Israels rätt till självförsvar

Insändare skickad till Eskilstuna-Kuriren.

I Kurirens ledare 20 november kan man läsa följande:

Människor far illa på båda sidor av konflikten [i Gaza]. Men en försvarsmakt i en demokrati förväntas leva upp till högre krav på civiliserat uppträdande än terrorgrupper.

Får jag då fråga om ni skrev likadant i slutfasen av Andra världskriget, när Dresden bombades sönder och samman av de allierade? Förödelsen där var säkert betydligt större och antalet civila offer betydligt fler än vad Israel ens kan drömma om att åstadkomma i Gaza.

Är parallellen långsökt? Ifall ni gjorde er omaket att läsa Hamas stadga (som finns i svensk översättning för oss som inte behärskar arabiska), skulle ni veta att Hamas syn på judarna inte skiljer sig alls från nazisternas: de ska antingen fördrivas eller helt utrotas.

Tankegodset bakom detta är också detsamma som hos nazisterna: bisarra fantasier om att det skulle existera en sionistisk sammansvärjning som syftar till världsherravälde och som håller västerlandets media i ett fast grepp. Man hänvisar t.o.m. till det välbekanta falsariet Sions vises protokoll.

Det är naturligtvis väldigt lätt att sitta här i Eskilstuna (dit Hamas raketer inte når) och låtsas vara civiliserad. Men om Israel idag förnekas rätten till självförsvar mot Hamas, då borde ni i konsekvensens namn också fördöma de allierade i Andra världskriget för att de inte lät Hitler hållas och tog ett krig som skördade mängder av offer.

(Vad beträffar förslaget att stödja Abbas, den nuvarande ledaren för PLO, så finns också PLO:s stadga översatt till svenska, och den säger också att judarna ska fördrivas och/eller utrotas, och talar också den om sionistisk imperialism.)

(Eftersom insändarna måste hålla sig till ett begränsat antal tecken, kunde jag inte få med den avslutande parentesen.)

$ $ $

Uppdatering 23 november: Fick följande svar från Alex Voronov:

Vi har inte plats för publicering av detta. Därför svarar jag dig direkt. Jag anser att bombningen av Dresden, liksom många andra sådana bombningar under Andra världskriget, var en djupt omoralisk handling. Mätt med dagens måttstock kan den betraktas som en krigsförbrytelse.

Liksom andra stater som utsätts för angrepp har Israel rätt att försvara sig, oavsett vilka värderingar angriparen bär på. Det betyder inte en rätt till försvar med vilka medel och med vilken grad av våld som helst.

Besvarar ju inte frågan exakt vilken grad av våld Israel ska tillåtas använda. Inte heller besvarar det frågan vilken grad av våld Hamas ska tillåtas, innan Israel ens ska ha lov att lyfta ett finger till självförsvar. Eller varför beskjutningarna från Hamas inte ens uppmärksammas av EK:s ledarredaktion förrän de besvaras av Israel.

$ $ $

Uppdatering 26 november: Det finns förstås mycket mer att säga, men eftersom det inte får sägas i socialliberala Eskilstuna-Kuriren, säger jag det här i stället.[1]

Hamas - IsraelHur många raketer Hamas än skjuter mot Israel är det ganska få dödsoffer. Det blir fler dödsoffer när Israel går till motoffensiv. Det är bl.a. detta som tas till intäkt för att Israel skulle bete sig ociviliserat. (Hamas beter sig förstås också lite ociviliserat, men det kan ju alltid ursäktas med att Hamas är en terrorgrupp som man inte får ställa för stora krav på.)

Det här beror förstås på att det finns skyddsrum i Israel. Och omaket att ta sig till ett skyddsrum får man väl ta? Det finns inga skyddsrum i Gaza, och dessutom ser Hamas till att deras avfyringsramper finns i så tättbefolkade områden att det blir omöjligt att komma åt den utan civila offer. Hamas har ingenting emot att civila palestinier dödas; inte så länge dessa offer kan användas som argument mot Israel i propagandan.

