Min senaste Reismanöversättning

Efter en del möda och besvär (och med god hjälp av min tantvän) har jag lyckats översätta ytterligare en av George Reismans texter: Miljörörelsen i ljuset av Menger och Mises.

Det är en lång och teoretisk uppsats, och den börjar med en utläggning av vad konsekvenserna är av att de intellektuella och den breda allmänheten är okunniga om Ludwig von Mises bidrag till nationalekonomin. De intellektuella har trott att det är socialismen som stått för vetenskap och förnuft och att socialismen därför borde lyckas och kapitalismen misslyckas. När socialismens misslyckande blivit uppenbart har de inte erkänt att de haft fel utan i stället vänt sig mot förnuftet och vetenskapen och den teknik som är resultatet av förnuft och vetenskap. Därmed har den ”röda” socialismen ersatts av miljörörelsens ”gröna” socialism.

Därefter följer det viktigaste: en tillämpning av Carl Mengers varuteori på frågan om våra naturresurser är outtömliga eller snart kommer att ta slut. I ett nötskal: naturresurserna är outtömliga, såtillvida som alla naturresurser utgörs av materia och energi i olika former – och jorden och universum består inte av annat än just materia och energi. Men så länge dessa naturresurser ligger slumrande och outnyttjade är de inte till minsta nytta för oss. Det krävs mänsklig produktiv verksamhet för att göra dem nyttiga för oss, och det är denna produktiva verksamhet som förlänar dem vad Menger kallar ”varukaraktär” eller, enklare uttryckt, blir till varor. Och faktum är att vi ännu bokstavligt talat bara skrapat på jordens yta när det gäller utnyttjande av naturresurserna. Och även om vi gräver oss djupare ner, kommer vi fortfarande bara att ha skrapat på ytan.

Sedan följer ett avsnitt som handlar om att produktion och ekonomisk verksamhet i själva verket förbättrar miljön – ifall vi med ”miljö” menar människans materiella omgivningar. Resonemanget här bör ni känna igen från Den giftiga miljörörelsen.

Och till sist ett förhoppningsvis välkänt Reismantema: att lösningen på alla miljöproblem som kan komma att uppstå i framtiden inte är centralplanering utan största möjliga ekonomiska frihet.

Detta var alltså en kort sammanfattning av vad jag ser som det viktigaste. Reisman själv ger förstås mycket mer kött på benen. Hoppas den här uppsatsen också blir läst. Inte för att jag har några stora förväntningar i den vägen… Hittills bara 1570 träffar på Reismanbloggen, mot mer än 27 000 på min svenska blogg och 10 000 på min engelska.

Uppdatering 23 juli 2016: Siffrorna i sista stycket har förstås hunnit bli inaktuella. Idag har jag drygt 64 000 visningar på min svenska blogg, drygt 24 000 på min engelska och drygt 7 000 på Reismanbloggen. Men det är fortfarande alldeles för lite!

Annonser