Den ryggradslösa svenska pressen

OK, jag har inte möjlighet att följa all svensk press, så om det finns någon tidning som inte är fullständigt ryggradslös vad beträffar konflikten mellan Israel och Hamas ber jag om ursäkt på förhand. Men jag misstänker att de exempel jag tar upp nedan är blott alltför representativa.

Och en tidning som inte gärna kan kallas ryggradslös är oberoende nazistiska Aftonbladet, som konsekvent lägger all skuld på Israel. Ta t.ex. Henning Mankells ”svar” till ambassadör Isaac Bachman i Aftonbladet 24 juli, vilket jag finner alltför vämjeligt att bemöta. (Bachmans eget svar finns här.) Eller Peter Kadhammars kolumn i Aftonbladet 30 juli – som säger att det är Hamas, inte Israel, som behöver försvara sig.

Men i övrigt… Ta som exempel denna ledare i liberalsocialistiska Eskilstuna-Kuriren 22 juli, ur vilken jag citerar:

Hamas, som utövar diktatur över Gazas befolkning, är inget att ömma för. Organisationen är en fiende till fred i allmänhet och i synnerhet till en fredlig tvåstatssamvaro mellan Israel och Palestina. Hamas har skadat den palestinska befolkningen oerhört. Dels har Hamas gjort Israels avslut av Gazaockupationen för en del år sedan till en startpunkt för raketbeskjutning mot Israels städer, och därmed till en upprepad torpedering av möjligheterna till fredsprocess. Dels har Hamas, som vid flera tidigare tillfällen, visat upp sin metod att riskera eller offra civilbefolkning i Gaza genom att ha den som skydd för raketer och annan militär verksamhet.

Så åtminstone en del av skulden vilar på Hamas! Men så fortsätter man:

Vägen tillbaka till meningsfull fredsprocess måste däremot innebära att man försöker att stärka och inte undergräva de palestinska ledare som faktiskt valt fredens väg. Detta har USA och andra försökt, men Israels regering har inte sällan lagt krokben […] Så har Hamas motpol på palestinsk sida undergrävts.

Och vilka palestinska ledare har valt fredens väg???

Ja, gräver man ett par år tillbaka i läggen, till en tidigare ledare (20 november 2012), så finner man att ”Hamas motpol” som ”valt fredens väg” är – den palestinska myndigheten och dess ledare Mahmoud Abbas.

Man måste häpna över Eskilstuna-Kurirens naivitet här. Att Fatah och palestinska myndigheten idag ligger lågt (och överlämnar terrorverksamheten åt Hamas) betyder ju inte att de på minsta vis övergett det slutmål de har gemensamt med Hamas: staten Israels utplåning och judarnas utjagade i havet. Att vänta på att Hamas ska göra grovjobbet är sannerligen inte att ”välja fredens väg”. Men detta tog jag upp i min bloggpost Eskilstuna-Kuriren ylar med de antiisraeliska ulvarna, så jag behöver inte upprepa mig.

Men låt mig lämna oberoende ryggradslösa Eskilstuna-Kuriren för oberoende ryggradslösa Expressen.

I dagens Expressen (1 augusti) kan man läsa det här från ledarskribenten Johannes Forssberg under rubriken Israels flykt från ansvar:

Hamas är en fundamentalistisk skitsekt som bara har fört olycka med sig till Gaza. De förtrycker oliktänkande [… }. Hamas har, i stället för att bygga upp Gaza, investerat sina pengar i ett meningslöst och urskiljningslöst krig mot israeliska civila där det alltid är palestinierna som i slutändan dör. Hamas vill utradera Israel, även om de inte ens har kapacitet att tillfoga landet ytliga skråmor.

Så något fel är det tydligen också med Hamas. Tidigare i samma artikel kan man läsa följande:

Det folkliga stödet [inom Israel] för kriget i Gaza är fortfarande nästan enhälligt och opåverkat av de höga civila palestinska dödstalen. Flertalet israeler delar nämligen regeringen Netanyahus uppfattning att det i själva verket är Hamas som är direkt ansvarigt för varje dödat palestinskt barn.

Netanyahu, hans talesperson, och otaliga andra försvarare av Israels krig har upprepat föreställningen oavbrutet i världens medier de senaste veckorna: Det är givetvis en stor tragedi när barn dödas men allt är Hamas fel, som gömmer sig och sina vapen bland civila.

Och fortsätter:

I påståendet finns ett korn av sanning.

Ett korn av sanning? Ett korn av sanning?? Ett korn av sanning???

Man har hittat raketer som Hamas har gömt i andra FN-skolor i Gaza, även om dessa byggnader varit tomma på folk. Hamaskrigare lever och verkar bland civila Gazabor. De vaknar och går och lägger sig i vanliga bostadshus, i den mån de inte gömmer sig under jorden.

Var inte det mer än ett enstaka litet korn av sanning?

