Fortsatt ylande med de antiisraeliska ulvarna

Margot Wallström är persona non grata i Israel, och det är sannerligen inte mer än rätt. Det bästa vore förstås att Israel bröt de diplomatiska förbindelserna med Sverige, men det är nog för mycket att hoppas på.

Men Eskilstuna-Kuriren fortsätter att yla med de antiisraeliska ulvarna. Så här står det bl.a. i en ledare 19 januari 2015:

En tredje omständighet är att Israels utrikesdepartement leds av Avigdor Lieberman, en ökänd extremist. Bland hans prestationer finns en uppmaning att avrätta Knessets arabiska ledamöter.

Kollar man upp det här, finner man att vad Lieberman faktiskt föreslagit är att personer som samarbetar med Hamas och Hizbollah ska avrättas. Ja, dödsstraff kan ju alltid diskuteras, men att förvränga vad Lieberman sagt är djupt ohederligt. Och vad Hamas och Hizbollah själva inte bara förespråkar utan också verkställer varje gång de får en chans är ju dödsstraff på alla israeler de kommer i närheten av. Men att värja sig mot det, det kallar Eskilstuna-Kuriren ”extremism”.

Och både Hamas och Hizbollah, liksom även Fatah, dit Mahmoud Abbas hör, har Israels utplåning som sitt uttalade mål, inte någon tvåstatslösning. Att samarbeta med dessa grupper är självfallet landsförräderi. Men att värja sig mot det, det är också ”extremism” i Eskilstuna-Kurirens ögon.

Ett av de senaste tilltagen från Lieberman är att jämföra europeiska staters förhållningssätt till Palestina med undfallenhet gentemot Hitlertyskland över annekteringen av Tjeckoslovakien. ”Mängden av lögner, förvrängningar, felaktigheter och uppfinningar i diskussionerna i parlamenten i Europa är ytterligare ett kapitel av Sions vises protokoll”, sa den israeliske utrikesministern i ett anförande inför landets diplomatkår häromveckan.

Så rätt han har!

För att ytterligare illustrera vilka människor det är som bedriver Israels utrikespolitik kan nämnas Sverigeambassadören Isaac Bachman. Som en statusuppdatering på sin Facebooksida förra veckan lade han ut en text som kopplade muslimer som grupp till terror. En tes var att medan andra religioner lever i fredlig samexistens, skapar islam problem när den möter andra trosriktningar.

Bachman tog bort den här statusuppdateringen, eftersom han ansåg att den blivit misstolkad. Men vad är det som inte är sant här?

Jo, det är förstås riktigt att det överväldigande flertalet muslimer inte ägnar sig åt terror eller låter sig rekryteras till Islamiska Staten. De flesta muslimer är fredliga. Men med samma rätt och samma logik kan man ju säga att det överväldigande flertalet nazister inte tog anställning som lägervakter i koncentrationslägren. Men de var ju ändå medskyldiga. Och hur många muslimer opponerar sig högljutt mot jihadisterna?

Och vilka är det som är representativa för islam, det stora flertalet fredliga muslimer eller jihadisterna? Islams ”rätta ansikte” visar sig rimligen i Koranen och i hadithsamlingarna (d.v.s. yttranden av profeten Muhammed, vilka nogsamt redovisats av islamska lärde under tiden närmast efter Muhammeds död). Koranen innehåller uppmaningar att döda månggudadyrkare, och i hadithsamlingarna kan man läsa att judarna ska dödas ”när de gömmer sig bakom stenar och träd”. Klart och tydligt, och kan inte missförstås. (Se mina tidigare bloggposter Islam en fredens religion? och Vad Hamas vill.)

Texten är mycket lik en som finns på den islamofobiska amerikanska bloggen ”Stop the islamization of America”, vilket uppmärksammades av Svenska kommittén mot antisemitism.

Någon som hört talas om felslutet ”guilt by association”?

Eskilstuna-Kurirens ohederlighet i denna fråga vet inga gränser:

En [omständighet] är att Israel inte är intresserat av ett fredsavtal med Palestina. De israeliska bosättningarna, det främsta hindret för fred, har byggts på ockuperat område så gott som oavbrutet.

Det här bortser förstås från att islam grundades på 600-talet, långt innan det fanns en enda bosättning på Västbanken – och bosättarna gömmer sig ju inte heller bakom stenar och träd. Och var och en som inte har huvudet djupt nedborrat i sanden vet ju också att det är ”palestinierna” som envist motsätter sig en tvåstatslösning; ändå är det rutinmässig Israel som ges skulden. (Mer om detta i min tidigare bloggpost Vem är det som inte vill ha fred?)

