Ska vi förbjuda barnalstring?

”Orimligheter i teorin leder till ohyggligheter i praktiken.” – Fritt efter Voltaire.

Vi människor tär på jordens resurser, och eftersom vi bara blir fler och fler, tär vi på dem allt mer och mer. Det har ni säkert hört förr. Lösningen är förstås att vi i stället blir färre. Men hur skulle det gå till? Och hur många färre måste vi bli?

På den första frågan finns det två svar. Det ena är att ta kål på en stor del av jordens befolkning; det andra är drastiska åtgärder för barnbegränsning.

För att svara på den andra frågan får vi rådfråga miljörörelsens ideologer. En av dessa är den norske filosofen Arne Næss (1912–2008). Han menade att den optimala folkmängden på jorden skulle vara 100 miljoner; fler än så tål inte vår planet om vi inte ska tära på dess resurser och tillåta andra livsformer än människan att leva och frodas. Den senaste siffra jag sett på jordens befolkning är 7 miljarder (2011). Det innebär alltså att 6,9 miljarder människor måste avlivas, ifall vår planet ska må bra. (Parentetiskt så var Næss en av det förra århundradets mest välrenommerade och aktade filosofer, en som andra filosofer lyssnade på.)

Men hur ska det genomföras? På grund av människornas hårdnackade egoism och ovilja att göra de nödvändiga uppoffringarna för planetens bästa är det inte troligt att de godvilligt skulle låta sig föras till slaktbänken. Att åstadkomma det med tvångsåtgärder skulle fordra en ytterst hårdhänt diktatur, och risken är att väldigt många, i sin hårdnackade egoism och ovilja till de nödvändiga uppoffringarna, skulle sätta sig till motvärn och kanske – hemska tanke! – störta den hårdhänta diktaturen över ända.

Så denna väg förefaller inte framkomlig. Återstår barnbegränsning. Den hårdhänta diktaturen måste förbjuda människorna att sätta barn till världen. De som ändå gör det måste bestraffas hårt; livstid eller rentav dödsstraff måste till.

Men denna lösning kommer förmodligen att stöta på samma eller liknande hinder som den första. Det är inte troligt att människorna – som i sin hårdnackade egoism och ovilja till uppoffringar kan tänkas eftersträva sådana egoistiska mål som familjelycka – godvilligt skulle gå med på det. Det kan återigen hända att de störtar den hårdhänta diktaturen över ända.

Dessutom vet vi ju av erfarenhet att verksamheter som förbjuds av staten i stället tas över av gangsterorganisationer som finner verksamheten lukrativ. Förbudstiden i Förenta staterna är ett exempel; och vi vet ju vad som händer när andra njutningsmedel än just alkohol förbjuds; de tillhandahålls i stället av kriminella narkotikasyndikat som tjänar storkovan på verksamheten. Så vad vi kommer att få se om barnalstringen förbjuds är förmodligen illegala förlossningskliniker och en lukrativ marknad för ställen dit folk kan ta sig för att avla barn i hemlighet, utanför myndigheternas insyn. För att inte tala om att barnen måste hållas dolda, när de väl kommit till världen. Avenyer öppnar sig för de kriminella.

Min egen lösning? Låt oss fortplanta oss hur mycket (eller hur litet) vi vill, och låt oss utnyttja jordens resurser till att skapa en bättre framtid, både för oss själva och för våra barn och barnbarnsbarn.

$ $ $

PS. Uppgiften att Næss förespråkade en befolkning på 100 miljoner cirkulerar på nätet. I en dödsruna i The Guardian kan man t.ex. läsa följande:

Næss never managed to translate his awareness of overpopulation into a scheme of practical action. He maintained that a world population of 100 million – roughly a 60th of the present figure – would be compatible with quality of life, but 11 or 12 billion – the level predicted for the end of the next century – would not. He said: ”I am, to the astonishment of certain journalists, an optimist. But then, I add, I am an optimist about the 22nd century. And they say, ‘Oh, you mean the 21st …’ ‘No, the 22nd century.’ I think that in the 21st century, we have to go through very bad times and it will hurt even rich countries … So, I am a short-range pessimist, long-range optimist.”

Citerar detta bara för att visa att min uppgift inte är gripen ur luften.