Moraliskt är det förkastligt att de inte i stället huserar på egna militärförläggningar i öknen, även om detta är förståeligt ur ett strategiskt perspektiv – de skulle i så fall ha förgjorts för länge sedan.

Javisst. T.o.m. Expressens ryggradslöse ledarskribent kan förstå att detta är moraliskt förkastligt. Men:

… Hamas är ingen moralisk rörelse.

Och av en rörelse som inte är moralisk, ska man förstås inte vänta sig moral! Helt annorlunda är det förstås med Israel:

Men ingenting av allt detta gör det moraliskt försvarbart att lägga det direkta ansvaret för alla palestinska dödsoffer på Hamas.

Och:

Hur många dödsoffer krävs för att Israel ska bli moraliskt ansvarigt för den strategi som går ut på att hantera konflikten med militär överlägsenhet utan att göra det minsta för att försöka lösa den? [Min kursivering.]

Hur ska det här kunna tolkas annat än som att man inte kan ställa moraliska krav på Hamas, eftersom Hamas ändå inte har någon moral?

Jag utelämnade den här raden tidigare:

… och [Hamas] står för samma slags vidrig moralfanatism som tyvärr vinner mark även i Israel …

Jag tyckte det här var lite väl vidrigt för att citera. För vad betyder det, annat än att israeler är lika goda och lika fanatiska kålsupare som Hamas, bara för att de äntligen gör något för att bemöta hotet från Hamas? Och om Hamas ska urskuldas eftersom de ändå inte har någon moral, hur rimmar det med att de skulle vara ”moralfanatiker”? Det finns ingen rim och reson i den moraliska relativismen här.

Men åter till den kursiverade delen av citatet ovan. Vad har Israel inte gjort i sina fåfänga försök att bilägga konflikten på fredlig väg? Ja, det började med den där överenskommelsen som ingicks i München – f’låt Oslo – år 1993, som bara ledde till att PLO under Yassir Arafat tog kommandot i Gaza och på Västbanken, och definitivt inte, som stadgades i avtalet, att terrorism och våldshandlingar från palestinsk sida skulle upphöra.[1] Och sedan, 2005, fick Gaza självstyre och de israeliska bosättningarna utrymdes, och vad det lett till vet vi ju idag alltför väl. Och allt detta ska alltså Israel snällt ta på sig skulden för och sedan fortsätta med en eftergiftspolitik som aldrig får en ända förrän staten Israel slutgiltigt upplösts och alla judar flyttat ut i havet eller till andra tillflyktsorter.

Och idag? Israel har accepterat den ena humanitära vapenvilan efter den andra, och varenda gång har Hamas brutit vapenvilan. Men eftersom skuldbördan ändå ska fördelas lika, är det Israel som varje gång får skulden.

Summa summarum: Oavsett vad som kommer fram om Hamas – och oavsett hur Hamas behandlar den egna civilbefolkningen – är ändå allt som händer Israels fel, bara för att Israel inte varit nog undfallande gentemot Hamas.

Vad är det all denna moraliska relativism innebär? Att det rätta att göra i alla världens konflikter är att fördela skulden lika, att försöka sitta på båda stolar samtidigt och vänta sig något annat än att ramla mellan stolarna. De moraliska relativisterna kallar det förstår ”nyanserat” och menar att allt annat skulle vara ”fanatiskt”. Men det är inte ett dugg nyanserat. Det är bara fegt. Bottenlöst fegt.


[1]) Det här citatet, som väl sammanfattar situationen, hittade jag på Sveriges Radios hemsida:

Egentligen var allt mycket bättre före den fredsprisbelönade Osloöverenskommelsen. Då kunde palestinierna trots israelisk ockupation resa relativt fritt och ekonomin fungerade förhållandevis väl. Och inte heller i Israel tycker man att Osloöverenskommelsen har fört nått gott med sej. Det palestinska motståndet har hårdnat. Självmordsbombare gör livet osäkert för alla israeler. Och freden är i dag lika avlägsen som för tio år sedan.

Och den här bilden säger det mesta:

Compromise

Annonser

Eskilstuna-Kuriren ylar med de antiisraeliska ulvarna

För några dagar sedan skrev jag en insändare, Israels rätt till självförsvar, som Eskilstuna-Kuriren vägrade ta in. Att detta inte var någon engångsföreteelse visas av gårdagens ledare, Stöld av mark gör fred omöjlig. Det är så många fel med denna ledare att jag inte vet var jag ska börja, men så här står det i alla fall:

Palestina kunde inte bli fullvärdig medlem i FN. Det blev stopp i Säkerhetsrådet. I stället fick Palestina sin status uppgraderad från observatör till observatörsstat utan medlemskap, samma rang som Vatikanen har.

Förutom att ge Palestina en rätt att dra Israel inför Internationella brottsmålsdomstolen har statusuppgraderingen mest symbolisk betydelse. Men det är viktig symbolik. Det internationella samfundet har underförstått erkänt en palestinsk statsbildning och gett sitt stöd till en tvåstatslösning. [Min kursivering.]

