Vem förnekar att vi har ett klimat?

I ett ledarstick i Eskilstuna-Kuriren den 26 september, signerat Susanne Nyström kan man läsa det här:

För allt som får tryckas bör faktiskt inte göra det och alla uppgifter bör inte bemötas av en meningsmotståndare, exempelvis att klimatförändringarna är här. Dels för att det är bekräftat. Dels för att man annars aldrig kommer vidare i debatten och kan diskutera olika lösningar, vilket länge var fallet, eftersom faktauppgifterna ideligen skulle bemötas av klimatförnekare. (Min kursivering.)

Men vem har någonsin förnekat att vi har ett klimat? Eller att klimatet har förändrats med tidens gång och kommer att fortsätta att förändras för evärdliga tider?

Var och en som inte är helt faktaresistent vet förstås att en dramatisk klimatförändring inträffade för ca 10 000 år sedan, när inlandsisen började dra sig tillbaka. Eller att denna istid, liksom alla tidigare istider, inte bara hade ett slut utan också en början.[1] Vi vet också att vi i Sverige hade ett betydligt varmare klimat – rentav Medelhavsklimat – under bronsåldern. Vi känner också till den lilla istiden, som kulminerade under 1600-talet och bl.a. gjorde det möjligt för Karl X Gustavs armé att tåga över Bälten.

Vem förnekar allt detta?

Avsikten med att använda termen ”klimatförnekare” är att bunta ihop alla kritiker med förintelseförnekare. Den totala skamlösheten i detta torde ligga i öppen dag – bortsett från att alarmisterna aldrig skulle tillåta att det kommer fram i dagsljuset. (Somliga alarmister menar förresten redan nu att opposition mot dem bör kriminaliseras och leda till fängelsestraff.) Lika skamlöst är det att nämna detta i samma andedrag som alla rasistiska kommentarer som man får.

Inte är det bättre att använda den till synes mer neutrala termen ”klimatskeptiker”. Lika lite som någon förnekar att vi har ett klimat och att det förändras finns det någon som tvivlar på detta. Allt som betvivlas är graden av mänsklig påverkan. Men ingen kan gärna hävda att de återkommande istiderna och de mellanliggande värmeperioderna – varav de allra flesta inträffade långt innan det fanns människor på jorden – orsakades av människan.

Alternativa förklaringar på klimatförändringarna är sådant som solens aktivitet eller ändringar i jordaxelns lutning. Om de stämmer eller inte vill jag låta vara osagt (till skillnad från alarmisterna undviker jag tvärsäkerhet); men alla klimatförändringar som ägt rum i äldre tid måste ju förklaras med något annat än människans eller civilisationens påverkan. Men när det gäller det senaste århundradets jämförelsevis obetydliga uppvärmning söker politiker och opinionsbildare inte efter något annat än just mänsklig påverkan. Närsyntheten är slående.

Och solen eller jordaxeln är inget som politiker och opinionsbildare – eller människofiender i största allmänhet – kan göra något åt. Det är bara människans aktiviteter de kan stoppa, och också vill stoppa, oavsett de förödande konsekvenserna.

Så var det då de olika lösningar på klimatförändringarna som måste diskuteras. Men den enda lösning man hör från politiker och opinionsbildare är att avveckla all användning av fossila bränslen på ett par decenniers sikt och ersätta dem med sol-, vind- och vågkraft – idag, och för överskådlig framtid, kraftigt subventionerade med skattemedel.

Låt mig då påpeka att användningen av fossila bränslen (kol, olja, naturgas) är grunden för vår avancerade industriella civilisation.[2] Att avveckla dem skulle bokstavligen innebära civilisationens undergång och en återgång till de förhållanden som rådde före den industriella revolutionen. För mer om detta, läs Alex Epsteins bok The Moral Case for Fossil Fuels, eller George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik, översatt av undertecknad.

Bara för att ta några exempel bland hundratals möjliga: Idag har vi inga större problem med att hålla oss varma under de kalla vintermånaderna, eftersom vi har centralvärme. I äldre tid, liksom i många u-länder idag, var vi tvungna att elda med ved (eller med kreatursspillning), vilket gjorde att vi fick andas in stora mängder rök, dag ut och dag in. Vi behövde inte röka cigaretter för att dra på oss lungsjukdomar!

Eller ta för den delen våra sjukhus, där den mesta av apparaturen drivs med fossila bränslen. All avancerad sjukvård skulle försvinna, om vi avvecklar de fossila bränslena!

