Jorden blir allt varmare…

…och enligt den senaste rapporten från IPCC (FN:s klimatpanel) är genomsnittstemperaturen nu hela 0,78oC högre än den var för ett hundratal år sedan. Jag citerar ur rapporten:

The total increase between the average of the 1850–1900 period and the 2003–2012 period is 0.78 [0.72 to 0.85] °C, based on the single longest dataset available.

Detta är ungefär samma skillnad som skillnaden i årlig genomsnittstemperatur mellan Stockholm och Gävle.[1]

Ändå är det ingen som förespråkar massutvandring från Stockholm till Gävle (eller från Gävle ännu längre norrut) för att undvika de katastrofala konsekvenserna av denna temperaturskillnad.

Men när samma uppvärmning äger rum globalt över en tidsperiod på drygt hundra år läggs hundratals miljoner, kanske rentav miljarder, skattepengar ut på att med jämna mellanrum samla till konferenser för att komma på hur man ska kunna få medeltemperaturen att sjunka tillbaka dessa 0,78oC. Och ännu fler hundratal miljoner eller miljarder skattepengar läggs ut på åtgärder för att möjligen åstadkomma detta temperaturfall, som t.ex. att bygga dyra och ineffektiva vindkraftverk som ska ersätta fossila bränslen (att det skulle vara långt effektivare att i stället bygga ut kärnkraften är det knappt någon som ens vågar tänka på).

Och om någon reser invändningar mot detta, blir han eller hon genast stämplad som ”klimatförnekare” – som om någon skulle förneka att vi har ett klimat, eller att klimatet kan förändras med tiden. Nej, vi ska buntas ihop med förintelseförnekare, och samma spetälskebjällra ska hängas på oss som på dem som förnekar att Förintelsen ägt rum – det lumpnaste av alla lumpna debattknep.

Och värre ska det bli, om miljörörelsen och politikerna får hållas. Redan nu förslås höga koldioxidskatter, liksom också skatt på att äta kött i stället för grönsaker, eftersom kornas och grisarnas avföring sägs bidra till växthuseffekten – allt för att bygga fler vindkraftverk och anordna fler klimatkonferenser.

Men det är ju ändå inte det värsta. Vad man föreslår på lite längre sikt – fram till 2050 – är ett totalstopp eller i det närmaste ett totalstopp för alla koldioxidutsläpp, m.a.o. ett totalstopp eller i det närmaste ett totalstopp för all användning av fossila bränslen. Bensindrivna bilar kommer att bli förbjudna, och all industriell verksamhet som använder sig av fossila bränslen kommer att bli förbjuden.

Men energianvändning – varav fossila bränslen utgör en stor del – är vår industricivilisations själva livsblod. Stryps den blodtillförseln, har vi inte längre någon industricivilisation. Vi kommer att drivas tillbaka till tiden före den industriella revolutionen – med allt vad det kommer att innebära av svält, lidande och massavfolkning.

Återigen måste jag rekommendera George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik. Den innehåller bara kalla siffror – men försök föreställa er den grymma verklighet som gömmer sig bakom dessa siffror.

De människor som ställer sig bakom miljörörelsens agenda försöker inbilla oss (och försöker säkert också inbilla sig själva) att deras mål är att rädda vår jord för framtida generationer – att de tänker på våra (och sina) barns och barnbarns väl och ve. Men om de får igenom sin agenda, kommer många av dessa barn och barnbarn inte ens att leva till vuxen ålder; och de som gör det kommer att leva sina liv i misär. Ett grymmare svek mot framtida generationer är svårt att tänka sig.

Men så finns det de som faktiskt vill utrota mänskligheten – eller åtminstone 6,9 av de 7 miljarder mänskligheten numera består av.

Och så finns det dessa hycklande politiker, av vilka Al Gore är den mest kände och mest firade – med ett Nobelpris på bankkontot – som reser jorden runt i energislukande flygmaskiner och limousiner för att predika för oss andra att vi minsann måste förbruka mindre energi.

