Gott nytt år!

Och ett tack till trogna läsare av denna blogg! (OK, till otrogna läsare också, för den delen.)

 

Click here to see the complete report.

Annonser

Mer om allas lika värdelöshet

Uppföljare till Är vi alla lika lite värda?

Eskil Franck (teolog och överintendent vid Forum för levande historia) fick en insändare publicerad i Eskilstuna-Kuriren 18 december (även publicerad i Kristianstadsbladet), där han bl.a. påpekar att uttrycket ”allas lika värde” är en felöversättning:

Formuleringen om alla människors lika värde kommer från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. På engelska lyder texten: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights” (inte “value and rights”). På franska har dignity blivit ”dignité”, på spanska ”dignidad”, på italienska ”dignità”, på tyska ”Würde” och på danska ”værdighed”. På dessa språk saknas alltså betydelsen ”värde”.

Min kommentar:

Den här insändaren var klargörande. Alla dessa som talar om ”allas lika värde” måste tydligen vara väldigt smickrade över att vara precis lika mycket värda som Adolf Hitler (eller någon annan av historiens många tyranner och massmördare). Själv betraktar jag det som en förolämpning att betraktas som lika lite värd som Hitler eller de andra tyrannerna och massmördarna.

En liten reflektion bara: FN-deklarationen säger ju faktiskt att vi är födda med lika värde eller värdighet. Så när Hitler var nyfödd, var han varken mer eller mindre värd än någon annan nyfödd bebis. Det var vad han gjorde senare i sitt liv som gör att han är mindre värd än vi vanliga hyggliga människor.

En annan sak: För den nyföddes föräldrar är rimligen den egna bebisen mer värd än alla andra bebisar. Varje enskild har sin egen värdehierarki, och hur skulle det kunna vara annorlunda? Vänner är mer värda för den enskilde än bekanta och främlingar, och betydligt mer värda än ovänner.

Men det är skillnad på hur ”samhället” eller staten betraktar människorna. Staten får inte göra skillnad på person och betrakta somliga bebisar som mer värda än andra. Staten ska inte ha lov att ta hänsyn till annat än om människorna är laglydiga eller brottsliga.

$ $ $

Så långt insändaren; nu till den semantiska utläggningen.

Nyansskillnaden mellan ”värde” och ”värdighet” har jag lite svårt att få grepp om. Ifall jag säger att någon är en ”värdig vinnare” eller en ”värdig mottagare” av någon hedersbetygelse, så säger jag ju exakt detsamma om jag säger att han/hon var värd att vinna eller att motta hedersbetygelsen.

Men det är lite annorlunda med materiella värden. Jag kan säga att en maträtt är mer värd än en annan, ifall den smakar bättre, eller att en skön länsstol är mer värd än en pinnstol som håller på att ramla sönder. Men ”värdighet” är knappast något vi tillmäter maträtten eller länstolen. Och det skulle aldrig falla någon in att säga ”penningvärdighet” och ”marknadsvärdighet” i stället för ”penningvärde” eller ”marknadsvärde”.

Men längre än så kommer jag inte. Talar vi om människor, kan vi lika gärna säga att någon har ”människovärdighet” som att han/hon har ”människovärde”. ”Värdighet” tillkommer människor men inte döda ting.

$ $ $

Men detta ändrar ingenting i sakfrågan. Att vi har lika rättigheter beror helt enkelt på att man antingen har en rättighet eller också har man den inte. Mista dessa rättigheter kan man bara göra genom att kränka andras rättigheter. Tar man en annans liv (annat än i självförsvar), kan man inte längre åberopa sin egen rätt till liv.[1]

Men ”allas lika värde” är nys och nonsens. Antingen betyder det att vi alla är lika mycket värda som mänsklighetens största hjältar, eller också att vi alla är lika lite värda som dess värsta skurkar. Antingen är ingen av oss mindre värd än Raoul Wallenberg, eller också är ingen av oss det minsta mer värd än Adolf Eichmann. Och då kan man ju verkligen fråga sig vem som har något att vinna och vem som har något att förlora på att denna klyscha är så allmänt accepterad.

$ $ $

Till försvar för idén om ”allas lika värde” kan man möjligen säga att den bör gälla för statliga myndigheter och för rättsväsendet. Staten ska inte betrakta någon som ”mer värd” än någon annan; staten ska förhålla sig neutral. Rättsväsendet ska inte göra skillnad till person, utan döma efter vilka brottshandlingar som begåtts och inte ta hänsyn till den brottsliges samhällsställning. Men även i det fallet är det ju principen om ”lika rättigheter” som gäller, inte ”lika värde”.

$ $ $

Många ord blev det för att förklara något som faktiskt borde vara alldeles glasklart.


[1]) Det enda men avgörande argumentet mot dödsstraff för mord är att misstag kan begås (och har begåtts). Blir en oskyldig avrättad, har ju han/hon inte den ringaste glädje av det skadestånd som utbetalas när misstaget uppdagas. Ett felaktigt utdömt livstidsstraff kan åtminstone i någon mån gottgöras den dag felaktigheten uppdagas.

Skåningar är inte svenskar!

Åke Wredén skrev ett bra svar till Björn Söder i Eskilstuna-Kuriren 16 december.

Det är inte alltid jag håller med Åke Wredén; men jag uppskattade hans uppgörelse med Björn Söder och SD i tisdagens tidning.

Något Söder uppenbarligen missat i sin folksjälsanalys är att skåningar inte heller är svenskar. Efter mer än 350 år under svenskt styre har de fortfarande inte lärt sig språket, utan envisas med att tala någon sorts mellanting mellan svenska och danska. Dessutom äter de spettekaka (spettekaga), vilket aldrig skulle falla någon riktig svensk in, lika lite som vi äter koshermat eller avstår från fläsk. (Inte heller har vi salt i kaffet, men att samerna skulle ha det lär vara en faktoid.)

Assimilationspolitiken har uppenbarligen misslyckats! I Skåne är den Herderska folksjälen fortfarande dansk!

Att Söder underlåter att nämna detta beror kanske på att Skåne är ett starkt sverigedemokratiskt fäste. Eller kanske på att han själv är född i trakten av Höganäs.

(Om någon skåning till äventyrs skulle läsa detta, hoppas jag att han/hon har sinne för ironi. Om sverigedemokrater har jag däremot inget hopp.)

Uppdatering 18 december: Eskilstuna-Kurirens insändarredaktion mejlar och skriver så här:

Tyvärr tror jag inte att ironin i insändaren skulle nå fram, på önskat sätt.

Hm …

Insändarredaktören har förresten ett estniskt namn; så kanske borde jag ha tagit upp frågan om flyktingar från Baltikum och deras ättlingar är tillräckligt assimilerade för att betraktas som svenskar i Björn Söders samhälle. Men sådan ironi skulle nog också vara bortkastad.