De fossila bränslena och medellivslängden

I en TT-artikel under rubriken Vi lämnade apstadiet runt 1850 som publicerats i flera tidningar, bl.a. i Eskilstuna-Kuriren 24 november, läser jag att vår medellivslängd har fördubblats under de senaste drygt 200 åren:

Före 1850-talet var vi lika utsatta för naturens växlingar och sjukdomar som vilka vilda djur som helst. Efter 1850-talet har vi lyckats eliminera de flesta av farorna och har fördubblat vår medellivslängd.
Siffrorna är slående. Under långa perioder levde människorna i Sverige fattiga, hårda och korta liv. Under andra halvan av 1700-talet var medellivslängden i Sverige cirka 37 år för kvinnor (något lägre för män). Ungefär hundra år senare hade den ökat till 44,4 år. I dag är den 84 år.

Numera tar vi den sistnämnda livslängden för given. Vi brukar tala om att någon har dött i förtid när denne har avlidit vid ”endast” 70 års ålder. Vi tänker inte på att den nuvarande eran är exceptionell, rent historiskt.

Och:

Det är lätt att glömma i dag, men ända tills helt nyligen dog massor av människor av lunginflammation, av relativt enkla infektioner, av blodförgiftning, influensa och smittkoppor. Eller så svalt de ihjäl när skörden slog fel.
Vi var med andra ord en del av naturen på ett sätt som är otänkbart i dag. I dag har vi undflytt de flesta livsfarliga mikroorganismer och behöver inte längre bry oss om vädrets nycker.

Denna utveckling sammanfaller med industrialismens genombrott och den kraftigt ökade användningen av fossila bränslen: först kol och senare olja.

Detta bör ge lite perspektiv på vad som kommer att hända de närmaste decennierna, nu när de fossila bränslena ska avvecklas.

(Se också min tidigare bloggpost Vem förnekar att vi har ett klimat? Eller mina samlade bloggposter om klimatbluffen.)