Men detta betyder i klartext att Israel inte ens kan lyfta ett finger till försvar mot Hamas, eftersom vartenda lilla finger skulle vara ociviliserat och något som inte passar sig för en demokrati. Israel ska låtsas som om det regnar, även när det som regnar är raketer. Att skynda sig till ett skyddsrum är väl inte mycket konstigare än att fälla upp ett paraply?

Och så här ska det alltså fortsätta, dag ut och dag in, år ut och år in. Allt annat vore ”ociviliserat”.

Israels Sverigeambassadör skrev en debattartikel under rubriken Fred kräver ömsesidig återhållsamhet, som publicerades i Aftonbladets nätupplaga 23 november (jag har inte sett den i pappersupplagan). Men på vad sätt skulle Hamas kunna visa återhållsamhet? Genom att aldrig skjuta mer än fem raketer om dagen mot Israel? Er gissning är så god som min.

$ $ $

Uppdatering 27 november: Jag kan också rekommendera Mons Krabbes bloggpost Israels osäkra framtid. Min enda kommentar för tillfället är att jag delar hans pessimism.

$ $ $

Uppdatering 22 november 2016: Jag har sedan dess skrivit åtskilliga bloggposter om konflikten mellan Israel och Palestina. Ingen av dem har publicerats i Eskilstuna-Kuriren.


[1]) Normalt är det rätt högt i tak på Eskilstuna-Kurirens insändar- och debattsidor. Sverigedemokrater får försvara sin politik lika väl som andra partier; i miljö- och klimatfrågor brukar båda sidor få komma till tals; och jag har t.o.m. lyckats få in insändare som handlar om förföljelsen av rökare. Ja, det är t.o.m. möjligt att få in debattinlägg som för fram sunda ekonomiska teorier och fördömer John Maynard Keynes. Men i just denna fråga är det riktigt lågt i tak. Dumhet eller feghet eller bådadera?

Vad Hamas vill

Så var det dags igen: Israel beskjuts dagligen med raketer från Gaza; israeler tvingas leva i skyddsrum och barnen kan inte gå till skolan. Detta ger på sin höjd upphov till någon liten notis i svensk press, och det hörs inga protester; det är livets gilla gång. Men så gör Israel ett försök att åtminstone temporärt få slut på beskjutningarna; genast är detta en stor nyhet, och vi får veta att Israel är den angripande parten och att Israels ockupation av Gaza strider mot folkrätten; raketbeskjutningarna från Gaza sägs däremot aldrig strida mot någon folkrätt; det är tydligen en fråga om legitimt självförsvar mot israelisk aggression.

Och så får vi höra att Hamas (vars militära gren utför raketanfallen) har kommit till makten i Gaza i god demokratisk ordning och att de vann därför att Fatah (som annars sannerligen inte är bättre de) var för korrupta. I god demokratisk ordning beslutade raketanfall mot Israel kan väl ingen demokratiskt sinnad människa ha något att invända mot.

Och så kommer alltid tvåstatslösningen på tal, som om Israel var den part som står i vägen för en tvåstatslösning. Och så ska båda parter som vanligt samlas vid förhandlingsbordet, som om allt som stod i vägen vore Israels ovilja att förhandla.

Men vad är då Hamas eller Islamiska motståndsrörelsen? Ja, Hamas stadga finns faktiskt på nätet i svensk översättning, så det är bara att läsa. Så här börjar den, efter ett korancitat:

”Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig.” (martyren, imam Hassan al-Banna, i välsignat minne).[1]

Och lite senare:

”Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (dödar judarna), när juden gömmer sig bakom stenar och träd. […]” (Artikel 7; citatet är en hadith och lär alltså ha sagts av profeten själv.)

Och:

Den Islamiska Motståndsrörelsen anser att landet Palestina är en islamisk waqf [en gåva från Gud] vigd åt framtida Muslimska generationer intill domedagen. (Artikel 11.)

Så om vi inte visste det förut, vet vi nu att Hamas slutmål är att utplåna Israel. Inte direkt någon grund för en tvåstatslösning. Och hur är det med viljan att förhandla?

