Retrospektionen fortskrider…

…och är nu framme vid 1991. Den går i maklig takt, eftersom jag har en del andra järn i den proverbiala elden; men det är värt att notera att när Henrik Sundholm tillträdde som ideell privatsekreterare låg jag 25 år efter, och nu är det bara drygt 20.

Här är de senaste gammalheterna:

Dåliga argument för en god sak (nämligen kärnkraften)
Är löneökningar inflationsdrivande? (Nej, det är förstås precis tvärtom)
Några inlägg om främlingsfrihet och tolerans
Angående ”Frihetsfronten”
Lenin ut ur KB! (Motion till ST/KB)
Diverse insändare (i olika ämnen som var aktuella just det året)

Lovsång till salu

Lovsång (min översättning av Ayn Rands kortroman Anthem) är svår att få tag på i bokhandlarna och på biblioteken. Den trycktes i en rätt begränsad upplaga (3000, om jag minns rätt), och utgivaren (Henrik Unné) hade inte resurser för någon omfattande marknadsföring. Och de exemplar jag själv fick för översättningen har sedan länge tagit slut.

Nu har jag emellertid fått kontakt med Henrik Unné, och han har skickat mig 30 ex. som jag kan sälja vidare. (Skulle det bli strykande åtgång kan han skicka mig fler; jag tror han har ett par hundra på lager.)

Eftersom jag ändå inte förväntar mig att bli miljonär på det här, tar jag 30 kr, vilket täcker mina och Henriks portokostnader.

Beställning kan göras per e-post, per-olof.samuelsson@swipnet.se. De som har Facebook kan förstås skicka mig ett meddelande. Betalning på postgiro 434 58 26-4.

Mer om Lovsång här.

George Reisman har fyllt 75…

…och jag har uppmärksammat detta på min engelska blogg.

Bloggrekord m.m.

Det tidigare besökarrekordet på min blogg var 29 mars 2011 för bloggposten Köp israeliskt i morgon!, som lockade 113 besökare.  (På min engelska blogg hade jag 110 besökare 13 oktober 2011, när jag skrev om Paul Krugman’s Dishonesty.) Men det rekordets slogs med råge i torsdags. En timme efter det att jag lagt ut posten ”Antifascistiska” fascister var jag uppe i mer än 130 besök, och sedan bara fortsatte det, och när dagen var slut var jag uppe i 5484 besök. Sedan har det klingat av, och i fredags var det bara 1461 besök, och i lördags ynka 278.

Det här är förstås inget mysterium. Ett tiotal FB-vänner har länkat till posten på Facebook. Dessutom har det lagts ut länkar på flera andra bloggar, t.ex. SvD:s ledarblogg, Fredrik Segerfeldts blogg, Forum för vetenskap och folkbildning, HAX, Frihetssmedjan och några till. (Några har t.o.m. hittat hit via Pokerforum.)

Misshandeln av medlemmar av Liberala Partiet uppmärksammades i lördagens Folket, som dessutom hade nyheten på sin löpsedel. (Lokalkollegan Eskilstuna-Kuriren har skrivit om en liknande attack mot moderatpolitikern Oliwer Mamcartz och kommer förmodligen/förhoppningsvis att uppmärksamma vårt fall också.)

Allt detta är förstås positivt och glädjande. Mindre glädjande är att åtskilliga hittat hit via sajten ”Avpixlat”, som är en tummelplats för de invandringsfientliga. Eftersom just invandringsfientliga tidigare blivit utsatta för attacker från AFA, är det ju inte att förvåna att de uppmärksammar det här; och jag kan ju inte hindra dem från att länka till min blogg. Men jag tänker inte göra dem gentjänsten att länka tillbaka.

Det finns en konspirationsteori som går ut på att AFA skulle ha starka kopplingar till tidskriften Expo, och rentav vara Expos ”militanta gren”, men bevismaterialet för den teorin verkar rätt tunt.

Vad som däremot inte är någon konspirationsteori är att AFA har starka kopplingar till Revolutionära Fronten; med all sannolikhet rör det sig om samma personer. Under veckorna närmast före misshandeln sprejades husväggar här i Eskilstuna ned med nätadressen till RF; och går man till deras bildarkiv finner man att de rentav skryter med att klottra ned meningsmotståndares lägenhetsdörrar och bilar.