$ $ $

Se också min uppsats Djupekologi.

$ $ $

PS 8 augusti 2013: Jag har fått höra att Næss omöjligen kan ha förespråkat folkutrotning eller andra tvångsåtgärder, eftersom han var en stor beundrare av Gandhi, icke-våldets store förespråkare. Men det måste ju i så fall innebära att han totalt har missat implikationerna av sin egen idé att reducera befolkningen till 100 miljoner. 7 miljarder minus 100 miljoner är och förblir 6,9 miljarder; och så många av oss måste väck. Hur ska det gå till utan folkutrotning? Eller trodde han verkligen att människor frivilligt skulle avstå från att sätta barn till världen, och det i den omfattning som skulle fordras får att målet 100 miljoner ska kunna uppnås?

Så om någon ser en motsägelse här är motsägelsen Næss egen, inte min.

$ $ $

Uppdatering 10 maj 2014: Ifall ni trodde att Arne Næss är väldigt ensam om den här idén, kan jag nämna att Anders Wijkman, numera kristdemokrat och ordförande i Romklubben, har samma idé. Eftersom kristdemokraterna är ett parti med kristen värdegrund, är han hygglig nog att låta inte mindre än 500 miljoner av oss leva vidare. Se denna bloggpost av Göran Fröjdh. (Bloggposten är från 2009, men han har en uppföljare igår.)

Sedan glömde jag visst nämna att jag bloggat om detta på engelska också.

$ $ $

Uppdatering 31 augusti 2016: Det finns de som vill förbjuda eller kraftigt begränsa barnafödandet för att förhindra att klimatet förändras – d.v.s. bli en smula varmare eller kallare i genomsnitt. Se denna artikel av Per WelanderKlimatupplysningen.

Annonser

Hyllning till elektriciteten

(Repris från ifjol; men jag har lagt till ett stycke.)

I århundrade efter århundrade, alltsedan Prometheus dagar, levde människor utan andra ljuskällor än solen, månen, stjärnorna och elden. Sedan kom elektriciteten.

Idag är vi så vana vid elektriciteten att vi inte ens reflekterar över vad den betyder för oss. En liten inventering bara:

Vi kan läsa böcker till sent på kvällen utan att behöva överanstränga ögonen. Vi kan sätta på teven och titta på rörliga bilder i färg. Vi kan knäppa på datorn och interagera med hela världen över nätet. Vi kan stoppa in en CD i skivspelaren och när som helst njuta av den musik vi gillar mest. Vi har kyl och frys som hindrar våra matvaror från att bli skämda eller ruttna. Vi kan lätt ta tåget och resa till andra platser, när vi behöver miljöombyte (eller måste pendla till jobbet). Och hur tror ni sjukvården skulle klara sig, ifall det inte fanns elektricitet på lasaretten?

Sedan några år anordnas ett jippo vid den här tiden på året, som går ut på att släcka ned all elektricitet under en timma, som ett led i en kampanj att helt avskaffa elektriciteten och gå miste om alla ovan uppräknade välgärningar elektriciteten ger oss. Den är ett led i en strävan att föra oss tillbaka till den tid då vi inte hade någon elektricitet: en tid före bokläsning sent på kvällen, före teve och CD-spelare, före kyl och frys, före eldrivna tåg, och till en tid då sjukvården var betydligt mer primitiv än idag. En tid av mörker och kyla och svält. Och allt detta för att förhindra att vi framgent ska få lite varmare somrar och lite mildare vintrar.

Om nu någon tycker allt detta är lappri och att vi gott skulle klara oss utan elektricitet, föreslår jag att all elektricitet stängs av, inte bara under en kort timme, utan en hel vecka eller en hel månad. Då skulle nog alla förstå vad vi skulle gå miste om och få mer än en försmak av den misär det skulle leda till.

Vi andra ska i stället hylla elektriciteten genom att den 23 mars, mellan 20.30 och 21.30, tända varenda lampa i våra lägenheter och placera ut strålkastare på våra balkonger.

$ $ $

Ifjol blev denna insändare införd i Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Eskilstuna-Kuriren. Någon sade sig ha sett den också i Expressen, men tydligen en dag då jag själv inte läste den. – I år har jag skickat insändaren till betydligt fler tidningar.