En annan [omständighet] är att Israel kan företa praktiskt taget vad som helst ostraffat. USA:s permanenta plats i FN:s säkerhetsråd och internationella inflytande i övrigt, stänger effektivt vägen för verkliga internationella sanktioner mot Israel.

Har det någonsin, sedan Israels tillblivelse 1948, förekommit annat än just internationella sanktioner mot Israel? Vad man beklagar sig över här är att sanktionerna inte lyckats ta knäcken på Israel.

Och att judarna har makten och dessutom kontrollerar pressen – det har vi väl hört förr?

$ $ $

Också Expressens ledarsida ylar med ulvarna. I en ledare samma dag (19 januari) kan man läsa detta:

Det är bevars inte bara Israels fel; palestinierna har också bidragit till att underminera en fredlig lösning. Men medan tiden går håller tvåstatslösningen på att begravas under bosättningsexpansionen. Verkliga vänner av fred måste därför tänka nytt. Vi har nått en kritisk punkt där nya vägar måste prövas. (Mina kursiveringar.)

Och vilka nya vägar talar Expressen om här?

Pressen behöver ökas på Israel.

Vad är det för nytt med detta? När har någonsin något annat gjorts för att lösa konflikten än just att öka pressen på – inte Hamas, Hizbollah eller Fatah, utan just Israel? Definitionen på vansinne lär ju vara att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Men att kalla detta nytänkande?

Ett sätt att göra det är att stärka palestinierna diplomatiskt för att skapa två mer jämbördiga parter. Sverige uppgraderade redan år 2011 den palestinska delegationen i Stockholm till en ambassad. Året därefter röstade vi ja till att ge Palestina status som observatörsstat i FN. Erkännandet ligger helt i linje med denna strategi.

Nej, det bryr jag mig inte ens om att kommentera.

$ $ $

Efter allt detta negativa något positivt. I en intervju i Världen idag 20 januari säger terrorismexperten Magnus Norell ställs bl.a. den här frågan:

Du menar också att det svenska erkännandet stärkt de mer hårdföra krafterna på den palestinska sidan, hur märks det?

Och Norell svarar:

Det visar ju att du kan nå fram till det du vill utan förhandlingar. De i Hamas, och även inom Fatah, som överhuvudtaget inte är intresserade av förhandlingar stärks av detta.

De som vill förhandla får det svårare. De måste försvara sig både mot kritik att det inte går, och att en annan linje fungerar mycket bättre.

Åtminstone en person som begriper vem det är i den här konflikten som inte vill se en förhandlingslösning.

$ $ $

Tröttsamt och tjatigt blir det att ständigt behöva påpeka allt detta. Tidigare bloggposter i ämnet finns samlade här.

Eskilstuna-Kuriren ylar med de antiisraeliska ulvarna

För några dagar sedan skrev jag en insändare, Israels rätt till självförsvar, som Eskilstuna-Kuriren vägrade ta in. Att detta inte var någon engångsföreteelse visas av gårdagens ledare, Stöld av mark gör fred omöjlig. Det är så många fel med denna ledare att jag inte vet var jag ska börja, men så här står det i alla fall:

Palestina kunde inte bli fullvärdig medlem i FN. Det blev stopp i Säkerhetsrådet. I stället fick Palestina sin status uppgraderad från observatör till observatörsstat utan medlemskap, samma rang som Vatikanen har.

Förutom att ge Palestina en rätt att dra Israel inför Internationella brottsmålsdomstolen har statusuppgraderingen mest symbolisk betydelse. Men det är viktig symbolik. Det internationella samfundet har underförstått erkänt en palestinsk statsbildning och gett sitt stöd till en tvåstatslösning. [Min kursivering.]

Så nu vet vi på vilken sida Eskilstuna-Kuriren står: Om Israel försvarar sig är det en krigsförbrytelse. Inte ett ord om att Hamas eller Hizbollah eller Islamiska jihad eller för den delen PLO skulle kunna ställas till svars för sina handlingar. Endast Israel ska vara försvarslöst.

