Kan teorier bekräftas eller vederläggas av erfarenheten?

Vid första påseende kan denna fråga förefalla besynnerlig. Vad annat än just erfarenheten kan någonsin bekräfta en teori? Men i den debatt som förts på Henrik Sundholms blogg och som jag själv tog upp tidigare har vi flera gånger fått höra att teorier inte kan falsifieras av några fakta och att fakta är ovidkommande när det gäller att verifiera en teori. Detta påstås också vara en av grundbultarna i den ”österrikiska” nationalekonomiska skolan, så att den som inte begriper detta inte heller begriper något annat av ”österrikisk” ekonomi (inte ens om man som jag har studerat den i över trettio års tid). Ju mer jag tänker på det här, desto absurdare blir det i mina ögon.

För om teorier varken kan bekräftas eller vederläggas av erfarenheten, vad ska vi då med erfarenheten till? Det borde räcka med att teoretisera utan hänsyn till någon erfarenhet. Eller vad ska vi med teorier till, ifall det inte finns någon erfarenhet att tillämpa teorierna till? Det skulle vara ett oöverstigligt svalg befästat mellan teori och praktik – det skulle inte finnas något att praktisera teorierna på.

Så låt mig nu försöka bena ut det här.

Både Henrik Sundholm och jag själv har tagit fasta vid en enda specifik tes hos Hans-Hermann Hoppe, nämligen denna:

A prioriteori övertrumfar och korrigerar erfarenheten (och logiken tar överhand över observationen) och inte vice versa.

Men hur kommer Hoppe fram till det? Vilket stöd anför han för sin tes? Det enklaste är att helt enkelt citera hela det stycke som avslutas med ovanstående citat:

Examples of what I mean by a priori theory are: No material thing can be at two places at once. No two objects can occupy the same place. A straight line is the shortest line between two points. No two straight lines can enclose a space. Whatever object is red all over cannot be green (blue, yellow, etc.) all over. Whatever object is colored is also extended. Whatever object has shape has also size. If A is a part of B and B is a part of C, then A is a part of C. 4 = 3 +1. 6 = 2 (33 – 30). Implausibly, empiricists must denigrate such propositions as mere linguistic-syntactic conventions without any empirical content, i.e., ”empty” tautologies. In contrast to this view and in accordance with common sense, I understand the same propositions as asserting some simple but fundamental truths about the structure of reality. And in accordance with common sense, too, I would regard someone who wanted to ”test” these propositions, or who reported ”facts” contradicting or deviating from them, as confused. A priori theory trumps and corrects experience (and logic overrules observation), and not vice-versa.

Men ingen människa har, och ingen människa kan ha någon erfarenhet av ett materiellt ting som befinner sig på två platser samtidigt, eller av en yta som bara begränsas av två linjer, eller ett föremål som samtidigt är helt rött och helt grönt, eller av ett föremål som helt saknar utsträckning. Sådana saker finns helt enkelt inte, och följaktligen kan man inte ha någon erfarenhet av dem. Så vad finns det för erfarenhet här att ”övertrumfa och korrigera”? Eller observationer som logiken skulle behöva ”ta överhand över”. Allt det Hoppe skriver här är fullständigt korrekt, men det stöder helt enkelt inte hans tes.

Så ingen av de aprioriska självklarheter Hoppe räknar upp kan vederläggas eller falsifieras av erfarenheten, eftersom sådan erfarenhet är omöjlig. Men hur är det med idén att de inte heller kan bekräftas eller verifieras av erfarenheten? Jag skulle säga att de bekräftas av all erfarenhet. All erfarenhet av geometriska figurer säger oss t.ex. att de avgränsas antingen av en enda linje (t.ex. en cirkel eller en ellips) eller också av minst tre. Den säger oss att alla föremål vi stöter på har utsträckning. Den säger oss att ett enfärgat föremål är och förblir enfärgat, så länge ingen sätter dit en ny färgklick på det. Den säger oss också att man snabbast kommer fram till en punkt i rummet, ifall man har möjlighet att följa en rät linje och inte behöver gå i kringelikrokar. Och om någon påstår sig ha erfarenhet av fyrkantiga cirklar, drar vi rimligen slutsatsen att han behagar skämta – Den enda vettiga invändningen mot detta resonemang är att det är för självklart för att alls behöva nämnas. Men den här gången behöver det tydligen nämnas.

