Vinster och löner än en gång

Ifjol tilldelades George Reisman ett hedersdoktorat vid ett universitet i Guatemala; och hans tacktal (som har rubriken Vederläggning av Smith och Marx: Vinster och inte löner är den ursprungliga och primära formen av arbetsinkomst) har jag nu översatt till svenska.

Det här är förstås samma idé som Reisman presenterade i Den klassiska ekonomin versus utsugningsteorin; men den uppsatsen är lång och teoretisk och innehåller en mängd hänvisningar till tidigare ekonomer. Tacktalet är kort och koncist och bör kunna begripas även av lekmannen.

Och grundtanken är ju rätt enkel, när man väl kommit på den: I Adam Smiths ”tidiga och primitiva samhällsstadium” (vilket bör ha varit under stenåldern eller möjligen tidig bronsålder) kunde människor sälja sina produkter (eller byta ut dem mot andras produkter) och därmed få en försäljningsintäkt; men de gjorde inga penningutlägg för att tillverka produkten; och framför allt hade de inga anställda att betala ut löner till; alltså var försäljningsintäkten helt och hållet vinst.

Vad som kan få det här att för oss i vår tid förefalla paradoxalt är detta: Storkapitalister i vår tid förtjänar miljoner, rentav miljarder, i vinst. De vinster stenåldersmänniskan gjorde var förstås ytterligt små; de räckte förmodligen nätt och jämt till att hålla honom vid liv. Icke desto mindre var de vinster, hur små dessa vinster än må ha varit.

Och hur stora de vinster storkapitalisterna av idag än gör, är de bara en ynka bråkdel jämfört med vad de åstadkommer för oss andra i form av att bereda arbetstillfällen och att åstadkomma allt bättre och allt billigare produkter, som vi alltmer får råd att betala. Så var det inte på stenåldern.

Så varför detta ideliga tjat om att vinsterna föregår lönerna?

Hur enkel och självklar Reismans poäng än må te sig[1] – när man väl förstått den – är den fullständigt okänd för dem som inte har läst honom. Den är förstås okänd bland ”mainstreamekonomer” (somliga ”österrikare” har nog förstått den); den är okänd bland politiker, beslutsfattare och opinionsbildare; och den är också okänd hos den breda allmänheten.[2][3]

För att inte tala om att kapitalisterna själva inte begriper det, utan tror att de måste urskulda sig för sina vinster genom att ”ge tillbaka” en del av dem. Varför skulle annars George Reisman ha behövt skriva sitt öppna brev till Warren Buffett?

Det sägs ju ofta att marxismen må vara död och begraven i det forna Sovjetimperiet, men att den lever och har hälsan vid våra västerländska universitet. Och som Reisman skriver:

När det kommer till förståelsen av hur laissez-faire-kapitalismen, d.v.s. en kapitalism som är fri från […] statsingripanden, fungerar, är det stora flertalet människor idag marxister och har varit det sedan slutet av 1800-talet.

Och:

Ingenting kommer att ändras förrän kapitalisterna själva lär sig värdesätta sina bedrifter och inse det faktiska goda de åstadkommer för alla. Och varken detta eller någonting annat som är nödvändigt kommer att inträffa förrän universiteten börjar lära ut kapitalismens värde.

Här vill jag dra mitt strå till stacken och översätta så mycket jag hinner av Reisman till svenska. Visionen är att han ska tilldelas ekonomipriset till Alfred Nobels minne – och helst före 100-årsdagen, som infaller 13 januari 2037.

Men det är väl inte troligt att Nobelpriskommittén läser mina bloggar. Så visionen är nog bara en våt dröm.


[1] Och inte bara ter sig, utan också är i sig själv, för att tala kantianska.

[2] Och – som jag skrev i min förra bloggpost – är marxismen ett ”falskt medvetande”, som tjänar till att förvränga folks verklighetsuppfattning och få dem att inte inse sitt eget bästa. Den saken förtjänar också att tjatas om, till den går hem.

[3] Ayn Rand skrev så här en gång:

De ekonomiska institutionerna [vid universiteten] domineras av marxismen, som antingen tas oblandad eller ”on the rocks” i form av keynesianism. (”Fairness Doctrine for Education” i Philosophy: Who Needs It?, s. 235.)

Annonser

2 Responses to Vinster och löner än en gång

  1. Gustav Ros says:

    Jag läste Isabel Patersons God of the machine, och hon verkar ha en liknande tanke. Hon skriver på s. 221 att:

    ”Production is profit; and profit is production. They are not merely related; they are the same thing. When a man plants potatoes, if he does not get back more than he put in, he has produced nothing.”

    Vilket borde betyda att skomakaren som producerar ett par skor och säljer dem inte erhåller lön utan profit.