Min översättning av Själviskhetens dygd

Skrivet 8 maj 2001 och publicerat som ”nätnattväktare”. (Av någon anledning har den försvunnit från min hemsida, så därför återpublicerar jag den här.)

Jag har den senaste veckan fått e-post från en anonym person som menar att jag gör mig skyldig till en kränkning av Leonard Peikoffs äganderätt genom att kopiera upp min översättning av Själviskhetens dygd och låta folk läsa den, antingen helt gratis eller, om de så önskar, mot ett smärre bidrag för att bestrida mina kopierings- och portokostnader. Den anonyme skribenten menar att oavsett vad jag tycker om Leonard Peikoff är det min skyldighet att respektera hans önskan i detta fall. (Att jag själv dragit ett litet strå till stacken genom att överföra texten från engelska till svenska betraktar den här personen uppenbarligen som helt irrelevant.) Så jag vill passa på att redovisa hur jag tänker i denna sak.

Observera för det första vad Peikoffs översättningsförbud faktiskt innebär: att han inte vill se Ayn Rands egna verk tillgängliga på svenska. Eller i varje fall att han inte vill det, ifall översättningarna är mina. Nu är jag med rätt stor sannolikhet den person här i Sverige som är bäst skickad att översätta Ayn Rand: jag skriver svenska bättre än de flesta, jag behärskar engelska bättre än de flesta svenskar, och jag har en ingående kännedom om Ayn Rands filosofi, grundad på nära trettio års intensiva studier av den (studier som även innefattar det mesta Leonard Peikoff skrivit och sagt om den). Men det här kan ju inte Leonard Peikoff veta om. Ingen har mig veterligen kontaktat honom och berättat det för honom. (Det enda undantag jag känner till är Patriq Backlund, och jag vill därför också passa på att rikta ett stort och offentligt tack till honom för den saken.)

Observera också att det enda jag gjort i min översättning är att föra över texten från engelska till svenska. Jag har inte ändrat, lagt till eller dragit ifrån någonting. (Om inte en kort sida med ordförklaringar ska räknas som ett klåfingrigt tillägg från min sida.) En som däremot gjort precis det är Peter Schwartz, som stuvat om innehållet i en av Ayn Rands egna böcker (The New Left: The Anti-Industrial Revolution). Och det har han gjort med Peikoffs goda minne.

Självfallet tar jag en kalkylerad risk när jag gör min översättning tillgänglig. Om Leonard Peikoff ogillar mitt handlande och menar att jag bestjäl honom, har han möjlighet att dra mig inför domstol för det. Jag vet inte vad straffet kan komma att bli om han vinner målet, men låt oss anta det värsta: att jag får några års fängelse för det. Vilken ädlare sak finns det att gå i fängelse för än att ha gjort Ayn Rands budskap tillgängligt på ett främmande språk? Och blir det så, kommer ansvaret inte att vila på en totalitär regim som vill undertrycka alla frihetliga idéer; det kommer att vila på den person som anförtrotts uppdraget att vårda Ayn Rands filosofi och se till att den blir spridd och accepterad.

Nu tror jag inte att det behöver gå så här långt. En rationellare händelseutveckling vore att någon med kontakter i förlagsbranschen och ett eget intresse för Ayn Rands budskap – någon som har resurser jag själv saknar – ser till att min översättning blir utgiven på normalt sätt. Eller att The Ayn Rand Institute bestämmer sig för att ge ut den; en sådan sak skulle definitivt falla under institutets egen policyförklaring. Det enda jag begär som kompensation för detta är ett enkelt erkännande av vad jag har uträttat.

Men om någon delar den anonyme skribentens inställning och betraktar de timmar, veckor (och vid det här laget år) jag lagt ned på min översättning som simpel tjuvnad, då kan han eller hon givetvis kontakta Leonard Peikoff. Hans e-postadress är: leonard@peikoff.com.

Tillägg: Ska man skratta eller gråta?

Skrivet 3 april 2006

Jag fick tidigare ikväll följande mejl från Mattias Svensson på Timbro:

Timbro kommer under hösten att ge ut en samling med ett urval Rand-essäer på svenska. Förklaringen till att jag inte kontaktat dig angående dina översättningar av dessa (de flesta är översatta i gamla Objektivistisk skriftserie) är att The Ayn Rand Institute, som ju förfogar över rättigheterna, inte tillåter oss att använda några översättningar gjorda av dig, vilket jag trots allt hade hoppats och bett om.

Ska man skratta eller gråta?

Jag svarade Mattias att han gott kan använda mina översättningar och sätta sitt eget namn under dem (alternativt skriva att de är gjorda av ”en välgörare som önskar förbli anonym”).

Den latinska Bibelöversättningen Versio vulgata kom f.ö. (om man ska tro legenden) till på följande vis: tolv munkar satte sig i varsin cell och gjorde varsin översättning. När de var klara, visade det sig att alla översättningarna var på pricken desamma. Så varför skulle inte Mattias (eller någon annan på Timbro) kunna göra en översättning som helt oförhappandes helt överensstämmer med min?

Om det sedan skulle vara något lurt med det, kan ju ARI få veta det i efterhand, när boken är utgiven.

Annonser