Så nu vet vi på vilken sida Eskilstuna-Kuriren står: Om Israel försvarar sig är det en krigsförbrytelse. Inte ett ord om att Hamas eller Hizbollah eller Islamiska jihad eller för den delen PLO skulle kunna ställas till svars för sina handlingar. Endast Israel ska vara försvarslöst.

Kontentan av ledaren är att det är Israel och Netanyahu som sätter käppar i hjulet för en tvåstatslösning:

Premiärminister Benjamin Netanyahu har alltid varit motståndare till en palestinsk stat. Efter press från USA gav han tvåstatslösningen läpparnas bekännelse men har gjort allt för att sabotera en sådan utgång. Han kräver att den palestinska ledningen förhandlar villkorslöst samtidigt som han fortsätter bosättningsbyggena – trots att det just är bosättningarna man ska förhandla om. Genom att bygga vidare ändrar Netanyahu förutsättningarna och flyttar fram sina positioner.

Hur mycket av de senaste dryga sextio årens historia är det som ignoreras eller evaderas här?

Redan när Israel grundades 1948 var det meningen att det skulle blir en tvåstatslösning. Accepterade arabländerna det? Visst inte: de gick genast till krig mot Israel under fältropet ”jaga ut judarna i havet”. Och så har det ju fortsatt ända sedan dess.

Och ända fram till sexdagarskriget 1967 hörde Västbanken till Jordanien och Gaza hörde till Egypten. Om dessa länder hade velat ha en palestinsk stat, hade de gott om tid att skapa en. Men icke. Det var först sedan Israel erövrade dessa områden i ett rättmätigt försvarskrig som saken ens kom på tal.

Varken Hamas eller PLO önskar en tvåstatslösning; det står i stadgarna för båda dessa organisationer; målet är fortfarande att ta bort Israel från kartan. Och att den Palestinska myndigheten (som domineras av PLO) skulle vara för en tvåstatslösning är i allra högsta grad en läpparnas bekännelse: Enligt PLO:s ”trestegsplan” är tvåstatslösningen endast ett steg på vägen mot Israels definitiva utplånande.

Så här slutar ledaren:

Bosättningarna […] upprätthåller motviljan mot Israel bland palestinierna, förgiftar det israeliska politiska klimatet och stärker extremisterna på båda sidor.

Så var finns det ”moderata” alternativet i konflikten? I den tidigare ledaren var det Mahmoud Abbas och den Palestinska myndigheten som fick vara den ”moderata” kraften. Så vad vet vi om Mahmoud Abbas?

[Abbas] doktorerade 1982 vid Institutet för orientaliska studier i Moskva på en avhandling med titeln Den hemliga kopplingen mellan nazisterna och ledarna för den sionistiska rörelsen.

Så Andra världskriget och Förintelsen var ett resultat av ett hemligt samarbete mellan nazister och sionister. Fast någon Förintelse var det förstås inte:

Det förefaller emellertid som om det ligger i den sionistiska rörelsens intresse att överdriva denna siffra [på döda i förintelsen] för att nå större fördelar. Detta fick dem att betona denna siffra [6 miljoner] för att få den internationella opinionens stöd för sionismen. Många forskare har debatterat siffran sex miljoner och nått förbluffande slutsatser—man har fastställt antalet judiska offer till endast något hundratusental.

Nej, några ynka hundratusental dödade judar är förstås inte något folkmord? – Nåja, när Abbas senare pressades på saken medgav han faktiskt att Förintelsen inte var särskilt bra, oavsett om antalet offer var 6 miljoner eller bara 800000. Ska man vara snäll mot Abbas, får man väl ta detta som ett litet tecken på moderation.

Vidare från Wikipedia:

Till hans uppgifter i PLO hörde bland annat att ordna finansieringen för massakern vid Olympiska sommarspelen i München 1972, som ledde till 11 israeliska idrottsmäns död.

Men allt det här var förstås så länge sedan att vi ska glömma och förlåta? Men det här då:

Israel har stött Abbas utifrån teorin att Fatah är moderatare än Hamas. När terroristledaren George Habash avled [2008] utlyste Abbas dock tre dagars landssorg och flaggning på halvstång. Han godkände också det nya officiella Fatah-plakatet som visar hela Israel som ”Palestina” och innehåller ett automatvapen och en stor bild av Arafat. [Min kursivering.]

Eskilstuna-Kuriren har en ärofull historia av att under Andra världskriget ha gått i bräschen i kampen mot nazismen. Men när samma idéer och samma slutmål – utrotandet av judar – visar upp sitt fula tryne idag, går Kuriren i bräschen för raka motsatsen.

Om Eskilstuna-Kurirens redaktion bestod av en skock rabiata antisemiter skulle det den skriver vara oförlåtligt men ändå på något sätt begripligt. Nu tror jag inte för ett ögonblick att de är antisemiter; men förutom att vara oförlåtligt blir det då också obegripligt.