All detta för 0,78oC.[2]

$ $ $

Uppdatering 2 oktober: I gårdagens Eskilstuna-Kuriren publicerades en insändare av Sture Åström om koldioxidutsläppen och växthuseffekten, och jag skrev följande kommentar (med länk till denna bloggpost):

Det är naturligtvis jättebra att Sture Åström tar den här fajten med klimatalarmisterna. Men det allt överskuggande hotet är inte klimatförändringarna – eller ens frågan om de orsakas av människan eller av solens aktivitet. Det allt överskuggande hotet är de åtgärder som politikerna vill genomföra och som, om de faktiskt genomförs, kommer att strypa industricivilisationen och driva oss tillbaka till förindustriell tid. Jag har tjatat om det här förr, men jag måste uppenbarligen fortsätta att tjata om det.

På detta fick jag följande svar från Alf Karlman (en välkänd fritidspolitiker i Eskilstunatrakten):

Är det inte forskningen och industrin som skall skapa system som motverkar klimatets negativa inverkan på jordskorpan? Politiker och Åström kan ju bara ha åsikter genom floskler som ingen begriper eller tar på allvar. IVA [Ingenjörsvetenskapsakademien] måste kliva fram och tala om var vi står och vad som måste hända!

Det räcker alltså inte med att våra politiker går i miljörörelsens ledband – forskningen och industrin ska göra det också!

Människor fattar helt enkelt inte situationens allvar. För att motverka en tämligen obetydlig uppvärmning av atmosfären (en uppvärmning som också kan få en hel del positiva effekter, vilket bl.a. Bjørn Lomborg brukar påpeka) föreslås åtgärder som på lite sikt kommer att strypa industricivilsationen (och ni får ursäkta att jag upprepar mig). Och det ska alltså även forskningen och industrin medverka till!

Det är tur att vi har George Reisman. I Den giftiga miljörörelsen skriver han bl.a.:

Det måste betonas att även om global uppvärmning visade sig vara ett faktum, skulle en industricivilisations fria medborgare inte ha några större svårigheter att handskas med den – det vill förstås säga, om inte deras förmåga att använda energi och producera lamslås av miljörörelsen och av på annat sätt inspirerade statliga kontrollåtgärder. De skenbara svårigheterna att handskas med global uppvärmning, eller varje annan storskalig förändring, uppstår först när problemet betraktas ur statliga centralplanerares perspektiv.

Men då måste alltså också forskningen och industrin vara fria och inte gå i vare sig statens eller miljörörelsens ledband.


[1]) Uppgiften kommer från Stefan Karlssons blogg. För säkerhets skull kollade jag det här med en professor emeritus i meteorologi som jag har kontakt med på Facebook, och han menade att det låter rimligt.

[2]) Observera vänligen att jag den här gången alls inte berört frågan om denna temperaturökning beror på människans aktivitet och, i så fall, hur mycket. Jag har inte brytt mig om att nämna det faktum att stora klimatförändringar ägt rum i det förgångna, långt före den industriella revolutionen, t.o.m. långt innan det fanns människor på jorden. Det må vara hur det vill med människans klimatpåverkan: faktum kvarstår att de åtgärder som föreslås kommer att driva os tillbaka till förindustriell tid. – Det är en källa till frustration att det enda som egentligen diskuteras är om och hur mycket av klimatförbättringen som beror på människan. Det är tydligen bara jag och George Reisman och några få till som alls är intresserade av att rädda mänskligheten från att sjunka tillbaka i förindustriellt barbari. – Se annars min tidigare bloggpost Global uppvärmning.

Fortsatt klimatdebatt i Eskilstuna-Kuriren

Klimatdebatten i Eskilstuna-Kuriren har fortsatt sedan jag senast skrev om den – och redaktionen ska hållas räkning för att den låter båda sidor komma till tals. Här några höjdpunkter och något enstaka lågvattenmärke.