Jag går vidare i Hoppes text:

More importantly, examples of a priori theory also abound in the social sciences, in particular in the fields of political economy and philosophy: Human action is an actor’s purposeful pursuit of valued ends with scarce means. No one can purposefully not act. Every action is aimed at improving the actor’s subjective well-being above what it otherwise would have been. A larger quantity of a good is valued more highly than a smaller quantity of the same good. Satisfaction earlier is preferred over satisfaction later. Production must proceed consumption. What is consumed now cannot be consumed again in the future. If the price of a good is lowered, either the same quantity or more will be bought than otherwise. Prices fixed below market clearing prices will lead to lasting shortages. Without private property in factors of production there can be no factor prices, and without factor prices cost-accounting is impossible. Taxes are an imposition on producers and/or wealth owners and reduce production and/or wealth below what it otherwise would have been. Interpersonal conflict is possible only if and insofar as things are scarce. No thing or part of a thing can be owned exclusively by more than one person at a time. Democracy (majority rule) is incompatible with private property (individual ownership and rule). No form of taxation can be uniform (equal), but every taxation involves the creation of two distinct and unequal classes of tax-payers vs. tax-receiver-consumers. Property and property titles are distinct entities, and an increase of the latter without a corresponding increase of the former does not raise social wealth but leads to a redistribution of existing wealth.

Allt det här stämmer väl bra, men jag vill ändå sticka ut hakan och säga att allt detta ständigt bekräftas av erfarenheten och att man letar förgäves efter erfarenheter som motsäger det. Vad som kan komplicera bilden är det jag tog upp i min förra bloggpost, nämligen att teorier stämmer ”allt annat lika” och att allt annat sällan är lika, och att en bra teori också måste kunna förklara undantagen. Låt mig ta ett exempel:

En god potatisskörd leder till att priset på potatis sjunker, men om potatisskörden slår fel, stiger i stället potatispriset. Mises har detta exempel någonstans i Human Action, men han tillägger att det är fullständigt omöjligt att förutsäga exakt hur mycket priset på potatis sjunker eller stiger; det finns alltför många andra faktorer som spelar in – alltför mycket som är ”vartannat olika”. Men har någon människa någon erfarenhet av att det motsatta inträffar? Skulle knappast tro det.

Ja, det kan hända att potatispriset står stilla, hur dålig skörden än är; nämligen om staten går in med ett dekret om maximipris på potatis. Men då inträffar ju något annat som ”österrikisk” teori (eller vanligt sunt bondförstånd) kan förklara; nämligen att all potatisen snart tar slut och folk får äta annat till maten (spagetti, ris, couscous, bulgur, kanske kålrötter eller rovor). Det blir också svårt att få tag på andra produkter som görs av potatis, som t.ex. chips och brännvin som görs av potatis.

Och vad skulle vara ett ”empiriskt motexempel” mot tesen att allt mänskligt handlande är målinriktat? En sinnesförvirrad eller dement person som irrar omkring på måfå? Eller någon som går i sömnen? Men i de fallen kallar vi det inte för handlande.

Eller ta ”kalkyleringsproblem” som Hoppe också nämner ovan. Det här är förstås mer komplicerat än de förra exemplen – Men inte finns det väl någon erfarenhet som motsäger att socialistiska ekonomier inte kan göra kalkyler och att priserna i en sådan ekonomi måste sättas genom att kopiera en kapitalistisk (eller åtminstone blandekonomisk) omvärld?

Ett naturvetenskapligt exempel också, för att visa hur skenbara undantag från en korrekt teori lätt kan förklaras: Galileo hade en teori om att föremål faller med samma hastighet oavsett hur tunga eller hur lätta de är, och han utförde ett berömt experiment för att bekräfta sin teori vid lutande tornet i Pisa. Men om han samtidigt med ett normaltungt föremål skulle ha släppt en fjäder eller ett vissnat löv från tornet, skulle fjädern eller lövet singla ned betydligt långsammare. Skulle det vara en vederläggning av teorin, ett litet faktum som sparkar ifrån sig? Visst inte; det betyder bara att luftmotståndet, som i normala fall är försumbart, här spelar in.

Det här bör vara nog för att förklara min poäng, så jag slutar här. – En bra teori ska passa som hand i handske med erfarenheten. Att även bra teorier inte alltid gör det beror på att verkligheten är – vad ska jag säga? – en smula komplicerad.

$ $ $

Uppdatering 12 juni: Jag stänger kommenteringen till denna bloggpost nu, eftersom jag varken har lust eller ork att rådbråka hjärnan med Hoppes teorier (jag har så mycket annat att rådbråka hjärnan med, och dessutom har jag ett liv utanför bloggen som också kräver sin tid). Och det verkar ju som om Carl Jakobsson i stort sett är ense med mig om Hoppes historietolkning, och den enda oenigheten är om jag har övertolkat Hoppe utifrån ett enda citat. Men jag menar att jag har visat här i posten att Hoppes exempel inte stöder hans tes. Att sedan svenska Misesinstitutet rekommenderar honom så starkt är ju inget jag kan göra mycket åt.

Introduktionen till Hoppes bok, varifrån jag har citerat, finns på nätet, så intresserade kan läsa där och själv ta ställning till om jag övertolkat honom eller ej.