Mer Lambertziana

Det har skrivits så mycket om terrorattentatet i Paris häromdagen att jag knappast har något att tillföra.[1] Men via bloggaren Göran Fröjdh hittade jag en artikel som dåvarande justitiekanslern (numera medlemmen av Högsta domstolen) Göran Lambertz skrev år 2006 i samband med Muhammedkarikatyrerna. Så här står det i ingressen:

I en global dialog borde staterna verka för att medier och andra avhåller sig från att i onödan kränka religioner. [Min kursivering.]

Och vem avgör vad som ska anses vara en nödvändig eller en onödig kränkning? Jo, det ska avgöras av FN! Så här skriver Lambertz själv:

Man måste stå upp för yttrandefriheten så mycket att man försvarar det som bedöms rättsligt, moraliskt och politiskt riktigt.

Så mycket, men inte mer, alltså.

Såvitt jag kan förstå finns det inte någon annan väg ur krisen än ömsesidig respekt och samtal.

Vi i väst måste lyssna och visa att vi försöker förstå vidden av kränkningarna och anledningen till reaktionerna. Världens muslimer måste försöka förstå hur vi i väst tänker när någon tillåter sig att kränka deras allra heligaste.

En sådan dialog bör initieras på global basis, kanske med inriktningen att en överenskommelse träffas inom FN:s ram. I överenskommelsen skulle man kunna säga ungefär så här:

  1. Yttrandefriheten och friheten att utöva sin religion är grundläggande värden och rättigheter.

Med detta i åtanke skall staterna, inom ramen för sina lagar, verka för att medier och andra avhåller sig från att i onödan kränka religioner och deras företrädare. (Min kursivering.)

Översättning till begriplig svenska: Yttrandefriheten är okränkbar, så länge den inte kränker någon! Och att avgöra vilka yttranden som är kränkande är något som ska avgöras av FN!

(Det finns en punkt 2 också, men den är obegriplig; och artikeln som helhet är också tämligen obegriplig. Men vad är begripligt när det gäller Göran Lambertz?)

$ $ $

En som stod upp för yttrandefriheten så länge den bedömdes som ”politiskt riktig” men inte en tum längre var dåvarande utrikesministern Laila Freivalds. Hon …

… lovade arton muslimska ambassadörer att personligen be om ursäkt om en svensk tidning publicerade nidbilder av Muhammed. Det löftet höll hon. […]

Danska kritiker har beskyllt Sverige för att huka i debatten om Muhammedteckningarna. Men från den muslimska världen möter Freivalds försök att avstyra nya karikatyrer och nya våldsaktioner enbart beröm.

Ja, det är tur att vi har Göran Lambertz och Laila Freivalds som kan se till att vi inte missbrukar vår yttrandefrihet!

Nu missbrukar jag den i alla fall:

muhammedkarikatyr

Och idag är all världens politiker – t.o.m. Mahmoud Abbas – Charlie. I morgon – eller allra senast om en vecka – kommer de att vara sig själva igen.


[1]) Bland allt som skrivits kan jag rekommendera en bloggpost av Mons Krabbe och en artikel av Ayaan Hirsi Ali. Även Mark Steyn skriver bra om ”hashtagsolidtariten”. – Läs också gärna min tidigare bloggpost Islam en fredens religion?

Ryggradslösheten står Svenska Dagbladet för:

Vi har den här veckan avstått från att återpublicera rena Muhammed-karikatyrer eftersom sådana kan vara djupt stötande för många muslimer.

Men i samma tidning skriver Per Gudmundson bra om den svenska ryggradslösheten gentemot islam.

Och i Aftonbladet får vi som vanligt veta att alltihop är västvärldens eget fel.

Sverige har förresten inte monopol på ryggradslöshet. Om samma ryggradslöshet i Förenta staterna skriver Michael Hurd.

Och i det stora sammanhanget är nog det minst viktiga att Göran Lambertz är en knäppskalle. Det råkade bara vara det som inspirerade mig till bloggposten.

Lambertziana

Affären Thomas Quick är en tragedi för svenskt rättsväsende. Göran Lambertz’ agerande, däremot, är ett satyrspel.

Justitierådet Göran Lambertz efterlyser i Eskilstuna-Kuriren 31 december en förutsättningslös skuldgranskning av de mord som begåtts av Sture Bergwall/Thomas Quick. Detta är synnerligen välkommet, inte minst därför att han bara dömts för åtta av de sammanlagt 31 mord han (med insiktsfull psykoterapeutisk hjälp) har bekänt.

Speciellt viktigt måste det vara att utreda det mord som Bergwall/Quick begick i Växjö samma dag som han konfirmerades hemma i Falun. Dessutom måste ju någon ha skjutsat honom från Falun till Växjö, och den personen borde ju åtalas för fortkörning. Försåvitt nu inte Bergwall/Quick norpat sina föräldrars bil, i vilket fall han också borde åtalas för olovlig körning, eftersom han knappast lär ha hunnit ta körkort vid tillfället i fråga.

För att inte tala om de grava anklagelser han riktade mot sina föräldrar. Sexuella övergrepp och mord på en bebis, om jag minns rätt. Sånt ska väl folk inte få ägna sig ostraffat åt, här i vårt svenska rättssamhälle?

Men om nu Lambertz i sin egenskap av justitieråd inte vill ta tag i dessa frågor, då borde vi i stället ha en förutsättningslös utredning om Lambertz’ egen lämplighet som ledamot av vår Högsta Domstol.

(Och själv har jag ett vagt minne av att ha befunnit mig i centrala Stockholm den 28 februari 1986. Men det är ju så lätt att minnas fel. Kanske Sven-Åke Christianson kan hjälpa mig minnas?)[1]

(Tillsänt Eskilstuna-Kurirens insändarsida.)

(Tidigare i samma ärende: Quick och Kwast.)


[1]) I själva verket var jag hemma den kvällen och gick och lade mig tidigt.