$ $ $

Den 18 februari skriver Tommy Classon att miljöpolitiken är en bluff och drar paralleller med gångna tiders häxprocesser (något som han förstås senare blev avhånad för av Björn Lymar och andra skribenter). – En kommentator gav en intressant länk, en intervju med meteorologen Lennart Bengtsson.

$ $ $

Den 26 februari kom det ett riktigt vettigt inlägg från Tege Tornvall. Bl.a. påpekar han att koldioxidutsläppen också har positiva effekter:

…den alstrar även energi, oundgänglig bristvara för Jordens nödlidande miljarder.

Varken CO2 eller vattenånga är gifter utan tvärt om nyttiga för livet på Jorden. CO2 är genom fotosyntes växtlighetens livsnödvändiga näring i samspel med sol och vatten. Att mer CO2 får det att växa mer kan inte nog ofta upprepas.

Han påpekar också miljörörelsens människofientlighet:

Allt detta bygger på synen på människan som ond, varg i veum = våldsverkare i helgedomen. Det är i grunden en människofientlig syn och leder till människofientlig politik.

(Tege Tornvall debatterar också flitigt på Newsmill, bl.a. om klimatfrågan. Och han finns också på Facebook.)

$ $ $

Andreas Kuehnle skriver i en insändare 27 februari:

Historien är då, sammanfattningsvis, mycket enkel: människan bränner olja som producerar koldioxid som absorberar värme som leder till högre temperaturer som vi kan mäta och som kallas global warming.

Jovisst, men frågan är ju om detta motiverar en avveckling av vår industricivilisation och en återgång till förindustriella förhållanden. (Om historiekunskaperna skulle sina, kan jag upplysa om att den tiden karaktäriserades av en hel del misär.) Men om man anser det, kan man lika gärna löpa linan ut och förespråka mänsklighetens utrotning. Det skulle rädda klimatet, åtminstone på kort sikt. På lite längre sikt finns det andra faktorer som påverkar klimatet, sådana som i gångna tider gett oss istider omväxlande med interglaciära perioder.

$ $ $

Och så återkommer Björn Lymar 2 mars med ytterligare ett svar till Sture Åström. Den enda poängen med hans svar är att det finns många olika faktorer som påverkar klimatet, och att koldioxid är en av dem. Som vi inte visste det. Och som om någon skulle ha förnekat det – allt debatten handlar om är ifall det är den fullständigt avgörande faktorn eller bara en faktor bland många andra. – Alltnog, så kom jag med följande svar, som i och för sig bara upprepar vad jag sagt många gånger förr; men det behöver upprepas:

Nu när Björn Lymar utropat sig som segrare i debatten mot Sture Åström återstår alltså bara ”en debatt som handlar om hur vi verkligen ska klara av att dämpa, bromsa och hindra vår […] påverkan på miljö och klimat” – m.a.o. en debatt om hur strypningen av vårt industrisamhälle ska gå till och hur snabbt den ska genomföras.

IPCC förespråkar en nedskärning av koldioxidutsläppen på 60% till år 2050. Eftersom snart sagt all mänsklig verksamhet – industrier, bilar, flygplan, ja t.o.m. boskapsskötsel –  medför koldioxidutsläpp, skulle det medföra mer än en halvering av all materiell produktion på några decenniers sikt; m.a.o. mer än en halvering av vår levnadsstandard. För oss i västvärlden skulle detta innebära en återgång till förindustriella förhållanden. Vad det skulle innebära för mindre utvecklade nationer får ni själva försöka föreställa er.

Det kan inte nog betonas att detta är sant alldeles oavsett om AWG-förespråkarna eller skeptikerna har rätt i debatten om global uppvärmning. Skulle AWG-förespråkarna ha rätt, innebär det att klimat och miljö ”räddas” till priset av vår industricivilisations undergång. Skulle skeptikerna ha rätt, innebär det att industricivilisationen går under utan att det gör ett smack för att ”rädda” klimatet.

