitt samvete genom att intala mig själv att det arbete jag utfört i statens tjänst i varje fall inte varit destruktivt (jag har inte jobbat som tulltjänsteman). Bibliotek är viktiga institutioner i varje civiliserat samhälle; bibliotek och arkiv utgör ”en nations minne”. Utan gedigna historiska kunskaper är det omöjligt att förstå nutiden och att förutspå eller planera för framtiden. Nu sägs det visserligen att det enda vi lär av historien är att vi ingenting lär oss av historien, men det är en sanning med viss modifikation. I varje fall har jag dragit mitt strå till stacken genom att jobba på bibliotek och förvalta en del av kulturarvet. Om sedan bibliotek och arkiv ska driva i offentlig eller privat regi är en annan fråga. Men jag lever inte i någon framtida utopi där allt utom statens kärnfunktioner (skydd av individens rättigheter, upprätthållande av lag och ordning) har privatiserats; jag lever i den verklighet jag har omkring mig nu (eller hade under perioden 1984–2009); och i den verkligheten passade jag rätt bra in som biblioteksanställd.

Alltnog; häromdagen besökte jag min gamla arbetsplats, Roggebiblioteket i Strängnäs, en filial till Kungliga biblioteket. Jag plockade med mig en broschyr från KB, ”Vetande i vår tid”, och i den kan man läsa följande:

Bibliotekets samlingar tillhör den svenska staten, det vill säga det svenska folket.

Läge att citera Nietzsche:

Staten är det kallaste av alla kalla odjur. Kallt krälar denna lögn ur dess mun: ”Jag, staten, är folket.”

Den här kommentaren lade jag in på KB:s Facebooksida. Jag trodde förstås att varenda KB-medarbetare skulle bli topp tunnor rasande på mig för att jag sagt att KB:s förankring är statlig men inte för den skull folklig. I stället fick jag en gilla-markering från KB. Men i själva verket var det bara sidans administratör som gillade min kommentar:

Kan man inte ta sånt här så hade det varit illa ställt.

Men mitt samvete lämnar mig ingen ro. Hur samhällsnyttigt har mitt arbete egentligen varit? Jag lade in följande kommentar:

Vi som jobbar (eller, i mitt fall, har jobbat) på KB får ju ytterst vår lön från skattebetalarna, d.v.s. från folket – eller i varje fall från den del av folket som faktiskt dignar under skattebördan. [Se min artikel Skattefrihet för offentliganställda.]

Jag måste, för mitt samvetes skull, anta att skattebetalarna verkligen efterfrågade min arbetsinsats. Men jag har mina gnagande tvivel. För vilken skattebetalare är egentligen intresserad av vilka elzevierer som tryckts av Amsterdamofficinen resp. Leidenofficinen? Vilket boktryckarmärke som pryder titelsidan, Enstöringen eller Minerva? Eller vad de har för nummer i andra elzevierkataloger?

Och vilken skattebetalare har intresse av att veta att somliga av de böcker jag katalogiserat ursprungligen ägts av berömda personer som Michael Agricola, Georg Stiernhielm eller Hugo Grotius?

Eller, för den delen, om en bok har skinnband, pergamentband eller marmorerat pappband?

Nåja, mina personliga samvetsbetänkligheter är förmodligen av ringa intresse för resten av mänskligheten. Men de som klickar på mina länkar ovan kanske lär sig något nytt om vårt kulturarv.


Uppdatering 10 maj 2016: Här är Michael Agricolas namnteckning:

David Hume 300 år

Igår fyllde David Hume 300 år. Tyvärr upptäckte jag inte detta förrän klockan passerat midnatt; men jag vill ändå hylla honom genom att reprisera min uppsats Hume om kausalitet och induktion.

Skattefrihet för offentliganställda

Som någon kanske erinrar sig skrev jag för några år sedan en artikel under rubriken Skattefrihet för offentliganställda, där jag menade (och ledde i bevis) att inkomstskatten för offentliganställda borde slopas, eftersom den faktiskt är rent fiktiv. Jag trodde att jag var ensam om att ha upptäcka detta egentligen skäligen enkla faktum. Men idag framförs samma förslag i en artikel på Newsmill av Jonatan Forssberg-Gillving (en person jag aldrig förr hört talas om).