Initiativ och så kallade fredliga lösningar och internationella konferenser står i strid med den Islamiska Motståndsrörelsens principer. […] Från tid till annan kallar man till församlandet av en internationell konferens för att undersöka sätt att lösa (den palestinska) frågan. En del accepterar och andra avvisar idén, av den ena eller andra orsaken, med en eller annan föreskrift för att gå med på att samla konferensen och att delta i den. Med kännedom om de parter som konferensen består av och aktuella attityder gentemot muslimska problem, så anser inte den Islamiska Motståndsrörelsen att dessa konferenser är kapabla att genomföra de krav, återställa rättigheter eller göra rättvisa åt de förtryckta. Dessa konferenser tjänar endast som medel att insätta de otrogna i muslimernas land som skiljemän. När har otrogna förmått ge rättvisa åt de troende? (Artikel 13.)

Så vem motsätter sig förhandlingar, Israel eller Hamas?

Så vad är lösningen på Palestinakonflikten? Att islam tar över och att judar och kristna underkastar sig:

Den Islamiska Motståndsrörelsen är en humanistisk rörelse. Den tar hand om mänskliga rättigheter och vägleds av islamisk tolerans i sina förbindelser med anhängare av andra religioner. Den strider inte mot någon av dem utom om de strider mot den eller om de står i dess väg så att de förhindrar dess åtgärder och förspiller dess ansträngningar.

Under islams vingar är det möjligt för anhängarna av de tre religionerna – islam, kristendom och judendom – att samexistera i fred och lugn med varandra. Fred och lugn skulle inte vara möjligt utom under islams vingar. Tidigare och senare historia är de bästa vittnena därom.

Det är en plikt för anhängarna av andra religioner att upphöra med att ifrågasätta islams överhöghet i denna region … (Artikel 31.)

Väldigt humanistiskt och väldigt tolerant, eller vad sägs? – Och vad ska det bli av oss som inte tillber någon gud alls?

Men vad har då judarna gjort för ont, utöver att tillbe Jahve i stället för Allah och ha byggt upp en blomstrande civilisation där det förut mest fanns öken? Ni känner säkert till Sions vises protokoll, ett berömt falsarium, som påstås redogöra för planerna att åstadkomma ett judiskt eller sionistiskt världsherravälde. Om detta säger stadgan:

Deras [sionisternas] plan uttrycks i ”Sions vises protokoll”, och deras nuvarande handlande utgör bästa beviset för vad vi säger. (Artikel 32.)

Och hur ser den här  sionistiska sammansvärjningen ut?

Under en lång tid har fienderna, skickligt och precist, planerat för utförandet av vad de har uppnått. De tog hänsyn till de skäl som påverkar händelsernas gång. De strävade efter att samla en stor och solid förmögenhet, som de anslog till förverkligandet av sin dröm. Med sina pengar tog de kontrollen över världens media, nyhetsbyråer, tidningarna, förlagen, radiostationerna och annat. Med sina pengar anstiftade de revolutioner på olika håll i världen i syfte att uppnå sina intressen och skörda frukterna därav. De låg bakom den franska revolutionen, den kommunistiska revolutionen och de flesta revolutioner som vi hör och har hört om, såväl här som där. Men sina pengar skapade de hemliga samfund, såsom frimurarna, Rotary, Lions och andra på olika håll i världen till syfte att sabotera samhällen och uppnå sionistiska intressen. Med sina pengar hade de möjlighet att kontrollera imperialistiska länder och förmå dem att kolonisera många länder för att möjliggöra för dem att exploatera deras resurser och sprida fördärv där.

Ni kan tala så mycket ni vill om regionala krig och om världskrig. De låg bakom det första världskriget, när de kunde förstöra det islamiska kalifatet, och gjorde finansiella vinster och kontrollerade resurser. De erhöll Balfour-deklarationen, skapade Nationernas Förbund genom vilket de kunde styra världen. De låg bakom det andra världskriget, då de kunde göra enorma finansiella vinster genom vapenhandel, och jämnade vägen för etablerandet av deras stat. Det var de som anstiftade ersättandet av Nationernas Förbund med Förenta Nationerna och säkerhetsrådet för att möjliggöra för dem att styra världen genom dessa. Det finns inget krig som pågår någonstans, som de inte har ett finger med i. (Artikel 22.)