Det här begriper nog ”miljövännerna” också, ifall de bara tänker efter en smula. Så de struntar i att tänka efter.

”De som inser miljörörelsens häpnadsväckande onda natur får aldrig upphöra att bekämpa den.” – George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik.

Uppdatering 11 mars 2013: I dagens Eskilstuna-Kuriren finns dels en replik från Tommy Classon, dels en replik till Tege Tornvall från David Kihlberg och Pär Holmgren. Jag saxar slutklämmen:

Global uppvärmning är redan ett faktum och vi måste förbereda oss på ett förändrat klimat. Men vi har ännu möjlighet att begränsa uppvärmningen och undvika de värsta scenarierna som forskarna varnar för.

Min kommentar:

Klimatförändringarna har alltså två huvudorsaker: dels naturliga orsaker (som solens aktivitet, fler eller färre solfläckar), dels våra koldioxidutsläpp. De naturliga orsakerna kan vi av naturliga skäl inte göra något åt; varken statliga eller överstatliga dekret kan öka eller minska antalet solfläckar; så stor är varken statens eller Förenta nationernas allmakt. Koldioxidutsläppen, däremot, kan vi göra något åt: det är bara att sluta släppa ut koldioxid i atmosfären.

Eftersom så gott som all mänsklig verksamhet, från boskapsskötsel till avancerad industri, ger koldioxidutsläpp, betyder det att vi måste återgå till jägar- och samlarstadiet för att göra något åt dem. (Allrahelst borde förstås mänskligheten utrotas, så att ingen kan få för sig att avancera från jägar- och samlarstadiet.)

Om någon tycker att jag överdriver här, vill jag påpeka att FN:s klimatpanel (IPCC) förordar en nedskärning av 60% av utsläppen fram till år 2050. Det skulle inte räcka för att driva oss tillbaka till jägar- och samlarstadiet, men det skulle gott och väl räcka till att driva oss tillbaka till tiden fören den industriella revolutionen. Och det skulle inte utrota mänskligheten, utan ”bara” döma den till ett liv i misär.

Men eftersom de naturliga orsakerna fortfarande finns kvar, skulle inte ens dessa drastiska åtgärder räcka till för att ”rädda klimatet”, Däremot skulle det göra en hel del för att genomdriva miljörörelsens industri- och människofientliga agenda.

De som påstår sig bekymra sig om våra efterkommandes liv och välbefinnande måste först genomskåda och sedan bekämpa denna agenda. Den är ett recept för massmord.

Global uppvärmning?

Detta är en något uppdaterad Facebookanteckning jag skrev för ett par dagar sedan.

Varje gång jag länkar till något inlägg i klimatdebatten får jag kommentarer från en person som vill försvara klimatforskningen och som bl.a. menar att forskare som ifrågasätter mänsklig klimatpåverkan är att jämföra med evolutionsforskare som förespråkar kreationism. (Samme person menar att problemet är att forskningen har blivit politiserad, och det invänder jag förstås inte emot, även om jag menar att den politiska agendan är skrämmande; se George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik.) Så nu vill jag gärna ha lite klarhet i exakt vilka klimatteorier som kan kallas ”kreationistiska”.

Låt mig börja med att påpeka att klimatförändringar har förekommit under hela jordens historia och att de förekom innan det ens fanns människor på jorden som kunde släppa ut koldioxid. Ingen betvivlar väl detta, men få tycks inse att det har relevans för dagens debatt.

Nu kan jag tänka mig ett antal alternativa teorier här:

  1. Det förekommer ingen global uppvärmning alls idag. (Om någon verkligen förespråkar det alternativet vet jag inte, men det är i varje fall ett alternativ.)

  2. Det förekommer en viss global uppvärmning, men våra koldioxidutsläpp har inte alls med det att göra; det är precis samma sorts orsaker som orsakade klimatförändringar i det förflutna.

