Ska vi förbjuda stål?

Jag har åtskilliga gånger sagt att miljörörelsens mål är att driva oss tillbaka till förindustriell tid. (Många miljövänner är säkert omedvetna om detta, eftersom de har huvudet nedstucket i sanden.) En närmast övertydlig illustration av detta hittade jag på bloggen Cornucopia? (Lars Wilderäng). Miljöpartiet vill förbjuda all brytning och all import av kol i Europa från år 2030. Stål är en legering av järn och kol (ibland ingår också andra ämnen i legeringen, men en huvudingrediens är alltid kol). Alltså innebär detta också ett förbud mot stål, även om miljöpartisterna inte orkat tänka så långt.

Ta nu bara ett exempel på vad detta skulle innebära i praktiken. Miljörörelsen och miljöpartiet brukar ju vara väldigt angelägna om att vi ska ta tåget i stället för bilen, eftersom detta skulle skona miljön. Men hur ska man kunna byta ut gammal räls, än mindre då bygga nya järnvägsspår, utan att använda stål? Tackjärn skulle knappast duga, eftersom det rätt snabbt rostar. Ska man försöka göra räls av plast? Tror knappast det; och dessutom är ju miljörörelsen inte särskilt förtjust i plast heller. Det kanske går att göra räls av kolfiber? Nej, det duger förstås inte heller, men man kanske kan prova glasfiber, om nu inte tillverkning av glas också tär på jordens resurser. – Tja, ni uppfattar säkert sarkasmen.

Vad som händer i slutändan är förstås att vi får gå tillbaka till häst och vagn. Förindustriell tid.

Så här kan man fortsätta att ironisera. Men det hjälper knappast. Ingen miljövän kommer ändå att lyfta upp huvudet ur sanden och övergå till att observera verkligheten ovanför sanddynerna.

Som vanligt några lästips:

Den giftiga miljörörelsen

Miljörörelseförödelsens aritmetik

Miljörörelsen i ljuset av Menger och Mises

Och kan man inte förbjuda kol och stål, kan man i stället förbjuda barnalstring.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.