Hyllning till de fossila bränslena

Det fanns en tid då de fossila bränslena – kol, olja, naturgas – låg dolda i marken till ingen nytta för oss människor. Det var en lång tid: den sträckte sig från den allra fösta stenåldern för mer än 2 miljoner år sedan och ända fram till den industriella revolution under senare delen av 1700-talet. Det var också en fattig tid. Den moderna historielösa människan har svårt att ens göra sig en föreställning om hur fattig den var. Den enda tillgängliga energikällan var till en början den egna muskelkraften; sedan kom muskelkraften hos oxar, hästar och slädhundar; så småningom tillkom också energin från väderkvarnar och mindre vattenfall. Båtar måste till en början ros eller paddlas; så småningom tillkom segelfartygen; men båtar rodda av galärslavar fanns långt fram i tiden. Värmen i husen och hyddorna fick komma från ved eller från kreatursspillning.

Så kom då ångmaskinen, ångbåtarna och de första järnvägarna – för första gången kunde kol utnyttjas till människornas fromma. Sedan tillkom oljan, och så småningom även naturgasen.

Hela den industricivilisation vi idag lever i och åtnjuter vilar på just användningen av fossila bränslen – med ett visst tillskott från kärnkraften, men ”miljövänner” och politiker har ju bestämt över våra huvuden att den ska avvecklas – och från vattenkraften, som inte kan byggas ut så mycket mer. Tillskotten från vind- och solkraft är försumbara.

Alla ni historielösa – alla ni som inte gitter sätta er in i hur livet tedde sig fram till slutet av 1700-talet, än mindre då hur det tedde sig under äldre stenåldern – borde se er omkring och se efter hur mycket av den komfort ni idag åtnjuter beror av de fossila bränslena. Vad blir det av era bilar och andra samfärdsmedel? Vad blir det av era radio- och TV-apparater? Vad blir det av era datorer och mobiler? Inget av allt detta, och mycket mera, blir kvar om användningen av fossila bränslen förbjuds.

Somliga säger (och försöker få oss att tro) att allt detta är överflöd och lyx som vi gott kan klara oss utan. Men tänk då åtminstone på era hus – era villor eller lägenheter – som ska skydda er mot vinterkylan! Ved och kreatursspillning räcker inte till för att värma upp dem. Och att hålla sig varm med hjälp av den egna muskelkraften – med åkarbrasor – det kan man inte göra vintern igenom.

Eller tänk åtminstone på den dag då ni blir sjuka! De allra flesta av er kommer någon gång att behöva läggas in på sjukhus – för röntgen eller operation eller för att andas med en syrgasmask. Vad tror ni händer med sjukhusen den dag de fossila bränslena avvecklats? Människor kommer att dö i drivor.

Denna avveckling måste betecknas som ondska – mordisk, djävulsk ondska. Ni historielösa måste inse vidden av ondskan.

Att symboliskt avstå från fossila bränslen – genom att släcka lyset under en timma den 19 mars – gör förstås ingen skada. Men vad är det symbolen står för? Mörker och ondska och ingenting annat.

Varför inte utsträcka det här från en timme till ett dygn och dessutom göra det obligatoriskt? Ett dygn utan elektriskt lyse, utan TV (det klarar vi oss nog utan), utan bilar eller andra transportmedel som ju drivs med fossila bränslen, och givetvis ett dygns elavbrott på alla våra sjukhus. Eller utsträck det till en vecka: under denna vecka skulle industrin vara lamslagen, och på sjukhusen skulle många dö av utebliven behandling – till stor glädje för korpar och asgamar, men till desto ringare glädje för de sjuka och deras anförvanter.

Det påstås handla om att ”bekämpa klimatförändringarna”. Men anta nu att de allra mest överdrivna domedagsprofetiorna om klimatet skulle slå in.[1] Anta att det blir väldigt mycket varmare: då kommer vi att behöva mer och bättre luftkonditionering. Eller att det blir fruktansvärt blåsigt: då behöver vi desto bättre hus och desto fler och bättre vindskydd för att stå emot blåsten. Eller anta att det blir väldigt mycket kallare: återigen behöver vi bättre hus och bättre uppvärmningsmöjligheter.

Så kampanjen för avveckling av de fossila bränslena handlar inte alls om att bekämpa klimatförändringarna; den handlar om att göra oss försvarslösa mot alla de klimatförändringar som kan inträffa i framtiden.

Och inte är det någon gräsrotsrörelse heller; det är världens mäktige som reser runt i jetplan och predikar fattigdom och försakelse för oss andra.

Tänd alltså lyset den 19 februari mellan 20.30 och 21.30. Om ni har strålkastare, sätt ut dem på balkongen och tänd dem. Eller gå ner på stan och demonstrera med strålkastarna. Gör vad ni kan för att visa att ni inte låter er ledas som lamm till slaktbänken!

$ $ $

Jag har skickat detta inlägg till ett antal tidningar, men några större förhoppningar om att få det publicerat hyser jag inte. Dels är det lite väl långt, och dels säger det saker som tidningsredaktionerna inte gärna vill höra: de ser hellre en återgång till förindustriella förhållanden (eller till äldre stenåldern) än de ifrågasätter klimatalarmismen. Dessutom är det numera många tidningar som fordrar inloggning som prenumerant och/eller bara tar insändare på högst 1500 tecken inklusive mellanslag.