Bil och buss och flyg och sånt – det kan vi bara glömma. Och radio och TV, mobiler och internet. Vill vi kommunicera med varandra på avstånd, får vi lita till postgång med diligenser. Och långa, avkopplande semestrar kan vi också bara glömma.

Mig personligen gör naturligtvis allt detta detsamma. Jag fyller 75 nästa år och kommer säkert att vara död, innan civilisationen tippar ned i den miljöpolitiska avgrunden. (Jag har inga barn att bekymra mig om, och mina syskonbarn och syskonbarnbarn har jag väldigt lite kontakt med.)

Men kom inte efteråt och säg att jag inte har varnat er!

Tillsänt Eskilstuna-Kuriren på vinst och förlust. Tidningen kanske törs men inte vill publicera det.

$ $ $

Uppdatering 1 oktober: I dagens Eskilstuna-Kuriren skriver Susanne Nyström bl.a. följande:

Det största problemet med det alarmistiska tonläget är inte debatterna i sig, utan att det ger en skev bild av verkligheten. Om något upprepas tillräckligt många gånger blir det lätt en kollektiv mental sanning.

Detta handlade om andra former av alarmism, men det är ju fullt tillämpligt på klimatalarmismen. Där ska inga andra perspektiv få komma till tals utom det människo- och civilisationsfientliga.

Vi fick också ett smakprov på vilka vi kommer att buntas ihop med, ifall vi envisas med att försvara vår avancerade industricivilisation mot attackerna från miljörörelsen:

Självklart har alla rätt till sin egen upplevelse [nämen vad snällt], men för att säga något om samtiden måste den sättas i ett sammanhang. För det är lätt att konstatera att jorden är platt när man blickar ut över en åker. Det krävs ett betydligt vidare perspektiv, och tilltro till siffror och vetenskap, för att acceptera att den är rund. Därför ska vi inte föra en debatt där den ena sidan säger rund, den andra platt, och i opartiskhetens namn landa i att sanningen ligger någonstans mittemellan.

Lite ”off topic”, men hur många hävdar på allvar att jorden är platt? Redan under antiken visste man att jorden är rund – man grundade det på sådana iakttagelser som att skepp försvinner eller dyker upp vid horisonten. Vad man inte visste var att jorden inte är universums medelpunkt.

Men varför ska då inte just klimatet ”sättas in i ett sammanhang” och fordra ”ett betydligt vidare perspektiv”, ett perspektiv som åtminstone sträcker sig tillbaka till den senaste istiden?

Och så slutklämmen:

I själva verket behövs det mer demokratisk anständighet i debatten. (Min kursivering.)

Anständighet var ordet! Inte mera skamlöshet.

$ $ $

Uppdatering 10 oktober: Till dem som vill driva oss tillbaka till förindustriella förhållanden sällar sig numera Mattias Svensson. I en gästkrönika i dagens Eskilstuna-Kuriren refererar han en psykologisk studie som ska förklara hurdana vi som ifrågasätter klimatalarmismen egentligen är funtade:

{Vi] är i hög grad män med trångsynt och kallhamrad personlighet. […] [Vi] accepterar också hierarkier och skillnader mellan grupper. […] [Vi är] i hög grad vita, äldre män, lågutbildade och med låg socioekonomisk status. [Vi] har låg empati, auktoritära värderingar och räds förändring. (Min kursivering.)

Detta alltså från personer som använder minsta lilla förändring i klimatet till att skrämma oss till underkastelse under miljörörelsens dekret!

Det finns fler konstigheter i det ovan citerade. Jag själv, t.ex. är utan tvivel lågutbildad, eftersom jag bara har en sketen fil.kand. i bagaget plus några betyg i engelska och blocksvenska från Mälardalens högskola, och mina kunskaper i filosofi och ekonomi kommer inte från något universitet utan från flitig läsning av filosofer och ekonomer. Och min socioekonomiska status som lägre mellanpensionär är inte särskilt hög. Men hur är det med professorer i meteorologi som Lennart Bengtsson och Tage Andersson?

Och vem betvivlar att det finns hierarkier i vårt samhälle? Det gör det visst! Politiker står högst i rangordningen, och vanligt folk (valboskap) står lägst. Och visst är det skillnad mellan grupper. Politiker är en grupp, bibliotekarier en annan, IT-tekniker en tredje, grovarbetare en fjärde, o.s.v., o.s.v. Den stora likheten mellan dessa grupper är att de alla består av människor. Men det var nog inte så det var menat, utan tanken var nog att olika grupper skulle vara olika mycket värda (som t.ex. att politiker står högre i rangordning därför att de är mer värda än vi andra). Se om detta mina bloggposter Är vi alla lika lite värda? och Mer om allas lika värdelöshet.

