Kalkyleringsproblemet

(Skåpmat för dem som läst Ludwig von Mises.)

Häromdagen publicerade svenska Misesinstitutet en artikel, Vård med vinstintresse till en tiondel av priset, som handlade om de skenande kostnaderna för Nya Karolinska Institutet och jämförde med ett tyskt privat sjukhus som kan erbjuda samma eller motsvarande vård till en tiondel av priset. Detta är ett exempel på socialismens kalkyleringsproblem, det som identifierats av Ludwig von Mises. Citat:

Problemet med kostnaderna är en bra illustration av det socialistiska kalkyleringsproblemet. I en planekonomi finns inga priser och därför vet man heller inte om resurserna nyttjas effektivt eller ej. Det leder naturligt till höga kostnader.

Den här artikeln länkade jag till på Facebook, och ett par personer delade länken. En av dem fick några kommentarer som gick ut på att de skenande kostnaderna beror på korruption, som om problemet var att de ansvariga är korrumperade. Men varför skulle vi svenskar vara mer korrumperade än tyskarna?

Men det är klart – känner man inte till kalkyleringsproblemet är det ju inte heller så lätt att förstå hur det är tillämpligt i just det här fallet. En kort förklaring, alltså:

På en fri marknad – där staten inte blandar sig i annat än att stävja tvång och bedrägeri – ger prissystemet alla marknadens aktörer information om vad som är lönsamt att producera och vad som är olönsamt. Detta utesluter förstås inte att misstag och missbedömningar kan göras, men dessa missbedömningar är självkorrigerande – och den som bedömer rätt kommer att lyckas, medan den som alltför ofta bedömer fel kommer att misslyckas.

Men i en socialistisk ekonomi finns inget prissystem. Alla priser och alla beslut om vad som ska produceras eller inte produceras bestäms av den eller dem som sitter i spetsen av det socialistiska samhället. Men i avsaknad av prissystem famlar de helt enkelt i blindo. Att socialistiska samhällen har något som alls liknar ett prissystem beror på att de verkar i en mer eller mindre kapitalistisk omvärld och därmed kan kopiera priserna i denna omvärld. Skulle de lyckas i sitt uppsåt att etablera världsherravälde, skulle inte heller detta vara möjligt, och ett relativt kaos skulle övergå i ett absolut kaos. (Inte för inte heter en av Mises skrifter Planned Chaos.)

Det samhälle vi lever i är delvis kapitalistiskt, delvis socialistiskt. Nya Karolinska Sjukhuset tillhör den socialistiska delen. Det är därför kostnaderna skenar: det finns ingen prismekanism. Jämför gärna med sådant som datorer och mobiler, varor som produceras och levereras av företag som verkar på den fria marknad vi har kvar. Var ser ni några skenande kostnader där?

Korruption? Nej, hur lite korrumperade de bestämmande än är, skulle det vara omöjligt att beräkna priser inom den socialiserade sektorn av vår ekonomi. (Sedan låter det sig förstås sägas att socialismen som sådan är ett exempel på korruption; endast korrumperade själar blir socialister.)

Ja, det här var en väldigt kortfattad presentation av kalkyleringsproblemet. För dem som vill sätta sig in i det är min bästa rekommendation Mises egen uppsats från 1920, Economic Calculation in the Socialist Commonwealth (kan även laddas ned som pdf). Den är i och för sig rätt lång (ca 90 sidor).

Ja, och sedan kan man läsa allt annat som Mises skrivit. (Just kalkyleringsproblemet tas upp i de flesta av hans böcker.)