$ $ $

Tidigare i samma ämne:

Hyllning till elektriciteten
(ävensom tidigare, något kortare version)
Låt inte mörkrets makter segra!
Sol, vind, vågor och socialism

Och se också:
Henrik Sundholms bloggpost När mörkrets apostlar står för dörren
George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik
Johan Norbergs Metrokolumn Jag tänder upp under Earth Hour
Alexandra Ivanovs debattinlägg i Metro Earth Hour är idiotiskt – tänd lyset i stället

$ $ $

Och sist men inte minst: Köp och läs Alex Epsteins The Moral Case for Fossil Fuels. Den ger väldigt mycket kött på benen i denna fråga; och det var den som fick mig att hylla, inte bara elektriciteten utan de fossila bränslena i allmänhet.


[1] Några sådana domedagsprofetior:

Runt 1970 förutspåddes allmänt en kommande istid. Paul Ehrlich förutspådde vid den tiden omfattande livsmedelsbrist, att hundratals miljoner skulle dö av svält under 70- och 80-talen, att 65 miljoner amerikaner skulle dö svältdöden under 80-talet och att USA:s folkmängd skulle vara nere på 22,6 miljoner år 1999. Biologen George Wald förutspådde år 1980 att civilisationen skulle gå under om 15 eller 30 år om inte klimatförändringarna (som alltså på den tiden handlade om en kommande istid) stoppades. (Uppgifterna från Walter Williams artikel Global Warming: Debate is Only Settled for Fanatcis.)

Al Gore förutspådde år 2007 att Nordpolen skulle vara isfris sommaren 2014. Förmodligen vad det för denna förutsägelse han tilldelades Nobels fredspris det året. Pengarna använde han förmodligen till att hyra de jetplan han åker runt med för att sprida budskapet.

År 2002 skrev miljöskribenten George Monbiot att vi hade tio år på oss att bli vegetarianer eller veganer, för annars skulle jordbruksmarken ta slut.

År 2009 sade prins Charles att vi har 96 månader på oss att ”rädda planeten”. Enligt Frankrikes utrikesminister Lauren Fabius hade vi i maj 2014 500 dagar på oss; och år 2009 hävdade dåvarande premiärministern Gordon Brown att vi bara hade 50 dagar på oss. Och för nio år sedan menade Förenta Nationernas ”expertpanel” att vi hade åtta år på oss.
(Uppgifterna har jag hämtat från The Daily Caller, men det vimlar av sådana uppgifter på nätet och jag kan inte länka till dem alla; världen hinner gå under av klimatförändringarna innan dess.)

Men – som George Reisman skriver i Den giftiga miljörörelsen:

Skälet till att det ena efter det andra av miljövännernas påståenden visar sig vara bevisligen felaktiga är att de görs utan någon hänsyn till sanningen till att börja med. När miljövännerna gör sina påståenden, griper de efter vad som än finns till hands som kan tjäna till att skrämma människor, få dem att förlora förtroendet för vetenskap och teknik, och ytterst leda dem till att utlämna sig på nåd och onåd åt miljövännerna. Deras påståenden vilar på grundlösa gissningar och på vilda, fantasifulla hopp från gnuttor av fakta till godtyckliga slutsatser, genom undanflykter och ogiltiga slutledningar. (Min kursivering.)

Annonser

Sol, vind, vågor och socialism

Jag har just köpt och börjat läsa Alex Epsteins The Moral Case for Fossil Fuels. Samtidigt får jag på Aftonblaskans kultursida se en artikel av Joar Tiberg som är en översvallande recension av Andreas Malms nyutkomna bok Fossil Capital.[1] Så här avslutar Tiberg sin hyllningsartikel:

En global räddningsaktion för klimatet med tillhörande övergång till sol-, vind- och vågkraft kommer att gå hand i hand med en restaurering av det socialistiska projektet.

Socialismens mål är att avveckla (eller krossa) kapitalismen och gå tillbaka (själva säger de ”gå framåt”) till det tillstånd då det inte förekom någon kapitalackumulation och följaktligen inget eller ytterst lite kapital att investera och betala ut arbetslöner, och till ett tillstånd av föga eller ingen arbetsdelning. Miljörörelsens och klimatalarmisternas mål är att avveckla (eller kväva) vår industricivilisation, inklusive då avveckling av alla fossila bränslen, d.v.s. till ett tillstånd där vi bara kunde använda vår muskelkraft plus det lilla tillskott som kan komma i form av väderkvarnar, hästar, oxar och en del andra dragdjur, och en liten smula vattenkraft. Så visst passar socialism och ekologism som hand i handske.[2]

Så lite klasskampsretorik:

Ångan […] blev det potenta vapnet i den brittiska kapitalistklassens händer i kampen mot arbetarmassorna som under det tidiga artonhundratalet vuxit sig oroande starka.

Kapitalisterna ägnade sig alltså åt att bekämpa arbetarmassorna, inte åt att ge dem arbete. Ändå har det varit en enorm befolkningsökning alltsedan den industriella revolutionen och en lika enorm höjning av medellivslängden.[3] Men sådana fakta rör inte socialister eller ”miljövänner” i ryggen. Allt som stör socialisterna är att denna utveckling gått hand i hand med förekomsten av kapitalister och kapitalackumulation; och allt som stör ”miljövännerna” är att det gått hand i hand med tekniskt framåtskridande. Allt detta ses som ont av socialister och miljövänner; och om befolkningstillväxt och högre medellivslängd beror på detta, måste ju det också vara något ont. Tala om att de ser världen genom en omvänd kikare!