Så följer den obligatoriska hopbuntningen och brunkletningen:

Men inget tycks fascinera som Sverigedemokrater – eller anhängare till Trump, Le Pen eller Brexit i motsvarande länder. Enkäter och valutvärderingar får ge svaret på frågan: Vilka är dessa människor? Vad tjänar de? Var bor de? Vad har de för utbildning?

Mattias själv är förståndig nog att ta den här ”psykologiska studien” med en rejäl skopa salt – om inte annat så för att den grundar sig på en enkät med bara hundra svarande. Han skriver:

Jag känner en hel del klimatskeptiker, som de kallar sig själva. Jag har själv varit en, även om jag förkastat omprövat dessa slutsatser. De jag känner är ofta äldre män [som t.ex. mig], men snarare utbildade över snittet. De är absolut inte negativa till förändring eller hierarkiska, utan närmast notoriskt ifrågasättande […].

Låt mig lämna därhän att vi är like lite ”skeptiker” som vi är ”förnekare” – för jag ska väl inte behöva upprepa vad jag skrev om detta tidigare i detta inlägg?

Jag har inte den blekaste aning om vad som fått Mattias att förkasta ompröva sina tidigare slutsatser. Med all sannolikhet har han inte läst Alex Epsteins bok som jag länkade till tidigare. Men det har i varje fall gjort honom salongsfähig nog att tämligen regelbundet medverka på Aftonbladets kultursida (där han kallas ”Sveriges sista nyliberal”). Det är väl där han hör hemma numera.

$ $ $

Uppdatering 15 oktober: Susanne Nyström menar allvar när hon buntar ihop dem som ifrågasätter klimatalarmismen med förintelseförnekare. I dagens Eskilstuna-Kuriren berättar hon först ett skräckexempel på förintelseförnekelse och fortsätter sedan:

När två personer inte ens kan enas om grundläggande fakta, som att den globala uppvärmningen pågår eller att Förintelsen har ägt rum, finns det helt enkelt inte särskilt mycket att prata om.

Att någonting pågår är ställt utom tvivel: det är alltid något som pågår – och klimatförändringarna har som sagt pågått sedan urminnes tider. Men vad som verkligen pågår idag är ett lågintensivt krig mot kapitalismen och mot vår avancerade industricivilisation. Susanne Nyström befinner sig i förtrupperna av detta krig.

$ $ $

Se också Jorden blir allt varmare… Eller sök under kategorin Klimatbluffen.


[1] En hypotes – i och för sig mycket omstridd – är att hela jorden för ca en halv miljard är sedan var täckt av ett istäcke.

[2] Redan har jag mötts av invändningen att vi i Sverige också använder stora mängder vattenkraft. Men det gäller alltså Sverige, inte resten av världen. Och numera används ju också kärnkraft. Men varken vattenkraft eller kärnkraft är något som miljörörelsen är särskilt förtjust i.

Människan och naturen

(För att inte tala om kulturen.)

Jag lyssnar aldrig på Kulturradion, eftersom jag inte anser att dagens kultur är särskilt kulturell. (Sätter jag på radion så är det för att lyssna på musik.) Men så skrev Boris Benulic (en ovanligt klok person för att vara marxist) det här på Facebook:

På Kulturradion diskuterar de Helena Granströms ”Det som en gång var”. De som diskuterar boken tycker att Granströms tankegång om att ”vi måste sluta betrakta naturen som en resurs” är lite tråkig därför att den är självklar; ”det kan väl alla skriva under på.”

Jag känner mig plötsligt ganska utanför, måste väl bero på att jag är lite korkad – för jag kan för allt i världen inte förstå hur jag ska betrakta naturen om inte som … just det … en resurs. Den finns där för att vi människor ska nyttja den.

Tanken på att naturen har något värde om det inte är i relation till oss människor och våra behov är för en enkel själ som mig svår att förstå.[1]

Men så kommer jag ihåg att det är Kulturradion – då är inte det viktiga att utröna och definiera människans förhållande till naturen, då är det viktiga att säga rätt saker för att placera sig i kulturlivet, typ: ”… vi måste låta vargen vara varg …”.

