Mer Lambertziana

Det har skrivits så mycket om terrorattentatet i Paris häromdagen att jag knappast har något att tillföra.[1] Men via bloggaren Göran Fröjdh hittade jag en artikel som dåvarande justitiekanslern (numera medlemmen av Högsta domstolen) Göran Lambertz skrev år 2006 i samband med Muhammedkarikatyrerna. Så här står det i ingressen:

I en global dialog borde staterna verka för att medier och andra avhåller sig från att i onödan kränka religioner. [Min kursivering.]

Och vem avgör vad som ska anses vara en nödvändig eller en onödig kränkning? Jo, det ska avgöras av FN! Så här skriver Lambertz själv:

Man måste stå upp för yttrandefriheten så mycket att man försvarar det som bedöms rättsligt, moraliskt och politiskt riktigt.

Så mycket, men inte mer, alltså.

Såvitt jag kan förstå finns det inte någon annan väg ur krisen än ömsesidig respekt och samtal.

Vi i väst måste lyssna och visa att vi försöker förstå vidden av kränkningarna och anledningen till reaktionerna. Världens muslimer måste försöka förstå hur vi i väst tänker när någon tillåter sig att kränka deras allra heligaste.

En sådan dialog bör initieras på global basis, kanske med inriktningen att en överenskommelse träffas inom FN:s ram. I överenskommelsen skulle man kunna säga ungefär så här:

  1. Yttrandefriheten och friheten att utöva sin religion är grundläggande värden och rättigheter.

Med detta i åtanke skall staterna, inom ramen för sina lagar, verka för att medier och andra avhåller sig från att i onödan kränka religioner och deras företrädare. (Min kursivering.)

Översättning till begriplig svenska: Yttrandefriheten är okränkbar, så länge den inte kränker någon! Och att avgöra vilka yttranden som är kränkande är något som ska avgöras av FN!

(Det finns en punkt 2 också, men den är obegriplig; och artikeln som helhet är också tämligen obegriplig. Men vad är begripligt när det gäller Göran Lambertz?)

$ $ $

En som stod upp för yttrandefriheten så länge den bedömdes som ”politiskt riktig” men inte en tum längre var dåvarande utrikesministern Laila Freivalds. Hon …

… lovade arton muslimska ambassadörer att personligen be om ursäkt om en svensk tidning publicerade nidbilder av Muhammed. Det löftet höll hon. […]

Danska kritiker har beskyllt Sverige för att huka i debatten om Muhammedteckningarna. Men från den muslimska världen möter Freivalds försök att avstyra nya karikatyrer och nya våldsaktioner enbart beröm.

Ja, det är tur att vi har Göran Lambertz och Laila Freivalds som kan se till att vi inte missbrukar vår yttrandefrihet!

Nu missbrukar jag den i alla fall:

muhammedkarikatyr

Och idag är all världens politiker – t.o.m. Mahmoud Abbas – Charlie. I morgon – eller allra senast om en vecka – kommer de att vara sig själva igen.


[1]) Bland allt som skrivits kan jag rekommendera en bloggpost av Mons Krabbe och en artikel av Ayaan Hirsi Ali. Även Mark Steyn skriver bra om ”hashtagsolidtariten”. – Läs också gärna min tidigare bloggpost Islam en fredens religion?

Ryggradslösheten står Svenska Dagbladet för:

Vi har den här veckan avstått från att återpublicera rena Muhammed-karikatyrer eftersom sådana kan vara djupt stötande för många muslimer.

Men i samma tidning skriver Per Gudmundson bra om den svenska ryggradslösheten gentemot islam.

Och i Aftonbladet får vi som vanligt veta att alltihop är västvärldens eget fel.

Sverige har förresten inte monopol på ryggradslöshet. Om samma ryggradslöshet i Förenta staterna skriver Michael Hurd.

Och i det stora sammanhanget är nog det minst viktiga att Göran Lambertz är en knäppskalle. Det råkade bara vara det som inspirerade mig till bloggposten.

Vem är det som inte vill ha fred?

Hamas - IsraelFör en tid sedan skrev jag en bloggpost, Vad Hamas vill, som förklarar varför det aldrig någonsin kan bli någon förhandlingslösning eller tvåstatslösning i konflikten mellan Israel och terrorgrupperna i Palestina: Både Hamas och Fatah har som sitt slutmål att helt utplåna staten Israel och göra hela området ”judenrein”. Att inbilla sig att man kan förhandla om formerna för ens egen utplåning (något som de israeliska ledarna tydligen inbillar sig, att döma av hur många gånger de gått tillbaka till förhandlingsbordet och hur många smärre eftergifter de gjort under årens lopp) är förstås rent önsketänkande; och definitionen på vansinne lär ju vara att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Budskapet i min bloggpost har uppenbarligen inte gått hem; och Allah förbjude att svenska opinionsbildare någonsin skulle läsa min blogg; hemska straff väntar dem då efter döden.[1]

Sedan 2001 har det avfyrats mer än 15 200 raketer mot Israel, d.v.s. i genomsnitt tre om dagen. Och detta är alltså ett genomsnitt – vissa perioder har det varit lugnt, andra perioder har det kommit betydligt fler raketer. Någon siffra på antalet dödsoffer för dessa attacker har jag inte, men jag tror inte de är alltför många: Israel har byggt skyddsrum och har, i varje fall numera, ett effektivit anti-missilförsvar. (Däremot är det klarlagt att många barn i Israel lider av post-traumatisk stress p.g.a. beskjutningarna. Att barnen blir skrämda av att behöva springa ned i skyddsrum med jämna eller ojämna mellanrum är självklart, antingen man använder en fin psykiatrisk diagnos på det eller ej.)

Hursomhelst: Det händer att Israel får nog av det här och bestämmer sig för att ta itu med Hamas; och de gånger det händer kommer det som ett brev på posten – eller snarare: som ett Nigeriabrev med e-posten – anklagelser mot Israel för att bryta freden och omöjliggöra den där fredliga lösningen som alla tror kommer, bara Israel bestämmer sig för att glömma bort att Hamas och Fatah vill förinta staten Israel och göra området ”judenrein”.

Det första som händer när Israel denna gång agerar i självförsvar är att Dagens Nyheter publicerar en artikel av den israeliske ”fredsaktivisten” Gideon Levy under rubriken Israel vill inte ha fred. Ja, ni kan läsa artikeln och spana förgäves efter det minsta omnämnande av det faktum att både Fatah och Hamas har Israels utplånande på sitt program. Nej, det kan ju aldrig vara det som är problemet; problemet är att Israel inte gärna vill se sig självt utplånat.

Som man kan vänta sig publicerar också Aftonbladet en artikel på samma tema av Torsten Kälvemark. Inget om Fatahs och Hamas slutmål där heller, förstås. Men det slutar med ett intressant citat:

Det finns ett berömt uttalande av Chaim Weizman, Israels förste president: ”Jag är säker på att världen kommer att döma den judiska staten efter dess sätt att behandla araberna.”

Varför ska då inte arabvärlden dömas efter sitt sätt att behandla judarna?

