Bojkotta FN-dagen!

Idag är det FN-dagen, och på Facebook uppmanas jag att bojkotta den. Nu har jag aldrig någonsin firat denna dag, så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna bojkotta den mer än jag redan gör. Men för den goda sakens skull kör jag en repris på en ”nätnattväktare” från 2001.

Annonser

George Reisman gör det igen!

Jag måste helt enkelt rekommendera George Reismans senaste bloggpost (också publicerad på Misesinstitutets hemsida).

Jag blev också inspirerad att skriva en egen bloggpost i ämnet, baserad på Reismans uppsats.

Besöksrekord för min engelska blogg

Normalt får jag vara glad om jag har ett tjugotal besökare om dagen på min engelska blogg. Men igår hade jag 110 besökare. Anledningen var att jag skrev en bloggpost om Paul Krugmans oärlighet, som sedan Stuart Hayashi länkade vidare till på Facebook. Ett tack till Stuart!

Gratis bussresor i Eskilstuna

(Man måste blogga om vardagsnära ting också.)

I Eskilstuna var det tidigare två kategorier som fick åka gratis på bussen: dels skolungdomar, dels personer som fyllt 75. Numera måste även personer mellan 75 och 120 betala för bussbiljetten, medan skolungdomarna fortfarande får åka gratis. Med anledning av detta skrev jag följande insändare i somras:

Jag åker sällan buss, eftersom jag fortfarande har pigga ben och kan pallra mig ner på stan för egen maskin. Men från en jämnårig närstående med inte fullt så pigga ben har jag hört att om en buss är knökfull med skolungdomar som åker gratis, och det stiger på en pensionär med rollator på bussen, så är det ingen skolungdom som reser sig upp och erbjuder pensionären sittplats.

Ändå finns det alltså inte på den politiska agendan att ta bort eller skära ner de fria bussresorna för skolungdomar – bara att ta bort de fria bussresorna för pensionärer över 75.

Hur kommer sig det? Förklaringen är lika enkel som brutal: skolungdomar representerar framtiden. Det är skolungdomarna som i framtiden ska rösta fram våra politiker till makten och hjälpa till att driva igenom de skattehöjningar som ska värdegarantera framtidens politikerpensioner.

Vi äldre representerar forntiden. Vi kommer ändå snart att dö ut. Våra röster är inte så viktiga.

Per-Olof Samuelsson
(ännu ej 75, men om några år)

Publicerades i Eskilstuna-Kuriren 7 juni 2011.

Debatten om detta har fortsatt, och i dagens EK finns det en hel mängd insändare för och emot de fria bussresorna får skolungdomar (bl.a. denna). Så jag har upprepat mig och skickat följande till EK (vi får väl se om det blir publicerat):

Det är tydligt att våra kommunpolitiker inte åker buss, utan tar sig till jobbet med bil eller cykel (eller kanske rentav promenerar). Om de tog bussen, skulle de knappast ha undgått att lägga märke till att äldre och handikappade (som betalt bussbiljetten) måste stå i bussen, därför att de gratisåkande skolungdomarna inte har vett att resa sig och ge plats åt dem som faktiskt kan behöva sitta.

Men för all del: skolungdomarna är vår framtid och kommer om några år att bli röstberättigade. Vi äldre kommer ändå snart att dö, och när vi är döda, förlorar vi rösträtten.

Uppdatering 13 oktober: Alex Voronov skriver i dagens EK bl.a.

Och principiella argument finns säkert, men här är ett krasst: Kommunen behöver alltid mer pengar. Men att dra in de fria resorna för unga kostar betydligt mer i politiskt kapital än att ta frikorten från 75-plussarna. De äldre är en mindre väljargrupp och politiskt mycket trogna, jämfört med barnfamiljerna. Kan det vara så enkelt?

Min kommentar:

Håller med om slutklämmen här, men jag tror att motivet är ännu krassare: Skolungdomarna kommer snart att bli röstberättigade, så deras röster är viktiga. 75-plussarna, däremot, kommer ändå snart att dö, så deras röster är inte alls lika viktiga.

Ja, jag vet att jag har sagt det förut.

Uppdatering 29 oktober: Min insändare kom in i dagens EK.