Och att använda kol till att värma upp vatten till ånga – det var endast och allenast ett sätt för kapitalisterna att bekämpa arbetarklassen!

Så till det där med solen, vinden och vågorna. Problemet med solenergi är förstås att solen inte alltid lyser: det kan vara igenmulet, och nattetid lyser solen inte alls. Och problemet med både vind- och vågenergi är förstås att det inte alltid blåser Att lagra denna energi i batterier är ett problem som ännu inte lösts – och även om det vore löst, skulle energin endast kunna lagras till större kostnader än det är värt. Men det är nog något som i så fall bara gläder de som vill avveckla kapitalism och industricivilisation. Allt som kan leda till att energiproducenter ruineras (eller tvingas ta emot statliga subventioner) hälsas av dem med största tillfredsställelse.

Vattenkraften har inte samma nackdelar som sol-, vind- och vågkraft, eftersom den elektricitet den alstrar kan regleras efter behovet av elektricitet (och inte heller är beroende av hur mycket solen lyser eller hur mycket det blåser). Om detta skriver Tiberg:

I ett av bokens grundliga avsnitt berättas om etablerandet av ett vattensystem med automatiska slussar på ön Isle of Bute. Konstruktören Robert Thom och hans medarbetare lyckades med sina uppfinningar att upphäva vattenkraftens aber; att inte kunna garantera jämn och säker energileverans. […]

Malm lägger fram flera skäl till att ångan och klimatförstörande kolet avgick med segern. Ett är organisatoriskt, slussar och dammar krävde att kapitalisterna gick samman och enades om hur vattnet skulle fördelas, när och var slussar öppnas och stängas. Energi fanns och finns i stor mängd, nästan gratis, men organisationen skulle också lösas. Och det visade sig svårt.

Biten passade inte. Det är som att man skulle komma med en bit mekano och velat vara med och bygga lego.

Endast ångmaskinen kunde garantera kapitalisten att fortsätta vara sin egen boss.

Men vänta nu ett ögonblick… Hur mycket avancerad teknik skulle det inte fordras för att bygga de där automatiska slussarna? Och varifrån skulle den energi som fordras för att bygga dem komma? Från andra vattenkraftverk?[4]

Och att kapitalisterna skulle få bestämma över användningen av sitt eget kapital (”vara sina egna bossar”) är förstås anatema för socialister.

Vidare i texten:

Urbaniseringen talade också till kapitalklassens och kolets fördel. Att samla produktion i jättelika befolknings- och industricentra som Manchester skapade visserligen stora hälsoproblem för arbetarna, men de blev samtidigt lättare att kontrollera då de biinkomster som var vanliga kring de mer ruralt belägna spinnerierna – det kunde vara från en egen ko eller ett grönsaksland – försvann.

Det här är endast begripligt om man accepterar Marx utsugningsteori. Arbetarna hade det rätt gott ställt när de sysslade med att spinna, odla grönsaker och föda upp boskap – men sedan tvingade kapitalisterna in dem i städerna med deras fabriker och då blev arbetarna utarmade. Men om de hade möjlighet att också spinna, etc. som en bisyssla, då skulle de bli lite mindre utarmade.

Det kan vara värt att påminna sig, när man beskådar de otaliga bysterna och monumenten över James Watt som restes under denna tid, att övergången till ånga övervakades av en lag som gjorde skadegörelse eller åverkan på en ångmaskin belagt med dödsstraff.[5]

Dödsstraff är onekligen drastiskt. Men vad är det då ludditerna (dagens såväl som gårdagens) ägnar sig åt? Att förstöra sådant som för det stora flertalet leder till både längre liv och bättre livskvalitet. Död och förödelse är det enda de kan åstadkomma. Betyder inte att vi ska ta livet av dem; det räcker så gott att exponera dem för vad de är.

Och så rekommendationerna (”böra-satserna”):

Ångkraftens uppkomst och etablering och slutgiltiga triumf skedde i en nation med distinkta kapitalistiska produktionssätt. Men hur kommer vi då vidare, hur kan vi undkomma det kaos som ångmaskinen och dess sentida släkting bilen försatt oss i?

Övertygande visar Malm i ett sista kapitel att det som gällde 1820 gäller än i dag: De cirkulerande energislagen passar inte in i kapitalismen, eftersom själva energin helt enkelt är gratis och därför inte går att generera vinster ur för fortsatt ständigt ökande tillväxt.

Den hyperurbaniserade livsstilen måste också överges, folket måste flytta ut till där energin finns, till alla dessa tusentals Isle of Butes som ligger och väntar. Och staten måste restaureras. Den anorektiska statsapparat som trettio år av EU-styre har lämnat oss med kan inte skydda oss från de kommande verkningarna av klimatförändringarna. Lika lite kan den klara övergången till flödande energislag.

Ja, det är många statliga tvångsåtgärder som ska till för att driva oss tillbaka till förindustriell, förkapitalistisk tid.

Men vi ska alltså drivas tillbaka till en tid då de enda energislagen utöver den egna muskelkraften var dragdjur, väderkvarnar och kanske en smula vattenkraft – där det inte fanns bilar, utan bara häst och vagn – där det inte fanns tvättmaskiner och torktumlare, så att man fick ge sig till närmaste vattendrag för att tvätta kläderna och banka dem torra – där det inte fanns elektriska spisar, utan man fick elda med ved och/eller kreatursspillning – där det varken fanns radio eller TV – där det var ont om tryckpressar och definitivt inte fanns några datorer med internetuppkoppling där Malm och Tiberg kunde sprida sitt teknik- och livsfientliga budskap.