Ibland blir det helt absurt. I en kolumn i Aftonbladet skriver Elisabet Höglund att Israel redan 1948, direkt efter statens bildande, började krig mot arabvärlden. (Nu korrigerat i nätversionen, men i papperstidningen har det inte kommit in någon rättelse.) Vad ska vi höra härnäst? Att det var Polen som startade Andra världskriget? Eller rentav att det var de polska judarna som låg bakom kriget och att detta var orsaken till att Hitler var så avogt inställd mot judar och att gaskamararna i koncentrationslägren var en akt av självförsvar?

Men allt det här pratet om att Israel inte vill ha fred (medan Fatah och Hamas inget högre önskar än fred) borde väl ha vederlagts en gång för alla (förutom att det är självvederläggande) av den här incidenten: Den 15 juli kl. 9 på morgonen gjorde Israel eldupphör i stridigheterna. Hamas varade omedelbart på detta eldupphör med ett 50-tal raketangrepp mot Israel. Men fortfarande skulle det alltså vara Israel som inte vill ha fred, och Hamas som är berett att sätta sig vid förhandlingsbordet och göra slut på våldet. – Aftonbladet rapporterar om detta, men inte för att säga att Hamas brutit vapenvilan, utan för att säga att Israel gjort det.

Åter till raketbeskjutningarna: Israel anklagas rutinmässigt för att använda oproportionerligt våld, när det kommer till vedergällning. Men vad skulle ett proportionerligt våld vara? De få dagar då Hamas inte avfyrar några raketer, ska Israel inte heller göra det. Kommer det en eller två, ska Israel svara med en eller två; och de dagar det kommer 50 eller 100, då först ska Israel svara med 50 eller 100. Någon markinvasion kan det aldrig bli tal om, eftersom Hamas inte inleder någon markinvasion mot Israel.

Men även om Israel gjorde på det viset, skulle antalet dödssiffror i Gaza bli oproportionerligt stort. Israel har sina skyddsrum och sitt anti-robotförsvar. Vad finns det i Gaza? Jo, en del skyddsrum finns där också; men de är reserverade för Hamas egna ledare. Hamas är väldigt noga med att placera sina avfyrningsramper på tättbebyggt område. Israel är noga med att förvarna om sina attacker, via sms eller med flygblad, så att oskyldiga civila ska ha en möjlighet att förflytta sig därifrån; Hamas uppmanar tvärtom civila att stanna kvar. Israel försöker åtminstone hålla dödssiffrorna nere; Hamas har inte det ringaste intresse av att spara Gazas egen befolkning; de räknar kallt med att få omvärldens sympatier; och det får de också, eftersom ”världsopinionen” uppenbarligen har huvudet djupt nedborrat i sanden.

Och varför gör inte Hamas detsamma, när de avfyrar sina raketer mot Israel, d.v.s. meddelar i förväg när raketerna kommer, så att oskyldiga israeler kan sätta sig i säkerhet? Frågan är förstås retorisk; men det säger en hel del om opinionsläget att den överhuvudtaget ska behöva ställas.

Och en sak till: Det finns gott om glesbefolkade områden på Gazaremsan, dit Hamas skulle kunna förlägga sina avfyrningsramper, ifall Hamas brydde sig det ringaste om Gazas egen befolkning. I stället förlägger man dem alltså till Gaza City, och gärna i anslutning till skolor, sjukhus, hotell och t.o.m. moskéer, allt för att försäkra sig om så många civila dödsoffer som möjligt att visa upp för världen. Men detta är alltså något som ”världsopinionen” helt och hållet blundar för.

Och så det rutinmässiga påståendet att Hamas våld inget annat är än ett svar på Israels ockupation. Uppenbarligen glömmer man, eller väljer att blunda för, att ockupationen av Gaza upphörde år 2005 och att de israeliska bosättningarna på Gazaremsan i samband med detta utrymdes. Man skulle ju ha trott (och trodde det, naivt nog, också) att detta skulle leda till fred och att Gaza skulle resa sig ur sin misär. Ja, det skulle det också ha gjort – om det inte vore för Hamas.

Västbanken är fortfarande ockuperad, och bosättningarna där finns kvar. Så varför kommer våldet idag just från Gaza och inte från Västbanken? – Och varför ser vi inte något politiskt våld från den minoritet (ca 20%) araber som lever och bor inom Israels gränser?

(Sedan bortser man ju också från den historiska bakgrunden till ockupationen. Efter sexdagarskriget 1967 ockuperade Israel inte bara Västbanken och Gaza, utan också Golanhöjderna och Sinai. Men Sinai lämnades snart tillbaka till Egypten, i utbyte mot fred. Och Israel har hela tiden varit villigt att också lämna tillbaka Golanhöjderna[2], Västbanken och Gaza – ”land för fred” – men det har inte kommit någon fred. Ändå kallas ockupationen ”illegal”.)

Likaså anklagas Israel rutinmässigt för att ha en blockad mot Gaza, fastän det dagligen fraktas in förnödenheter från Israel till Gaza. Israel är väldigt noga med att se till att det inte smugglas in vapen till området. De som kallar detta ”blockad” måste ju då mena att vapen ska smugglas in och sättas i händerna på Hamas.

Ett ord om bosättningarna

En av de värsta illusioner som grasserar är att konflikten skulle bottna i Israels bosättningspolitik och att det skulle bli fred, bara Israel utrymmer bosättningarna.

För det första är det ren lögn att bosättningarna skulle vara stulna, bara för att de finns på ockuperad mark. Marken är köpt och betald. Att kalla det stöld är som att påstå att danskar och tyskar stjäl svensk mark, när de köper sommarstugor i Sverige.[3]

För det andra är detta blott och bart ett krav på att Västbanken (och tidigare även Gaza) ska hållas ”judenrein”. Men Hamas och Fatahs krav är att hela Israel ska bli ”judenrein”. Att utrymma bosättningarna skulle de bara se som en delseger och ett steg på vägen mot slutmålet. (Och utrymningen av bosättningarna på Gazaremsan ledde inte till fred. Men definitionen på vanvett är som bekant att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.)

Och sist men långtifrån minst är det muslimska judehatet inte någon färsk företeelse. I Hamas stadga citeras profeten Muhammed:

Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (dödar judarna), när juden gömmer sig bakom stenar och träd.[4]

Profeten Muhammed levde på 600-talet, åtskilliga århundraden innan det fanns en enda bosättning på av Israel ockuperat område!

Antisemitisk ”kritikstorm”

Det går förstås inte att skriva om opinionsläget i den här frågan utan att ta upp Stefan Löfvens uttalande.

Nu fler än hundra döda palestinier och över 700 missilattacker mot Israel. Hamas bär ansvar för att stoppa den dagliga raketbeskjutningen. Den upptrappade situationen efter kidnappningen av tre israeliska ungdomar måste brytas. Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig. Det är en enorm tragik att våldet eskalerar. Det är de civila som drabbas hårdast. Äntligen ett enigt FN-säkerhetsråd som uppmanar till nedtrappning och eldupphör. Dödandet, ockupationen och våldet måste få ett slut. Parterna bär ansvar för att återvända till förhandlingsbordet.

