Hyllning till elektriciteten

(Repris från ifjol; men jag har lagt till ett stycke.)

I århundrade efter århundrade, alltsedan Prometheus dagar, levde människor utan andra ljuskällor än solen, månen, stjärnorna och elden. Sedan kom elektriciteten.

Idag är vi så vana vid elektriciteten att vi inte ens reflekterar över vad den betyder för oss. En liten inventering bara:

Vi kan läsa böcker till sent på kvällen utan att behöva överanstränga ögonen. Vi kan sätta på teven och titta på rörliga bilder i färg. Vi kan knäppa på datorn och interagera med hela världen över nätet. Vi kan stoppa in en CD i skivspelaren och när som helst njuta av den musik vi gillar mest. Vi har kyl och frys som hindrar våra matvaror från att bli skämda eller ruttna. Vi kan lätt ta tåget och resa till andra platser, när vi behöver miljöombyte (eller måste pendla till jobbet). Och hur tror ni sjukvården skulle klara sig, ifall det inte fanns elektricitet på lasaretten?

Sedan några år anordnas ett jippo vid den här tiden på året, som går ut på att släcka ned all elektricitet under en timma, som ett led i en kampanj att helt avskaffa elektriciteten och gå miste om alla ovan uppräknade välgärningar elektriciteten ger oss. Den är ett led i en strävan att föra oss tillbaka till den tid då vi inte hade någon elektricitet: en tid före bokläsning sent på kvällen, före teve och CD-spelare, före kyl och frys, före eldrivna tåg, och till en tid då sjukvården var betydligt mer primitiv än idag. En tid av mörker och kyla och svält. Och allt detta för att förhindra att vi framgent ska få lite varmare somrar och lite mildare vintrar.

Om nu någon tycker allt detta är lappri och att vi gott skulle klara oss utan elektricitet, föreslår jag att all elektricitet stängs av, inte bara under en kort timme, utan en hel vecka eller en hel månad. Då skulle nog alla förstå vad vi skulle gå miste om och få mer än en försmak av den misär det skulle leda till.

Vi andra ska i stället hylla elektriciteten genom att den 23 mars, mellan 20.30 och 21.30, tända varenda lampa i våra lägenheter och placera ut strålkastare på våra balkonger.

$ $ $

Ifjol blev denna insändare införd i Svenska Dagbladet, Sydsvenskan och Eskilstuna-Kuriren. Någon sade sig ha sett den också i Expressen, men tydligen en dag då jag själv inte läste den. – I år har jag skickat insändaren till betydligt fler tidningar.

$ $ $

På Facebook finns en sida som heter Life Hour och en grupp som heter Human Achievement Hour. Klicka ”gilla” och gå med i gruppen.

$ $ $

Uppdatering 25 mars: Min insändare kom in i Eskilstuna-Kuriren 22 mars. (Däremot verkar det inte som om någon annan tidning nappat. Möjligen blev min insändare lite för lång, eftersom jag lagt till ett stycke.)

Dagen efter kom också ett inlägg från Tege Tornvall, som gick ut på att jorden inte kan livnära särskilt många människor ifall vi avstår från allt som kan vara energiförbrukande. Min egen kommentar:

Folkutrotning är den logiska slutpunkten för miljörörelsens agenda. De flesta ”miljövänner” vill säkert inte gå fullt så långt – de tänker bara inte sina egna idéer till deras logiska slutpunkt. Men somliga av deras ideologer säger det helt öppet. Arne Næss (1912–2009), grundare av en filosofiskola som kallas ”ekosofi” eller ”djupekologi”, menade t.ex. att jorden borde ha betydligt mindre befolkning, eftersom detta skulle ”gagna naturen”. Att minska jordens befolkning utan att ta kål på en stor del av den är förstås fullständigt omöjligt; alltså implicerar idén folkutrotning. Eller också får man förbjuda människorna att överhuvudtaget sätta barn till världen, men inte heller det lär gå att genomföra om man inte inför väldigt sträng diktatur med befogenhet att arkebusera dem som trotsar förbudet och ändå skaffar sig barn.
Jag har skrivit om Arne Næss idéer här:
http://www.nattvakt.com/online/bilagor/djupekologi.htm

Hyllning till elektriciteten

I århundrade efter århundrade, alltsedan Prometheus dagar, levde människor utan andra ljuskällor än solen, månen, stjärnorna och elden. Sedan kom elektriciteten.