Uppdatering 5 juli 2014: Inför förra valet lovade socialdemokraterna i Eskilstuna att återinföra de gratis bussresorna för äldre och t.o.m. sänka gränsen till 70 år; men av det vallöftet har det inget blivit. Detta påpekades i en insändare i Eskilstuna-Kuriren 28 maj och senare på ledarplats 3 juni. Jag kommenterade båda och skrev dessutom följande korta insändare:

Jag är inte särskilt förtjust i de förmåner politiker beviljar sig själva (som t.ex. gratisresor med första klass på tågen); men jag vill göra ett undantag: bevilja våra kommunpolitiker gratis bussresor, så de har en chans att komma i kontakt med verkligheten! Dock bör denna förmån begränsas till de tider då det är fullt på bussarna, för annars skulle de bara åka buss när det är som lugnast och dra slutsatsen att det inte finns några problem.

Insändaren kom in idag; men tyvärr bara i papperstidningen, inte i nätupplagan.

Uppdatering 17 juni 2014: Jimmy Jansson svarar rätt utförligt i dagens Eskilstuna-Kuriren. Han beklagar att det är omöjligt att fortsätta med de gratis bussresorna för äldre men menar att kostnaderna skulle bli för stora, och det är ju inget han rår för. Mitt svar:

Jimmy Jansson (EK 17.6) har fortfarande inte lyckats förklara varför det är just 75-plussarnas gratisresor som måste dras in, medan skolungdomar fortfarande får åka gratis. Ändå visar väl alla undersökningar (jag förutsätter att sådana gjorts) att skolungdomar har rätt lätt att ta sig fram till fots eller på cykel eller moped, medan många 75-plussare är hänvisade till att ta sig fram med rullator?

Själv åker jag sällan buss, eftersom jag har friska ben och bara tio minuters gångväg till centrum. Men från en mindre lyckligt lottad närstående har jag fått rapporter om att skolungdomarna inte ens har vett att resa sig i bussarna och lämna plats åt äldre med eller utan rullator.

Men eftersom skattehöjningar är lösningen på alla problem inom vård, skola och omsorg, kan man ju tänka sig att kommunalskatten höjs med någon krona och att dessa pengar går till att undervisa våra skolungdomar i hyfs och folkvett.

Kanske måste tillägga att skattehöjningsförslaget var sarkastiskt menat. Jag vill ju inte att Jimmy Jansson ska ta det på allvar.

Uppdatering 19 juni 2014: Insändaren kom in i dagens Eskilstuna-Kuriren, men tyvärr bakom betalvägg, så att endast prenumeranter kan läsa den på nätet.

De gratis bussresorna för skolungdom infördes 2002, och strax därefter protesterade stadens idrottslärare, som menade att ungdomarna bara blir förslöade av att åka buss korta sträckor i stället för att gå till fots eller ta cykeln.

Den enkla lösningen på Greklands skuldkris

Det här är en historia som valsar runt på nätet just nu:

– En rik turist kliver in på ett hotell i en liten grekisk by. Hon lägger 1000 drachmer i receptionen och går för att ta en titt på rummen.

– Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen till slaktaren och betalar sin skuld.

– Slaktaren går med pengarna till bonden och betalar sin skuld.

 – Bonden tar sedeln till bensinmacken och betalar för bränslet han har tankat på kredit.

– Mackägaren går till byhoran och betalar sin skuld på 1000 drachmer.

– Byhoran går till hotellet och betalar sin skuld med tusenlappen.

– Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken.

– Turisten kommer tillbaka till receptionen. Hon gillade inget av rummen och tar tillbaka sina 1000 drachmer.

Ingen har alltså tjänat ett enda öre, men hela byn är skuldfri och alla ser framtiden an med tillförsikt!

Ja, så här skulle man ju kunna lösa inte bara Greklands skuldkris utan alla skuldkriser i hela världen. Men det måste väl finnas någon hake i resonemanget? Som t.ex. varifrån de rika turisterna får sina tusenlappar. Är det riktiga pengar med backning i ädelmetall? Eller är det de gamla vanliga nytryckta papperslapparna?

Utbrytarstat?

Saxat från en inte alltför allvarlig diskussion på Facebook häromdagen.