Det här är ett intetsägande och till intet förpliktigande uttalande. Löfven skrev precis vad man kan förvänta sig av en ledande politiker som vill maximera antalet röster i det kommande valet och därför inte vill stöta sig med vare sig den ena sidan eller den andra – så han försöker fördela ansvaret jämnt mellan de stridande parterna och uppmanar båda att ”gå tillbaka till förhandlingsbordet”.[5]

Men denna mesiga och intetsägande halvmesyr till ställningstagande fick Aftonbladet att rapportera om en våldsam kritikstorm mot hans uttalande. Ni vet förmodligen redan vad den här kritikstormen gick ut på, men jag länkar ändå till en rapport med skärmdumpar från hans Facebooksida. Läs så mycket av det ni orkar utan att drabbas av spykänslor[6]. Och kom sedan och säg att motståndet mot Israel inte är antisemitiskt motiverat!

$ $ $

Sällan har Ayn Rands definition av ”evasion” varit mer tillämplig än i denna fråga:

… inte blindhet, utan vägran att se;
inte okunnighet, utan vägran att veta.

Eller, med några svenska synonymer: blunda för fakta, ha skygglappar för ögonen, vända bort blicken, slå dövörat till, sticka huvudet i sanden.

$ $ $

För att inte vara alltför negativ ska jag ge några länkar till artiklar med lite mer vett och sans och normal mänsklig anständighet.

Först Israels ambassadör, Isaac Bachman, som fick in en debattartikel i Expressen 16 juli under rubriken Hamas främsta offer är de som bor i Gaza.

Och till min oförställda häpnad fick Bachman också in ett inlägg i Aftonbladet under rubriken Hamas bär skulden för de palestinska offren.

Göran Fröjdh har bloggat under rubriken Svårigheten att förhandla med nån som bara vill se dig död.

Benjamin Katzeff Silberstein skrev i Svenska Dagbladet 15 juli under rubriken Palestiniernas främsta fiende.

Stefan Sturesson från Samfundet Sverige-Israel skriver i Vestmanlands Läns Tidning 17 juli under rubriken Grova anklagelser mot Israel.

Det absurda i Aftonbladets påhittade kritikstorm har förstås uppmärksammats av fler än mig:

Bitte Assarmo i Folkbladet.

Marika Formgren i Barometern.

Judehat är inte kritik (ledare i Sydsvenskan)

Åke Wredén i Eskilstuna-Kuriren.

Christian Dahlgren i Östgöta-Correspondenten.

PS: Upptäckte just att också Stefan Karlsson har bloggat om konflikten.

Och en blogg jag kan rekommendera är Sapere aude!

$ $ $

Och till sist nänns jag inte undanhålla er den här rapporten från Amerikas bästa och pålitligaste nyhetskälla, The Onion.

$ $ $

Här hittar ni tidigare bloggposter i detta ämne.


[1]) ”Dem, som förneka våra tecken, skola vi förvisso steka i eld. Så ofta deras hud varder genomstekt, skola vi giva dem en annan i stället, att de må smaka straffet; Gud är förvisso väldig och vis.” (Koranen, sura 4, vers 49; citerat av mig i Koranstudier.)

[2]) Under förutsättning att Syrien erkänner Israels rätt att existera som stat, vilket Syrien vägrat. Se Wikipedia.

[3]) En poäng som jag plankat från Jacob Svoboda.

[4]) Detta är en hadith, d.v.s. ett uttalande av Muhammed som nedtecknats av hans anhängare under hans livstid eller kort efter hans död. I själva Koranen har jag inte hittat någon uppmaning att helt utrota judarna; däremot innehåller den ett flertal klagomål över att judarna inte lyssnat till sina egna profeter, vilka Muhammed ansåg sig begripa så mycket bättre än judarna själva.

[5]) Lika intetsägande och till intet förpliktigande är detta uttalande från socialdemokraternas utrikespolitisks talesman Urban Ahlin:

Upptrappningen av konflikten är mycket allvarlig. Våldet från bägge parter måste upphöra så att det finns förutsättningar för fredssamtal.

En hel värld fördömer morden på de tre israeliska tonåringarna och den palestinske pojken från Jerusalem. Vi fördömer också Hamas raketbeskjutning mot Israel och kräver att den upphör.

Men vi måste nu vara lika tydliga i reaktionen mot de Israeliska bombningarna av Gaza. Israels reaktion måste vara proportionerlig och i enlighet med folkrättens principer.

I det akuta skedet måste våldet, från båda parter, upphöra. På längre sikt har alla parter ett ansvar att återgå till förhandlingsbordet.

För att fred och en tvåstatslösning ska bli möjlig måste vi skapa goda förutsättningar. Det innebär att bosättningspolitiken och att handeln med varor från bosättningarna som ger indirekt stöd till Israels illegala ockupation upphör. Sverige bör därför införa märkning av produkter från bosättningarna.

Ja, om man nu bortser från sådana petitesser som att Ahlin går Hamas ärenden genom att kalla ockupationen illegal och kräva ursprungsmärkning av produkter från bosättningarna.

[6]) Några smakprov:

Utrota alla judar, de äckligaste människor som finns.

Börjar nästan önska att Hitler finns kvar.

Stefan, jävla jude, ska dricka ditt blod.

Dra åt helvete, din jude!

Din fegis, böjer dig för sionistlobbyn

Glöm inte att Israel styr den globala median idag.

Svensk media ägs av sionister, så Sverige är också under ockupation.

Judarna styr världspolitiken.

Varför pratar ingen om hur Rothschild skapade Israel med sina pengar och makt?

Du är en springpojke för Bilderberggruppen.

Israel ska skickas rakt ut i Medelhavet.

Bör väl räcka för att framkalla spykänslor?

Den autonoma vänsterns tystnad

Janne Josefsson klädde av Revolutionära Fronten och visade upp den i all dess nakenhet i senaste Uppdrag Granskning. För det blev han sedan anklagad för att gå nazisternas ärenden, fastän han hade gjort precis samma sak med Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen veckan innan. Det här är förstås rent larv och inte mycket att fästa avseende vid.

Något (om än inte mycket) seriösare är den kritik som riktats mot honom av en grupp forskare vid Södertörns Högskola. Så här skriver de bl.a.:

I linje med såväl internationell forskning som svenska myndigheters beskrivningar vill vi understryka att beteckningen ”den autonoma vänstern” avser ett relativt brett rörelsesammanhang som inkluderar feminister, syndikalister, djurrättsaktivister och anti-fascister som aldrig använt politiskt våld.

Detta ignorerar UG, och omtalar enbart RF och AFA som exempel på ”den autonoma vänstern”.

M.a.o.: Den ”autonoma vänstern” omfattar betydligt fler än Revolutionära Fronten/”Anti-fascistisk” Aktion, och de allra flesta är alls inte lika våldsbenägna eller kanske inte alls våldsbenägna. (Att djurrättsaktivister brukar ta till våldsmetoder mot pälshandlare och minkfarmer ska vi tydligen inte låtsas om.)

Men om så vore, då borde vi ju i all rimlighets namn vänta oss att resten av denna ”autonoma vänster” tydligt och högljutt tar avstånd från våldsverkarna inom Revolutionära Fronten! Har vi någonsin sett skymten av ett sådant avståndstagande? Har vi någonsin sett en debattartikel med lydelsen ”Vi inom Autonoma vänstern tar klart och tydligt avstånd från Revolutionära Fronten och protesterar mot att den talar i vårt namn”, undertecknat av ett antal portalgestalter inom den autonoma vänstern?

