Ska bara de rika få röka?

Repris från 2008.

Tidigare kunde rökare spara in lite pengar genom att rulla sina egna cigaretter. Nu har emellertid de makthavande kommit underfund med att detta är en form av skattefusk, så för några månader sedan kom det en chockhöjning av skatten på rulltobak. För egen del innebär detta att om jag tidigare lade ut c:a 800 kr/månad på rulltobak, så lägger jag nu i stället ut c:a 1400. Det är inte riktigt en fördubbling, men rätt nära.

Låt oss nu se på vad detta innebär i verkligheten.

Enligt de uppgifter jag har tjänar våra statsråd c:a 100 000 kr/månad; riksdagsmännen ungefär hälften av det beloppet. (Detta är alltså deras lön; jag har inte brytt mig om alla ”fringe benefits”, som t.ex. att de kan åka första klass gratis på tåg och flyg eller hålla sig med övernattningslägenhet i Stockholm; och det förtjänar väl också att nämnas att när de går i pension, har de beviljat sig själva rätt höga pensioner också.) Även om nu hälften av denna inkomst dras i s.k. skatt, blir det ändå 50 000 över för statsråden och 25 000 över för riksdagsmännen.

Det är inte riktigt likadant för vanliga pensionärer.

När jag nästa år går i pension (efter 25 år i statlig tjänst och några år i annan tjänst), kommer jag att få ut lite knappt 8000 kr/månad i pension (efter s.k. skatt). Förmodligen finns det en del pensionärer som har det bättre, men det finns säkert också de som får ut ännu mindre.[1]

1400 kr av 8000 skulle innebära att 17,5% av min inkomst går åt till rulltobak. Men för ett statsråd blir det knappt 3 promille och för en riksdagsman knappt 6 promille! För mig är det ett avsevärt ekonomiskt avbräck; för de politiker som beslutar om skatten är det nästan ingenting alls!

Så den uppenbara avsikten med denna straffbeskattning är att bara de rika ska ha råd att röka. De fattiga ska tvingas sluta röka för att ha råd med livets övriga nödtorft (mat, vin, öl, hyra, el och vad det kan vara; jag räknar inte in brännvin och likör, för det dricker jag rätt sällan – och några utlandsresor lär det inte bli).

Men om nu våra medborgare ska tvingas sluta röka, varför då bara skjuta in sig på de fattigaste? Om nu detta är meningen, varför då inte helt enkelt förbjuda rökning helt och hållet? (Tjuvrökning kan ju alltid stävjas med hot om dödsstraff. Det hotet finns ju f.ö. redan idag på vartenda cigarettpaket.)

Men se, det skulle innebära att den mjölkkossa tobaksskatten utgör inte längre skulle finnas kvar!

Och var ska då våra politiker gräva fram pengar till sina löner och pensioner och ”fringe benefits”?

(Liknande beräkningar kan naturligtvis göras när det gäller alkoholskatten. De fattiga ska inte få supa, bara de rika!)

Tobaksskatten skadar din ekonomi allvarligt.


[1] PS 2016: I själva verket får jag ut ett par tusen till i månaden. Och förvånansvärt nog klarar jag mig rätt bra på min pension, även om det sällan blir pengar över till brännvin eller likör.

Håll efter rökarna!

Det har föreslagits att införa rökförbud på Fristadstorget i Eskilstuna, när renoveringen av torget är klar i höst.

Signaturen ”S” (EK 23.9) ifrågasätter idén att införa rökförbud på Fristadstorget, eftersom det ändå inte kan kontrolleras. Då föreslår jag att man anställer ett tiotal vakter med uppgift att gå omkring och säga åt folk som ändå tänder en cigarett på torget.

Det skulle betyda att tio arbetslösa kan beredas meningsfull sysselsättning – och det finns säkert många idag arbetslösa som inget hellre önskar än att kunna gå omkring och tala om för folk vad de inte får göra.

Finansieras lämpligen med en rejäl höjning av tobaksskatten, som idag inte är hög nog att avhålla andra än de allra fattigaste från att röka.

(Jag tvekar i det längsta att skicka in detta, eftersom risken är stor att någon politiker ska ta förslaget på allvar.)

Det här kom in på Eskilstuna-Kurirens insändarsida idag, men alla insändare är numera bakom en betalvägg, så att endast prenumeranter kan läsa dem på nätet. Sista stycket ströks, så nu väntar jag bara på att politikerna ska ta mitt förslag på allvar.

