Hyllning till de fossila bränslena

Det fanns en tid då de fossila bränslena – kol, olja, naturgas – låg dolda i marken till ingen nytta för oss människor. Det var en lång tid: den sträckte sig från den allra fösta stenåldern för mer än 2 miljoner år sedan och ända fram till den industriella revolutionen under senare delen av 1700-talet. Det var också en fattig tid. Den moderna historielösa människan har svårt att ens göra sig en föreställning om hur fattig den var. Den enda tillgängliga energikällan var till en början den egna muskelkraften; sedan kom muskelkraften hos oxar, hästar och slädhundar; så småningom tillkom också energin från väderkvarnar och mindre vattenfall. Båtar måste till en början ros eller paddlas; så småningom tillkom segelfartygen; men båtar rodda av galärslavar fanns långt fram i tiden. Värmen i husen och hyddorna fick komma från ved eller från kreatursspillning.

Så kom då ångmaskinen, ångbåtarna och de första järnvägarna – för första gången kunde kol utnyttjas till människornas fromma. Sedan tillkom oljan, och så småningom även naturgasen.

Hela den industricivilisation vi idag lever i och åtnjuter vilar på just användningen av fossila bränslen – med ett visst tillskott från kärnkraften, men ”miljövänner” och politiker har ju bestämt över våra huvuden att den ska avvecklas – och från vattenkraften, som inte kan byggas ut så mycket mer. Tillskotten från vind- och solkraft är försumbara.

Alla ni historielösa – alla ni som inte gitter sätta er in i hur livet tedde sig fram till slutet av 1700-talet, än mindre då hur det tedde sig under äldre stenåldern – borde se er omkring och se efter hur mycket av den komfort ni idag åtnjuter beror av de fossila bränslena. Vad blir det av era bilar och andra samfärdsmedel? Vad blir det av era radio- och TV-apparater? Vad blir det av era datorer och mobiler? Inget av allt detta, och mycket mera, blir kvar om användningen av fossila bränslen förbjuds.

Somliga säger (och försöker få oss att tro) att allt detta är överflöd och lyx som vi gott kan klara oss utan. Men tänk då åtminstone på era hus – era villor eller lägenheter – som ska skydda er mot vinterkylan! Ved och kreatursspillning räcker inte till för att värma upp dem. Och att hålla sig varm med hjälp av den egna muskelkraften – med åkarbrasor – det kan man inte göra vintern igenom.

Eller tänk åtminstone på den dag då ni blir sjuka! De allra flesta av er kommer någon gång att behöva läggas in på sjukhus – för röntgen eller operation eller för att andas med en syrgasmask. Vad tror ni händer med sjukhusen den dag de fossila bränslena avvecklats? Människor kommer att dö i drivor.

Denna avveckling måste betecknas som ondska – mordisk, djävulsk ondska. Ni historielösa måste inse vidden av ondskan.

Att symboliskt avstå från fossila bränslen – genom att släcka lyset under en timma den 19 mars – gör förstås ingen skada. Men vad är det symbolen står för? Mörker och ondska och ingenting annat.

Varför inte utsträcka det här från en timme till ett dygn och dessutom göra det obligatoriskt? Ett dygn utan elektriskt lyse, utan TV (det klarar vi oss nog utan), utan bilar eller andra transportmedel som ju drivs med fossila bränslen, och givetvis ett dygns elavbrott på alla våra sjukhus. Eller utsträck det till en vecka: under denna vecka skulle industrin vara lamslagen, och på sjukhusen skulle många dö av utebliven behandling – till stor glädje för korpar och asgamar, men till desto ringare glädje för de sjuka och deras anförvanter.

Det påstås handla om att ”bekämpa klimatförändringarna”. Men anta nu att de allra mest överdrivna domedagsprofetiorna om klimatet skulle slå in.[1] Anta att det blir väldigt mycket varmare: då kommer vi att behöva mer och bättre luftkonditionering. Eller att det blir fruktansvärt blåsigt: då behöver vi desto bättre hus och desto fler och bättre vindskydd för att stå emot blåsten. Eller anta att det blir väldigt mycket kallare: återigen behöver vi bättre hus och bättre uppvärmningsmöjligheter.