Givetvis inte. För utmärkande för alla grenar av denna ”autonoma vänster” är att de opererar under anonymitetens täckmantel. Vad de än gör, har de rånarluvor på sig när de gör det. Deras namn kommer inte fram annat än när de ertappas på bar gärning och får stå till tals för det i domstol.

Södertörnforskarna skriver också:

Den mening som citerades [av Janne Josefsson i programmet] ingår i ett resonemang om att demokratiska värderingar aldrig kan främjas av att myndigheter misstänkliggör ungdomar som engagerar sig för just demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är alltså mänskliga rättigheter djurrättsaktivister engagerar sig för när de attackerar pälshandlare och minkfarmar! Det är för demokrati hela den ”autonoma vänstern” kämpar utom då för den lilla svans som utgörs av AFA/RF? Men, som sagt: inte ett enda litet protestpip från resten av den ”autonoma vänstern”.

Nog om det.

$ $ $

Somliga reaktioner på Uppdrag Gransknings rapportering är sorglustiga. Så t.ex. skriver Kajsa Ekis Ekman i tidningen Etc.:

Josefsson har, utan att vilja det, gjort en reklamfilm för Revolutionära fronten (RF). Att vara med där ter sig som ett liv fyllt av action, spänning, sammanhållning och övertygelse. Där folk verkligen gör något, där man står upp för varandra, även mot sexister som jävlas mitt i natten. Där man blir hjälte om man attackeras av nazister eller fängslas och får vara med i hiphopvideos. Trista möten, interna bråk och konsekvenser för psyket är bortredigerade.

Så resultatet av Josefsson granskning kommer att bli att mängder av unga huliganer kommer att flockas till Revolutionära Fronten för att få lite action, spänning och sammanhållning – för att nu inte tala om en övertygelse som de kan åberopa för sin huliganism? Nej, jag tror inte det. Det går nog bra att fortsätta utöva huliganism på våra fotbollsarenor utan några politiska eller ideologiska förtecken.

Ja, och så kallar hon Josefssons granskning för ett ”demoniseringsförsök”. Snacka om att skjuta budbäraren!

Och:

Men Uppdrag Granskning blandar, som så många andra, ihop våld och skadegörelse.

Så när Revolutionära Fronten gör sina ”hembesök”, krossar fönster eller hugger sönder ytterdörrar med yxa, är det minsann inte våld, det är ”bara” skadegörelse”. Och skadegörelse måste väl accepteras som ett led i den revolutionära kampen för ett framtida, ack så fredligt, socialistiskt samhälle?

Men när de misshandlar meningsmotståndare, verkliga eller inbillade, då är det kanske också ”bara” skadegörelse, så länge de misshandlade klarar sig med livet i behåll? På den här punkten är er gissning så god som min.

Och så ställer Ekis Ekman den retoriska frågan

Är inte tystnad [om nazismen, alltså, inte om Revolutionära Fronten] också en sorts militans?

Som om Janne Josefsson, en vecka efter sitt reportage om den svenska nynazismen, skulle ha varit tyst om saken.

Nåja – intellektuell hederlighet har aldrig varit utmärkande, vare sig för Kajsa Ekis Ekman eller för vänstern i största allmänhet.

$ $ $

En annan sak som ofta sägs är att den ”autonoma västern” och AFA/Revolutionära Fronten i själva verket bara agerar i självförsvar mot ett ”strukturellt våld” som alla andra sägs utöva mot dem. Så när Liberala Partiet eller Moderata Ungdomsförbundet pläderar för ökat frihet för individen, är det i själva verket en våldshandling riktad mot arbetarklassen de välbeställda snorvalparna inom Revolutionära Fronten. Inte mycket att orda om, men jag kan rekommendera en bloggpost om saken av Mons Krabbe.

$ $ $

En annan bloggare som diskuterar detta är Göran Fröjdh. – Expressens Anna Dahlberg har också vettiga synpunkter i dagens Expressen.

$ $ $

Kort uppdatering: En gren av den ”autonoma vänstern” är Reclaim the Streets, en grupp som ägnar sig åt att ockupera gator och torg och försöker få oss att tro att det är de som äger gatorna och torgen. De är också väldigt pigga på fönsterkrossning (kanske har de läst Bastiat eller Hazlitt och missat poängen). Nämner det här därför att de för bara ett par dagar sedan gjorde sig skyldiga till ett våldsdåd i Lund. Om resten av den ”autonoma vänstern” kommer att hålla tyst om det också återstår att se, men det är väl högst troligt.

Butiksinnehavare borde förresten sätta ut skyltar med texten:

Inga fönsterkrossare på våra gator!

Högskattehyckleriet

Överklassen gör uppror mot lägre skatter för det arbetande folket – behåller sina egna pengar.

Sverige har numera bara det näst högsta skattetrycket i världen, med ynka 44,4% av BNP mot 51,5% när det var som högst år 2000. (Så högt var det också år 1987.) Alliansregeringen har onekligen tagit några stapplande steg på vägen mot att göra det arbetande folket en smula rikare på oss offentliganställdas bekostnad. (Som jämförelse kan nämnas att det var 32,6% år 1965, 24,7% år 1960, 19,2% år 1950, 11,4% år 1930 och dessförinnan ännu lite lägre. Det var hårda tider förr!)[1] – Att vi backat så mycket och att t.o.m. Danmark nu ligger före oss är förstås ett svårt slag mot den svenska modellen, och risken är stor att det välfärdssystem våra politiker med stor möda (dock utan att vara direkt underbetalda) byggt upp åt oss håller på att fullständigt raseras. Ja, så låter det i alla fall om man läser Aftonbladet.

På sistone har t.o.m. några av de rika tröttnat på att betala dessa otroligt låga skatter och krävt ett stopp för ytterligare skattesänkningar. Exempel på detta är Jonas Gardell, Alex Schulman, Jan Guillou, Henning Mankell, Dogge Doggelito och nu senast Claes de Faire. Det kallas för Medelklassupproret – som om dessa rika personer tillhörde medelklassen och inte överklassen – och startade såvitt jag vet med en debattartikel i Aftonbladet 17 september 2013 (dock ej undertecknad av någon av de ovannämnda). Senast har detta fenomen uppmärksammats i en ledare i Aftonbladet 26 november under rubriken Ångestvrål ur medelklassen.

Men om någon verkligen tycker att han/hon själv betalar alldeles för lite i skatt, finns det ju ett enkelt sätt att betala mera: man uppger helt enkelt en högre inkomst i sin självdeklaration än vad man faktiskt har. Att lägga till några extra tusenlappar eller ett par extra miljoner i deklarationen kan möjligen rubriceras som ”omvänt skattefusk” – men skulle Skattemyndigheten ingripa, ifall man ändå gjorde det?

Men det är värre än så, och framför allt mer hycklande än så. De här personerna har aktiebolag och plöjer ned det mesta av sina stora inkomster i dessa aktiebolag. Bolagsskatten är i Sverige betydligt lägre än inkomstskatten. Så vad dessa personer skulle kunna göra för att undgå att betala för lite i skatt är helt enkelt att ta ut sina vinster som löner i stället för att gömma dem i sina aktiebolag. Detta uppmärksammades för en tid sedan av bloggaren Lars Wilderäng på hans blogg Cornucopia? Han tar Jonas Gardell som exempel och visar att om Gardell tog ut lön i stället för att behålla pengarna i aktiebolaget, skulle han kunna bidra till det offentliga med hela 34 miljoner kronor (ja, t.om. 41 miljoner, om man räknar in obeskattade reserver). (Några siffror för de övriga personerna nämns inte, men jag skulle gissa att åtminstone Jan Guillou skulle kunna bidra med ännu mer än så.)