Så kom inte och påstå att socialister och ”miljövänner” motiveras av omsorg om mänskligt liv och välbefinnande!


[1] Vad Andreas Malm är för en figur bör framgå av Wikipediaartikeln. För att ge en bättre uppfattning ska jag citera presentationen av hans bok på Amazon:

The more we know about the catastrophic implications of climate change, the more fossil fuels we burn. How did we end up in this mess? In this masterful new history, Andreas Malm claims it all began in Britain with the rise of steam power. But why did manufacturers turn from traditional sources of power, notably water mills, to an engine fired by coal? Contrary to established views, steam offered neither cheaper nor more abundant energy—but rather superior control of subordinate labour. Animated by fossil fuels, capital could concentrate production at the most profitable sites and during the most convenient hours, as it continues to do today. Sweeping from nineteenth-century Manchester to the emissions explosion in China, from the original triumph of coal to the stalled shift to renewables, this study hones in on the burning heart of capital and demonstrates, in unprecedented depth, that turning down the heat will mean a radical overthrow of the current economic order.

[2] Karl Marx ville inte i och för sig krossa kapitalismen, bara avveckla den. Hans idé var att socialismen skulle framalstras ”ur kapitalismens eget sköte”. Han menade att de arbetande massorna till sist skulle bli så utarmade att de inte hade något annat val än att resa sig och störta det rådande samhället över ända. Hur det har gått med den förutsägelsen vet vi ju. Inte ens socialisterna själva kan vara helt ovetande om det.

Miljörörelsens mål är att kväva industricivilisationen. Den är, för att citera George Reisman

en boa constrictor som långsamt kramar livet ur sitt offer.

[3] Hur mycket bättre det har blivit sedan den industriella revolution illustreras väl av dessa diagram som jag saxat ur Epsteins bok:

Jag ställer mig lite frågande till diagrammet över koldioxidutsläpp som ser ut att vara noll fram till den industriella revolutionen. Men jag förmodar att den bara visar de utsläpp som beror på användningen av fossila bränslen.

[4]) Jag har sökt på nätet efter uppgifter om det här experimentet men inte hittat några.

[5]) Att uppgiften stämmer har jag kollat. Se denna artikel om ludditerna.

Låt inte mörkrets makter segra!

Varje år, i slutet av mars, stiger mörkrets makter fram och uppmanar oss alla att under en timmes tid släcka ned det elektriska lyset, för att visa att vi står på mörkrets makters sida. Alltför många människor lyder den uppmaningen.

Jovisst kan vi klara oss utan elektricitet under en timme. Vi kan nog göra det en hel dag också – även om det betyder att vi en dag får klara oss utan radio och TV och inte kan använda våra datorer, vilka som bekant drivs med elektricitet. Vi blir också tvungna att stänga av kyl och frys och får hoppas att matvarorna inte hinner ruttna. Det blir värre för våra sjukhus, om de ska vara utan el en hel dag, och all industri går självfallet i stå, om så bara för en dag.

Men förläng den här timmen till en vecka eller en månad, så blir det säkert klart för alla och envar vad elektriciteten verkligen betyder i våra liv. Det blir svårt att hindra maten att ruttna, om man inte har tillgång till en jordkällare eller har möjlighet att själv bygga en jordkällare. På sjukhusen kommer patienter att dö, när de livsuppehållande apparater som används inte längre kan användas. Industrin kommer inte bara att gå i stå, den kommer att upphöra helt.

Och det är också avsikten från mörkrets makters sida. Deras mål är att driva oss tillbaka till en tid då det inte fanns någon elektricitet – till de förhållanden som rådde före den industriella revolutionen eller ännu längre tillbaka – till de förhållanden som rådde i förhistorisk tid.

Det är inte bara några smärre bekvämligheter – som att kunna titta på TV, gå ut på nätet, spara matrester i frysen, eller ens läsa en bok utan att behöva överanstränga ögonen – som mörkrets makter vill få oss att avstå från. Det är hela den underbara civilisation vi åtnjuter idag som ska omintetgöras. Det är en agenda av ren och oförfalskad ondska.

Så släck inte ner lyset under ”Earth Hour”. Tänd alla lysen ni har, och gå gärna ut på stan och demonstrera ert avståndstagandet från mörkrets och ondskans makter genom att tända enorma strålkastare, ifall ni skulle ha några sådana. Låt oss visa att vi inte går med på att vår civilisation, till stor del grundad just på elektricitet, monteras ned.

$ $ $

Jag har skickat det här till ett antal tidningar; om ni skulle se den publicerad någonstans, så meddela mig gärna; jag kan inte bevaka varenda tidning i landet.

Ifjol skickade jag en cirkulärinsändare under rubriken Hyllning till elektriciteten, men den blev såvitt jag vet bara publicerad i en enda tidning. Likadant gjorde jag i förfjol, och då blev den publicerad i några fler tidningar. Den här gången har jag varierat mig en smula, även om budskapet är detsamma.

$ $ $

Några lästips:

När mörkrets apostlar står för dörren (bloggpost av Henrik Sundholm från 2010).

