Fortsatt klimatdebatt i Eskilstuna-Kuriren

Klimatdebatten i Eskilstuna-Kuriren har fortsatt sedan jag senast skrev om den – och redaktionen ska hållas räkning för att den låter båda sidor komma till tals. Här några höjdpunkter och något enstaka lågvattenmärke.

$ $ $

Den 18 februari skriver Tommy Classon att miljöpolitiken är en bluff och drar paralleller med gångna tiders häxprocesser (något som han förstås senare blev avhånad för av Björn Lymar och andra skribenter). – En kommentator gav en intressant länk, en intervju med meteorologen Lennart Bengtsson.

$ $ $

Den 26 februari kom det ett riktigt vettigt inlägg från Tege Tornvall. Bl.a. påpekar han att koldioxidutsläppen också har positiva effekter:

…den alstrar även energi, oundgänglig bristvara för Jordens nödlidande miljarder.

Varken CO2 eller vattenånga är gifter utan tvärt om nyttiga för livet på Jorden. CO2 är genom fotosyntes växtlighetens livsnödvändiga näring i samspel med sol och vatten. Att mer CO2 får det att växa mer kan inte nog ofta upprepas.

Han påpekar också miljörörelsens människofientlighet:

Allt detta bygger på synen på människan som ond, varg i veum = våldsverkare i helgedomen. Det är i grunden en människofientlig syn och leder till människofientlig politik.

(Tege Tornvall debatterar också flitigt på Newsmill, bl.a. om klimatfrågan. Och han finns också på Facebook.)

$ $ $

Andreas Kuehnle skriver i en insändare 27 februari:

Historien är då, sammanfattningsvis, mycket enkel: människan bränner olja som producerar koldioxid som absorberar värme som leder till högre temperaturer som vi kan mäta och som kallas global warming.

Jovisst, men frågan är ju om detta motiverar en avveckling av vår industricivilisation och en återgång till förindustriella förhållanden. (Om historiekunskaperna skulle sina, kan jag upplysa om att den tiden karaktäriserades av en hel del misär.) Men om man anser det, kan man lika gärna löpa linan ut och förespråka mänsklighetens utrotning. Det skulle rädda klimatet, åtminstone på kort sikt. På lite längre sikt finns det andra faktorer som påverkar klimatet, sådana som i gångna tider gett oss istider omväxlande med interglaciära perioder.

$ $ $

Och så återkommer Björn Lymar 2 mars med ytterligare ett svar till Sture Åström. Den enda poängen med hans svar är att det finns många olika faktorer som påverkar klimatet, och att koldioxid är en av dem. Som vi inte visste det. Och som om någon skulle ha förnekat det – allt debatten handlar om är ifall det är den fullständigt avgörande faktorn eller bara en faktor bland många andra. – Alltnog, så kom jag med följande svar, som i och för sig bara upprepar vad jag sagt många gånger förr; men det behöver upprepas:

Nu när Björn Lymar utropat sig som segrare i debatten mot Sture Åström återstår alltså bara ”en debatt som handlar om hur vi verkligen ska klara av att dämpa, bromsa och hindra vår […] påverkan på miljö och klimat” – m.a.o. en debatt om hur strypningen av vårt industrisamhälle ska gå till och hur snabbt den ska genomföras.

IPCC förespråkar en nedskärning av koldioxidutsläppen på 60% till år 2050. Eftersom snart sagt all mänsklig verksamhet – industrier, bilar, flygplan, ja t.o.m. boskapsskötsel –  medför koldioxidutsläpp, skulle det medföra mer än en halvering av all materiell produktion på några decenniers sikt; m.a.o. mer än en halvering av vår levnadsstandard. För oss i västvärlden skulle detta innebära en återgång till förindustriella förhållanden. Vad det skulle innebära för mindre utvecklade nationer får ni själva försöka föreställa er.

Det kan inte nog betonas att detta är sant alldeles oavsett om AWG-förespråkarna eller skeptikerna har rätt i debatten om global uppvärmning. Skulle AWG-förespråkarna ha rätt, innebär det att klimat och miljö ”räddas” till priset av vår industricivilisations undergång. Skulle skeptikerna ha rätt, innebär det att industricivilisationen går under utan att det gör ett smack för att ”rädda” klimatet.

Det här begriper nog ”miljövännerna” också, ifall de bara tänker efter en smula. Så de struntar i att tänka efter.

”De som inser miljörörelsens häpnadsväckande onda natur får aldrig upphöra att bekämpa den.” – George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik.

Uppdatering 11 mars 2013: I dagens Eskilstuna-Kuriren finns dels en replik från Tommy Classon, dels en replik till Tege Tornvall från David Kihlberg och Pär Holmgren. Jag saxar slutklämmen:

Global uppvärmning är redan ett faktum och vi måste förbereda oss på ett förändrat klimat. Men vi har ännu möjlighet att begränsa uppvärmningen och undvika de värsta scenarierna som forskarna varnar för.

Min kommentar:

Klimatförändringarna har alltså två huvudorsaker: dels naturliga orsaker (som solens aktivitet, fler eller färre solfläckar), dels våra koldioxidutsläpp. De naturliga orsakerna kan vi av naturliga skäl inte göra något åt; varken statliga eller överstatliga dekret kan öka eller minska antalet solfläckar; så stor är varken statens eller Förenta nationernas allmakt. Koldioxidutsläppen, däremot, kan vi göra något åt: det är bara att sluta släppa ut koldioxid i atmosfären.

Eftersom så gott som all mänsklig verksamhet, från boskapsskötsel till avancerad industri, ger koldioxidutsläpp, betyder det att vi måste återgå till jägar- och samlarstadiet för att göra något åt dem. (Allrahelst borde förstås mänskligheten utrotas, så att ingen kan få för sig att avancera från jägar- och samlarstadiet.)

Om någon tycker att jag överdriver här, vill jag påpeka att FN:s klimatpanel (IPCC) förordar en nedskärning av 60% av utsläppen fram till år 2050. Det skulle inte räcka för att driva oss tillbaka till jägar- och samlarstadiet, men det skulle gott och väl räcka till att driva oss tillbaka till tiden fören den industriella revolutionen. Och det skulle inte utrota mänskligheten, utan ”bara” döma den till ett liv i misär.

Men eftersom de naturliga orsakerna fortfarande finns kvar, skulle inte ens dessa drastiska åtgärder räcka till för att ”rädda klimatet”, Däremot skulle det göra en hel del för att genomdriva miljörörelsens industri- och människofientliga agenda.

De som påstår sig bekymra sig om våra efterkommandes liv och välbefinnande måste först genomskåda och sedan bekämpa denna agenda. Den är ett recept för massmord.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.