Någon som är med mig på att skapa ett libertarianskt samhälle i de tornedaliska skogarna för att sedan bryta sig ut ur Sverige?

Först vill jag allt se konstitutionen och diskutera hur utrikespolitiken ska utformas.

Det är jag också intresserad av att veta. Absolut. Enligt mig är det personer som du som ska vara med att utforma sådant.

Jag är nog för gammal för att orka med att skriva en konstitution. Och när jag var yngre visste jag för lite för att kunna göra det.

i

Vad jag funderar över är om inte den här utbrytarstaten skulle behöva en stark försvarsmakt. Det är ju inte säkert att projektet ses med blida ögon i regeringskansliet i Stockholm. Och ska det här lösas på fredlig väg, då blir vi väl tvungna att öppna en ambassad (eller åtminstone ett konsulat) i Stockholm?

Det är m.a.o. vissa svårigheter som tornar upp sig.

ii

Är förresten det här skogsområdet totalt obefolkat? Om inte, kan vi ju få problem med vad vi ska göra med urbefolkningen, hur liten den än är.

Dessutom är ju Norrbotten av tradition ett starkt kommunistfäste. Så om urbefolkningen huvudsakligen består av sossar och kommunister, lär det bli svårt att övertala den att delta i ett radikalkapitalistiskt projekt.

iii

Åter till försvarspolitiken: En möjlighet är förstås att elektroniskt avskärma området. Men hur vi än gör – rustar oss själva till tänderna, hyr in legosoldater, eller sätter upp ett elektriskt stängsel – kommer det ju att bli väldigt kostsamt. Och då blir vi ju tvungna att ta upp väldigt höga skatter.

Om jag skrev konstitutionen, skulle jag givetvis införliva Ayn Rands förslag om frivillig beskattning. Men vare sig skatterna är frivilliga eller ej, måste de ju till för att vi ska kunna försvara oss.

Förhoppningsvis har vi några miljardärer med oss, så skattebördan inte blir så tung för oss fattiglappar. Men var ska vi hitta dessa miljardärer?

Som sagt: Problemen tornar upp sig.

$ $ $

Så vad är det allvarliga i denna inte alltför allvarliga diskussion?

Vi är alla (alla vi som diskuterar sådana här saker på Facebook och förhoppningsvis de flesta som läser denna blogg) intresserade av hur vi ska kunna få till stånd en nattväktarstat. (Alla utom anarkokapitalisterna, som bara är intresserade av hur nattväktarstaten ska kunna saboteras, när den väl är införd.)

Att det här kommer att ta tid är uppenbart. Först av allt måste vi vända på den enormt svårmanövrerade skuta som går under namnet ”allmänna opinionen”. Vi kan ju inte tvinga på folkmajoriteten frihet mot folkmajoritetens vilja! Folk i allmänhet är antingen nöjda med status quo eller också för letargiska för att ifrågasätta status quo.

Att bilda opinion är det stora arbetet. Och det är ingen tvekan om att det går framåt. Allt fler människor läser Atlas Shrugged och slås av parallellerna med vad som håller på att ske i dagens värld. Och den ”österrikiska skolan” inom nationalekonomin uppmärksammas allt mer. Men det handlar fortfarande om en väldigt liten minoritet av världens befolkning. Och jag har aldrig förväntat mig att den allmänna opinionsskutan ska vända under min livstid; frågan är hur många generationer det ska ta.

När skutan väl är vänd, återstår en del praktiska problem (som i vilken ordning välfärdsstaten ska avvecklas, i vilken ordning statliga myndigheter och verk ska privatiseras, i vilken ordning lagarna ska reformeras, m.m.). Den dagen, den sorgen – men jag tror det kommer att bli relativt lätt.

Men människor är otåliga, och frimarknadsvänner är också människor. De söker genvägar. Det är därför de lockas av ”free state projects”. (Det har funnits andra sådana projekt än det jag länkar till, men jag har inte hittat någon information om dem.) Det har överhuvudtaget diskuterats väldigt mycket om huruvida ”secession” är en lämplig väg att gå. (Jag har tagit upp detta i uppsatsen Ludwig von Mises om anarkismen.)