Så kampanjen för avveckling av de fossila bränslena handlar inte alls om att bekämpa klimatförändringarna; den handlar om att göra oss försvarslösa mot alla de klimatförändringar som kan inträffa i framtiden.

Och inte är det någon gräsrotsrörelse heller; det är världens mäktige som reser runt i jetplan och predikar fattigdom och försakelse för oss andra.

Tänd alltså lyset den 19 februari mellan 20.30 och 21.30. Om ni har strålkastare, sätt ut dem på balkongen och tänd dem. Eller gå ner på stan och demonstrera med strålkastarna. Gör vad ni kan för att visa att ni inte låter er ledas som lamm till slaktbänken!

$ $ $

Jag har skickat detta inlägg till ett antal tidningar, men några större förhoppningar om att få det publicerat hyser jag inte. Dels är det lite väl långt, och dels säger det saker som tidningsredaktionerna inte gärna vill höra: de ser hellre en återgång till förindustriella förhållanden (eller till äldre stenåldern) än de ifrågasätter klimatalarmismen. Dessutom är det numera många tidningar som fordrar inloggning som prenumerant och/eller bara tar insändare på högst 1500 tecken inklusive mellanslag.

$ $ $

Tidigare i samma ämne:

Hyllning till elektriciteten
(ävensom tidigare, något kortare version)
Låt inte mörkrets makter segra!
Sol, vind, vågor och socialism

Och se också:
George Reismans uppsats Miljörörelseförödelsens aritmetik
Johan Norbergs Metrokolumn Jag tänder upp under Earth Hour
Alexandra Ivanovs debattinlägg i Metro Earth Hour är idiotiskt – tänd lyset i stället

$ $ $

Och sist men inte minst: Köp och läs Alex Epsteins The Moral Case for Fossil Fuels. Den ger väldigt mycket kött på benen i denna fråga; och det var den som fick mig att hylla, inte bara elektriciteten utan de fossila bränslena i allmänhet.


[1] Några sådana domedagsprofetior:

Runt 1970 förutspåddes allmänt en kommande istid. Paul Ehrlich förutspådde vid den tiden omfattande livsmedelsbrist, att hundratals miljoner skulle dö av svält under 70- och 80-talen, att 65 miljoner amerikaner skulle dö svältdöden under 80-talet och att USA:s folkmängd skulle vara nere på 22,6 miljoner år 1999. Biologen George Wald förutspådde år 1980 att civilisationen skulle gå under om 15 eller 30 år om inte klimatförändringarna (som alltså på den tiden handlade om en kommande istid) stoppades. (Uppgifterna från Walter Williams artikel Global Warming: Debate is Only Settled for Fanatcis.)

Al Gore förutspådde år 2007 att Nordpolen skulle vara isfris sommaren 2014. Förmodligen vad det för denna förutsägelse han tilldelades Nobels fredspris det året. Pengarna använde han förmodligen till att hyra de jetplan han åker runt med för att sprida budskapet.

År 2002 skrev miljöskribenten George Monbiot att vi hade tio år på oss att bli vegetarianer eller veganer, för annars skulle jordbruksmarken ta slut.

År 2009 sade prins Charles att vi har 96 månader på oss att ”rädda planeten”. Enligt Frankrikes utrikesminister Lauren Fabius hade vi i maj 2014 500 dagar på oss; och år 2009 hävdade dåvarande premiärministern Gordon Brown att vi bara hade 50 dagar på oss. Och för nio år sedan menade Förenta Nationernas ”expertpanel” att vi hade åtta år på oss.
(Uppgifterna har jag hämtat från The Daily Caller, men det vimlar av sådana uppgifter på nätet och jag kan inte länka till dem alla; världen hinner gå under av klimatförändringarna innan dess.)

Men – som George Reisman skriver i Den giftiga miljörörelsen:

Skälet till att det ena efter det andra av miljövännernas påståenden visar sig vara bevisligen felaktiga är att de görs utan någon hänsyn till sanningen till att börja med. När miljövännerna gör sina påståenden, griper de efter vad som än finns till hands som kan tjäna till att skrämma människor, få dem att förlora förtroendet för vetenskap och teknik, och ytterst leda dem till att utlämna sig på nåd och onåd åt miljövännerna. Deras påståenden vilar på grundlösa gissningar och på vilda, fantasifulla hopp från gnuttor av fakta till godtyckliga slutsatser, genom undanflykter och ogiltiga slutledningar. (Min kursivering.)