$ $ $

Många frågar sig varför AFA ger sig på just oss, fastän vi definitivt varken är nazister eller främlingsfientliga. Men nu hör det ju till vänsterns standardrepertoar att mena att nazism och liberalism är samma andas barn och att det är kapitalismen som orsakar både nazism och allt annat ont i samhället. (Att detta är raka motsatsen till sanningen behöver jag väl inte orda om?) Å andra sidan är det ju långt ifrån alla vänstermänniskor som fysiskt pucklar på sina meningsmotståndare utan nöjer sig med att svartmåla och förtala dem.

Finns det någon medveten strategi i AFA:s agerande? Här kan jag bara spekulera; men en sak har slagit mig:

I början gav sig AFA på verkliga nazister, och somliga av dessa nazister hade själva begått avskyvärda brott – de hade i ett par fall verkligen gått från misshandel till mord. Sedan gav man sig på sverigedemokrater, som ju inte heller är existensens bästa barn, men ändå snäppet harmlösare än vit makt-rörelsen. Men nu har man alltså attackerat företrädare för kristdemokraterna och moderaterna och nu alltså även Liberala Partiet. En baktanke här skulle kunna vara att framkalla någon sorts ”guilt by association”: om en förment antifascistisk organisation ger sig på oss, skulle folk kunna tänka att vi i så fall måste vara av samma skrot och korn som nazisterna i vit makt-rörelsen. (Inte för att en sådan strategi har särskilt stora chanser att lyckas, för fullt så dumma är inte folk i allmänhet.)

Men det är spekulation. En rimligare förklaring är att AFA-aktivisterna gillar att ställa till bråk för bråkets egen skull, och att deras påstådda ideologi bara är en rationalisering, en täckmantel för ren förstörelselusta.

$ $ $

Eftersom jag tidigare bara fått ett fåtal kommentarer på mina poster, har jag inte brytt mig om att formulera några kommentarsregler. Men eftersom jag fick en hel del både vettiga och ovettiga kommentarer på den senaste posten har lagt till sådana regler.

$ $ $

Kort uppdatering 24 januari: Även Margit Urtegård (känd kommunpolitiker i Strängnäs) har länkat hit.

$ $ $

Uppdatering juli 2014: Revolutionära Frontens hemsida finns inte längre kvar på nätet, så länkarna dit fungerar inte.

”Antifascistiska” fascister

Jag har idag skickat denna insändare till Eskilstuna-Kuriren. Texten har legat ute ett par dagar på Facebook för synpunkter och kommentarer, och jag har gjort ett par smärre ändringar.

Häromkvällen var jag på politiskt möte mitt i Eskilstuna med Liberala Partiet (LP). Mycket till möte blev det inte, för flera som skulle komma hade fått förhinder, så vi var bara tre personer. Så i stället blev det en stunds glad samvaro. Så skildes vi åt vid halv åttatiden, och jag gick till mitt stamhak för en öl och en matbit och de båda andra vandrade iväg mot centralstationen. Det skulle de inte ha gjort. Båda blev misshandlade av fyra anonyma medlemmar av Antifascistisk aktion (AFA) och en av dem fick tillbringa natten på sjukhus. Så här rapporterades händelsen i Eskilstuna-Kuriren:

Fyra svartklädda personer ska ha misshandlat en man på Kriebsensgatan 4 på torsdagskvällen. Sparkar ska ha utdelats medan mannen låg på marken.

Misshandeln avslutades när en kvinna ropade till förövarna och ringde polisen. Enligt kvinnan fanns flera vittnen. Förövarna flydde snabbt från platsen. Misshandeln inträffade strax innan 20.

Den misshandlade mannen fördes med ambulans till sjukhus. Det är oklart vad han fick för skador.

På fredagsmorgonen hade polisen inte fått fatt i några misstänkta gärningsmän för misshandeln.

Och ett par dagar senare fick en annan av mina kamrater en handskriven lapp i brevlådan med denna lydelse:

Som du antagligen vet så misshandlades två medlemmar i ditt parti efter torsdagens distriktsmöte. Detta var endast en liten försmak på vad som kommer att hända om ni gör några fler försök att etablera er i Eskilstuna. Vi kommer aldrig att acceptera liberal politik eller andra angrepp på arbetarklassen, och detta kommer inte att passera er obemärkt förbi.

Vi ger er nu en chans att lägga ner all politisk verksamhet. Om ni inte gör detta kanske just du blir nästa person att bli fysiskt påmind om konsekvenserna av att bedriva en arbetarfientlig politik.