Kontentan av ledaren är att det är Israel och Netanyahu som sätter käppar i hjulet för en tvåstatslösning:

Premiärminister Benjamin Netanyahu har alltid varit motståndare till en palestinsk stat. Efter press från USA gav han tvåstatslösningen läpparnas bekännelse men har gjort allt för att sabotera en sådan utgång. Han kräver att den palestinska ledningen förhandlar villkorslöst samtidigt som han fortsätter bosättningsbyggena – trots att det just är bosättningarna man ska förhandla om. Genom att bygga vidare ändrar Netanyahu förutsättningarna och flyttar fram sina positioner.

Hur mycket av de senaste dryga sextio årens historia är det som ignoreras eller evaderas här?

Redan när Israel grundades 1948 var det meningen att det skulle blir en tvåstatslösning. Accepterade arabländerna det? Visst inte: de gick genast till krig mot Israel under fältropet ”jaga ut judarna i havet”. Och så har det ju fortsatt ända sedan dess.

Och ända fram till sexdagarskriget 1967 hörde Västbanken till Jordanien och Gaza hörde till Egypten. Om dessa länder hade velat ha en palestinsk stat, hade de gott om tid att skapa en. Men icke. Det var först sedan Israel erövrade dessa områden i ett rättmätigt försvarskrig som saken ens kom på tal.

Varken Hamas eller PLO önskar en tvåstatslösning; det står i stadgarna för båda dessa organisationer; målet är fortfarande att ta bort Israel från kartan. Och att den Palestinska myndigheten (som domineras av PLO) skulle vara för en tvåstatslösning är i allra högsta grad en läpparnas bekännelse: Enligt PLO:s ”trestegsplan” är tvåstatslösningen endast ett steg på vägen mot Israels definitiva utplånande.

Så här slutar ledaren:

Bosättningarna […] upprätthåller motviljan mot Israel bland palestinierna, förgiftar det israeliska politiska klimatet och stärker extremisterna på båda sidor.

Så var finns det ”moderata” alternativet i konflikten? I den tidigare ledaren var det Mahmoud Abbas och den Palestinska myndigheten som fick vara den ”moderata” kraften. Så vad vet vi om Mahmoud Abbas?

[Abbas] doktorerade 1982 vid Institutet för orientaliska studier i Moskva på en avhandling med titeln Den hemliga kopplingen mellan nazisterna och ledarna för den sionistiska rörelsen.

Så Andra världskriget och Förintelsen var ett resultat av ett hemligt samarbete mellan nazister och sionister. Fast någon Förintelse var det förstås inte:

Det förefaller emellertid som om det ligger i den sionistiska rörelsens intresse att överdriva denna siffra [på döda i förintelsen] för att nå större fördelar. Detta fick dem att betona denna siffra [6 miljoner] för att få den internationella opinionens stöd för sionismen. Många forskare har debatterat siffran sex miljoner och nått förbluffande slutsatser—man har fastställt antalet judiska offer till endast något hundratusental.

Nej, några ynka hundratusental dödade judar är förstås inte något folkmord? – Nåja, när Abbas senare pressades på saken medgav han faktiskt att Förintelsen inte var särskilt bra, oavsett om antalet offer var 6 miljoner eller bara 800000. Ska man vara snäll mot Abbas, får man väl ta detta som ett litet tecken på moderation.

Vidare från Wikipedia:

Till hans uppgifter i PLO hörde bland annat att ordna finansieringen för massakern vid Olympiska sommarspelen i München 1972, som ledde till 11 israeliska idrottsmäns död.

Men allt det här var förstås så länge sedan att vi ska glömma och förlåta? Men det här då:

Israel har stött Abbas utifrån teorin att Fatah är moderatare än Hamas. När terroristledaren George Habash avled [2008] utlyste Abbas dock tre dagars landssorg och flaggning på halvstång. Han godkände också det nya officiella Fatah-plakatet som visar hela Israel som ”Palestina” och innehåller ett automatvapen och en stor bild av Arafat. [Min kursivering.]

Eskilstuna-Kuriren har en ärofull historia av att under Andra världskriget ha gått i bräschen i kampen mot nazismen. Men när samma idéer och samma slutmål – utrotandet av judar – visar upp sitt fula tryne idag, går Kuriren i bräschen för raka motsatsen.

Om Eskilstuna-Kurirens redaktion bestod av en skock rabiata antisemiter skulle det den skriver vara oförlåtligt men ändå på något sätt begripligt. Nu tror jag inte för ett ögonblick att de är antisemiter; men förutom att vara oförlåtligt blir det då också obegripligt.