Kapitalistisk girighet eller jämt fördelad fattigdom?

Fattigdomen kan till nöds fördras, om den delas av alla. – Citat tillskrivet Ernst Wigforss.

En bekant till mig har lagt ut den här texten på Facebook:

För en del år sedan läste jag att hela världens befolkning skulle få plats på Gotland. Visserligen skulle de stå trångt, men i teorin skulle de kunna få rum där.

Nu hör jag i en rapport från Världsekonomiskt forums konferens i Davos, att de 85 personer som är rikast i världen skulle rymmas i en dubbeldäckad buss. Dessa 85 har lika stora tillgångar som den fattigare halvan av mänskligheten, 3.5 miljarder.

Tanken svindlar. Logiken säger oss[1] att med eget arbete kan man inte uppnå så ofantliga rikedomar som dessa 85. Det rör sig om olika former och grader av utnyttjande av andra.

Jag tänker vidare: Att skapa en förmögenhet genom hårt arbete, insatser som genererar bra jobb för andra och som är samhällsnyttiga, behöver inte vara förkastligt.[2] Men tänk om hälften av dessa 85 personers enorma tillgångar kunde hjälpa upp situationen för de fattigaste! Tänk om dessa pengar kunde användas för att motverka krig och miljöförstöring.[3]

Den avsmak man känner inför enorma rikedomar har inte med avundsjuka att göra. Men ändå… den här uppgiften gör mig beklämd och upprörd. Särskilt som jag ser att många av de enormt rika använder sin makt för att styra politiken i landet där de bor.

Dock ser jag en ljusglimt: Det finns många rika människor som utmärkt sig för stora humanitära insatser. 2010 lovade 40 amerikanska miljardärer att skänka minst hälften av sin förmögenhet till välgörenhet, i kampanjen ”The giving pledge” (Givarlöftet) som startades i juni det året av Bill Gates och Warren Buffett.

Skulle världens rikedomar fördelas jämnt mellan alla vuxna människor skulle var och en få 51 600 dollar, eller drygt 328 000 kronor, vilket borde ge alla chansen till ett bättre liv – förutsatt förstås att man har förutsättningar för det! Men hur sätter man stopp för omänsklig girighet? [Mina kursiveringar.]

En lämplig övningsuppgift för trogna läsare av denna blogg skulle vara att lokalisera exakt hur mycket som är fel med denna text. Men eftersom jag inte har så många trogna läsare, får jag försöka själv.

Till att börja med: Att stora rikedomar endast kan skapas genom ”olika former och grader av utnyttjande av andra” är ju ingenting annat än marxism. Det är exploaterings- eller utsugningsteorin, och den är ju, om inte annat, vederlagd av George Reisman i Den klassiska ekonomin versus utsugningsteorin.

Därmed inte sagt att det inte finns de som tillskansat sig enorma rikedomar genom att skinna allmänheten. Men de har de varit politiker eller nära lierade med den politiska makten, och det är faktiskt en helt annan sak än att skapa rikedom genom produktivt arbete.

Men nu talar vi alltså om de produktiva genier – alltifrån James Watt och Edison fram till våra dagars Bill Gates och Steve Jobs – som fört civilisationen framåt. Det är alltså deras fullt välförtjänta rikedom som nu ska användas för att, påstår man, hjälpa de fattiga till ett drägligare liv. Vad man bortser från här är att de redan har hjälpt miljoner, kanske miljarder, fattiga till ett betydligt drägligare liv – inte genom att skänka bort sin rikedom utan genom att använda den, genom att plöja ner den och återinvestera den i ytterligare produktion. Får jag kanske lov att hänvisa till ett par andra av de Reismanuppsatser jag översatt: De en procenten och de nittionio och Öppet brev till Warren Buffett?[4]

Ingen som öppnat en historiebok kan gärna vara omedveten om att fattigdom, rentav misär, för inte så alldeles länge sedan var det normala tillståndet för det stora folkflertalet. Och de som var rika med den tidens mått mätt var kungar och furstar och adliga storgodsägare – och de fördrev huvudsakligen tiden med att kriga mot varandra och att plundra ut allmogen; så här kan man verkligen tala om ”olika former och grader av utnyttjande av andra”. Ta bara det faktum att en stor del av ungdomen tvångsutskrevs som soldater för att slaktas på slagfälten eller (vilket faktiskt var ännu vanligare) dö av sjukdomar och umbäranden i lägren mellan fältslagen.[5]

Det var den industriella revolutionen och kapitalismens genombrott och erkännandet av ”girigheten”, d.v.s. vinstmotivet, som drivkraft som så småningom lyfte oss ur fattigdomen. Är detta fortfarande något som folk inte känner till? Det verkar inte bättre.