Idag är vi så vana vid elektriciteten att vi inte ens reflekterar över vad den betyder för oss. En liten inventering bara:

Vi kan läsa böcker till sent på kvällen utan att behöva överanstränga ögonen. Vi kan sätta på teven och titta på rörliga bilder i färg. Vi kan knäppa på datorn och interagera med hela världen över nätet. Vi kan stoppa in en CD i skivspelaren och när som helst njuta av den musik vi gillar mest. Vi har kyl och frys som hindrar våra matvaror från att bli skämda eller ruttna. Vi kan lätt ta tåget och resa till andra platser, när vi behöver miljöombyte (eller måste pendla till jobbet). Och hur tror ni sjukvården skulle klara sig, ifall det inte fanns elektricitet på lasaretten?

Om nu någon tycker allt detta är lappri och att vi gott skulle klara oss utan elektricitet, föreslår jag att all elektricitet stängs av, inte bara under en kort timme, utan en hel vecka eller en hel månad. Då skulle nog alla förstå vad vi skulle gå miste om och få mer än en försmak av den misär det skulle leda till.

Vi andra ska i stället hylla elektriciteten genom att den 31 mars, mellan 20.30 och 21.30, tända varenda lampa i våra lägenheter och placera ut strålkastare på våra balkonger.

(Jag har skickat det här till Eskilstuna-Kuriren, Folket, DN, SvD, Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan.)

Insändaren är inspirerad av Keith Lockitch på ARI. Så här skriver han bl.a.:

We, in the West, take our abundant energy for granted. It is hard for us to imagine what life would actually be like under the sort of draconian restrictions on energy use that global warming activists are demanding. Earth Hour clouds the issue even more by making the renunciation of energy seem like a big party. People spend a fun hour in the dark, safe in the knowledge that the comforts and life-saving benefits of industrial civilization are just a light switch away.

What we really need to raise awareness about is just how indispensable carbon-based energy is to human life. Forget one measly hour with just the lights off. How about ”Earth Month,” without any form of fossil fuel energy? Let those who claim that we need to stop emitting carbon dioxide try spending a month shivering in the dark without heating, electricity, refrigeration; without power plants or factories, grocery stores or hospitals; without any of the labor-saving, time-saving, and therefore life-saving products that industrial energy makes possible.

Och vad gäller den moraliska aspekten av “Earth Hour” vs. ”Human Achievement Hour” vill jag citera ett par rader ur George Reismans Den giftiga miljörörelsen:

Jag vet inget värre någon kan göra än att, efter att ha blivit född in i världshistoriens mest storartade materiella civilisation, nu ta del i dess förstörelse genom att samarbeta med miljörörelsen och därmed göra sig medskyldig till outsäglig misär och död under kommande årtionden och för kommande släktled.

Av samma skäl finns det, om man blivit medveten om vad saken gäller, få saker man kan göra som är bättre än att ta ställning för de värden varav mänskligt liv och välbefinnande beror. Detta är tyvärr något som man i dagens värld får vara beredd att göra med få kamrater. Det stora flertalet av dem som borde kämpa för mänskliga värden – de professionella intellektuella – vet antingen inte tillräckligt mycket för att göra det, har blivit rädda för att göra det eller, än värre, har själva blivit fiender till mänskliga värden och arbetar aktivt på miljörörelsens sida.

Jag kan också rekommendera vad Johan Norberg skrev i Metro om det här för två år sedan.

Och jag ska heller inte glömma Henrik Sundholms bloggpost från i fjol, När mörkrets apostlar står för dörren.

(I fjol skrev jag bara en väldigt kort bloggpost om det här.)

PS. På Facebook finns det ett evenemang som heter Life Hour 2012, där man kan anmäla sitt deltagande.

Uppdatering: Min insändare blev publicerad i Sydsvenskan 27 mars. (Men rubriken som tidningen satte är fånig. Som det är nu, är det vi som tänder lyset som går mot strömmen. De flesta går mörkrets makters ärenden.)

Uppdatering 2: Insändaren kom också in i Eskilstuna-Kuriren 30 mars.

Men mörkrets makter segrade i år igen. Drygt 736 000 deltagare i Earth Hour enligt Facebook mot bara ynka 613 deltagare i Life Hour. Vilket föranleder mig att komplettera citatet från George Reisman ovan.

Uppdatering 3: Insändaren kom också in i Svenska Dagbladet idag, 11 april. Svenskans insändarsida finns inte i nätupplagan, men en fotostatkopia har lagts ut på Facebook.