Allt som är i grunden bara är

Det har startats en studiecirkel i filosofi här i Eskilstuna. (Initiativtagarna, Kent Lund och Klaus-Jürgen Schmidt, är båda ytligt bekanta med mig; Kent dock ytligare än Klaus.) Senast ut är Axel Hägerström:

– Han hatade metafysiken, en inriktning som bland annat sysslar med religiösa frågor, och avslutade alltid sina föreläsningar med ”För övrigt anser jag att metafysiken ska förstöras” [”præterea censeo metaphysicam esse delendam”], berättade Kent Lund och gav kanske också en ledtråd till filosofens heta aversion för det övernaturliga.[1]

Men varför i all världen ska metafysiken förstöras? Grundbetydelsen av ordet ”metafysik” är ”studiet av det varande såsom varande”, vilket innebär ”studiet av det allra mest grundläggande här i tillvaron”. (Formuleringen kommer från Aristoteles, även om det inte var han som introducerade ordet; han kallade det för ”den första filosofin”.[2])

Och varför i samma hela värld skulle metafysiken syssla med just religiösa frågor? Somlig metafysik gör det, men det är i så fall en alldeles specifik metafysik – sådan som menar att det allra mest grundläggande här i tillvaron är Gud. Men de som menar tvärtom – att Gud inte alls är särskilt grundläggande – fäller ju också metafysiska uttalanden.

De förste som gjorde det var Thales från Miletos, som menade att det allra mest grundläggande här i tillvaron är vatten. Det signifikanta i detta är inte så mycket att det var just vatten – hans efterföljare bland försokratikerna kom med andra förslag – utan att han sökte något naturligt som yttersta grund, inte något övernaturligt.

Men varför ska då detta studium förstöras? All filosofi måste ju utgå från något – och alternativet till att utgå från det varande såsom varande är att i stället utgå från det icke-varande såsom icke-varande, vilket uppenbarligen är en återvändsgränd.

Eller menar Hägerström att det inte bara är studiet som ska förstöras utan föremålet för studiet, d.v.s. det varande och allt som är? Nej, Hägerström var säkert, sin filosofi till trots, en rätt hygglig själ. Annars skulle han ju vara nihilist inte bara när det gäller värden och värdeomdömen utan när det gäller allt och allting.

Vad kan då sägas om ”det varande såsom varande” (ifall vi plockar bort Gud ur ekvationen)? Faktiskt väldigt litet:

  • Att det är – att det existerar.
  • Att vi är medvetna om det.
  • Att det är som det är och ingenting annat.

Och så finns det några korollarier, men dem ska jag inte gå in på här.[3]

Och det här är väl inga konstigheter? Det varande – inte bara som det ter sig för oss, utan som det faktiskt är – har vi ju omkring oss hela tiden (utom möjligen när vi sover). Vi ser det, vi hör det, vi luktar och smakar på det, och kommer det alltför nära inpå oss, känner vi det med huden. – Och vi är ju själva en del av det varande, det som är, så även sådant som tandvärk och magknip, smärta och lust, våra egna tankar, känslor och viljeyttringar är delar av samma allomfattande varande.

Att jag säger ”inte bara som det ter sig för oss” är en liten känga mot Immanuel Kant, som menade att det är ett svalg befäst mellan världen som den ter sig (eller framträder) för oss och hur den i själva verket är beskaffad, något vi inte kan veta det minsta om, annat än att den åtminstone har någon beskaffenhet – för hur skulle den annars kunna framträda för oss.

Naturligtvis är varandet och världen mycket mer än vad som framträder för oss och vad som är tillgängligt för våra sinnen. Det är mycket vi inte ser eller hör (o.s.v.) – ta bara sådana materiella beståndsdelar som molekyler, atomer och elementarpartiklar. Allt sådant måste vi gå utöver våra sinnen för att ta reda på. – Eller ta vad våra kroppar består av, vad som får dem att uppstå, växa, åldras och till sist dö. Eller vad som ger upphov till våra tankar och känslor, vad som motiverar oss att tänka och handla som vi gör, vad som får oss att vilja det ena eller andra. – Men det är ingen uppgift för metafysiken utan för fysiken och övriga specialvetenskaper. En del av det är en uppgift för etiken och för psykologin.

En särskild knorr har getts av Martin Heidegger, som menade att metafysiken handlar om att ”fråga efter varat”. Men varför skulle vi fråga efter något som vi ändå hela tiden har omkring oss? – och det vi inte har omkring oss har vi ju inuti oss.

”Metafysik” används ju väldigt ofta som ett skällsord – men det beror ju på att det finns så väldigt mycket dålig metafysik här i världen (och i de flesta filosofers hjärnor). Bra metafysik förekommer endast hos aristoteliker.[4]

$ $ $

Hägerström är förstås ännu mer känd för sin emotiva värdeteori, den s.k. värdenihilismen. Den säger som bekant att värdeomdömen inte har något sanningsvärde; de är bara uttryck för känslor, en sorts tillkrånglade emotionella ejakulationer. Utsagor som ”det där gjorde du bara” (när du räddade livet på någon) eller ”det där var en riktigt usel handling” (när du i stället tog livet av någon) är bara onödigt mångordiga formuleringar av vad som hellre skulle ha kunnat uttryckas med interjektioner som ”hurra!” eller ”usch och fy!”.

Men om värdenihilismen kan inget annat sägas än just ”usch och fy!”.

Av någon besynnerlig anledning menar många att värdenihilismen är något bra, m.a.o. en värdeteori värd att hurra för. De måste känna väldigt starkt för idén att värdeomdömen är i grunden värdelösa (eller, för att vara exakt, varken värdefulla eller värdelösa). Ytterst mångordigt formulerar de vad som enklare och exaktare skulle kunna utryckas med ”hurra för värdenihilismen!”.

Och jag ska väl inte återigen behöva traggla igenom vad som är fel med emotiva värdeteorier i allmänhet och värdenihilism i synnerhet. (Se om just Hägerström min uppsats Gastronomi och moral.)

$ $ $

Mycken värdefull tid drog iväg med att skriva detta, och det ska jag inte skylla på Hägerström utan på Kent Lund och Klaus-Jürgen Schmidt.


[1] Vidare i texten:

Hägerström var, som de flesta Uppsalastudenter vid den tiden, prästson och hade väl helt enkelt ett rejält fadersuppror att ta itu med.

Det här är förstås inget annat än en psykologiserande spekulation – som om Kent Lund i sin allvishet skulle kunna blicka in i Hägerströms och hans samtida Uppsalastudenters medvetanden.

Jag har förresten själv blivit anklagad för ”fadersuppror”, eftersom också min pappa var präst. (Se Om altruism och agnosticism.) Det är komplett nonsens. Vissa av oss har faktiskt rätt tidigt lärt oss att tänka själva och inte stup i kvarten fråga pappa till råds. Gäller nog Hägerström lika mycket som mig.

[2] Ni känner förmodligen till den bakomliggande historien: i de allra första utgåvorna av Aristoteles’ samlade verk hamnade ”den första filosofin” alldeles bredvid fysiken – μετα τα φυσικα – också så fick det bli ”bredvid fysiken”, d.v.s. metafysik.

[3] Den som anar ett inflytande från Ayn Rand här anar förstås alldeles rätt.

[4] Somliga försöker komma runt skällsordsaspekten genom att byta ut ”metafysik” mot ”ontologi”. Men det är bara en synonym: ”ontologi” betyder också just ”läran om det varande”; οντος är genitiv av ον, som betyder ”vara”; och λογος betyder förstås ”lära”.

Annonser