  3. Våra koldioxidutsläpp har en viss inverkan, men i jämförelse med dessa andra orsaker är den försumbar.

  4. Nej, det är tvärtom så att koldioxidutsläppen är den helt dominerande faktorn, och de faktorer som förr orsakade att istider kom och gick är i dagens läge helt försumbara. (Och därav den politiska agendan att vi måste lägga ned våra industrier, sluta åka bil eller flygplan och upphöra med boskapsskötsel och bli vegetarianer, eftersom även kobajset bidrar till utsläppen.)

Naturligtvis finns det graderingar av några av dessa alternativ. Är uppvärmningen bara någon enstaka grad sett över ett sekel, eller riskerar vi att medeltemperaturen stiger med 10 eller rentav 20 grader inom överskådlig framtid?[1] Eller exakt vad är procenttalen vad gäller hur stor del av uppvärmningen som måste tillskrivas koldioxiden respektive de faktorer som gjorde slut på istiderna? I båda fallen kan det ju vara i stort sett vad som helst mellan 1% och 99%.

Så vilka av dessa alternativ är ”kreationistiska” och vilka är exempel på god vetenskap?

Anhängarna av idén att koldioxidutsläppen måste strypas radikalt för att förebygga varmare somrar och mildare vintrar och de olägenheter detta kan vålla brukar också ”fula ut” sina meningsmotståndare genom att kalla dem (oss) ”klimatförnekare”. Som om någon skulle förneka att vi har ett klimat. Eller att klimatet kan ändras under århundradenas gång. Termen är förstås ett försök att bunta ihop oss med förintelseförnekare. Den kompletta lumpenheten i denna argumentationsmetod står säkert klar, åtminstone för mina läsare.

Men är det så mycket bättre att fula ut och stämpla meningsmotståndare som motsvarigheten till kreationister?

Av de fyra alternativ jag nämnde talar det mesta för alternativ 2 eller 3. Alternativ 1 är osannolikt, eftersom vi säkert befinner oss i en uppvärmningsperiod.  Alternativ 4 bedömer jag som absurt. Ändå är det detta alternativ som man ber mig acceptera. Här är det läge att följa Ellsworth Tooheys goda råd: att inte bry sig om att granska en dårskap utan bara fråga sig vad den åstadkommer. Vad denna dårskap avser att åstadkomma är skrämselhicka och därav följande acceptans av miljörörelsens industri- och människofientliga agenda.

Och eftersom jag inte vill tillbringa resten av mina levnadsdagar med granskning av dårskaper stänger jag kommenteringen på denna bloggpost.

PS. En positiv sak med debatten på Facebook var att vi verkar överens om vad jag ser som det absolut viktigaste i all klimatdebatt – nämligen att de åtgärder som föreslås för att råda bukt med den globala uppvärmningen kommer att vara fullständigt förödande, ifall de faktiskt skulle genomföras. Sternrapporten rekommenderar en sänkning av utsläppen på 25% till år 2050, medan IPCC går så långt som till 60%. (Uppgifterna från Reismans uppsats.) Eftersom nästan all industriell verksamhet ger koldioxidutsläpp, skulle siffrorna över minskad produktivitet och minskad levnadsstandard att vara ungefär desamma. Det fordras kanske lite fantasi för att föreställa sig vilken mänsklig misär som döljer sig bakom dessa torra siffror. – Nu är jag lite optimistisk och tror inte att det ska gå så långt; förr eller senare kommer t.o.m. ansvariga myndigheter att ta sitt förnuft till fånga. Misären måste ju någon gång bli synlig t.o.m. för dem.


[1]) Det här är en medveten överdrift från min sida, eftersom ingen mig veterligen förutspår något sådant; den högsta siffra jag har sett är 4 grader – detta enligt Världsbanken, som normalt inte sysslar med klimatforskning. På Newsmill kan man läsa ett svar från meteorologen Tage Andersson.

