Klassanalys av Pelle Svanslös

(Ett lite lättsammare inlägg för omväxlings skull.)

Det sägs ju att Pelle Svanslös är en nyckelroman – att Pelle är Gösta Knutssons alter ego, Maja Gräddnos hans blivande hustru, Elaka Måns sedermera radiochefen Olof Rydbeck, o.s.v. Vare därmed hur som helst, så har ingen tidigare uppmärksammat att Pelle Svanslös också är en klasskampsroman.

Pelle är en familjekatt; han får strömming och mjölk eller grädde varenda dag utan att behöva anstränga sig det minsta; han behöver inte jaga råttor för att klara livhanken, och blir följaktligen aldrig heller särskilt skicklig på att jaga råttor.

Måns och gänget runt omkring honom – Bill och Bull, Fritz och Frida – är inga familjekatter. De bor i ett skjul vid Åsgränd; ingen ger dem någon strömming, utan de måste masa sig ned till torget och hoppas finna någon överbliven strömming; annars får de i stället jaga råttor.

Så när Måns och hans kompisar tycker att Pelle är mallig är det ett uttryck för underklassens lätt förstådda ressentiment mot de mer lyckligt lottade i kattsamhället.

Pelle själv tycks vara lyckligt omedveten om sin privilegierade ställning. Om somrarna tar familjen med honom på sommarnöje, och då frågar han Måns om inte han också ska åka på sommarnöje. Att somliga inte har råd med dyra semesterresor faller honom inte in. Typiskt för överklassen! Tänk på Marie Antoinette och bakelserna!

Såå – var har alla marxistiska litteraturanalytiker hållit hus i alla dessa år?

(Att jag intresserar mig för Pelle Svanslös beror på att tantvännen går i barndom, så jag läser barnböcker för henne.)

(Äsch förresten – ta inte det sista på alltför stort allvar!)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.