Jag tänder upp under Earth Hour (Metrokolumn av Johan Norberg från 2010).

Min egen bloggpost Samvetslöst utnyttjande av barn.

Den giftiga miljörörelsen av George Reisman. Jag upprepar ett citat ur denna uppsats:

Jag vet inget värre någon kan göra än att, efter att ha blivit född in i världshistoriens mest storartade materiella civilisation, nu ta del i dess förstörelse genom att samarbeta med miljörörelsen och därmed göra sig medskyldig till outsäglig misär och död under kommande årtionden och för kommande släktled.

Av samma skäl finns det, om man blivit medveten om vad saken gäller, få saker man kan göra som är bättre än att ta ställning för de värden varav mänskligt liv och välbefinnande beror. Detta är tyvärr något som man i dagens värld får vara beredd att göra med få kamrater. Det stora flertalet av dem som borde kämpa för mänskliga värden – de professionella intellektuella – vet antingen inte tillräckligt mycket för att göra det, har blivit rädda för att göra det eller, än värre, har själva blivit fiender till mänskliga värden och arbetar aktivt på miljörörelsens sida.

Och i förfjol länkade jag också till en artikel av Ken Lockitch på ARI. Länken till den artikeln fungerar inte längre, men jag kan ju upprepa det jag citerade ur den:

We, in the West, take our abundant energy for granted. It is hard for us to imagine what life would actually be like under the sort of draconian restrictions on energy use that global warming activists are demanding. Earth Hour clouds the issue even more by making the renunciation of energy seem like a big party. People spend a fun hour in the dark, safe in the knowledge that the comforts and life-saving benefits of industrial civilization are just a light switch away.

What we really need to raise awareness about is just how indispensable carbon-based energy is to human life. Forget one measly hour with just the lights off. How about ”Earth Month,” without any form of fossil fuel energy? Let those who claim that we need to stop emitting carbon dioxide try spending a month shivering in the dark without heating, electricity, refrigeration; without power plants or factories, grocery stores or hospitals; without any of the labor-saving, time-saving, and therefore life-saving products that industrial energy makes possible.

$ $ $

Uppdatering 31 mars 2014: Jag har inte sett min insändare publicerad någonstans i år. (Men jag har som sagt inte möjlighet att bevaka alla tidningar jag skickade den till.) Så mörkrets och ondskans makter får väl sägas ha tagit en delseger i år igen. Inte att undra på, när alla offentliga megafoner tar deras parti.

Å andra sidan var segern knappast överväldigande. De allra flesta svenskar struntade i Earth Hour, enligt en notis i DN. Jag skulle bara önska att fler svenskar inte vore så likgiltiga inför det hot miljörörelsen och klimatalarmismen utgör, och hade rest sig i protest genom att tända alla ljus och helst satt ut starka strålkastare på balkongerna.

$ $ $

Uppdatering 27 mars 2015: I gårdagens Metro fanns en bra debattartikel om detta av Alexandra Ivanov (ordförande i Fria Moderata Studentförbundet).

Också en kort insändare i Eskilstuna-Kuriren (samma insändare stod också i Aftonbladet).

Samvetslöst utnyttjande av barn

Svar på insändare i Expressen 8 mars; insändarna finns inte med i tidningens nätupplaga, så jag kan inte länka till den.

Somliga människor – politiker, journalister och andra – försöker använda det påstådda klimathotet som en förevändning för att förmå oss att sluta använda både elektricitet och andra energikällor. Gör vi det inte frivilligt, är de fullt beredda att använda statligt tvång för att få igenom sin agenda.[1] Skulle de lyckas, skulle det driva oss tillbaka till tiden före den industriella revolutionen, kanske ännu längre tillbaka, med allt det mänskliga lidande det skulle innebära. Och så påstår de att de gör det av omsorg för kommande generationer, d.v.s. just de generationer som kommer att drabbas. Detta är fullkomligt samvetslöst och måste betraktas som ett planerat massmord.

Men som om det inte vore nog, har de nu lyckats få ett par ungdomar som inte ens kommit upp i tonåren att skriva insändare till förmån för denna destruktiva agenda (se Expressens insändarsida 8 mars).

Att man i den åldern inte har haft en chans att sätta sig in i ämnet faller väl av sig självt? Dessa barn är värnlösa offer för föräldrars och/eller lärares indoktrinering. Och skulle agendan bli verklighet, kommer de att få betala dyrt längre fram i livet.

Samvetslöshet på samvetslöshet, med andra ord.

$ $ $

Uppdatering 19 mars 2014: Ytterligare en insändare jag har skickat till Expressen:

Tommy Hammarström skriver i Expressen 17 mars att den fossila elden helst ska vara släckt till år 2050, d.v.s. att all användning av fossila bränslen ska upphöra det året. Hammarström själv kommer att vara 104 år det året, ifall han får leva så länge, och behöver därför inte personligen bekymra sig över konsekvenserna av avvecklingen av fossila bränslen. Men nog borde han ägna en liten tanke åt kommande generationer? Om det här blir verklighet, kommer de att drivas tillbaka till förindustriella förhållanden, med allt det kommer att innebära av misär, svält och förtida död. Men det är väl inget som vi som lever idag behöver bekymra oss om. Eller?