Granströms bok, och den övriga ”kulturelitens” svassande kring den, är förstås ett led i den pågående och världsomfattande kampanjen för att avskaffa alla fossila bränslen. (Se om detta min tidigare bloggpost Sol, vind, vågor och socialism eller George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik). Kampanjen har två avsikter:

  1. Att bereda väg för global socialism, och
  2. Att driva oss några århundraden tillbaka i tiden, till en tid då vi inte utnyttjade naturresurserna lika mycket som idag – en tid då vi färdades med häst och vagn, läste i skenet av vaxljus, utvann energi från väderkvarnar, plöjde marken med hjälp av dragoxar, m.m., och definitivt en tid utan bilar, bussar, spårvagnar, tåg eller flyg, och utan vare sig radio, TV eller internet.

All storskalig (och för den delen också småskalig) energianvändning innebär att vi betraktar den natur som omger oss som just en resurs. Och just fossila bränslen (kol, olja, naturgas) är vår moderna civilisations själva livsblod. (Detta kan ändras om vi fortsätter att utveckla kärnkraften – men vad miljörörelse och ”kulturelit” anser om det, det vet vi alltför väl.) Jag vill här upprepa min rekommendation av Alex Epsteins The Moral Case for Fossil Fuels.

Men i äldre tider då? Ta den tid då människor först började med gruvdrift. Eller ta den ”neolitiska revolution”, då människor först började bryta åkermark och odla säd.[2] Allt detta innebär just att betrakta och använda naturen som en resurs.

Eller ta steget tillbaka till samlar- och jägarstadiet. Den som samlar frukter, bär, nötter eller svamp betraktar och använder naturen som en resurs: likaså den som tillverkar enkla vapen för att döda djur och använda dem till mat och för att använda djurens hudar som skydd mot kylan. Hade vi redan då följt Granströms uppmaning att ”sluta betrakta naturen som en resurs” skulle mänskligheten ha dött ut, och frågan om fossila bränslen hade aldrig kunnat ställas.

Men vi kan gå längre tillbaka än till mänsklighetens tidigaste förhistoria. Också djuren utnyttjar naturen som en resurs. Det finns djur som är vegetarianer och lever av gräs eller av löv från träd eller buskar. Och sedan finns alla rovdjur som lever av att döda och äta upp de betande djuren.

Och växterna då? Ja, de lever av att utnyttja sådana naturresurser som vatten och solljus och de mineraler som finns i jorden där de växer.

Stenåldersmänniskorna hade förstås ingen möjlighet att läsa Granströms och den övriga ”kulturelitens” tirader mot mänskligt liv och välbefinnande – det fanns inget nät på den tiden, boktryckarkonsten var ännu inte uppfunnen, och det fanns inte ens någon pappers- eller pergamenttillverkning som skulle ha gjort det möjligt att sprida det människofientliga budskapet via handskrifter. Att djuren och växterna inte heller har dessa möjligheter faller av sig självt.

Så miljörörelsen och ”kultureliten” är inte bara människofientlig: den är fientlig mot allt liv överhuvudtaget.

Ayn Rand har noterat att den enda varelse som kan agera som sin egen förgörare (och som alltsomoftast också gör det) är människan. Det är i varje fall ytterst ovanligt att djur gör det – det enda exempel jag kan komma på är lämlarna, som ibland drabbas av panik och rusar sin egen undergång till mötes. Men miljörörelsens och ”kulturelitens” mål är att få oss människor att göra som lämlarna och rusa undergången till mötes.


[1] Se om detta George Reismans uppsats Den giftiga miljörörelsen.

[2] Det var då kulturen tog sin början, eftersom grundbetydelsen av ”kultur” är just ”odling”. Vad dagens ”kulturelit” odlar bör framgå av min text.

Väder och klimat

Varje gång det inträffar något som verkar strida mot idén om en katastrofal kommande global uppvärmning, och därmed nödvändigheten att avveckla vår industricivilisation – som t.ex. extremkyla i USA eller att det inte skett någon uppvärmning alls de senaste sexton åren – är alarmisterna inte sena att påpeka att man måste skilja mellan ”klimat” och ”väder”. Vädret kan växla från dag till dag eller från vecka till vecka, och vädret kan vara vackert den ena sommaren för att sedan vara kallt och regnigt nästa, medan klimatet behöver ett århundrade eller ett par för att ändras nämnvärt.

Och det är ju sant. Men alarmisterna själva är väldigt selektiva med det här argumentet. För när det är varmare än normalt – en het sommar eller en barmarksvinter – då betyder detta att vi faktiskt har global uppvärmning; men är det kallare än normalt – som i USA den här vintern eller när sommaren regnar bort för oss – är det minsann ”bara väder”.

Robert Tracinski påpekar detta i en artikel under rubriken Freezing is the New Warming:

Of course, we will be given the usual reminders that “weather isn’t climate,” that there is a difference between the short-term temperatures of any given day, month, or year, and the long-term trend. But the warmthers lost all credibility on this issue back in the late 1990s, when they touted every warm summer, every heat wave, and every big hurricane as proof that global warming was finally here. Apparently, weather is climate, but only when it’s hot outside.