$ $ $

På Facebook finns en sida som heter Life Hour och en grupp som heter Human Achievement Hour. Klicka ”gilla” och gå med i gruppen.

$ $ $

Uppdatering 25 mars: Min insändare kom in i Eskilstuna-Kuriren 22 mars. (Däremot verkar det inte som om någon annan tidning nappat. Möjligen blev min insändare lite för lång, eftersom jag lagt till ett stycke.)

Dagen efter kom också ett inlägg från Tege Tornvall, som gick ut på att jorden inte kan livnära särskilt många människor ifall vi avstår från allt som kan vara energiförbrukande. Min egen kommentar:

Folkutrotning är den logiska slutpunkten för miljörörelsens agenda. De flesta ”miljövänner” vill säkert inte gå fullt så långt – de tänker bara inte sina egna idéer till deras logiska slutpunkt. Men somliga av deras ideologer säger det helt öppet. Arne Næss (1912–2009), grundare av en filosofiskola som kallas ”ekosofi” eller ”djupekologi”, menade t.ex. att jorden borde ha betydligt mindre befolkning, eftersom detta skulle ”gagna naturen”. Att minska jordens befolkning utan att ta kål på en stor del av den är förstås fullständigt omöjligt; alltså implicerar idén folkutrotning. Eller också får man förbjuda människorna att överhuvudtaget sätta barn till världen, men inte heller det lär gå att genomföra om man inte inför väldigt sträng diktatur med befogenhet att arkebusera dem som trotsar förbudet och ändå skaffar sig barn.
Jag har skrivit om Arne Næss idéer här:
http://www.nattvakt.com/online/bilagor/djupekologi.htm

Fortsatt klimatdebatt i Eskilstuna-Kuriren

Klimatdebatten i Eskilstuna-Kuriren har fortsatt sedan jag senast skrev om den – och redaktionen ska hållas räkning för att den låter båda sidor komma till tals. Här några höjdpunkter och något enstaka lågvattenmärke.

$ $ $

Den 18 februari skriver Tommy Classon att miljöpolitiken är en bluff och drar paralleller med gångna tiders häxprocesser (något som han förstås senare blev avhånad för av Björn Lymar och andra skribenter). – En kommentator gav en intressant länk, en intervju med meteorologen Lennart Bengtsson.

$ $ $

Den 26 februari kom det ett riktigt vettigt inlägg från Tege Tornvall. Bl.a. påpekar han att koldioxidutsläppen också har positiva effekter:

…den alstrar även energi, oundgänglig bristvara för Jordens nödlidande miljarder.

Varken CO2 eller vattenånga är gifter utan tvärt om nyttiga för livet på Jorden. CO2 är genom fotosyntes växtlighetens livsnödvändiga näring i samspel med sol och vatten. Att mer CO2 får det att växa mer kan inte nog ofta upprepas.

Han påpekar också miljörörelsens människofientlighet:

Allt detta bygger på synen på människan som ond, varg i veum = våldsverkare i helgedomen. Det är i grunden en människofientlig syn och leder till människofientlig politik.

(Tege Tornvall debatterar också flitigt på Newsmill, bl.a. om klimatfrågan. Och han finns också på Facebook.)

$ $ $

Andreas Kuehnle skriver i en insändare 27 februari:

Historien är då, sammanfattningsvis, mycket enkel: människan bränner olja som producerar koldioxid som absorberar värme som leder till högre temperaturer som vi kan mäta och som kallas global warming.

Jovisst, men frågan är ju om detta motiverar en avveckling av vår industricivilisation och en återgång till förindustriella förhållanden. (Om historiekunskaperna skulle sina, kan jag upplysa om att den tiden karaktäriserades av en hel del misär.) Men om man anser det, kan man lika gärna löpa linan ut och förespråka mänsklighetens utrotning. Det skulle rädda klimatet, åtminstone på kort sikt. På lite längre sikt finns det andra faktorer som påverkar klimatet, sådana som i gångna tider gett oss istider omväxlande med interglaciära perioder.