Klimatdebatt i Eskilstuna-Kuriren

I Eskilstuna-Kuriren 28 januari 2013 publicerades inte mindre än fyra debattinlägg om klimatfrågan, varav tre från den i detta sammanhang goda sidan. Jag passade på att komma med några repliker via Facebooks insticksprogram.

Först den onda sidan, representerad av miljöpartisten Björn Lymar, som besvarade tidigare inlägg från Sture Åström. Han avslutar så här:

Att mänsklig verksamhet påverkat miljö och klimat är ställt utom allt tvivel. Samma sak med ökning av växthusgaser. Även om det finns en och annan förnekare så kan vi andra vara överens: kolet i de fossila bränslena hör inte hemma i vår atmosfär.

Det här råkar vara ett halmgubbeargument, eftersom Åström inte förnekat växthuseffekten utan bara hävdat att den är försumbar. Men det finns en annan invändning som jag själv kom med:

Skulle någon kunna förklara för mig varifrån de enorma koldioxidutsläpp kom som fick den senaste istiden att ta slut för sisådär 10 000 år sedan? Det fanns ju inga industrier på den tiden, än mindre då någon bilism; och såvitt jag vet hade människorna inte ens börjat med boskapsskötsel, så utsläppen kan ju inte ens ha kommit från kobajs. – Och jag frågar alltså bara om den senaste istiden, inte om de tidigare växlingar mellan istider och betydligt varmare klimat som förekom långt innan det ens fanns människor på jorden.

Sture Åström själv, som återigen tar upp klimatalarmisternas förvanskningar av data. Min replik:

Jag tror säkert att Sture Åström har rätt; och jag tror också att IPCC medvetet förvanskar data för att skrämma oss till underkastelse under kraven på industrisamhällets avveckling. Vad jag saknar är en diskussion om vad som skulle hända om dessa krav gick igenom. Man föreslår allt från 25% till 60% minskning av koldioxidutsläppen, med allt vad det skulle medföra i sänkt levnadsstandard och rentav återgång till förindustriella förhållanden. – Jag har översatt en artikel av George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik, som förklarar detta.

Så ett inlägg av fysikläraren Ludmila Hell, som bl.a. skriver:

Flera nyheter är sensationella tillsammans: De officiella förvaltarna av hypotesen om koldioxidens katastrofala uppvärmning börjar inse dess brister. […] Sedan NASA i 20 år har negligerat andra drivkrafter än koldioxid, inser de nu att solen medverkar. […] Den mest uppenbara förklaringen är naturliga variationer. […] Den kosmiska strålningen minskar, när solsystemet i sin vandring passerar mellan Vintergatans spiralarmar. Då stiger jordens temperatur, vilket enligt Henrik Svensmark beror på att färre moln bildas. Hans teori får alltså mycket starkt stöd. […] Därmed återstår för koldioxiden bara liten eller obetydlig verkan.

Min replik:

Utan att vara expert vill jag ändå påstå att Henrik Svensmarks teori är den rimligaste jag har stött på. Den förklarar ju de enorma klimatförändringar – istider avlösta av betydligt varmare perioder – som förekommit i alla tider, långt före den industriella revolutionen, ja, långt innan det ens fanns människor på jorden. Hela denna långa historia av klimatförändringar är ju något som dagens ”klimatalarmister” helt bortser ifrån och förtiger så gott de kan. Säkert kommer de att göra sitt bästa för att bortse från och förtiga Svensmark också. Men sanningen är på marsch, även om den går på larvfötter.

Till sist ett inlägg av Keijo Hokkanen, klimatrealist. Han inleder så här:

Efter att ha tagit hand om effekterna av global uppvärmning genom snöskottning flera år i rad nu, har jag börjat bli mer och mer förvånad över det kollektiva och sektliknande beteende hos media och beslutsfattarna à la 30-talets Tyskland.