Att personer som på detta sätt kan undanhålla så mycket som 34 eller kanske rentav 41 miljoner i skatt skulle vara representanter för medelklassen är väl ändå alldeles befängt?

Nej, de här personerna talar inte i egen sak – de är inte ett dugg besvärade av att själva betala för låg skatt, för vore de det, skulle de förstås göra precis som jag föreslagit ovan: antingen uppge högre inkomster än de har, eller avstå från att plöja ned sina vinster i sina aktiebolag och i stället ta ut dem som lön. Nej, de talar för människor som inte i och för sig är direkt utfattiga men ändå betydligt fattigare än de själva. De talar för människor för vilka en liten skattehöjning verkligen betyder något – t.ex. för personer som ligger strax under brytpunkten för statlig skatt och som skulle få det betydligt sämre ifall denna brytpunkt blev lite lägre. De själva ska minsann inte behöva betala mer i skatt!

Ett av hyckleriets definierande kännetecken är att det inte vet några gränser.

(Bra om detta också av Stefan Karlsson och Fredrik Westerlund.)

$ $ $

Uppdatering 30 november: Jag länkade till denna bloggpost på Medelklassupprorets Facebooksida, och följande replikskifte utspann sig:

POS: Om ni verkligen tycker att ni betalar för lite i skatt, finns det ett enkelt sätt att rätta till detta: uppge högre inkomst i självdeklarationen än vad ni verkligen har. Skatteverket kommer säkert inte att lägga några hinder i vägen för detta.

Om ni inte gör på det sättet, kan det ju bara betyda att ni själva inte alls vill betala mer i skatt, bara att andra ska betala mer i skatt.

Medelklassupproret: Vad vi ser är att välfärden håller på att urholkas. Det kostar att ha ett jämlikt samhälle. Om vi vill ha ett fungerande välfärdssamhälle så behöver vi också bidra. Alla måste bidra, det räcker inte med några få.

POS: Men det var ju inget svar på vad jag skrev. Frågan är alltså: Kommer ni själva att betala mer skatt genom att ange en högre inkomst än ni egentligen har på era självdeklarationer? Och kommer Jonas Gardell att bidra med 34, eller möjligen 41, miljoner i skatt genom att ta ut lön i stället för att gömma sina inkomster i sitt aktiebolag? M.a.o.: menar ni allvar, eller hycklar ni bara?

Medelklassupproret: Det du föreslår är en typ av välgörenhet och det är inte så vi vill lösa finansieringen av välfärden.

POS: Ja, men då var ju saken klar. Ni vill inte alls själva betala högre skatt, och ni vill att Jonas Gardell och andra rika knösar som stöder er ska behålla sina miljoner. De som ska betala högre skatt är sådana som faktiskt inte har råd med några skattehöjningar.

Fredrik Fridsten: Ni vill alltså tvinga låg- och medelinkomsttagare att avstå från de förbättringar och utökade valmöjligheter ett par hundralappar extra i månaden i plånboken innebär. Eller?

Medelklassupproret: Vi tvingar ingen. Demokrati handlar om att alla får säga sin åsikt och sen bestämmer man tillsammans hur man ska ha det. Vårt förslag är: höj skatten, särskilt för oss som tjänar bra, så att vi har råd med gemensam välfärd på en anständig nivå. Sedan får du och alla andra säga vad ni tycker om den idén. Är den bra eller dålig? Vi tycker att den är bra, men respekterar att det finns de som inte håller med. Det är nämligen så demokrati fungerar.

Fredrik Fridsten: Jo, det är ju det ni gör. Även om man inte instämmer i er åsikt, ska man tvingas finansiera den. Skulle man försöka säga upp sitt abonnemang hos Skatteverket, blir man ju ekonomiskt bestraffad och, om man fortfarande vägrar, frihetsberövad. Vad är det om inte tvång?
”Vi tycker att den är bra, men respekterar att det finns de som inte håller med.” Skitsnack! Ni vill att alla ska betala under tvång. Är det att respektera andra åsikter?

POS: Som Fredrik Fridsten mycket riktigt påpekar är detta kvalificerat struntprat. Demokrati är ett system där jag inte har det minsta att säga till om, så länge folkflertalet inte håller med mig. Men jag ska väl vara tacksam att jag åtminstone får ge uttryck för min uppfattning.

Medelklassupproret: Demokrati betyder att man bestämmer ihop (majoritetsbeslut normalt) och sen måste alla följa det som är beslutat. Alternativen är diktatur eller anarki.

Fredrik Fridsten: Alternativet är konstitutionell republik, eller nattväktarstat om man så vill, där statens uppgifter är att beskydda invånarna från våld på deras personer och egendom.
Demokrati är fyra vargar och ett får som röstar om vad de ska äta till middag.

POS: Fredrik Fridsten har återigen tagit orden ur munnen på mig. Alternativet är varken diktatur eller anarki utan ett system där individens rättigheter respekteras, antingen han tillhör folkflertalet eller står fullständigt ensam här i världen.

POS: Själv är jag lägre mellanpensionär och har cirka 12000 kronor att röra mig med varje månad. En skattesänkning på ett par hundra skulle betyda en del för mig. Eller räknas jag också till den medelklass vars skatter ska höjas för att bekosta er välfärd?

POS: Och om ni verkligen månade om de sämst ställda i vårt samhälle, då borde ni först och främst förespråka ett avskaffande, eller åtminstone en drastisk sänkning, av alla punktskatter. Det krävs ingen större intelligens för att inse att dessa skatter drabbar dem värst som har sämst råd att betala dem. Jonas Gardell, Jan Guillou och Henrik Mankell kan dricka dyra årgångsviner eller Napoleonkonjak utan att det gräver något egentligt hål i deras plånböcker; medan vi fattig- och lägre mellanpensionärer, liksom större delen av det arbetande folket, får hålla till godo med rödtjut och renat. De kan också tända en Havannacigarr, ifall de skulle bli röksugna, medan fattigpensionärer är hänvisade till att plocka fimpar på gatan (vilket de ändå kan göra endast när det är uppehållsväder). Bensin- och fordonsskatt drabbar inte dem som har råd med limousin, utan lågavlönade i glesbygden som är beroende av sina bilar. Ett avskaffande av dessa skatter skulle ha betydligt större effekt än några skattehöjningar för de relativt välbeställda.

Efter det var tydligen Medelklassupprorets floskelförråd uttömt, för det kom inga fler repliker.

$ $ $

Jag skickade också det här till Aftonbladets debattsida:

Sverige har inte längre världens högsta skattetryck, utan har passerats av Danmark. För att råda bot på detta missförhållande höjs nu röster (från folk som påstår sig representera medelklassen) om att skatterna ska höjas igen eller åtminstone att det ska bli stopp för ytterligare skattesänkningar.