Läs gärna hela artikeln, för den innehåller mer som visar på den totala godtyckligheten i alarmisternas argumentation.

Förnekare och skeptiker

Alarmisterna envisas med att kalla sina motståndare för ”klimatförnekare” eller ”klimatskeptiker” – som om det funnes någon som förnekar eller ens tvivlar på att vi överhuvudtaget skulle ha något klimat eller att klimatet skulle kunna ändras över tiden – som om vi skulle ha förnekat eller tvivlat på att det har funnits istider eller att vi haft perioder med betydligt varmare klimat än vi har idag.

Det här är förstås ett skamgrepp: avsikten är att bunta ihop oss med andra förnekare, som t.ex. förintelseförnekare. Alarmisterna är inte bara osakliga och intellektuellt ohederliga, de är direkt smutsiga.

Koldioxid är livets gas

Under denna rubrik skrev Ludmila Hell ett debattinlägg i Eskilstuna-Kuriren 13 januari 2014. Jag citerar:

För ett normalt liv krävs 7-7,5 procent koldioxid i vårt blod. Sjunker halten till 4 procent innebär det omedelbar död.

Men läs gärna resten också.

Jag har sagt förut att om alarmisterna skulle lyckas i sitt uppsåt att helt strypa koldioxidutsläppen, skulle det driva oss tillbaka till förindustriell tid, med allt vad det skulle innebära av lidande och förtida död. Och jag redan åtskilliga gånger länkat till George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik. Men om det Ludmila Hell skriver stämmer, skulle det ju vara än värre: det skulle leda till att livet på jorden mer eller mindre utplånades! Men så illa kommer det nog inte att gå: politikerna har ännu några år på sig att ta den gnutta förnuft de har i behåll till fånga. Men det visar ändå hur livsfientlig miljörörelsen och klimatalarmismen faktiskt är.

97-procentsbluffen

Ja, ni har säkert hört det: att hela 97% av världens klimatforskare är överens om att det blir allt varmare och varmare och att det är mänsklig påverkan som åstadkommer detta. Och några av er har nog också hört hur man kommit fram till denna siffra; men om ni inte har det, så berättar Sture Åström hur det gått till i den här debattartikeln. Orkar ni inte klicka på länken, så ska jag citera en del:

Under 2008 skickade University of Illinois ut ett frågeformulär till 10 257 forskare. Resultatet publicerades den 19 januari 2009. Svar kom från 3 146 forskare, medan 7 111 alltså inte svarade.

Av de svarande betraktade sig 77 stycken som klimatforskare. Av dessa svarade 75 stycken rätt på frågan om människan bidragit till jordens uppvärmning. Därifrån kommer siffran 97 procent. De 75 var alltså 7 promille av de tillfrågade.

Så genant behandling av statistik kan inte bero på okunskap. Varje högstadieelev förstår att hela undersökningen blir värdelös när 70 procent inte svarar. Varje journalist måste förstå att världen har många fler seriösa forskare än 77, som arbetar inom områden med bäring på klimatet.

Återigen: läs gärna hela artikeln!

Föräldravrålet

Ja, det finns en grupp som kallar sig så och som vill att vi ska vråla till politikerna att de ännu mer än vad de gör idag gå i miljörörelsens och klimatalarmisternas ledband. Men var och en som har barn eller barnbarn eller (som jag) syskonbarn och syskonbarnbarn borde stämma upp ett vrål att stoppa klimatvanvettet – ifall de nu inte faktiskt önskar outsäglig misär för sina barn och barnbarn.

Mig gör det förstås detsamma, eftersom jag har fyllt 71 och säkert kommer att vara död när konsekvenserna av vanvettet visar sig på allvar. Men behåll denna bloggpost i minnet och läs om den, när den dagen kommer, och kom sedan inte och säg att jag inte har varnat er!

$ $ $

PS. Läs gärna också The Madness of Environmentalism på min engelska blogg.

$ $ $

Uppdatering 21 januari: Samma poäng som Tracinski görs av David Deming i en artikel i The Washington Times:

As frigid conditions settled over the nation, global-warming alarmists went into full denial mode. We were emphatically lectured that singular weather events are not necessarily indicative of long-term climate trends. True enough, but haven’t we been repeatedly told that weather events such as hurricanes Sandy and Katrina are unequivocal proof of global warming?

Återigen: Läs gärna hela artikeln.