Vad Hamas vill

Så var det dags igen: Israel beskjuts dagligen med raketer från Gaza; israeler tvingas leva i skyddsrum och barnen kan inte gå till skolan. Detta ger på sin höjd upphov till någon liten notis i svensk press, och det hörs inga protester; det är livets gilla gång. Men så gör Israel ett försök att åtminstone temporärt få slut på beskjutningarna; genast är detta en stor nyhet, och vi får veta att Israel är den angripande parten och att Israels ockupation av Gaza strider mot folkrätten; raketbeskjutningarna från Gaza sägs däremot aldrig strida mot någon folkrätt; det är tydligen en fråga om legitimt självförsvar mot israelisk aggression.

Och så får vi höra att Hamas (vars militära gren utför raketanfallen) har kommit till makten i Gaza i god demokratisk ordning och att de vann därför att Fatah (som annars sannerligen inte är bättre de) var för korrupta. I god demokratisk ordning beslutade raketanfall mot Israel kan väl ingen demokratiskt sinnad människa ha något att invända mot.

Och så kommer alltid tvåstatslösningen på tal, som om Israel var den part som står i vägen för en tvåstatslösning. Och så ska båda parter som vanligt samlas vid förhandlingsbordet, som om allt som stod i vägen vore Israels ovilja att förhandla.

Men vad är då Hamas eller Islamiska motståndsrörelsen? Ja, Hamas stadga finns faktiskt på nätet i svensk översättning, så det är bara att läsa. Så här börjar den, efter ett korancitat:

”Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig.” (martyren, imam Hassan al-Banna, i välsignat minne).[1]

Och lite senare:

”Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (dödar judarna), när juden gömmer sig bakom stenar och träd. […]” (Artikel 7; citatet är en hadith och lär alltså ha sagts av profeten själv.)

Och:

Den Islamiska Motståndsrörelsen anser att landet Palestina är en islamisk waqf [en gåva från Gud] vigd åt framtida Muslimska generationer intill domedagen. (Artikel 11.)

Så om vi inte visste det förut, vet vi nu att Hamas slutmål är att utplåna Israel. Inte direkt någon grund för en tvåstatslösning. Och hur är det med viljan att förhandla?

Initiativ och så kallade fredliga lösningar och internationella konferenser står i strid med den Islamiska Motståndsrörelsens principer. […] Från tid till annan kallar man till församlandet av en internationell konferens för att undersöka sätt att lösa (den palestinska) frågan. En del accepterar och andra avvisar idén, av den ena eller andra orsaken, med en eller annan föreskrift för att gå med på att samla konferensen och att delta i den. Med kännedom om de parter som konferensen består av och aktuella attityder gentemot muslimska problem, så anser inte den Islamiska Motståndsrörelsen att dessa konferenser är kapabla att genomföra de krav, återställa rättigheter eller göra rättvisa åt de förtryckta. Dessa konferenser tjänar endast som medel att insätta de otrogna i muslimernas land som skiljemän. När har otrogna förmått ge rättvisa åt de troende? (Artikel 13.)

Så vem motsätter sig förhandlingar, Israel eller Hamas?

Så vad är lösningen på Palestinakonflikten? Att islam tar över och att judar och kristna underkastar sig:

Den Islamiska Motståndsrörelsen är en humanistisk rörelse. Den tar hand om mänskliga rättigheter och vägleds av islamisk tolerans i sina förbindelser med anhängare av andra religioner. Den strider inte mot någon av dem utom om de strider mot den eller om de står i dess väg så att de förhindrar dess åtgärder och förspiller dess ansträngningar.

Under islams vingar är det möjligt för anhängarna av de tre religionerna – islam, kristendom och judendom – att samexistera i fred och lugn med varandra. Fred och lugn skulle inte vara möjligt utom under islams vingar. Tidigare och senare historia är de bästa vittnena därom.

Det är en plikt för anhängarna av andra religioner att upphöra med att ifrågasätta islams överhöghet i denna region … (Artikel 31.)

Väldigt humanistiskt och väldigt tolerant, eller vad sägs? – Och vad ska det bli av oss som inte tillber någon gud alls?