Men om människor tycker att de betalar för lite i skatt är det mycket enkelt att rätta till. Man uppger helt enkelt högre inkomster än vad man faktiskt har i sin självdeklaration, så blir skatten genast högre. Att Skatteverket skulle lägga hinder i vägen för ett sådant förfarande håller jag inte för troligt.

Ännu enklare är det för somliga av dem som ställer sig bakom detta krav. Jonas Gardell, Henning Mankell och Jan Guillou, har t.ex. aktiebolag där de placerar större delen av sina inkomster. Bolagsskatten är i Sverige lägre än inkomstskatten. Bloggaren Cornucopia har räknat ut att om Jonas Gardell tog ut allt som lön i stället för att plöja tillbaka sina inkomster i sitt aktiebolag, skulle han kunna bidra med åtminstone 34 miljoner kronor i ökad skatt. Jag har inga siffror för Mankell och Guillou, men förmodligen är det i samma storleksordning.

Att de inte gör det visar ju bara att de inte alls är intresserade av några skattehöjningar eller stoppade skattesänkningar för egen del.

OK, det är inte de allra fattigaste som ska drabbas av skattehöjningarna eller de uteblivna skattesänkningarna. Men det är människor som ändå är betydligt mindre välbeställda än de själva.

Aftonbladet uppmanar sina läsare att skicka in debattartiklar, men de får inte vara längre an 1500 tecken inklusive mellanslag, och hur mycket debattartikel blir det av det?

$ $ $

Uppdatering 4 december: En bloggare vid namn Göran Fröjdh har också skrivit om detta. Om Claes de Faire skriver han:

För precis som så många andra i mediebranschen driver han ett privat aktiebolag vid sidan av sin anställning. Enligt uppgift delade de Faires bolag Claes de Faire AB ut 110.000 kr till honom själv i egenskap av ägare – pengar som alltså inte togs ut som lön utan redovisades som inkomst av kapital. Denna skattetekniska operation innebar att han kom undan med bara 20 procent i skatt, eller 22.000 kr.

Hade han istället plockat ut pengarna som lön, hade de Faire istället fått betala högsta marginalskatt, 57 procent, på pengarna. Claes de Faire tjänar alltså 40.000 på att välja den lägre kapitalbeskattningen, och ger sig samtidigt en skattesänkning på dryga 3.000 i månaden. Såklart att 600 kr känns ganska futtigt i sammanhanget!

Fröjdh påpekar också att det varken är olagligt eller ens omoraliskt att göra så här:

För faktum är att den som har en lön som ligger över den så kallade brytpunkten för statlig skatt (c:a 36.000 i månaden) inte får ut några förmåner alls från skatten som betalas på inkomster ovanför denna gräns. Sjukpenningen maxar vid en lön långt därunder, och inte heller ökar den allmänna pensionen av att man betalar in höga marginalskatter.

Vilket naturligtvis inte hindrar att det är hyckleri att begagna sig av detta ”kryphål”, samtidigt som man fordrar att alla andra ska avstå från välbehövliga skattesänkningar.

Och om Jonas Gardell skriver Fröjdh:

Gardell har tillgångar i sitt aktiebolag på 60 miljoner, pengar som man stillsamt kan fråga sig varför han samlar på hög. Det är ju inte precis så att han driver en tillverkningsindustri och behöver bygga upp stora investeringsfonder för att ha råd med ett nytt valsverk – det enda han behöver för att skriva böcker och pjäser är sannolikt en bärbar dator och en telefon.

Som George Reisman skriver i sitt öppna brev till Warren Buffet borde kapitalskatter helt avskaffas, eftersom det enda de leder till är färre återinvesteringar och färre nya arbetstillfällen. Men det är ju inte direkt tillämpligt på Jonas Gardell eller Claes de Faire eller alla de andra som protesterar mot skattesänkningar och samtidigt begagnar sig av detta kryphål.

$ $ $

Uppdatering 6 december: Jag lade också in länken till Fröjdhs bloggpost på Medelklassupprorets Facebooksida och fick följande svar:

Claes de Faire är inte någon hushjälte hos Medelklassupproret. Han är en vanlig människa som har uttryckt samma uppfattning som vi om skatter och den gemensamma välfärden. Hur han hanterar sin privatekonomi har varken vi eller någon annan med att göra, så länge han inte begår några brott.

Det stämmer att vi uppmärksammade hans krönika. Men det gör honom inte till någon hushjälte hos oss och det ger oss inte heller rätt att lägga oss i hur han sköter sin privatekonomi. Vi tycker att det är betydligt mer intressant att titta på hur de övergripande strukturerna i samhället ser ut än att göra det hela till en fråga om enskilda individer.

Begrunda gärna logiken i detta. Om Claes de Faire tvingas betala 600 kronor mindre i skatt per månad på grund av att det införs ett femte jobbskatteavdrag, då är han en del av de övergripande strukturerna i samhället och inte en enskild individ; men när han i stället full frivilligt avstår från att betala 3000 kronor i månaden genom att placera sina pengar i sitt aktiebolag, då förvandlas han helt plötsligt till en enskild individ utan ringaste samband med eller koppling till några övergripande samhällsstrukturer.

Märkligt hur somliga kan krångla till det för sig!

Och att världen är smockfull av enskilda individer har tydligen också gått Medelklassupprorets näsa förbi. Kanske rentav undertecknarna av detta uppror själva är enskilda individer – vad vet jag?

$ $ $

Uppdatering 14 september 2014: Sakine Madon skrev en riktigt bra artikel i gårdagens Expressen, ur vilken jag citerar:

… problemet för under- och arbetarklassen är knappast att de betalar för lite skatt. Vari ligger rättvisan i att staten först tar en stor del av vår lön, för att sedan låta oss fylla i bidragsblanketter när vi inte har kunnat spara undan själva? Det är just för dem med lägre inkomster en extra tusenlapp är guld värd och verkligen betyder något.

Medelklasskändisar, i ”Medelklassupproret” mot sänkt inkomstskatt, har skrivit debattartiklar om att de inte vill ha fler jobbskatteavdrag. Det är väl klart att man inte bryr sig om en tusenlapp hit eller dit när man har det så gott ställt. Men varför skulle politiken utgå från folk som är så välgödda att de lider av konsumtionsångest? Och hur kommer det sig att det saknas vänsterdebattörer som reagerar på att svenska låginkomsttagare är beskattade upp över öronen?

Och ”Medelklassupproret” borde döpas om till ”Rikemansupproret”.

$ $ $

Uppdatering 16 september 2014: En av Rikemansupprorets frontfigurer, Jonas Gardell, intervjuas i gårdagens Aftonbladet. Så här står det:

Tack vare sin förmögenhet kan Jonas Gardell följa sitt hjärta.

– Naturligtvis behöver jag inte jobba för pengarna. Men det ställer högre krav att jag gör något som jag verkligen brinner för, säger han.

Och:

Jonas Gardell är sedan flera år tillbaka ekonomiskt oberoende, och har därför råd att satsa fullt ut på sina drömmar.

Förra året uppgick tillgångarna på hans bolags konto till 69 miljoner kronor, visade en genomgång av Nöjesbladet. Förutom att skänka pengar till välgörenhet har han också råd att satsa på egna projekt som han brinner för.

69 miljoner … Det blir rätt mycket som Jonas Gardell skulle kunna betala extra i skatt, ifall han redovisade de miljonerna som inkomst i stället för att stoppa dem i ett bolag.