Fortsatt klimatdebatt i Eskilstuna-Kuriren

Klimatdebatten i Eskilstuna-Kuriren har fortsatt sedan jag senast skrev om den – och redaktionen ska hållas räkning för att den låter båda sidor komma till tals. Här några höjdpunkter och något enstaka lågvattenmärke.

$ $ $

Den 18 februari skriver Tommy Classon att miljöpolitiken är en bluff och drar paralleller med gångna tiders häxprocesser (något som han förstås senare blev avhånad för av Björn Lymar och andra skribenter). – En kommentator gav en intressant länk, en intervju med meteorologen Lennart Bengtsson.

$ $ $

Den 26 februari kom det ett riktigt vettigt inlägg från Tege Tornvall. Bl.a. påpekar han att koldioxidutsläppen också har positiva effekter:

…den alstrar även energi, oundgänglig bristvara för Jordens nödlidande miljarder.

Varken CO2 eller vattenånga är gifter utan tvärt om nyttiga för livet på Jorden. CO2 är genom fotosyntes växtlighetens livsnödvändiga näring i samspel med sol och vatten. Att mer CO2 får det att växa mer kan inte nog ofta upprepas.

Han påpekar också miljörörelsens människofientlighet:

Allt detta bygger på synen på människan som ond, varg i veum = våldsverkare i helgedomen. Det är i grunden en människofientlig syn och leder till människofientlig politik.

(Tege Tornvall debatterar också flitigt på Newsmill, bl.a. om klimatfrågan. Och han finns också på Facebook.)

$ $ $

Andreas Kuehnle skriver i en insändare 27 februari:

Historien är då, sammanfattningsvis, mycket enkel: människan bränner olja som producerar koldioxid som absorberar värme som leder till högre temperaturer som vi kan mäta och som kallas global warming.

Jovisst, men frågan är ju om detta motiverar en avveckling av vår industricivilisation och en återgång till förindustriella förhållanden. (Om historiekunskaperna skulle sina, kan jag upplysa om att den tiden karaktäriserades av en hel del misär.) Men om man anser det, kan man lika gärna löpa linan ut och förespråka mänsklighetens utrotning. Det skulle rädda klimatet, åtminstone på kort sikt. På lite längre sikt finns det andra faktorer som påverkar klimatet, sådana som i gångna tider gett oss istider omväxlande med interglaciära perioder.

$ $ $

Och så återkommer Björn Lymar 2 mars med ytterligare ett svar till Sture Åström. Den enda poängen med hans svar är att det finns många olika faktorer som påverkar klimatet, och att koldioxid är en av dem. Som vi inte visste det. Och som om någon skulle ha förnekat det – allt debatten handlar om är ifall det är den fullständigt avgörande faktorn eller bara en faktor bland många andra. – Alltnog, så kom jag med följande svar, som i och för sig bara upprepar vad jag sagt många gånger förr; men det behöver upprepas:

Nu när Björn Lymar utropat sig som segrare i debatten mot Sture Åström återstår alltså bara ”en debatt som handlar om hur vi verkligen ska klara av att dämpa, bromsa och hindra vår […] påverkan på miljö och klimat” – m.a.o. en debatt om hur strypningen av vårt industrisamhälle ska gå till och hur snabbt den ska genomföras.

IPCC förespråkar en nedskärning av koldioxidutsläppen på 60% till år 2050. Eftersom snart sagt all mänsklig verksamhet – industrier, bilar, flygplan, ja t.o.m. boskapsskötsel –  medför koldioxidutsläpp, skulle det medföra mer än en halvering av all materiell produktion på några decenniers sikt; m.a.o. mer än en halvering av vår levnadsstandard. För oss i västvärlden skulle detta innebära en återgång till förindustriella förhållanden. Vad det skulle innebära för mindre utvecklade nationer får ni själva försöka föreställa er.

Det kan inte nog betonas att detta är sant alldeles oavsett om AWG-förespråkarna eller skeptikerna har rätt i debatten om global uppvärmning. Skulle AWG-förespråkarna ha rätt, innebär det att klimat och miljö ”räddas” till priset av vår industricivilisations undergång. Skulle skeptikerna ha rätt, innebär det att industricivilisationen går under utan att det gör ett smack för att ”rädda” klimatet.

Det här begriper nog ”miljövännerna” också, ifall de bara tänker efter en smula. Så de struntar i att tänka efter.

”De som inser miljörörelsens häpnadsväckande onda natur får aldrig upphöra att bekämpa den.” – George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik.