Han hade andra bra poänger också, men jag hakade på här:

Parallellen med 30-talets Tyskland är mitt i prick. Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, tror folk att den är sann, enligt en icke helt okänd propagandaminister från den tiden.

Här blev det lite debatt, och någon hävdade att det visserligen förekommit små klimatförändringar i det förflutna, men de vi ser idag är så väldigt mycket värre. Så jag fick upprepa det här med istider:

Att klimatförändringarna idag skulle vara värre än förr är ju fullständigt nonsens. Lär man inte längre ut i skolorna att vi har haft återkommande istider? Att den senaste tog slut för ca 10000 år sedan och att vi därefter har haft en långsam men stadig landhöjning? Att vi hade betydligt mildare klimat här i Skandinavien under bronsåldern än vi har idag? Eller att vi hade en köldperiod som kallas ”lilla istiden” och som kulminerade vid mitten av 1600-talet och bl.a. gjorde det möjligt för svenska armén att tåga över Bälten? Eller har alla dessa forskningsrön kullkastats? Skulle inte tro det…

I dagens EK (29 januari) kom det också en kort replik till Lymar från Sture Åström, där han bemöter Lymars halmgubbeargument:

Jag har inte förnekat människans klimatpåverkan, men visat att koldioxiden inte kan göra något som märks.

Jag passade på att upprepa mitt huvudargument:

OK, Sture Åström; men det verkliga hotet mot vår överlevnad är ju de drastiska nedskärningar av koldioxidutsläppen som föreslås och som, om de genomförs, kommer att strypa vår industricivilisation och driva oss tillbaka förindustriell tid. [Jag kursiverar ”om de genomförs”, eftersom det är fullt möjligt att t.o.m. våra politiker tar sitt förnuft till fånga, när de ser vart det barkar hän. Man får inte vara hur pessimistisk som helst.]

Både du och jag är pensionärer och kommer förmodligen att vara döda innan detta sker. Men vi borde ändå ägna någon liten tanke åt de framtida generationer som kommer att få leva sina liv i armod.

Jag hade tänkt skriva ”förhoppningsvis” i stället för ”förmodligen”, men det avstod jag ifrån. Men jag ser förstås inte direkt fram emot att leva i framtidens människofientliga men ack så ”miljövänliga” och ”klimatsmarta” samhälle.

Om mina repliker har någon som helst effekt återstår att se. Men det är ändå ett gott tecken att Eskilstuna-Kuriren åtminstone låter det sunda förnuftet i klimatfrågan komma till tals.

Global uppvärmning 1836

Det är tämligen lönlöst att debattera global uppvärmning – eller ”klimatförändringar” som det numera kallas, sedan man upptäckt att det också kan vara riktigt kallt – eftersom det hursomhelst bara är en förevändning för att strypa industrisamhället och driva oss tillbaka till förindustriell tid. Men eftersom skogsbränderna i Australien skylls på klimatförändringarna och det häromdagen, enligt vad som sades i Rapport, uppmättes en temperatur på hela 48O Celsius i Australien vill jag citera några rader ur Charles Darwins Resa kring jorden:

Denna dag [20 januari 1836] fick vi känna på Australiens sirocko, som kommer från de torra öknarna i det inre. Dammet yrde omkring överallt, och vinden var het som om den hade gått över eld. Sedermera hörde jag att termometern i det fria hade visat 48 grader och i ett tillstängt rum 35,5 grader. (S. 422.)

Så var det alltså med den saken. Extremtemperaturer av det här slaget är inte något nytt. Men det kommer säkert inte att hindra klimatalarmisterna från att alarmera i högan sky och fordra snabbavveckling av industrisamhället.

De som inser miljörörelsens häpnadsväckande onda natur får aldrig upphöra att bekämpa den. – George Reisman, Miljöförödelsens aritmetik.

