Uppmuntrande ord

I en bloggpost jag skrev för ett par månader sedan (Ny dator) uttalade jag mig rätt pessimistiskt – som att jag inte hade så många år kvar att leva, och att på sin höjd ett litet fåtal personer överhuvudtaget skulle komma ihåg mig. Nåja, det första stämmer nog: jag kommer inte att bli 120 eller ens 100 år gammal; men på den andra delen blev jag motsagd. Häromdagen damp det ner ett brev i min brevlåda från en person som är nästan fyra gånger så ung som jag, och som heter Fredrik Wiberg. Med hans tillåtelse ska jag citera något av det han skriver:

Då jag var sugen på att läsa något klarsynt och begåvat gick jag tidigare idag in på din blogg. Jag kom över blogginlägget ”Ny dator” där du förklarade att folk har glömt bort dig och det inte ”kommer att bli en statsbegravning den dag jag trillar av pinn”.

Det senare må vara sant, men jag vill betona att du har influerat somliga av oss och att ditt engagemang inte har varit förgäves,

Och några rader längre fram:

Jag upptäckte din blogg förra året och blev glatt överraskad över det faktum att det fortfarande finns människor i den svenska debatten som håller någon form av intellektuell verkshöjd. Tyvärr tenderar dessa individer att befinna sig i periferin medan de obildade korkskallarna dominerar debatten med sin dumhet.

Mitt intresse för ditt arbete nådde sådana höjder att jag beställde hem din gamla tidskrift Nattväktaren. Ett roligt inslag är när du skriver att ”Torbjörn Tännsjö inte är någon knäppskalle” för att sedan ta tillbaka det i en fotnot endast kan förklaras med det faktum att han är sinnesrubbad.

(Inlägget Fredrik syftar på heter Galenskap och ondska. Det finns dessutom en sammanställning av många äldre debattinlägg under rubriken Mördaretik lärs ut did våra universitet.)

Jag hoppas att det här brevet har fått dig att inse att ditt arbete inte har varit förgäves och du inte är bortglömd. Ditt arbete har lett till ringar på vattnet, och drömmen om ett annat samhälle lever vidare. Du kommer att lämna efter dig ett stort intellektuellt arv, det är inte många son kan skryta med det, och du bör vara stolt. Ta hand om dig!

Jag kan inte annat än tacka för dessa uppmuntrande ord – och hoppas att ringarna på vattnet verkligen sprider sig!