Uppdatering 11 mars 2013: I dagens Eskilstuna-Kuriren finns dels en replik från Tommy Classon, dels en replik till Tege Tornvall från David Kihlberg och Pär Holmgren. Jag saxar slutklämmen:

Global uppvärmning är redan ett faktum och vi måste förbereda oss på ett förändrat klimat. Men vi har ännu möjlighet att begränsa uppvärmningen och undvika de värsta scenarierna som forskarna varnar för.

Min kommentar:

Klimatförändringarna har alltså två huvudorsaker: dels naturliga orsaker (som solens aktivitet, fler eller färre solfläckar), dels våra koldioxidutsläpp. De naturliga orsakerna kan vi av naturliga skäl inte göra något åt; varken statliga eller överstatliga dekret kan öka eller minska antalet solfläckar; så stor är varken statens eller Förenta nationernas allmakt. Koldioxidutsläppen, däremot, kan vi göra något åt: det är bara att sluta släppa ut koldioxid i atmosfären.

Eftersom så gott som all mänsklig verksamhet, från boskapsskötsel till avancerad industri, ger koldioxidutsläpp, betyder det att vi måste återgå till jägar- och samlarstadiet för att göra något åt dem. (Allrahelst borde förstås mänskligheten utrotas, så att ingen kan få för sig att avancera från jägar- och samlarstadiet.)

Om någon tycker att jag överdriver här, vill jag påpeka att FN:s klimatpanel (IPCC) förordar en nedskärning av 60% av utsläppen fram till år 2050. Det skulle inte räcka för att driva oss tillbaka till jägar- och samlarstadiet, men det skulle gott och väl räcka till att driva oss tillbaka till tiden fören den industriella revolutionen. Och det skulle inte utrota mänskligheten, utan ”bara” döma den till ett liv i misär.

Men eftersom de naturliga orsakerna fortfarande finns kvar, skulle inte ens dessa drastiska åtgärder räcka till för att ”rädda klimatet”, Däremot skulle det göra en hel del för att genomdriva miljörörelsens industri- och människofientliga agenda.

De som påstår sig bekymra sig om våra efterkommandes liv och välbefinnande måste först genomskåda och sedan bekämpa denna agenda. Den är ett recept för massmord.

Global uppvärmning?

Detta är en något uppdaterad Facebookanteckning jag skrev för ett par dagar sedan.

Varje gång jag länkar till något inlägg i klimatdebatten får jag kommentarer från en person som vill försvara klimatforskningen och som bl.a. menar att forskare som ifrågasätter mänsklig klimatpåverkan är att jämföra med evolutionsforskare som förespråkar kreationism. (Samme person menar att problemet är att forskningen har blivit politiserad, och det invänder jag förstås inte emot, även om jag menar att den politiska agendan är skrämmande; se George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik.) Så nu vill jag gärna ha lite klarhet i exakt vilka klimatteorier som kan kallas ”kreationistiska”.

Låt mig börja med att påpeka att klimatförändringar har förekommit under hela jordens historia och att de förekom innan det ens fanns människor på jorden som kunde släppa ut koldioxid. Ingen betvivlar väl detta, men få tycks inse att det har relevans för dagens debatt.

Nu kan jag tänka mig ett antal alternativa teorier här:

  1. Det förekommer ingen global uppvärmning alls idag. (Om någon verkligen förespråkar det alternativet vet jag inte, men det är i varje fall ett alternativ.)

  2. Det förekommer en viss global uppvärmning, men våra koldioxidutsläpp har inte alls med det att göra; det är precis samma sorts orsaker som orsakade klimatförändringar i det förflutna.

  3. Våra koldioxidutsläpp har en viss inverkan, men i jämförelse med dessa andra orsaker är den försumbar.

  4. Nej, det är tvärtom så att koldioxidutsläppen är den helt dominerande faktorn, och de faktorer som förr orsakade att istider kom och gick är i dagens läge helt försumbara. (Och därav den politiska agendan att vi måste lägga ned våra industrier, sluta åka bil eller flygplan och upphöra med boskapsskötsel och bli vegetarianer, eftersom även kobajset bidrar till utsläppen.)

Naturligtvis finns det graderingar av några av dessa alternativ. Är uppvärmningen bara någon enstaka grad sett över ett sekel, eller riskerar vi att medeltemperaturen stiger med 10 eller rentav 20 grader inom överskådlig framtid?[1] Eller exakt vad är procenttalen vad gäller hur stor del av uppvärmningen som måste tillskrivas koldioxiden respektive de faktorer som gjorde slut på istiderna? I båda fallen kan det ju vara i stort sett vad som helst mellan 1% och 99%.