Men, som ordspråket lyder, ”genvägar äro senvägar”. Vad sådana här projekt strandar på är att även en minimal stat (en nattväktarstat) måste ha en statsapparat. Den måste ha polis, försvar och rättsväsende (de tre legitima statliga funktionerna) och förmodligen en diplomatkår – åtminstone så långe andra stater inte också är nattväktarstater. Det tar tid att bygga upp en ny stat från grunden; även en nattväktarstat behöver politiker (om än färre och framför allt klokare än vi har idag); och det kommer att kosta pengar. Och det var förstås just dessa problem som jag satte fingret på i mina debattrepliker ovan.

Det är inte så roligt att säga det, men vi måste skynda långsamt.

Om abort vore mord…

…som abortmotståndarna hävdar, vilket straff ska då utmätas för detta brott? I Sverige varierar straffet för överlagt mord från 10 års fängelse till livstid. I en del länder och en del delstater i USA ger det dödsstraff. Och om abort vore mord, så vore det alltid överlagt mord (inte dråp eller vållande till annans död). Kvinnan måste ju bestämma sig för abort och sedan uppsöka en läkare som utför aborten. Både kvinnan och läkaren måste då dömas för överlagt mord och avtjäna långa fängelsestraff, eller rent av avrättas. (Ibland döms mördare i stället till psykiatrisk tvångsvård, så om abort bedöms vara ett resultat av någon allvarlig psykisk störning blir det väl det som blir straffet i stället.)

Om å andra sidan abort inte är mord, då har rättsväsendet överhuvudtaget inte med aborter att skaffa. Endast kvinnan själv kan fatta beslutet. Är hon gift eller i ett fast förhållande kan hon behöva samråda med sin make/sambo, och hon kanske också kan behöva samråda med en läkare, men det slutgiltiga beslutet måste vara hennes. Det kan vara ett svårt beslut att ta; och det händer att kvinnor som gjort abort efteråt ångrar det. Men det ändrar inte saken: rättsväsendet ska inte ingripa. Saken angår varken domstolarna eller katolska kyrkan eller kristdemokraterna eller Ulf Ekman eller Moder Teresa.

Varför älta abortfrågan en gång till, när jag har ältat den förr? Jo, jag hamnade i en diskussion på Facebook om Ron Paul, och jag påpekade att Ron Paul (utöver att hävda att det är den iranska regimens ensak om Iran skaffar sig kärnvapen för att försvara sig mot USA och Israel) också motsätter sig aborter. Någon invände att vad Ron Paul faktiskt hävdar inte är att aborter nödvändigtvis ska förbjudas, utan ”bara” att saken inte ska avgöras på federal nivå, utan att varje delstat ska vara fri att antingen tillåta eller förbjuda aborter.

Men det här är ju om möjligt värre. Ett mord är ett mord, oavsett i vilket land eller i vilken delstat det begås. Och abort är antingen mord, eller också är det det inte. Det kan inte vara mord i en delstat, men inte i en annan.

Det här är lika absurt som att hävda att USA borde gå tillbaka till förhållandena före inbördeskriget, där varje delstat för sig fick avgöra om slaveri skulle vara tillåtet eller förbjudet. Om slaveri är en rättighetskränkning, så är det det i varje land och i varje delstat; det kan inte vara rätt på vissa håll och fel på andra.

Likadant med abort: antingen har varje kvinna rätt att göra abort, om hon ser sig nödsakad till det – eller också är varje kvinna som gör abort (och varje läkare som utför aborter) mördare och ska ha lagens strängaste straff.

Om abortmotståndare faktiskt krävde långa fängelsestraff (eller dödsstraff) för abort, då skulle man kanske kunna ha en viss minimal respekt för dem, eftersom de i varje fall vore konsekventa. Men hur ska man kunna ha någon respekt för Ron Paul som försöker evadera lagen om det uteslutna tredje och skyffla över ansvaret på delstaterna?

Ron Paul har sunda ekonomiska idéer: han vill avskaffa Fed och införa guldmyntfot. Men han förlorar min röst genom att förena det med sådana här stolligheter.

(Detta inlägg är delvis inspirerat av George Reismans bloggpost If Abortion Really Were Murder.)