Alternativ historieskrivning

Uppföljare till Är Molotov-Ribbentrop-pakten ett falsarium?

Sovjetunionen vann Andra världskriget. Visserligen med lite hjälp från västmakterna, men den hjälpen var så liten att den inte är mycket att orda om.

Alltså var det Sovjetunionen som krossade nazismen och som hindrade att Europa blev ett lydrike under Adolf Hitler, med allt vad det skulle innebära av Gleichschaltung och fortsatt judeutrotning (ja, då med undantag för de judiska läkare som konspirerade för att ta livet av Josef Stalin).

Återigen då med en smula hjälp från västmakterna – men, som Åsa Linderborg med sedvanlig klarsynthet noterat, så skulle ju västmakterna lika väl ha kunnat lierat sig med Nazityskland för att sätta stopp för Sovjetunionen. Att det inte blev så, utan tvärtom, var bara en tillfällighet, en slump.

Men belöningen för denna beundransvärda insats uteblev inte. Återigen med viss hjälp från västmakterna lade Sovjetunionen under sig hela Östeuropa. Flera decennier fick man på sig att skapa ett socialistiskt mönstersamhälle. Fullt ut lyckades det aldrig. Västmakterna gav inte tillräcklig hjälp med det.

Och somliga grät den dag muren föll. Många var vi som jublade, men Åsa Linderborg grät.

(Detta inspirerades – om man nu kan kalla det inspiration – av Jan Guillous senaste krönika i Aftonblaskan. – Vad Jan Guillou gjorde när muren föll förmäler inte historien.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.