Antifascistisk Aktion

Om inte detta handlade om misshandel och hot skulle det vara direkt skrattretande.

Liberala Partiet är inte precis den starkaste kraften i svensk politik. Visserligen ökade andelen röster från 2006 till 2010 från 202 till 716 röster (mer än en tredubbling alltså), men det kommer att dröja åtskilliga år innan partiet ens är i närheten av 4%-spärren och minst en generation innan det kommer i regeringsställning. Så hur stor är hotbilden mot vårt genomsocialiserade samhälle?

Men att tre personer (som visserligen skulle ha varit sex från början) sätter sig ned och gör upp planer för denna avlägsna framtid är tydligen nog för att det socialistiska avantgardet ska ta till storsläggan och med hugg och slag försöka skrämma oss till tystnad.

Men det är nog själva idén om ett fritt, kapitalistiskt samhälle som är så farlig att varje företrädare för denna idé till varje pris måste tystas.

Men nu var det alltså misshandel och hot, och det är ingenting att skämta om.

Den politiska agendan – frågan om vem som ska få yttra sig och vem som ska knipa käft – ska tydligen bestämmas med våld och hot om våld. Och den ska också bestämmas av människor som aldrig i livet skulle våga skriva en insändare, ens om den vore anonym (redaktionen ska ju även i sådana fall ha namn och adress), än mindre ställa upp i en paneldebatt.

Och så påstår sig dessa anonyma våldsverkare företräda arbetarklassen. Eftersom de är anonyma kan jag förstås inte veta hur det förhåller sig med den saken; men det skulle förvåna mig storligen om de alls har något arbete. Vanliga knegare ägnar inte sin snålt tillmätta fritid åt att begå våldsdåd.

Så påstår sig AFA också ha udden riktad mot nynazism och ”vit makt”-rörelsen. Jag är väl inte den förste som har observerat att de använder sig av precis samma metoder som deras påstådda motståndare. Och LP (som bl.a. förespråkar fri invandring) är förstås så långt ifrån ”vit makt” som man någonsin kan komma.

Så vad göra? Något måste ju göras, innan AFA går från misshandel till mord.

Polisen måste förstås sätta till alla klutar för att få fast gärningsmännen. Men polisens resurser är begränsade, och den gör säkert så gott den kan.

Journalister skulle kunna göra en insats. Med lite grävande journalistik skulle nog de här skumraskfigurerna kunna dras fram i dagsljuset (ni vet, det där där trollen spricker). En grävande journalist skulle mycket väl kunna infiltrera AFA och sedan hänga ut dem med namn i pressen.

Och helst innan alla med en gnutta civilkurage åker på stryk och får hotfulla lappar i brevlådan.

(PS. Det här skrevs innan den moderate fritidspolitikern Oliver Mamcarz blev utsatt för skadegörelse, något som rapporterats i både Eskilstuna-Kuriren och Folket.)

(PPS. Om ni publicerar detta får ni gärna lägga till: ”Vi har förgäves försökt kontakta AFA för en kommentar.”)

Uppdatering: Jag har gjort ett par rättelser i texten:

Båda mina kamrater blev misshandlade, även om bara en av dem behövde tas in på sjukhus över natten.

Partiets officiella namn är bara Liberala Partiet (LP). Men på valsedlarna har det stått Klassiskt Liberala Partiet, detta för att undvika sammanblandning med Folkpartiet Liberalerna. (Personligen föredrar jag den benämningen, men det är inte jag som bestämmer, för jag sitter inte i partiledningen.)

Och Eskilstuna-Kuriren har meddelat att de tänker ta in mitt inlägg, men jag måste banta ner det till högst 3500 tecken, och det har jag nu gjort.

Sen uppdatering (13 februari): Eskilstuna-Kuriren tog aldrig in mitt inlägg, fastän de sagt att de skulle göra det.

Och händelsen har förstås också uppmärksammats på Liberala Partiets egen blogg.

Ta levebrödet från gangsterligorna!

I Eskilstuna-Kuriren 4 januari 2012 publicerades en underledare av Åke Wredén under rubriken ”Följ pengarna och ta levebrödet från gangsterligorna”, ur vilken jag citerar:

Vad lever en kriminell subkultur på? För smågangstrar och större gangstrar är det inget levebröd att vifta med pistoler och döda rivaler. Däremot lever de vanligen på vissa speciella typer av brott, viktigast är narkotikahandel.