Uppdatering: Säkert som amen i kyrkan är det någon som menar att jag drar för stora växlar på två enskilda fall. Och naturligtvis har jag inte sedan i morse hunnit forska särskilt mycket i australienska extremtemperaturer. Men på Wikipedia har jag hittat information om maximitemperaturer i de olika australiska delstaterna:

Australian Capital Territory: 42,8O 11 januari 1939.
New Wouth Wales (f.ö. den delstat Darwin rapporterade från): 49,7O 10 januari 1939.
Northern Territory: 48,3O 1–2 januari 1960.
Queensland: 49,5O 24 december 1972.
South Australia: 50,7O 2 januari 1960. (Högsta officiellt uppmätta temperatur för hela Australien.)
Tasmanien: 42,2O 30 januari 2009.
Victoria: 48,8O 7 februari 2009.
Western Australia: 50,5O 19 februari 1998.

De här topptemperaturerna är som ni ser utspridda över tiden: två från 1939, två från 1960, en från 1972, en från 1998 och två från 2009. Och de båda sista har säkert klimatalarmisterna redan alarmerat om.

Men det här är förstås toppnoteringar och behöver inte säga något om snittemperaturen. Men även om vi ger alarmisterna lillfingret och säger att det finns en möjlighet att snittemperaturen är på väg uppåt, så bevisar ju inte det att det beror på mänsklig eller industriell verksamhet eller ens på att korna bajsar alldeles för mycket, så att vi måste sluta äta kött och dricka mjölk för att ”rädda klimatet”; det är bra mycket troligare att det, som vissa forskare menar, beror på solaktiviteten.

Men hur det än må vara med den saken; ett är säkert: Om de förslag på kraftiga nedskärningar av koldioxidutsläppen alarmisterna agiterar för går igenom, kommer det att betyda slutet på vår industricivilisation och en återgång till förindustriell misär. Svält och umbäranden är vad som väntar de kommande generationer som det påstås vara mening ska ”räddas”. Det var inte för inte som jag länkade till George Reismans uppsats ovan.

Uppdatering 2: På samma Wikipediasida finns en graf som visar att medeltemperaturen i Australien faktiskt stigit med drygt 1O på de senaste 100 åren. Även om det skulle stämma (vilket jag inte har någon anledning att betvivla) motiverar ju inte heller detta någon snabbavveckling av industricivilisationen.

Klimatalarmismen syftar till förödelse

Jag har översatt en artikel av George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik. (Titeln låter lite styltad på svenska, men ”Aritmetiken i miljörörelsens förödelse” eller ”Aritmetiken i den förödelse miljörörelsen kommer att åsamka” är knappast bättre.)

Debatten om ”global uppvärmning” eller ”klimatförändring” handlar så gott som uteslutande om huruvida det är fråga om en komplett bluff eller om det möjligtvis kan ligga en liten gnutta sanning i idén att vi människor har någon liten påverkan på klimatet. Ingen tycks ens närmare fundera över vad det skulle innebära för vår ekonomi – och för själva vår överlevnad – ifall de drastiska nedskärningar av koldioxidutsläppen och därmed sammanhängande nedskärningar i användningen av fossila bränslen verkligen genomfördes. Förhoppningsvis kan Reismans artikel fungera som en väckarklocka.

Det är mycket ren sifferexercis i artikeln; men det bör väl inte fordras alltför mycket fantasi för att föreställa sig vad dessa siffror skulle innebära i verkliga livet.

Någon kan säkert invända att Reisman målar fan på väggen här, och att de här drastiska nedskärningarna aldrig kommer att bli verklighet. Jodå, det kan väl hända att politikerna – och kanske t.o.m. miljöaktivisterna själva – kommer att ta sitt förnuft till fånga den dag det blir uppenbart vart det barkar hän. Men intentionen att föröda vår industricivilisation går inte att ta fel på.

Läs gärna också Reismans tidigare uppgörelse med miljörörelsen, Den giftiga miljörörelsen.

Och sprid gärna budskapet vidare!