Israels rätt till självförsvar

Insändare skickad till Eskilstuna-Kuriren.

I Kurirens ledare 20 november kan man läsa följande:

Människor far illa på båda sidor av konflikten [i Gaza]. Men en försvarsmakt i en demokrati förväntas leva upp till högre krav på civiliserat uppträdande än terrorgrupper.

Får jag då fråga om ni skrev likadant i slutfasen av Andra världskriget, när Dresden bombades sönder och samman av de allierade? Förödelsen där var säkert betydligt större och antalet civila offer betydligt fler än vad Israel ens kan drömma om att åstadkomma i Gaza.

Är parallellen långsökt? Ifall ni gjorde er omaket att läsa Hamas stadga (som finns i svensk översättning för oss som inte behärskar arabiska), skulle ni veta att Hamas syn på judarna inte skiljer sig alls från nazisternas: de ska antingen fördrivas eller helt utrotas.

Tankegodset bakom detta är också detsamma som hos nazisterna: bisarra fantasier om att det skulle existera en sionistisk sammansvärjning som syftar till världsherravälde och som håller västerlandets media i ett fast grepp. Man hänvisar t.o.m. till det välbekanta falsariet Sions vises protokoll.

Det är naturligtvis väldigt lätt att sitta här i Eskilstuna (dit Hamas raketer inte når) och låtsas vara civiliserad. Men om Israel idag förnekas rätten till självförsvar mot Hamas, då borde ni i konsekvensens namn också fördöma de allierade i Andra världskriget för att de inte lät Hitler hållas och tog ett krig som skördade mängder av offer.

(Vad beträffar förslaget att stödja Abbas, den nuvarande ledaren för PLO, så finns också PLO:s stadga översatt till svenska, och den säger också att judarna ska fördrivas och/eller utrotas, och talar också den om sionistisk imperialism.)

(Eftersom insändarna måste hålla sig till ett begränsat antal tecken, kunde jag inte få med den avslutande parentesen.)

$ $ $

Uppdatering 23 november: Fick följande svar från Alex Voronov:

Vi har inte plats för publicering av detta. Därför svarar jag dig direkt. Jag anser att bombningen av Dresden, liksom många andra sådana bombningar under Andra världskriget, var en djupt omoralisk handling. Mätt med dagens måttstock kan den betraktas som en krigsförbrytelse.

Liksom andra stater som utsätts för angrepp har Israel rätt att försvara sig, oavsett vilka värderingar angriparen bär på. Det betyder inte en rätt till försvar med vilka medel och med vilken grad av våld som helst.

Besvarar ju inte frågan exakt vilken grad av våld Israel ska tillåtas använda. Inte heller besvarar det frågan vilken grad av våld Hamas ska tillåtas, innan Israel ens ska ha lov att lyfta ett finger till självförsvar. Eller varför beskjutningarna från Hamas inte ens uppmärksammas av EK:s ledarredaktion förrän de besvaras av Israel.

$ $ $

Uppdatering 26 november: Det finns förstås mycket mer att säga, men eftersom det inte får sägas i socialliberala Eskilstuna-Kuriren, säger jag det här i stället.[1]

Hur många raketer Hamas än skjuter mot Israel är det ganska få dödsoffer. Det blir fler dödsoffer när Israel går till motoffensiv. Det är bl.a. detta som tas till intäkt för att Israel skulle bete sig ociviliserat. (Hamas beter sig förstås också lite ociviliserat, men det kan ju alltid ursäktas med att Hamas är en terrorgrupp som man inte får ställa för stora krav på.)

Det här beror förstås på att det finns skyddsrum i Israel. Och omaket att ta sig till ett skyddsrum får man väl ta? Det finns inga skyddsrum i Gaza, och dessutom ser Hamas till att deras avfyringsramper finns i så tättbefolkade områden att det blir omöjligt att komma åt den utan civila offer. Hamas har ingenting emot att civila palestinier dödas; inte så länge dessa offer kan användas som argument mot Israel i propagandan.

Men detta betyder i klartext att Israel inte ens kan lyfta ett finger till försvar mot Hamas, eftersom vartenda lilla finger skulle vara ociviliserat och något som inte passar sig för en demokrati. Israel ska låtsas som om det regnar, även när det som regnar är raketer. Att skynda sig till ett skyddsrum är väl inte mycket konstigare än att fälla upp ett paraply?

Och så här ska det alltså fortsätta, dag ut och dag in, år ut och år in. Allt annat vore ”ociviliserat”.

Israels Sverigeambassadör skrev en debattartikel under rubriken Fred kräver ömsesidig återhållsamhet, som publicerades i Aftonbladets nätupplaga 23 november (jag har inte sett den i pappersupplagan). Men på vad sätt skulle Hamas kunna visa återhållsamhet? Genom att aldrig skjuta mer än fem raketer om dagen mot Israel? Er gissning är så god som min.

$ $ $

Uppdatering 27 november: Jag kan också rekommendera Mons Krabbes bloggpost Israels osäkra framtid. Min enda kommentar för tillfället är att jag delar hans pessimism.

$ $ $

Uppdatering 22 november 2016: Jag har sedan dess skrivit åtskilliga bloggposter om konflikten mellan Israel och Palestina. Ingen av dem har publicerats i Eskilstuna-Kuriren.

---

[1]) Normalt är det rätt högt i tak på Eskilstuna-Kurirens insändar- och debattsidor. Sverigedemokrater får försvara sin politik lika väl som andra partier; i miljö- och klimatfrågor brukar båda sidor få komma till tals; och jag har t.o.m. lyckats få in insändare som handlar om förföljelsen av rökare. Ja, det är t.o.m. möjligt att få in debattinlägg som för fram sunda ekonomiska teorier och fördömer John Maynard Keynes. Men i just denna fråga är det riktigt lågt i tak. Dumhet eller feghet eller bådadera?