Men alla de som faktiskt fortfarande behöver jobba för att få ihop pengar att leva för – och inte får något över att idka välgörenhet med – de ska minsann betala högre skatt!

(Börjar bli tjatigt, men jag kunde inte motstå det här.)

$ $ $

Uppdatering 12 november 2014: Aron Modig (kd) har lagt en motion i riksdagen om Frivillig kändis- och rikemannaskatt, ur vilken jag citerar:

Trots skattesänkningarnas många goda effekter har välkända och välbeställda människors protester mot de lägre skatterna varit ett återkommande inslag i samhällsdebatten de senaste åren. ”Jag vill inte ha ytterligare en skattelättnad” skrev exempelvis chefredaktören Claes de Faire i Resumé den 22 november 2013.

Rimligtvis går [det] att kombinera fortsatta skattesänkningar på arbete, utbildning och företagande men samtidigt erbjuda möjligheten för de människor som så vill att betala in extra pengar till det offentliga. Det bör utredas hur en sådan frivillig skatt kan införas så att kändisar och välbärgade människor enklare kan handla utifrån sina samveten.

Men vänta nu ett ögonblick … Ska det verkligen vara nödvändigt att lagstifta om detta? Har det månne hittills varit förbjudet att lämna frivilliga bidrag till statskassan?

Givetvis inte. Det här har aldrig handlat om att kändisar och rikemän själva skulle betala mer i skatt. Det har hela tiden handlat om att andra, som inte har det lika väl ställt, ska digna lite mer under skattebördan.

(Jag har också länkat till Modigs motion på Medelklassupprorets Facebooksida; inväntar med fasa spänning reaktionerna.)

PS. Tydligen har det varit förbjudet att betala frivillig extraskatt, hur absurt det än må låta. Det här är saxat från Svenska Dagbladet (21 juni 2011):

Omöjligt att betala mer i skatt – bättre skänka pengarna

Det går inte att betala mer i skatt än vad man är skyldig staten.

Det har en privatperson som försökt fått lära sig.

Skatteverket rekommenderade att skänka bort pengarna istället eftersom de ”gör mer nytta där än i regeringens skattkista”.

En privatperson skrev i sin deklaration att han ville betala extra skatt.

Motiveringen var att:

”Du och jag säljer, i likhet med andra svenskar, vapen för 1500 kronor per år. De intjänade pengarna lägger vi sen på att köpa sjukvård, utbildning och infrastruktur. Det är min övertygelse att vi kan klara att betala för allt att det utan att fläcka våra händer med blod. Jag anhåller därför att få betala 1500 kr mer i skatt”, skriver Svenska Freds på sin blogg.

Men det var kört.

I sitt svar, för ett par veckor sedan, skrev Skatteverket att myndigheten tyvärr inte kan tillmötesgå önskan.

”I våra skattelagar och regler ges inte möjlighet att betala in mer skatt än man är skyldig till. Även om ditt syfte är hedervärt och dina avsikter beundransvärda kan vi inte hjälpa dig.”

Dessutom lade handläggaren på Skatteverket till en personlig kommentar:

”Jag respekterar din åsikt men råder dig att istället skänka pengarna till en organisation som arbetar mot vapenindustrin, t ex Svenska Freds. Jag tror att de gör mer nytta där än i regeringens skattkista.”

Tipstack till Markus Berglund på Facebook.

$ $ $

Uppdatering 14 november 2014: Aron Modigs motion har uppmärksammats av Dagens Media. Jag saxar slutklämmen:

Dagens Media har sökt Claes de Faire för att fråga hur mycket han skulle kunna tänka sig att punga in till staten ifall Aron Modigs motion skulle vinna gehör i riksdagen.

– Jag har inga kommentarer till det där alls, säger Claes de Faire till Dagens Media.

Obetalbart.

Också Janerik Larsson har skrivit om detta i sin blogg på Svenska Dagbladet. Jag saxar:

För bara några veckor sedan delade Claes bolag Claes de Faire AB ut 110 000 kr till honom som ägare. Bara 22 000 kr i skatt!

Samtidigt ser vi att bolaget inte betalade ut en krona i lön på hela verksamhetsåret. Hade Claes tagit ut sina pengar som lön istället för utdelning hade skatten väl blivit 55 000 kr för honom på samma belopp?

Det blir alltså 2750 kr lägre skatt varje månad 2013 tack vare Claes val av utdelning istället för lön.

Ännu mera obetalbart! Hela 33 000 kronor är obetalbara för Claes de Faire.

$ $ $

Uppdatering 1 augusti 2015: Till högskattehycklarna sällar sig nu Jason Diakité (Timbuktu). Läs Lars Wilderängs bloggpost om saken. Också en lång genomgång av Rebecca Weidmo Uvell.

$ $ $

Uppdatering 2 augusti 2015: Göran Fröjdh återkommer till detta ämne i sin senaste bloggpost. Han menar att högskattehycklarna kanske inte ens är medvetna om sitt eget hyckleri. De använder sig av revisorer, och revisorerna gör förstås vad de kan för att hålla skatten nere. Eller också använder de sig av dataprogram som är inställda på att hålla skatten nere. De har m.a.o. ingen riktig verklighetskontakt; den överlåter de åt sina revisorer.

Viktigare är vad han skriver om egenföretagare som ännu inte nått de stora framgångarna och blivit stormrika. De har det svårare än vanliga anställda. De har sällan råd att ta semester eller ens sjukskriva sig; och någon vidare pension lär de inte få när de blivit gamla. Utan skatteplanering skulle de helt enkelt duka under.

Så långt har förstås inte högskattehycklarna tänkt. Eller också menar de att just de stormrika egenföretagarna ska betala mer i skatt. Men varför betraktar de då sig själva som liggande under gränsen för stormrikedom?

Så hyckleri är det fortfarande.

PS. Jag menar förstås inte att det är fel att också de stormrika skatteplanerar. Se om detta t.ex. min bloggpost Vi behöver våra miljardärer! eller George Reismans uppsats De ytterst välförtjänt superrika, liksom flera andra av de uppsatser jag har översatt.

$ $ $

Uppdatering 5 augusti 2016: En annan högskattehycklare är skådespelerskan Lena Endre, som ondgör sig över att privat välfärd tillåts gå med vinst och betraktar det som kriminellt – samtidigt som hon stoppar undan egna inkomster i ett aktiebolag som betalar betydligt mindre i skatt. Läs vad Rebecca Weidmo Uvell skriver om detta. – Nämns också i en debattartikel av Martin Lernfelt i Expressen 2 augusti.

$ $ $

Uppdatering 28 november 2016: Somliga menar att välfärden måste gå med förlust; antagligen för att det motiverar ytterligare skattehöjningar för att täppa till hålen. En av dem är Per Kornhall, flitigt anlitad för att debattera mot vinster i välfärden. Men kan ni tro! de skattepengar han får för besväret stoppar han undan i ett aktiebolag och tar inte ut dem som kraftigt beskattad lön. Också detta har uppmärksammats av förra slöseriombudskvinnan Rebecca Weidmo Uvell.