Sexhandel, utpressning mot småföretagare, svart arbetskraft, alkohol- och tobakssmuggling och illegalt spel är annat som kan dra in de pengar som kriminella kan röra sig med och använda för att skaffa sig status och en falsk glamour. […]

Blir man bättre på att följa pengarna och strypa de kriminella affärsaktiviteterna – framför allt knarkhandeln – så dränerar man också det träsk där morden äger rum. […]

Om polisen med större kraft motverkar de slags brott som är de kriminellas levebröd kommer man sannolikt också att samtidigt beslagta fler illegala vapen.

Jag har ett bättre förslag för att ta levebrödet från den organiserade brottsligheten:

Ta bort punktskatterna på alkohol och tobak, så blir vi av med smugglingen. Legalisera narkotikan, så blir vi av med knarklangningen. Sänk sedan skatterna på arbete rejält, så blir vi av med svartarbetet. Sluta förbjuda spel, så går det inte längre att tjäna pengar på illegalt spel. Legalisera all prostitution, så kan den organiserade brottsligheten inte tjäna pengar på den heller.

Vad som sedan blir över för den organiserade brottsligheten är i stort sett utpressning av småföretagare. Men nu när polisen slipper ägna sig åt att förfölja smugglare, knarklangare, skattesmitare och torskar, måste väl resurserna räcka till att bekämpa utpressning.

Förmodligen kommer någon att invända att legalisering av narkotika skulle leda till kraftigt ökat missbruk. Men i Portugal legaliserades narkotikabruk för ett tiotal år sedan, och resultatet där blev tvärtom att missbruket minskade. [Det finns åtskilligt att läsa om detta på nätet, så jag väljer ut en länk på måfå.]

Men att hoppas att svenska politiker och myndigheter skulle dra lärdom av det exemplet är nog att hoppas för mycket.

$ $ $

De här kommentarerna lade jag också ut på Facebook, och min statusuppdatering delades av Sophia Blomqvist. Det finns gott om idioter på Facebook (ja, inte bara där), så givetvis var det någon som tyckte att om man resonerar som jag, kan man lika gärna avkriminalisera allting.

Mitt svar:

Somliga har tydligen svårt för att fatta, så låt mig åtminstone göra ett försök att förklara:

När frivilliga överenskommelser mellan människor kriminaliseras, kommer verksamheten att tas över av den organiserade brottsligheten och den växer sig till att bli en maktfaktor i samhället. Detta var precis vad som hände under förbudstiden i USA, men att dra principiell lärdom av det exemplet är tydligen stört omöjligt.

Avkriminaliserar man dessa verksamheter drar man också undan mattan för den organiserade brottsligheten.

Men vad skulle hända om man avkriminaliserade stölder, rån, våldtäkter, mord? Effekten skulle bli den rakt motsatta. Vart ska människor vända sig, när polis och rättsstat sviker? Det blir till att också betala beskyddarpengar till gangsterligorna – utöver de skatter vi ändå dignar under, av vilka inte längre ett öre skulle gå till statens rättmätiga funktioner,.

Det finns så mycket man kan tillägga här. Om narkotikan legaliserades, skulle t.ex. ingen längre behöva begå brott eller prostituera sig för att finansiera sitt missbruk.

Men detta förutsätter förstås att staten avstår från att lägga samma svindlande straffskatter på den legaliserade narkotikan som den nu gör på tobak och alkohol.

Och vad skulle hända med ”trafficking” om sexhandeln legaliserades? Vi skulle få se välskötta bordeller, och det skulle inte längre finnas minsta behov av att importera sexslavar från främmande länder.

Risken här är att bordellerna förstatligas, och att staten sedan lägger ut dem på entreprenad till riskkapitalister; och då får vi nya Caremaskandaler på halsen.

$ $ $

Uppdatering 18 september 2013: Johan Norberg har en bra kolumn om detta i dagens Metro.

$ $ $

Uppdatering 6 juni 2015: Länken ovan om Portugal funkar inte längre (den gick till en artikel på Newsmill, och Newsmill har stängts ned). Men jag kan i stället länka till en bloggpost av Henrik Alexandersson, ur vilken jag citerar:

Sverige har i dag den näst högsta dödligheten i överdoser i EU: 70 dödsfall per miljon invånare. Genomsnittet i EU är 16. (I mer drogliberala länder är siffran lägre: Holland 10; Tjeckien 5; Tyskland 18. Och i Portugal som i princip avkriminaliserat alla droger är siffran så låg som 3.)

PS. En annan bra länk på engelska.