Men vad har då judarna gjort för ont, utöver att tillbe Jahve i stället för Allah och ha byggt upp en blomstrande civilisation där det förut mest fanns öken? Ni känner säkert till Sions vises protokoll, ett berömt falsarium, som påstås redogöra för planerna att åstadkomma ett judiskt eller sionistiskt världsherravälde. Om detta säger stadgan:

Deras [sionisternas] plan uttrycks i ”Sions vises protokoll”, och deras nuvarande handlande utgör bästa beviset för vad vi säger. (Artikel 32.)

Och hur ser den här  sionistiska sammansvärjningen ut?

Under en lång tid har fienderna, skickligt och precist, planerat för utförandet av vad de har uppnått. De tog hänsyn till de skäl som påverkar händelsernas gång. De strävade efter att samla en stor och solid förmögenhet, som de anslog till förverkligandet av sin dröm. Med sina pengar tog de kontrollen över världens media, nyhetsbyråer, tidningarna, förlagen, radiostationerna och annat. Med sina pengar anstiftade de revolutioner på olika håll i världen i syfte att uppnå sina intressen och skörda frukterna därav. De låg bakom den franska revolutionen, den kommunistiska revolutionen och de flesta revolutioner som vi hör och har hört om, såväl här som där. Men sina pengar skapade de hemliga samfund, såsom frimurarna, Rotary, Lions och andra på olika håll i världen till syfte att sabotera samhällen och uppnå sionistiska intressen. Med sina pengar hade de möjlighet att kontrollera imperialistiska länder och förmå dem att kolonisera många länder för att möjliggöra för dem att exploatera deras resurser och sprida fördärv där.

Ni kan tala så mycket ni vill om regionala krig och om världskrig. De låg bakom det första världskriget, när de kunde förstöra det islamiska kalifatet, och gjorde finansiella vinster och kontrollerade resurser. De erhöll Balfour-deklarationen, skapade Nationernas Förbund genom vilket de kunde styra världen. De låg bakom det andra världskriget, då de kunde göra enorma finansiella vinster genom vapenhandel, och jämnade vägen för etablerandet av deras stat. Det var de som anstiftade ersättandet av Nationernas Förbund med Förenta Nationerna och säkerhetsrådet för att möjliggöra för dem att styra världen genom dessa. Det finns inget krig som pågår någonstans, som de inte har ett finger med i. (Artikel 22.)

Utöver allt annat var det alltså sionisterna som låg bakom Andra världskriget. Ska vi anta att koncentrations- och förintelselägren också var ett legitimt försvar mot den judiska världskonspirationen? Eller finansierade de Hitler också?

Så nu vet vi alltså både att och varför Israel ska utplånas, och varför Israels försvar mot attackerna från Gaza saknar all legitimitet. – Man skulle kunna avfärda allt det här som en kamp mot väderkvarnar, ifall det inte handlade om blodigt allvar.[2]

$ $ $

Också PLO:s stadga finns på nätet i svensk översättning, så jag saxar därifrån också:

Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina. Detta är den övergripande strategin, inte endast en taktisk fas. (Artikel 9.)

Kommandoräder utgör kärnan i det palestinska folkliga befrielsekriget. Det kräver att det eskaleras och utvidgas samt mobiliseringen av alla de palestinska folkliga och utbildningsmässiga strävandena och att de organiseras och engageras i den väpnade palestinska revolutionen. (Artikel 10.)

Befrielsen av Palestina är, från arabisk synpunkt, en nationell (qawmi) plikt och den försöker att tillbakaslå den zionistiska och imperialistiska aggressionen mot det arabiska hemlandet, och syftar till avlägsnandet av zionismen i Palestina. (Artikel 15.)

Befrielsen av Palestina är, från en internationell synpunkt, en defensiv handling som blivit nödvändig till följd av kraven på självförsvar. (Artikel 18.)

Och vad beträffar den stora konspirationen:

Zionismen är en politisk rörelse som är organiskt förbunden med den internationella imperialismen och som är antagonistisk gentemot alla handlingar som syftar till befrielse och gentemot progressiva rörelser i världen. Den är rasistisk och fanatisk till sin natur, aggressiv, expansionistisk och kolonial vad dess mål beträffar, och fascistisk i sina metoder. Israel är den zionistiska rörelsens instrument och [en] geografisk bas för världsimperialismen som är strategiskt placerad mitt i det arabiska hemlandet för att bekämpa den arabiska nationens hopp om befrielse, enighet och framsteg. Israel är en konstant källa till hot mot freden i Mellanöstern och i hela världen. (Artikel 22.)

Inte mycket bättre, med andra ord.