Utöver allt annat var det alltså sionisterna som låg bakom Andra världskriget. Ska vi anta att koncentrations- och förintelselägren också var ett legitimt försvar mot den judiska världskonspirationen? Eller finansierade de Hitler också?

Så nu vet vi alltså både att och varför Israel ska utplånas, och varför Israels försvar mot attackerna från Gaza saknar all legitimitet. – Man skulle kunna avfärda allt det här som en kamp mot väderkvarnar, ifall det inte handlade om blodigt allvar.[2]

$ $ $

Också PLO:s stadga finns på nätet i svensk översättning, så jag saxar därifrån också:

Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina. Detta är den övergripande strategin, inte endast en taktisk fas. (Artikel 9.)

Kommandoräder utgör kärnan i det palestinska folkliga befrielsekriget. Det kräver att det eskaleras och utvidgas samt mobiliseringen av alla de palestinska folkliga och utbildningsmässiga strävandena och att de organiseras och engageras i den väpnade palestinska revolutionen. (Artikel 10.)

Befrielsen av Palestina är, från arabisk synpunkt, en nationell (qawmi) plikt och den försöker att tillbakaslå den zionistiska och imperialistiska aggressionen mot det arabiska hemlandet, och syftar till avlägsnandet av zionismen i Palestina. (Artikel 15.)

Befrielsen av Palestina är, från en internationell synpunkt, en defensiv handling som blivit nödvändig till följd av kraven på självförsvar. (Artikel 18.)

Och vad beträffar den stora konspirationen:

Zionismen är en politisk rörelse som är organiskt förbunden med den internationella imperialismen och som är antagonistisk gentemot alla handlingar som syftar till befrielse och gentemot progressiva rörelser i världen. Den är rasistisk och fanatisk till sin natur, aggressiv, expansionistisk och kolonial vad dess mål beträffar, och fascistisk i sina metoder. Israel är den zionistiska rörelsens instrument och [en] geografisk bas för världsimperialismen som är strategiskt placerad mitt i det arabiska hemlandet för att bekämpa den arabiska nationens hopp om befrielse, enighet och framsteg. Israel är en konstant källa till hot mot freden i Mellanöstern och i hela världen. (Artikel 22.)

Inte mycket bättre, med andra ord.

$ $ $

För drygt tio år sedan skrev jag en ”nätnattväktare” under rubriken Kampen mot terrorismen och lagen om det uteslutna tredje, där jag bl.a. kom med ett förslag till lösning av Palestinakonflikten som tyvärr är alldeles orealistiskt, eftersom ingen ändå skulle lyssna till det. – Men jag kan ju säga så mycket som att Palestina verkligen behöver befrias – från PLO och Hamas.

Och det finns säkert mängder av resurser på nätet, ifall man vill sätta sig in i den här konflikten och det historiska skeendet, men jag kan rekommendera en bloggpost på Henrik Sundholms blogg, skriven av gästbloggare Jakob D. (även känd som Jakob Svoboda), under rubriken Israel i svensk debatt: en översikt.

$ $ $

Eftersom det första jag möts av, innan jag ens publicerat det här, är ”kålsuparargument”, som att Israel minsann inte heller är några helgon, och att också Israel är en religiös stat, vill jag poängtera att jag aldrig någonsin påstått att Israel skulle vara perfekt.

Men det betyder inte att jag tänker sila mygg medan resten av världen sväljer kameler.

$ $ $

Uppdatering 20 november: I Expressen 25 juni 2007 publicerades en artikel av Lisbeth Lindeborg under rubriken Hamas är arvtagare till Hitlers arabiska vänner, som ger en kort historisk bakgrund till dagens konflikt. Under 1900-talets första decennier fanns det goda utsikter till fredlig samvaro mellan judar och araber i dåvarande Palestina. Men detta tog ett slut med framväxten av Muslimska brödraskapet, varav Hamas är en del.

Att dåvarande stormuftin av Jerusalem var nära lierad med Hitlertyskland, med det gemensamma målet att utrota all världens judar, är väl redan bekant, men det förtjänar att påminnas om.