$ $ $

Uppdatering 5 december 2016: Det dyker ständigt upp fler och fler exempel. Med anledning av Fidel Castros död skrev Mikael Wiehe vad som måste vara det värsta stycke rövslickeri som någonsin publicerats i svensk press (på Aftonbladets tortyrsida kultursida – var annars?). Men själv gör han precis som alla andra som tjänar pengar på att kritisera kapitalismen: han placerar dem i ett aktiebolag och tar ut så lite han någonsin kan i kraftigt beskattad lön. (Återigen med tipstack till Rebecca Weidmo Uvell.) Och det rör sig inte om småpengar: han tar upp till 60 000 kronor i gage för sina spelningar. (Som jämförelse kan nämnas att det är ungefär så mycket som jag får i pension under ett halvår.)

Fidel Castros egen förmögenhet råder det delade meningar om. Själv hävdade han att han inte hade någon förmögenhet alls, medan Forbes uppskattade den till 6,5 miljoner kronor. Men då räknade Forbes in de statligt ägda pengar han hade kontrollen över. Vare därmed hur som helst: han var diktator, och de diktatorer som sitter tillräckligt länge brukar roffa åt sig allt de kan komma över. Dessutom var Fidels far storgodsägare, så någon privat förmögenhet måste han ha ärvt. Och hans tidigare livvakt har avslöjat en del om hur han levde. Han vältrade sig onekligen i roffade rikedomar i tryggheten bakom sina vakter och alla propagandister som finpolerat hans ändalykt med sin ljuva tungor.


[1]) Statistiken har jag hämtat från Ekonomifakta.

Ska vi förbjuda barnalstring?

”Orimligheter i teorin leder till ohyggligheter i praktiken.” – Fritt efter Voltaire.

Vi människor tär på jordens resurser, och eftersom vi bara blir fler och fler, tär vi på dem allt mer och mer. Det har ni säkert hört förr. Lösningen är förstås att vi i stället blir färre. Men hur skulle det gå till? Och hur många färre måste vi bli?

På den första frågan finns det två svar. Det ena är att ta kål på en stor del av jordens befolkning; det andra är drastiska åtgärder för barnbegränsning.

För att svara på den andra frågan får vi rådfråga miljörörelsens ideologer. En av dessa är den norske filosofen Arne Næss (1912–2008). Han menade att den optimala folkmängden på jorden skulle vara 100 miljoner; fler än så tål inte vår planet om vi inte ska tära på dess resurser och tillåta andra livsformer än människan att leva och frodas. Den senaste siffra jag sett på jordens befolkning är 7 miljarder (2011). Det innebär alltså att 6,9 miljarder människor måste avlivas, ifall vår planet ska må bra. (Parentetiskt så var Næss en av det förra århundradets mest välrenommerade och aktade filosofer, en som andra filosofer lyssnade på.)

Men hur ska det genomföras? På grund av människornas hårdnackade egoism och ovilja att göra de nödvändiga uppoffringarna för planetens bästa är det inte troligt att de godvilligt skulle låta sig föras till slaktbänken. Att åstadkomma det med tvångsåtgärder skulle fordra en ytterst hårdhänt diktatur, och risken är att väldigt många, i sin hårdnackade egoism och ovilja till de nödvändiga uppoffringarna, skulle sätta sig till motvärn och kanske – hemska tanke! – störta den hårdhänta diktaturen över ända.

Så denna väg förefaller inte framkomlig. Återstår barnbegränsning. Den hårdhänta diktaturen måste förbjuda människorna att sätta barn till världen. De som ändå gör det måste bestraffas hårt; livstid eller rentav dödsstraff måste till.

Men denna lösning kommer förmodligen att stöta på samma eller liknande hinder som den första. Det är inte troligt att människorna – som i sin hårdnackade egoism och ovilja till uppoffringar kan tänkas eftersträva sådana egoistiska mål som familjelycka – godvilligt skulle gå med på det. Det kan återigen hända att de störtar den hårdhänta diktaturen över ända.

Dessutom vet vi ju av erfarenhet att verksamheter som förbjuds av staten i stället tas över av gangsterorganisationer som finner verksamheten lukrativ. Förbudstiden i Förenta staterna är ett exempel; och vi vet ju vad som händer när andra njutningsmedel än just alkohol förbjuds; de tillhandahålls i stället av kriminella narkotikasyndikat som tjänar storkovan på verksamheten. Så vad vi kommer att få se om barnalstringen förbjuds är förmodligen illegala förlossningskliniker och en lukrativ marknad för ställen dit folk kan ta sig för att avla barn i hemlighet, utanför myndigheternas insyn. För att inte tala om att barnen måste hållas dolda, när de väl kommit till världen. Avenyer öppnar sig för de kriminella.

Min egen lösning? Låt oss fortplanta oss hur mycket (eller hur litet) vi vill, och låt oss utnyttja jordens resurser till att skapa en bättre framtid, både för oss själva och för våra barn och barnbarnsbarn.

$ $ $

PS. Uppgiften att Næss förespråkade en befolkning på 100 miljoner cirkulerar på nätet. I en dödsruna i The Guardian kan man t.ex. läsa följande:

Næss never managed to translate his awareness of overpopulation into a scheme of practical action. He maintained that a world population of 100 million – roughly a 60th of the present figure – would be compatible with quality of life, but 11 or 12 billion – the level predicted for the end of the next century – would not. He said: ”I am, to the astonishment of certain journalists, an optimist. But then, I add, I am an optimist about the 22nd century. And they say, ‘Oh, you mean the 21st …’ ‘No, the 22nd century.’ I think that in the 21st century, we have to go through very bad times and it will hurt even rich countries … So, I am a short-range pessimist, long-range optimist.”

Citerar detta bara för att visa att min uppgift inte är gripen ur luften.

$ $ $

Se också min uppsats Djupekologi.

$ $ $

PS 8 augusti 2013: Jag har fått höra att Næss omöjligen kan ha förespråkat folkutrotning eller andra tvångsåtgärder, eftersom han var en stor beundrare av Gandhi, icke-våldets store förespråkare. Men det måste ju i så fall innebära att han totalt har missat implikationerna av sin egen idé att reducera befolkningen till 100 miljoner. 7 miljarder minus 100 miljoner är och förblir 6,9 miljarder; och så många av oss måste väck. Hur ska det gå till utan folkutrotning? Eller trodde han verkligen att människor frivilligt skulle avstå från att sätta barn till världen, och det i den omfattning som skulle fordras får att målet 100 miljoner ska kunna uppnås?

Så om någon ser en motsägelse här är motsägelsen Næss egen, inte min.

$ $ $

Uppdatering 10 maj 2014: Ifall ni trodde att Arne Næss är väldigt ensam om den här idén, kan jag nämna att Anders Wijkman, numera kristdemokrat och ordförande i Romklubben, har samma idé. Eftersom kristdemokraterna är ett parti med kristen värdegrund, är han hygglig nog att låta inte mindre än 500 miljoner av oss leva vidare. Se denna bloggpost av Göran Fröjdh. (Bloggposten är från 2009, men han har en uppföljare igår.)

Sedan glömde jag visst nämna att jag bloggat om detta på engelska också.

$ $ $

Uppdatering 31 augusti 2016: Det finns de som vill förbjuda eller kraftigt begränsa barnafödandet för att förhindra att klimatet förändras – d.v.s. bli en smula varmare eller kallare i genomsnitt. Se denna artikel av Per WelanderKlimatupplysningen.