Rökförbud dödar livsglädjen

”Rökning dödar” står det med braskande bokstäver på vartenda tobakspaket man köper. Och ”Rökning under graviditeten kan skada fostret” eller ”Låt inte barnen andas in din tobaksrök”. För att inte tala om hur djäkla impotent man blir av att röka, och hur oförmögen till barnalstring överhuvudtaget.

Men båda mina föräldrar rökte och fick ändå tre barn. Min mor rökte under graviditeten[1]; och jag och mina syskon utsattes för passiv rökning under hela vår uppväxt, fram till 17-årsåldern, då vi började röka aktivt. (Mina syskon har slutat, men inte jag.)

Så hur kommer det sig att vi alla tre fortfarande lever och har hälsan? Jag är född 1942, och syskonen 1944 respektive 1955. Enligt alla varningstexter – och all forskning som lär ligga bakom dem – borde åtminstone jag vara död för länge sedan, eller åtminstone stappla på gravens rand.

Men en sak är säker, och det är att livslusten och livsglädjen sakta men säkert avtar för varje ny höjning av tobaksskatten och varje ny förbudslag som syftar till att driva oss rökare allt längre ut i ödemarken.

Men vad bryr sig våra förmyndare om livslust eller livsglädje, så länge de kan visa handlingskraft och folkhälsomedvetande genom att ge sig på sina försvarslösa myndlingar? De få glädjeämnen vi har i livet väger lätt mot deras maktberusning.

Tillsänt Eskilstuna-Kuriren och Folket.

Bakgrunden till detta är att centerpartisten Anders W. Jonsson på nytt aktualiserat frågan om att förbjuda rökning även utomhus, inklusive rökning på den egna balkongen. Ytterligare ett steg ska tas mot målet att driva ut rökarna i yttersta skärgården och/eller arkebusera dem. Liberalsocialistiska Eskilstuna-Kuriren sympatiserar med målsättningen men menar att prioriteringen är fel: först ska vi se till att folk slutar dricka alkohol. Jag citerar:

I grunden är dock ett utökat rökförbud positivt, även om avgränsningen kan diskuteras, och även om många enskilda rökare känner frustration. (Min kursivering.)

Där ser man vilken roll liberalsocialisterna (eller socialliberalerna, som de kallar sig själva) tillmäter den enskilde. Han är blott och bart en bricka i ett folkhälsopolitiskt spel. Varje enskild, rökare eller icke-rökare, borde känna frustration över detta.

Det har kommit en del vettiga reaktioner på det här utspelet, t.ex. från Sakine Madon i Expressen 17 mars och Oisin Cantwell i Aftonbladet 15 mars.

Naturligtvis är det också läge att rekommenderas Mattias Svenssons bok Glädjedödarna – en bok om förmynderi.

Och så finns det en nätsida som heter World’s Oldest – All Smokers. Det är förstås en överdrift; en och annan har säkert blivit 110 eller mer utan att ha tagit ett bloss i hela sitt liv. Men det här citatet gillar jag:

Mme Jeanne Calment, who was listed as the world’s oldest human whose birth date could be certified, died at 122. She had begun smoking as a young woman. At 117 she quit smoking (by that age she was just smoking two or three cigarettes per day because she was blind and was too proud to ask often for someone to light her cigarettes for her). But she resumed smoking when she was 118 because, as she said, not smoking made her miserable and she was too old to be made miserable. She also said to her doctor: ”Once you’ve lived as long as me, only then can you tell me not to smoke.”

Krutgumma!

Uppdatering 12 juni: Insändaren blev publicerad i dagens Eskilstuna-Kuriren.

Uppdatering 29 juni: Jag fick ett svar i gårdagens Eskilstuna-Kuriren, men jag har ingen lust att käbbla vidare. Jag har annat att tänka på också.


[1]) Hon drack också under graviditeten. Inga kopiösa mängder, förstås; men alkohol under graviditeten är ju också något folkhälsofanatikerna skjuter in sig på. Kanske jag blev alkoholiserad redan i livmodern? (Däremot rökte hon aldrig brass.)

Ännu en uppdatering om rökning

På min satiriska insändare om rökning fick jag ett svar från en anonym skribent. Min replik:

Sign. ”Före detta rökare i Åker” (EK 2.12) skriver att min egen insändare (EK 28.11) bara tjänar till att egga upp rökarna.

Men det var precis det som var min avsikt.