Men detta är historia. Idag ser jag inga utsikter till fredlig lösning av konflikten. Antingen jagar Hamas ut judarna i havet, eller också driver Israel ut Hamas i öknen och befriar Palestina från Hamas. Något tredje gives icke.

(Tipstack för denna artikel till Facebooksidan Stoppa bojkott mot Israel.)

$ $ $

Uppdatering 16 oktober 2014: För fullständighetens skull ska jag också länka till Hizbollahs program och ge ett kort citat:

Nödvändigheten av Israels förintande
Vi ser i Israel USAs förtrupp i vår muslimska värld. Det är den hatade fienden som måste bekämpas till dess de hatade får vad de förtjänar. Denna fiende är det största hotet mot våra framtida generationer och mot våra länders öde, särskilt eftersom han glorifierar bosättningsidén och expansionismen, som initierats i Palestina, och som strävar till att utbreda Stor-Israel från Eufrat till Nilen.

Vårt primära antagande i kampen mot Israel är, att den sionistiska entiteten är aggressiv från sin begynnelse, och är byggd på land som slitits bort från sina ägare, på bekostnad av muslimernas rättigheter. Därför kommer vår kamp att avslutas först när denna entitet har utplånats. Vi erkänner inget avtal med den, ingen vapenvila och ingen fredsöverenskommelse, vare sig separat eller gemensam. [Min kursivering.]

Vi fördömer kraftfullt alla planer beträffande förhandlingar med Israel, och betraktar alla förhandlare som fiender, av den orsaken att sådana förhandlingar inte är någonting annat än ett erkännande av legitimiteten i den sionistiska ockupationen av Palestina. Därför motsätter vi oss Camp David-avtalet, kung Fahds förslag, Fez- och Reagan-planen, Brezjnevs förslag och det fransk-egyptiska förslaget, och alla andra planer som inkluderar (även implicit) erkännandet av den sionistiska entiteten.

Och äras den som äras bör: Alla dessa program har översatts från engelska av Lennart Eriksson och finns på hans hemsida Sapere aude. (Läs också hans blogg.)


[1]) Hassan al-Banna (1906–1949) var grundare av Muslimska brödraskapet, som Hamas betraktar sig som medlem av. Han lönnmördades av de egyptiska myndigheterna, därav martyrskapet.

[2]) Här i Sverige anammas denna konspirationsteori främst av Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk front), så ni kan se var Hamas meningsfränder här i Sverige finns. Men till skillnad från Hamas är detta partis inflytande på världspolitiken infinitesimalt.

Vem göder vilket hat?

Ulf Nilson skrev en krönika i Expressen 15 november 2011, som handlade om Irans kärnvapenprogram och risken för att deras kärnvapen ska sättas in mot Israel. Han skrev bl.a.:

Iran leds av fanatiska, muslimska präster, främst Ali ­Khamenei och den lille binnegalne Mahmoud Ahmadinejad. Båda tillhör islams shia-sekt, som hyllar martyrskap och oförsonlig kamp mot de ”otrogna”, det vill säga vi.

Shiiterna anser att Israel måste förintas, alltså att varje judisk man, kvinna eller barn måste mördas. Ja, de tycker så – svårt att förstå för en svensk – men de tycker så. På allvar. De vill se ett berg av brinnande lik…

Och:

Vad händer om Iran låter Hizbollah eller Hamas få ett par laddningar, jämförelsevis lätta att smuggla in i Tel Aviv? En samtidig attack på ett par oljeländer skulle snabbt lamslå – och kanske tysta ner – västvärlden. Vad händer då?

Är det här osant eller ens överdrivet? Jag kan förstås inte veta om varenda shiamuslim i hela världen anser att Israel måste förintas; men att Ahmadinejad anser det är belagt: det har han sagt åtskilliga gånger. Och att hatet mot Israel göds i den muslimska världen, det är väl ställt utom rimligt tvivel?

