Koranen om den fria viljan

Jag har läst ungefär halva Koranen, men eftersom det är samma evinnerliga tjat hela tiden, där samma saker upprepas om och om igen, är jag nu så uttråkad att jag ställer tillbaka den i bokhyllan och plockar fram något annat som förhoppningsvis inte är fullt så tjatigt.

En fråga kvarstår: Om Gud bestämmer allt, bestämmer han då inte också vilka som ska bli muslimer och få lustgårdar genomflutna av bäckar i det tillkommande livet, och vilka som ska vara otrogna och för evigt brinna i helvetet?

Först en liten idéhistorisk utvikning: Samma fråga kan ju ställas om kristendomen, eftersom den också arbetar med löften om belöningar och hot om straff i det tillkommande livet.

På 1500-talet polemiserade Erasmus av Rotterdam och Martin Luther mot varandra i denna fråga. Erasmus bok (De libero arbitrio, d.v.s. Om den fria viljan) har jag inte läst, så jag kan bara förmoda att han kommer med ”common sense”-argument – som att det vore meningslöst att komma med råd och förmaningar om att välja den rätta vägen, ifall människan inte hade fritt val, och att det vore djupt orättfärdigt att straffa en människa i evigheters evighet för något hon ändå inte själv kan rå för.

Luther kontrade med skriften Om den trälbundna viljan (1525; finns i två svenska översättningar). Erasmus har alldeles fel: Om en människa kommer till tro beror det inte alls av henne själv; det är Gud som för vissa människor till tro på honom och för andra till otro. Han belägger också detta med bibelcitat; när människor handlar fel och vänder sig emot Gud, så är det Gud som har ”förstockat deras hjärtan”.[1]

Så hur ställer sig islam till denna idé? Här är några citat:

Det händer ej, att en själ tror, annat än på Guds tillskyndelse, och han låter straffdomen hemsöka dem, som ej hava förstånd. (10:100.)

Om Gud velat, så skulle han hava gjort eder till en menighet, men han låter vem han vill fara vilse och vägleder vem han vill, och I skolen sannerligen stå till svars för vad I gjorden. (16:95.)

Då du föredrager Koranen, nedfälla vi en osynlig slöja mellan dig och dem, som ej tro på det tillkommande livet, och breda täckelser över deras hjärtan, så att de ej kunna förstå den, och tilltäppa deras öron. (17:47–48.)

Så Luthers gud förstockar våra hjärtan och Koranens gud breder täckelser över dem och täpper dessutom till våra öron; det är därför vi inte kommer till vare sig tro eller frälsning.

Jag ska inte själv tjata mer om det här utan nöjer mig med att konstatera att både Luthers gud och Koranens är rena sadister och väljer ut vilka av oss som ska pinas i den eviga elden.


[1]) Tyvärr har jag inte denna bok i min bokhylla; jag läste delar av den på min gamla arbetsplats. Annars skulle jag ha kunnat rada upp en del citat.

Annonser

2 Responses to Koranen om den fria viljan

  1. Pingback: Islam och förnuftet | Hemma hos POS

  2. Pingback: Är vi alla lika lite värda? | Hemma hos POS