Rökare har låtit sig hunsas alltför länge. Rökare har stillatigande accepterat den ena höjningen av tobaksskatten efter den andra. De har stillatigande accepterat att låta sig jagas ut på gatan, när de sitter på krogen och vill ta ett bloss mellan rätterna. De har, kort sagt, accepterat förföljelse och förmynderi. Får detta fortsätta, kommer de också att stillatigande acceptera att låta sig jagas ut på landsbygden eller ut i yttersta skärgården.

Det är dags att vi berättar för politiker och myndigheter att vi är vuxna människor och inte behöver ställas under förmyndare. Det är politiker och myndigheter som behöver ställas under förmyndare.

Att det sedan finns folk som inte fattar att min insändare var satiriskt menad beror förmodligen på den bristande skolundervisningen.

Repliken publicerades i dagens Eskilstuna-Kuriren, men finns bara i pappersupplagan, inte i nätupplagan.

Förhoppningsvis färdigdebatterat nu, för jag måste väl ha viktigare ämnen än rökning att blogga om?

Uppdatering om rökning

För ganska exakt tre månader sedan skrev jag två insändare om rökning, som jag också lade ut här på bloggen. Den första av dem blev ganska omgående publicerad i Eskilstuna-Kuriren. Min alternativa insändare blev till min stora förvåning publicerad idag. Dessutom fick jag en omedelbar reaktion på den på en annan blogg. Och Sara Johansson på Facebook kommenterade:

Reaktionen i ovan nämnda blogginlägg var om möjligt ännu mer underhållande än din insändare. 🙂

Balkongrökning igen

Det blev ett kort uppehåll i den anonyma insändarkampanjen mot balkongrökning efter min insändare i EK 3.9. Men nu är den tillbaka igen, lika anonym som förut.

Låt mig då gå er till mötes och föreslå några enkla åtgärder. Jag ska då förbigå en sådan petitess som att sign. ”Visa hänsyn” i EK 24.9 skriver att problemet med balkongrökning kan lösas genom att balkongrökarna håller sig intill väggen i stället för balkongräcket. Sådana eländiga halvmesyrer leder ingenvart.

Förbjud i stället rökare att vädra. Det säger sig väl självt att den rök som vädras ut drabbar förbipasserande fotgängare, för inte tala om grannarna som aldrig kan vädra samtidigt som rökarna.

Genomdriv genast förslaget att förbjuda rökning på uteserveringar. Man ska väl kunna passera Nybrogatan utan att utsättas för rök?

Nästa steg blir att förbjuda all rökning inom tättbebyggt område. Man ska väl kunna vistas på Fristadstorget eller i Stadsparken utan att utsättas för rök? Rökarna får väl ta sig ut på landsbygden, om de är så förtvivlat röksugna.

Men det bor ju en del människor ute på landet också. T.o.m. i yttersta skärgården kan det finnas de som störs av rök. Så den enda vettiga åtgärden är att totalförbjuda rökning.

De som ändå trotsar förbudet ska arkebuseras. Fast då finns det säkert de som i stället störs av krutröken.

Punktskatter

Ur dagens Eskilstuna-Kuriren:

Rättelse: i gårdagens ledare angavs att tobaksskatten sänks. Det var en felskrivning, vilket även torde framgå av det övriga resonemanget i texten. Regeringen föreslår en höjning av skatten på tobak, men tyvärr inte på alkohol. (Min kursivering.)

I dagens EK (22.9) beklagar redaktionen att inte alkoholskatten höjts tillsammans med tobaksskatten. Det har tydligen aldrig fallit redaktionen in att sådana här punktskatter direkt drabbar de fattigaste i vårt samhälle. De som är förmögna kan alltid köpa årgångsviner och kubanska cigarrer, även om skatten höjs, och behöver inte dra ner på konsumtionen av hummer och oxfilé. Det är vi relativt fattiga som får dra ner på konsumtionen av falukorv och fläsk med bruna bönor.

Samma med punktskatterna på bensin, el och andra energikällor. De drabbar inte  Al Gore, som kan bo kvar i sin sällsynt energikrävande lyxvilla och åka jorden runt med jetplan för att predika för oss andra att vi måste ställa bilen hemma för att undvika varmare somrar och mildare vintrar i framtiden.

(Skickat till Eskilstuna-Kuriren.)

PS. Inlägget blev publicerat i dagens EK (23.9). Ingen invändning från redaktionen heller, men det kanske kommer.