Att Iran skulle ha ett kärnvapenprogram förnekas ihärdigt av samme Ahmadinejad; men varför skulle man ta honom på orden, när han säger att det rör sig om kärnkraft för fredliga syften, men tro att han bara skojar, när han säger att Israel ska utplånas från kartan? Och när t.o.m. IAEA uttrycker ”djup och ökande oro” över Irans kärnkraftsprogram, då finns det all anledning för oss andra att också vara oroliga.

Och att Irans kärnvapen skulle kunna användas av Hizbollah eller Hamas mot Israel är väl inte heller ett helt osannolikt scenario? Varför nöja sig med att beskjuta Israel med raketer eller skicka in självmordsbombare, när kärnvapen är så mycket effektivare?

Innan jag går vidare vill jag nämna att Ulf Nilson skrivit en del konstiga saker som jag inte alls håller med om; som t.ex. att det finns risk för att muslimerna så småningom kommer att ta över Sverige bara genom att föda fler barn än vi andra. Jag kan inte se den risken som särskilt överhängande. (Å andra sidan brukar jag hälla med honom, när han skriver om hur illa pensionärer behandlas i Sverige.)

Men den här gången handlar det alltså om risken för ännu mer terror mot Israel.

Alltnog. Reaktionerna på Ulf Nilsons krönika har inte låtit vänta på sig. Men har de handlat om faran för kärnvapenattacker mot Israel?  Nej, de har handlat om att Expressen göder hatet genom att publicera Ulf Nilsons krönikor. Det var i varje fall rubriken på en ledare i Eskilstuna-Kuriren 17 november 2011. Jag saxar:

Det var i en alarmistisk krönika om Iran som Expressens mångårige medarbetare i tisdags slog fast att Israel inte bara hotas av Irans diktatoriska och teokratiska ledarskikt. Samtliga shiiter, den grupp som är i majoritet i Iran, vill inget hellre än att se varenda jude död. Det framgår inte av krönikan om Nilson menar att shiiterna i till exempel Irak, Bahrain, Pakistan, Albanien, Kosovo, Indien och Libanon hyser samma blodtörst. Eller om det bara är just de iranska shiiterna som längtar efter att begå folkmord.

Och:

Runtom i Europa hotar islamofobin att skapa och förstärka hätska motsättningar mellan människor. Men på Expressen avlönas skribenter som framför grundlösa anklagelser mot miljontals människor och ger bränsle till hat och obefogad rädsla.

Min första reaktion på denna ledare var att EK ägnar sig åt att skjuta på budbäraren. Att ta upp frågan om hoten mot Israel var tydligen mindre viktigt än att hänga ut Ulf Nilson som invandrarfientlig och rentav rasistisk och eventuellt få Expressen att avskeda honom. Men vid närmare eftertanke tycker jag att EK har en liten poäng här:

Om det är alla shiamuslimer i hela världen, eller ens alla shiamuslimer i Iran, som anser att Israel måste förintas, det kan ju varken ledarskribenten eller jag eller Ulf Nilson veta. För att ta reda på det måste man väl åka runt och intervjua så många som möjligt om det. Att somliga shiamuslimer hatar Israel, och att den iranska regimen gör sitt bästa för att göda detta hat, tror jag säkert; men man ska väl inte övergeneralisera?

Men är detta verkligen relevant för frågan om Irans kärnvapenprogram utgör ett hot mot Israel? För det fordras det väl bara att president Ahmadinejad och det övriga toppskiktet i Iran anser att Israel måste förintas?

Och om nu Ulf Nilson göder främlingsfientlighet i Sverige, varför uppmärksammas det inte att regimerna i arabvärlden göder ett mycket värre hat mot judar?

Bara ett exempel: Här i Västerlandet är det väldigt få som alls bryr sig om vad som står i Sions vises protokoll, eftersom det är allmänt känt att denna skrift är ett falsarium. Men i arabvärlden är denna skrift en storsäljare. Och detsamma gäller ju faktiskt även Mein Kampf.

I jämförelse med det hat som göds mot judar i arabvärlden tycker jag allt att gödandet av hat mot muslimer här i Sverige förbleknar.

Och vad som än händer med Irans kärnvapen kommer svenska media att lägga skulden på Israel.