Så vilka av dessa alternativ är ”kreationistiska” och vilka är exempel på god vetenskap?

Anhängarna av idén att koldioxidutsläppen måste strypas radikalt för att förebygga varmare somrar och mildare vintrar och de olägenheter detta kan vålla brukar också ”fula ut” sina meningsmotståndare genom att kalla dem (oss) ”klimatförnekare”. Som om någon skulle förneka att vi har ett klimat. Eller att klimatet kan ändras under århundradenas gång. Termen är förstås ett försök att bunta ihop oss med förintelseförnekare. Den kompletta lumpenheten i denna argumentationsmetod står säkert klar, åtminstone för mina läsare.

Men är det så mycket bättre att fula ut och stämpla meningsmotståndare som motsvarigheten till kreationister?

Av de fyra alternativ jag nämnde talar det mesta för alternativ 2 eller 3. Alternativ 1 är osannolikt, eftersom vi säkert befinner oss i en uppvärmningsperiod.  Alternativ 4 bedömer jag som absurt. Ändå är det detta alternativ som man ber mig acceptera. Här är det läge att följa Ellsworth Tooheys goda råd: att inte bry sig om att granska en dårskap utan bara fråga sig vad den åstadkommer. Vad denna dårskap avser att åstadkomma är skrämselhicka och därav följande acceptans av miljörörelsens industri- och människofientliga agenda.

Och eftersom jag inte vill tillbringa resten av mina levnadsdagar med granskning av dårskaper stänger jag kommenteringen på denna bloggpost.

PS. En positiv sak med debatten på Facebook var att vi verkar överens om vad jag ser som det absolut viktigaste i all klimatdebatt – nämligen att de åtgärder som föreslås för att råda bukt med den globala uppvärmningen kommer att vara fullständigt förödande, ifall de faktiskt skulle genomföras. Sternrapporten rekommenderar en sänkning av utsläppen på 25% till år 2050, medan IPCC går så långt som till 60%. (Uppgifterna från Reismans uppsats.) Eftersom nästan all industriell verksamhet ger koldioxidutsläpp, skulle siffrorna över minskad produktivitet och minskad levnadsstandard att vara ungefär desamma. Det fordras kanske lite fantasi för att föreställa sig vilken mänsklig misär som döljer sig bakom dessa torra siffror. – Nu är jag lite optimistisk och tror inte att det ska gå så långt; förr eller senare kommer t.o.m. ansvariga myndigheter att ta sitt förnuft till fånga. Misären måste ju någon gång bli synlig t.o.m. för dem.


[1]) Det här är en medveten överdrift från min sida, eftersom ingen mig veterligen förutspår något sådant; den högsta siffra jag har sett är 4 grader – detta enligt Världsbanken, som normalt inte sysslar med klimatforskning. På Newsmill kan man läsa ett svar från meteorologen Tage Andersson.

Klimatalarmismen syftar till förödelse

Jag har översatt en artikel av George Reisman, Miljörörelseförödelsens aritmetik. (Titeln låter lite styltad på svenska, men ”Aritmetiken i miljörörelsens förödelse” eller ”Aritmetiken i den förödelse miljörörelsen kommer att åsamka” är knappast bättre.)

Debatten om ”global uppvärmning” eller ”klimatförändring” handlar så gott som uteslutande om huruvida det är fråga om en komplett bluff eller om det möjligtvis kan ligga en liten gnutta sanning i idén att vi människor har någon liten påverkan på klimatet. Ingen tycks ens närmare fundera över vad det skulle innebära för vår ekonomi – och för själva vår överlevnad – ifall de drastiska nedskärningar av koldioxidutsläppen och därmed sammanhängande nedskärningar i användningen av fossila bränslen verkligen genomfördes. Förhoppningsvis kan Reismans artikel fungera som en väckarklocka.

Det är mycket ren sifferexercis i artikeln; men det bör väl inte fordras alltför mycket fantasi för att föreställa sig vad dessa siffror skulle innebära i verkliga livet.

Någon kan säkert invända att Reisman målar fan på väggen här, och att de här drastiska nedskärningarna aldrig kommer att bli verklighet. Jodå, det kan väl hända att politikerna – och kanske t.o.m. miljöaktivisterna själva – kommer att ta sitt förnuft till fånga den dag det blir uppenbart vart det barkar hän. Men intentionen att föröda vår industricivilisation går inte att ta fel på.

Läs gärna också Reismans tidigare uppgörelse med miljörörelsen, Den giftiga miljörörelsen.

Och sprid gärna budskapet vidare!