(Hammarström skriver också att det är skillnad på ”väder” och ”klimat” och att det är idiotiskt att ta en barmarksvinter i Sverige eller extremkyla i Nordamerika till intäkt vare sig för klimatförändring eller avsaknad av klimatförändring. Men det hindrar ju honom inte från att ställa sig på ”alarmisternas” sida och förespråka avveckling av industricivilisationen.)

Och f.ö. har Expressen redan tackat nej till mitt debattinlägg Låt inte mörkrets makter segra! Är det någon som är förvånad?

$ $ $

Uppdatering 22 mars 2014: Miljörörelsen fortsätter att skicka ut barnsoldater i kriget mot industricivilisation; se denna insändare i dagens Eskilstuna-Kuriren.

$ $ $

Uppdatering 25 mars 2014: Göran Fröjdh har skrivit en utmärkt bloggpost om hur Världsnaturfonden gör förskolebarn till barnsoldater i detta krig.


[1]) ”Und bist du nicht willig, so brauch‘ ich Gewalt!“ – Goethe, Der Erlkönig.

Ska vi förbjuda barnalstring?

”Orimligheter i teorin leder till ohyggligheter i praktiken.” – Fritt efter Voltaire.

Vi människor tär på jordens resurser, och eftersom vi bara blir fler och fler, tär vi på dem allt mer och mer. Det har ni säkert hört förr. Lösningen är förstås att vi i stället blir färre. Men hur skulle det gå till? Och hur många färre måste vi bli?

På den första frågan finns det två svar. Det ena är att ta kål på en stor del av jordens befolkning; det andra är drastiska åtgärder för barnbegränsning.

För att svara på den andra frågan får vi rådfråga miljörörelsens ideologer. En av dessa är den norske filosofen Arne Næss (1912–2008). Han menade att den optimala folkmängden på jorden skulle vara 100 miljoner; fler än så tål inte vår planet om vi inte ska tära på dess resurser och tillåta andra livsformer än människan att leva och frodas. Den senaste siffra jag sett på jordens befolkning är 7 miljarder (2011). Det innebär alltså att 6,9 miljarder människor måste avlivas, ifall vår planet ska må bra. (Parentetiskt så var Næss en av det förra århundradets mest välrenommerade och aktade filosofer, en som andra filosofer lyssnade på.)

Men hur ska det genomföras? På grund av människornas hårdnackade egoism och ovilja att göra de nödvändiga uppoffringarna för planetens bästa är det inte troligt att de godvilligt skulle låta sig föras till slaktbänken. Att åstadkomma det med tvångsåtgärder skulle fordra en ytterst hårdhänt diktatur, och risken är att väldigt många, i sin hårdnackade egoism och ovilja till de nödvändiga uppoffringarna, skulle sätta sig till motvärn och kanske – hemska tanke! – störta den hårdhänta diktaturen över ända.

Så denna väg förefaller inte framkomlig. Återstår barnbegränsning. Den hårdhänta diktaturen måste förbjuda människorna att sätta barn till världen. De som ändå gör det måste bestraffas hårt; livstid eller rentav dödsstraff måste till.

Men denna lösning kommer förmodligen att stöta på samma eller liknande hinder som den första. Det är inte troligt att människorna – som i sin hårdnackade egoism och ovilja till uppoffringar kan tänkas eftersträva sådana egoistiska mål som familjelycka – godvilligt skulle gå med på det. Det kan återigen hända att de störtar den hårdhänta diktaturen över ända.

Dessutom vet vi ju av erfarenhet att verksamheter som förbjuds av staten i stället tas över av gangsterorganisationer som finner verksamheten lukrativ. Förbudstiden i Förenta staterna är ett exempel; och vi vet ju vad som händer när andra njutningsmedel än just alkohol förbjuds; de tillhandahålls i stället av kriminella narkotikasyndikat som tjänar storkovan på verksamheten. Så vad vi kommer att få se om barnalstringen förbjuds är förmodligen illegala förlossningskliniker och en lukrativ marknad för ställen dit folk kan ta sig för att avla barn i hemlighet, utanför myndigheternas insyn. För att inte tala om att barnen måste hållas dolda, när de väl kommit till världen. Avenyer öppnar sig för de kriminella.

Min egen lösning? Låt oss fortplanta oss hur mycket (eller hur litet) vi vill, och låt oss utnyttja jordens resurser till att skapa en bättre framtid, både för oss själva och för våra barn och barnbarnsbarn.

$ $ $

PS. Uppgiften att Næss förespråkade en befolkning på 100 miljoner cirkulerar på nätet. I en dödsruna i The Guardian kan man t.ex. läsa följande:

Næss never managed to translate his awareness of overpopulation into a scheme of practical action. He maintained that a world population of 100 million – roughly a 60th of the present figure – would be compatible with quality of life, but 11 or 12 billion – the level predicted for the end of the next century – would not. He said: ”I am, to the astonishment of certain journalists, an optimist. But then, I add, I am an optimist about the 22nd century. And they say, ‘Oh, you mean the 21st …’ ‘No, the 22nd century.’ I think that in the 21st century, we have to go through very bad times and it will hurt even rich countries … So, I am a short-range pessimist, long-range optimist.”

Citerar detta bara för att visa att min uppgift inte är gripen ur luften.

$ $ $

Se också min uppsats Djupekologi.