$ $ $

För drygt tio år sedan skrev jag en ”nätnattväktare” under rubriken Kampen mot terrorismen och lagen om det uteslutna tredje, där jag bl.a. kom med ett förslag till lösning av Palestinakonflikten som tyvärr är alldeles orealistiskt, eftersom ingen ändå skulle lyssna till det. – Men jag kan ju säga så mycket som att Palestina verkligen behöver befrias – från PLO och Hamas.

Och det finns säkert mängder av resurser på nätet, ifall man vill sätta sig in i den här konflikten och det historiska skeendet, men jag kan rekommendera en bloggpost på Henrik Sundholms blogg, skriven av gästbloggare Jakob D. (även känd som Jakob Svoboda), under rubriken Israel i svensk debatt: en översikt.

$ $ $

Eftersom det första jag möts av, innan jag ens publicerat det här, är ”kålsuparargument”, som att Israel minsann inte heller är några helgon, och att också Israel är en religiös stat, vill jag poängtera att jag aldrig någonsin påstått att Israel skulle vara perfekt.

Men det betyder inte att jag tänker sila mygg medan resten av världen sväljer kameler.

$ $ $

Uppdatering 20 november: I Expressen 25 juni 2007 publicerades en artikel av Lisbeth Lindeborg under rubriken Hamas är arvtagare till Hitlers arabiska vänner, som ger en kort historisk bakgrund till dagens konflikt. Under 1900-talets första decennier fanns det goda utsikter till fredlig samvaro mellan judar och araber i dåvarande Palestina. Men detta tog ett slut med framväxten av Muslimska brödraskapet, varav Hamas är en del.

Att dåvarande stormuftin av Jerusalem var nära lierad med Hitlertyskland, med det gemensamma målet att utrota all världens judar, är väl redan bekant, men det förtjänar att påminnas om.

Men detta är historia. Idag ser jag inga utsikter till fredlig lösning av konflikten. Antingen jagar Hamas ut judarna i havet, eller också driver Israel ut Hamas i öknen och befriar Palestina från Hamas. Något tredje gives icke.

(Tipstack för denna artikel till Facebooksidan Stoppa bojkott mot Israel.)

$ $ $

Uppdatering 16 oktober 2014: För fullständighetens skull ska jag också länka till Hizbollahs program och ge ett kort citat:

Nödvändigheten av Israels förintande
Vi ser i Israel USAs förtrupp i vår muslimska värld. Det är den hatade fienden som måste bekämpas till dess de hatade får vad de förtjänar. Denna fiende är det största hotet mot våra framtida generationer och mot våra länders öde, särskilt eftersom han glorifierar bosättningsidén och expansionismen, som initierats i Palestina, och som strävar till att utbreda Stor-Israel från Eufrat till Nilen.

Vårt primära antagande i kampen mot Israel är, att den sionistiska entiteten är aggressiv från sin begynnelse, och är byggd på land som slitits bort från sina ägare, på bekostnad av muslimernas rättigheter. Därför kommer vår kamp att avslutas först när denna entitet har utplånats. Vi erkänner inget avtal med den, ingen vapenvila och ingen fredsöverenskommelse, vare sig separat eller gemensam. [Min kursivering.]

Vi fördömer kraftfullt alla planer beträffande förhandlingar med Israel, och betraktar alla förhandlare som fiender, av den orsaken att sådana förhandlingar inte är någonting annat än ett erkännande av legitimiteten i den sionistiska ockupationen av Palestina. Därför motsätter vi oss Camp David-avtalet, kung Fahds förslag, Fez- och Reagan-planen, Brezjnevs förslag och det fransk-egyptiska förslaget, och alla andra planer som inkluderar (även implicit) erkännandet av den sionistiska entiteten.

Och äras den som äras bör: Alla dessa program har översatts från engelska av Lennart Eriksson och finns på hans hemsida Sapere aude. (Läs också hans blogg.)


[1]) Hassan al-Banna (1906–1949) var grundare av Muslimska brödraskapet, som Hamas betraktar sig som medlem av. Han lönnmördades av de egyptiska myndigheterna, därav martyrskapet.

[2]) Här i Sverige anammas denna konspirationsteori främst av Svenskarnas parti (tidigare Nationalsocialistisk front), så ni kan se var Hamas meningsfränder här i Sverige finns. Men till skillnad från Hamas är detta partis inflytande på världspolitiken infinitesimalt.