$ $ $

Och så återkommer Björn Lymar 2 mars med ytterligare ett svar till Sture Åström. Den enda poängen med hans svar är att det finns många olika faktorer som påverkar klimatet, och att koldioxid är en av dem. Som vi inte visste det. Och som om någon skulle ha förnekat det – allt debatten handlar om är ifall det är den fullständigt avgörande faktorn eller bara en faktor bland många andra. – Alltnog, så kom jag med följande svar, som i och för sig bara upprepar vad jag sagt många gånger förr; men det behöver upprepas:

Nu när Björn Lymar utropat sig som segrare i debatten mot Sture Åström återstår alltså bara ”en debatt som handlar om hur vi verkligen ska klara av att dämpa, bromsa och hindra vår […] påverkan på miljö och klimat” – m.a.o. en debatt om hur strypningen av vårt industrisamhälle ska gå till och hur snabbt den ska genomföras.

IPCC förespråkar en nedskärning av koldioxidutsläppen på 60% till år 2050. Eftersom snart sagt all mänsklig verksamhet – industrier, bilar, flygplan, ja t.o.m. boskapsskötsel –  medför koldioxidutsläpp, skulle det medföra mer än en halvering av all materiell produktion på några decenniers sikt; m.a.o. mer än en halvering av vår levnadsstandard. För oss i västvärlden skulle detta innebära en återgång till förindustriella förhållanden. Vad det skulle innebära för mindre utvecklade nationer får ni själva försöka föreställa er.

Det kan inte nog betonas att detta är sant alldeles oavsett om AWG-förespråkarna eller skeptikerna har rätt i debatten om global uppvärmning. Skulle AWG-förespråkarna ha rätt, innebär det att klimat och miljö ”räddas” till priset av vår industricivilisations undergång. Skulle skeptikerna ha rätt, innebär det att industricivilisationen går under utan att det gör ett smack för att ”rädda” klimatet.

Det här begriper nog ”miljövännerna” också, ifall de bara tänker efter en smula. Så de struntar i att tänka efter.

”De som inser miljörörelsens häpnadsväckande onda natur får aldrig upphöra att bekämpa den.” – George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik.

Uppdatering 11 mars 2013: I dagens Eskilstuna-Kuriren finns dels en replik från Tommy Classon, dels en replik till Tege Tornvall från David Kihlberg och Pär Holmgren. Jag saxar slutklämmen:

Global uppvärmning är redan ett faktum och vi måste förbereda oss på ett förändrat klimat. Men vi har ännu möjlighet att begränsa uppvärmningen och undvika de värsta scenarierna som forskarna varnar för.

Min kommentar:

Klimatförändringarna har alltså två huvudorsaker: dels naturliga orsaker (som solens aktivitet, fler eller färre solfläckar), dels våra koldioxidutsläpp. De naturliga orsakerna kan vi av naturliga skäl inte göra något åt; varken statliga eller överstatliga dekret kan öka eller minska antalet solfläckar; så stor är varken statens eller Förenta nationernas allmakt. Koldioxidutsläppen, däremot, kan vi göra något åt: det är bara att sluta släppa ut koldioxid i atmosfären.

Eftersom så gott som all mänsklig verksamhet, från boskapsskötsel till avancerad industri, ger koldioxidutsläpp, betyder det att vi måste återgå till jägar- och samlarstadiet för att göra något åt dem. (Allrahelst borde förstås mänskligheten utrotas, så att ingen kan få för sig att avancera från jägar- och samlarstadiet.)

Om någon tycker att jag överdriver här, vill jag påpeka att FN:s klimatpanel (IPCC) förordar en nedskärning av 60% av utsläppen fram till år 2050. Det skulle inte räcka för att driva oss tillbaka till jägar- och samlarstadiet, men det skulle gott och väl räcka till att driva oss tillbaka till tiden fören den industriella revolutionen. Och det skulle inte utrota mänskligheten, utan ”bara” döma den till ett liv i misär.

Men eftersom de naturliga orsakerna fortfarande finns kvar, skulle inte ens dessa drastiska åtgärder räcka till för att ”rädda klimatet”, Däremot skulle det göra en hel del för att genomdriva miljörörelsens industri- och människofientliga agenda.

De som påstår sig bekymra sig om våra efterkommandes liv och välbefinnande måste först genomskåda och sedan bekämpa denna agenda. Den är ett recept för massmord.

Ny Reismanöversättning…

…nämligen Utbildningen och den rasistiska vägen mot barbari.