Och om det inte vore för Bill Gates, Steve Jobs, Mark Zuckerbergs och andra moderna innovatörers ”omänskliga girighet”, skulle min bekant inte ens ha kunnat skriva det här på Facebook. Vi skulle inte ha någon Facebook, inga operativsystem eller processorer som gör det möjligt för oss att använda våra datorer, om vi ens skulle ha några datorer alls. Min bekant hade fått skriva det här på en stencil och dela ut sin text ute i gathörnen. Eller vänta… Skulle vi ens ha några stencilapparater? Drevs inte också de som en gång förtjänade sina miljarder på att tillverka stencilapparater av ”omättlig girighet”? Nej, det fick allt bli handskrivna lappar. Om det nu ens fanns pappersbruk som framställde papperet; brukspatroner är väl också exempel på ”omättlig girighet”?

Det är naturligtvis inte fel av Bill Gates, utan tvärtom lovvärt, att han nu lägger ned stora pengar på forskning om malaria och TBC. Många av de ”omättligt giriga” kapitalisterna i det förflutna, som t.ex. Rockefeller och Carnegie, använde en stor del av sin förmögenheter till att ge stora donationer. (Ett exempel på detta nämns f.ö. i Reismans öppna brev till Warren Buffett.) Men om de inte, genom sitt produktiva arbete, hade samlat på sig dessa enorma förmögenheter, hade de ju inte haft något att donera! – Fel blir det först när detta betraktas som någon sorts plikt, som att de måste skänka till välgörenhet för att göra bot för att de skapat sig sina förmögenheter. Har inte Bill Gates och Steve Jobs (för att ta det mest näraliggande namnen ur högen) redan gjort tillräckligt för mänskligheten genom att ge oss Microsoft och Apple? Ingen ska någonsin behöva be om ursäkt för sin egen förmåga!

Stora förmögenheter innebär förstås stora inkomstskillnader – men än sen? T.o.m. jag, som hankar mig fram på en inte alltför väl tilltagen pension, har det ju oändligt mycket bättre än de allra flesta av våra förfäder – och jag har åtminstone en fungerande dator och behöver inte hålla mig till handskrivna lappar för att få ut mitt budskap. En liten inkomst i våra dagar är värd betydligt mer än en jämt fördelad misär.

Och vad båtar 328 000 kronor (i inflationsutsatt pappersvaluta) i en värld där all utveckling stannat av och där ingen ens får öka sin inkomst till 329 000 kronor – än mindre då fördubbla eller tiodubbla den – genom någon ny, banbrytande innovation?

Nej, det är allt avsmak jag känner inför sådana framtidsutsikter. Vilket f.ö. är vad jag känner för hela resonemanget.


[1]) Jag hittade inget bra ställe i mitt svar att kommentera detta, så jag tar det i en fotnot: Slutsatsen i en syllogism kan aldrig vara sannare är premisserna i syllogismen. I det här fallet är översatsen i syllogismen marxistisk; inte att undra på att slutsatsen i syllogismen också blir marxistisk.

[2]) Det här är det enda i texten jag håller med om. Men varför formuleringen ”behöver inte vara förkastligt”? Det är så långt att vara förkastligt som något gärna kan vara.

[3]) Att de s.k. miljövännerna kallar varje förbättring av människans miljö för ”miljöförstöring” är något som Reisman tar upp i Den giftiga miljörörelsen, likaså i Miljörörelsen i ljuset av Menger och Mises. – Därmed inte sagt att det också finns verklig miljöförstöring. Värst har det varit i tidigare kommunistiska diktaturer.

[4]) Ett annat bra inlägg om detta kan man finna på Café Hayek.

[5]) De som ännu inte öppnat en historiebok kan gärna börja med Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien. Men jag tror nog andra historieböcker duger också.