$ $ $

PS 8 augusti 2013: Jag har fått höra att Næss omöjligen kan ha förespråkat folkutrotning eller andra tvångsåtgärder, eftersom han var en stor beundrare av Gandhi, icke-våldets store förespråkare. Men det måste ju i så fall innebära att han totalt har missat implikationerna av sin egen idé att reducera befolkningen till 100 miljoner. 7 miljarder minus 100 miljoner är och förblir 6,9 miljarder; och så många av oss måste väck. Hur ska det gå till utan folkutrotning? Eller trodde han verkligen att människor frivilligt skulle avstå från att sätta barn till världen, och det i den omfattning som skulle fordras får att målet 100 miljoner ska kunna uppnås?

Så om någon ser en motsägelse här är motsägelsen Næss egen, inte min.

$ $ $

Uppdatering 10 maj 2014: Ifall ni trodde att Arne Næss är väldigt ensam om den här idén, kan jag nämna att Anders Wijkman, numera kristdemokrat och ordförande i Romklubben, har samma idé. Eftersom kristdemokraterna är ett parti med kristen värdegrund, är han hygglig nog att låta inte mindre än 500 miljoner av oss leva vidare. Se denna bloggpost av Göran Fröjdh. (Bloggposten är från 2009, men han har en uppföljare igår.)

Sedan glömde jag visst nämna att jag bloggat om detta på engelska också.

$ $ $

Uppdatering 31 augusti 2016: Det finns de som vill förbjuda eller kraftigt begränsa barnafödandet för att förhindra att klimatet förändras – d.v.s. bli en smula varmare eller kallare i genomsnitt. Se denna artikel av Per WelanderKlimatupplysningen.

Hyllning till elektriciteten

(Repris från ifjol; men jag har lagt till ett stycke.)

I århundrade efter århundrade, alltsedan Prometheus dagar, levde människor utan andra ljuskällor än solen, månen, stjärnorna och elden. Sedan kom elektriciteten.

Idag är vi så vana vid elektriciteten att vi inte ens reflekterar över vad den betyder för oss. En liten inventering bara:

Vi kan läsa böcker till sent på kvällen utan att behöva överanstränga ögonen. Vi kan sätta på teven och titta på rörliga bilder i färg. Vi kan knäppa på datorn och interagera med hela världen över nätet. Vi kan stoppa in en CD i skivspelaren och när som helst njuta av den musik vi gillar mest. Vi har kyl och frys som hindrar våra matvaror från att bli skämda eller ruttna. Vi kan lätt ta tåget och resa till andra platser, när vi behöver miljöombyte (eller måste pendla till jobbet). Och hur tror ni sjukvården skulle klara sig, ifall det inte fanns elektricitet på lasaretten?

Sedan några år anordnas ett jippo vid den här tiden på året, som går ut på att släcka ned all elektricitet under en timma, som ett led i en kampanj att helt avskaffa elektriciteten och gå miste om alla ovan uppräknade välgärningar elektriciteten ger oss. Den är ett led i en strävan att föra oss tillbaka till den tid då vi inte hade någon elektricitet: en tid före bokläsning sent på kvällen, före teve och CD-spelare, före kyl och frys, före eldrivna tåg, och till en tid då sjukvården var betydligt mer primitiv än idag. En tid av mörker och kyla och svält. Och allt detta för att förhindra att vi framgent ska få lite varmare somrar och lite mildare vintrar.

Om nu någon tycker allt detta är lappri och att vi gott skulle klara oss utan elektricitet, föreslår jag att all elektricitet stängs av, inte bara under en kort timme, utan en hel vecka eller en hel månad. Då skulle nog alla förstå vad vi skulle gå miste om och få mer än en försmak av den misär det skulle leda till.

Vi andra ska i stället hylla elektriciteten genom att den 23 mars, mellan 20.30 och 21.30, tända varenda lampa i våra lägenheter och placera ut strålkastare på våra balkonger.

$ $ $

Ifjol blev denna insändare införd i Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Eskilstuna-Kuriren. Någon sade sig ha sett den också i Expressen, men tydligen en dag då jag själv inte läste den. – I år har jag skickat insändaren till betydligt fler tidningar.

$ $ $

På Facebook finns en sida som heter Life Hour och en grupp som heter Human Achievement Hour. Klicka ”gilla” och gå med i gruppen.

$ $ $

Uppdatering 25 mars: Min insändare kom in i Eskilstuna-Kuriren 22 mars. (Däremot verkar det inte som om någon annan tidning nappat. Möjligen blev min insändare lite för lång, eftersom jag lagt till ett stycke.)

Dagen efter kom också ett inlägg från Tege Tornvall, som gick ut på att jorden inte kan livnära särskilt många människor ifall vi avstår från allt som kan vara energiförbrukande. Min egen kommentar:

Folkutrotning är den logiska slutpunkten för miljörörelsens agenda. De flesta ”miljövänner” vill säkert inte gå fullt så långt – de tänker bara inte sina egna idéer till deras logiska slutpunkt. Men somliga av deras ideologer säger det helt öppet. Arne Næss (1912–2009), grundare av en filosofiskola som kallas ”ekosofi” eller ”djupekologi”, menade t.ex. att jorden borde ha betydligt mindre befolkning, eftersom detta skulle ”gagna naturen”. Att minska jordens befolkning utan att ta kål på en stor del av den är förstås fullständigt omöjligt; alltså implicerar idén folkutrotning. Eller också får man förbjuda människorna att överhuvudtaget sätta barn till världen, men inte heller det lär gå att genomföra om man inte inför väldigt sträng diktatur med befogenhet att arkebusera dem som trotsar förbudet och ändå skaffar sig barn.
Jag har skrivit om Arne Næss idéer här:
http://www.nattvakt.com/online/bilagor/djupekologi.htm

Global uppvärmning?

