På årsdagen

(Skrevs 28 februari 1987)

Din bana ändades abrupt.
Någon såg till botten av din själ
och gillade inte vad han såg.
Någon såg till botten av vårt öde
och beslöt att vända det i annan riktning.
Någon hade iskyla i magen.
Och tårarna lyfter som svalor mot en vidare himmel.

Världen blir aldrig vad den varit.
En länk har brustit i den långa kedja
som binder folken samman och som fäster
var och en av oss vid alla andra,
den rike vid den fattige,
geniet vid idioten,
den mäktigaste vid den minste, svagaste av våra bröder.
Nu står var och för sig med knuten näve.
Denna vårbräckning är ingen annan lik.

Du var den som ledde
de hungrande runt grytan
de törstande runt brunnen.
Du var deras fackla, deras bloss.
Du var halmstrået i deras hopp.
Du var den som varnade och värnade.
Saknadens långa släp ska ringla bort med dig.
Rosorna står kvar och vittnar tills de vissnar.

Rösten har tystnat, och dess eko ska förklinga.
Ljuset har slocknat, och dess skuggor krymper sakta
men de krymper.
Vecka läggs till vecka, medan trålaren förirrar sig
på djupa vatten.
Längst bort i fjärran, längst ut i mörkret
ekar ett skratt.


Trettio år har gått, och sakta
ringlar tiden vidare, och ingenting
blir nånsin preskriberat.

Längst in i labyrinten vilar vapnet, och
en koltrast och en korp från flydda dar
kan höras kraxa.

Vi färdas ännu i det mörker där
din cigarett och din vision har slocknat.

Och inget ligger längre på sin rätta plats:
ej samhället, ej vapnet:
splittring råder.

Annonser

Nytt på engelska

Två nya engelskspråkiga uppsatser på min hemsida:

Induction in Economics
Ludwig von Mises on Anarchism

Båda grundar sig på anteckningar jag lagt ut på Facebook, men den första innehåller ett längre tillägg.

Både nytt och nygammalt på svenska är också på gång, men det kan ta lite tid. (Det är en massa skidtävlingar på TV som jag inte vill missa, m.m.)