Detta är en något uppdaterad Facebookanteckning jag skrev för ett par dagar sedan.

Varje gång jag länkar till något inlägg i klimatdebatten får jag kommentarer från en person som vill försvara klimatforskningen och som bl.a. menar att forskare som ifrågasätter mänsklig klimatpåverkan är att jämföra med evolutionsforskare som förespråkar kreationism. (Samme person menar att problemet är att forskningen har blivit politiserad, och det invänder jag förstås inte emot, även om jag menar att den politiska agendan är skrämmande; se George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik.) Så nu vill jag gärna ha lite klarhet i exakt vilka klimatteorier som kan kallas ”kreationistiska”.

Låt mig börja med att påpeka att klimatförändringar har förekommit under hela jordens historia och att de förekom innan det ens fanns människor på jorden som kunde släppa ut koldioxid. Ingen betvivlar väl detta, men få tycks inse att det har relevans för dagens debatt.

Nu kan jag tänka mig ett antal alternativa teorier här:

  1. Det förekommer ingen global uppvärmning alls idag. (Om någon verkligen förespråkar det alternativet vet jag inte, men det är i varje fall ett alternativ.)

  2. Det förekommer en viss global uppvärmning, men våra koldioxidutsläpp har inte alls med det att göra; det är precis samma sorts orsaker som orsakade klimatförändringar i det förflutna.

  3. Våra koldioxidutsläpp har en viss inverkan, men i jämförelse med dessa andra orsaker är den försumbar.

  4. Nej, det är tvärtom så att koldioxidutsläppen är den helt dominerande faktorn, och de faktorer som förr orsakade att istider kom och gick är i dagens läge helt försumbara. (Och därav den politiska agendan att vi måste lägga ned våra industrier, sluta åka bil eller flygplan och upphöra med boskapsskötsel och bli vegetarianer, eftersom även kobajset bidrar till utsläppen.)

Naturligtvis finns det graderingar av några av dessa alternativ. Är uppvärmningen bara någon enstaka grad sett över ett sekel, eller riskerar vi att medeltemperaturen stiger med 10 eller rentav 20 grader inom överskådlig framtid?[1] Eller exakt vad är procenttalen vad gäller hur stor del av uppvärmningen som måste tillskrivas koldioxiden respektive de faktorer som gjorde slut på istiderna? I båda fallen kan det ju vara i stort sett vad som helst mellan 1% och 99%.

Så vilka av dessa alternativ är ”kreationistiska” och vilka är exempel på god vetenskap?

Anhängarna av idén att koldioxidutsläppen måste strypas radikalt för att förebygga varmare somrar och mildare vintrar och de olägenheter detta kan vålla brukar också ”fula ut” sina meningsmotståndare genom att kalla dem (oss) ”klimatförnekare”. Som om någon skulle förneka att vi har ett klimat. Eller att klimatet kan ändras under århundradenas gång. Termen är förstås ett försök att bunta ihop oss med förintelseförnekare. Den kompletta lumpenheten i denna argumentationsmetod står säkert klar, åtminstone för mina läsare.

Men är det så mycket bättre att fula ut och stämpla meningsmotståndare som motsvarigheten till kreationister?

Av de fyra alternativ jag nämnde talar det mesta för alternativ 2 eller 3. Alternativ 1 är osannolikt, eftersom vi säkert befinner oss i en uppvärmningsperiod.  Alternativ 4 bedömer jag som absurt. Ändå är det detta alternativ som man ber mig acceptera. Här är det läge att följa Ellsworth Tooheys goda råd: att inte bry sig om att granska en dårskap utan bara fråga sig vad den åstadkommer. Vad denna dårskap avser att åstadkomma är skrämselhicka och därav följande acceptans av miljörörelsens industri- och människofientliga agenda.

Och eftersom jag inte vill tillbringa resten av mina levnadsdagar med granskning av dårskaper stänger jag kommenteringen på denna bloggpost.

PS. En positiv sak med debatten på Facebook var att vi verkar överens om vad jag ser som det absolut viktigaste i all klimatdebatt – nämligen att de åtgärder som föreslås för att råda bukt med den globala uppvärmningen kommer att vara fullständigt förödande, ifall de faktiskt skulle genomföras. Sternrapporten rekommenderar en sänkning av utsläppen på 25% till år 2050, medan IPCC går så långt som till 60%. (Uppgifterna från Reismans uppsats.) Eftersom nästan all industriell verksamhet ger koldioxidutsläpp, skulle siffrorna över minskad produktivitet och minskad levnadsstandard att vara ungefär desamma. Det fordras kanske lite fantasi för att föreställa sig vilken mänsklig misär som döljer sig bakom dessa torra siffror. – Nu är jag lite optimistisk och tror inte att det ska gå så långt; förr eller senare kommer t.o.m. ansvariga myndigheter att ta sitt förnuft till fånga. Misären måste ju någon gång bli synlig t.o.m. för dem.


[1]) Det här är en medveten överdrift från min sida, eftersom ingen mig veterligen förutspår något sådant; den högsta siffra jag har sett är 4 grader – detta enligt Världsbanken, som normalt inte sysslar med klimatforskning. På Newsmill kan man läsa ett svar från meteorologen Tage Andersson.