Till sista andetaget

Jan Guillou har förärats tilldelats Leninpriset, ett pris som årligen utdelas av Jan Myrdalsällskapet till någon som skriver i Jan Myrdals anda.[1] Hans tacktal publicerades i Aftonbladet 11 april 2014 under rubriken ”Man ska käfta emot till sista andetaget”. Myrdal är ett stort föredöme för Guillou:

Man skall skriva som Jan Myrdal, man skall träna sig att bli kolumnist i hans efterföljd, man skall finna en romanform som kan bära diskussionen om höger och vänster, man skall bli en solidarisk författare, inte en anpassad, inte lydig, man skall käfta emot till sista andetaget och man skall räcka långfingret åt var fin litterär jury. [Min kursivering.]

Några som bokstavligen käftade emot till sista andetaget var de dissidenter som massakrerades på Himmelska Fridens Torg 4 juni 1989. Vad hade den olydige, oanpasslige och solidariske Jan Myrdal att säga om det? Jo, från början var han kritisk, men ganska snart ändrade han sig och tog massakern i försvar.

Wikipedialänken ovan ger ingen källhänvisning, men för den som vill följa Myrdals egen ofta upprepade uppmaning att ”gå till läggen” och ta reda på vad han faktiskt skrivit, så står det i Det odelbara ordet (Skriftställning 19). I samma volym återfinner man också hans försvar för de iranska ayatollornas fatwa eller dödsdom mot Salman Rushdie. Volymen har underrubriken ”Tankar om yttrande- och tryckfrihet och rasism”. Så nu vet vi också hur Myrdal ställer sig till Salman Rushdies yttrandefrihet.

Jan Myrdal har ju också till sista andetaget försvarat Pol Pots terrorvälde i Demokratiska Kampuchea, och han har också försvarat skenrättegångarna i Stalintidens Sovjet (han betraktar dem som en ”objektiv nödvändighet”, vilket också är hur han ser på ovannämnda massaker.)

Lydnad och anpasslighet är naturligtvis inget jag själv rekommenderar; men varför ska olydnaden och oanpassligheten plötsligt upphöra, när det kommer till de vidrigaste av diktaturer? Här i Sverige och i Västvärlden är det fortfarande inte förenat med livsfara att vara olydig och oanpasslig; det värsta som kan hända är att man blir misshandlad av Revolutionära fronten.[2]

Och Lenin då? Är han också ett föredöme?

Lenins analys av imperialismen som kapitalismens högsta stadium står sig emellertid väl. Vi behöver ju bara se oss omkring i dagens värld där svenska soldater sänds att tjäna under USA i Afghanistan.

M.a.o. är Sverige av idag ett alltigenom kapitalistiskt samhälle, där staten håller fingrarna från näringslivet och opinionsbildningen och bara ägnar sig åt att stävja tvång/våld och bedrägeri? Och det skulle vara därför som vi skickar soldater till Afghanistan?

Lenin störtade det ryska slavsamhället 1917 och avslutade samma år Rysslands deltagande i den överhetens människoslakt som betecknas som första världskriget.

Men oktoberrevolutionen riktade sig inte alls mot tsarregimen – den var redan störtad. Oktoberrevolutionen riktade sig mot den kortvariga Kerenskijregimen, som i alla fall gjorde ett försök att avskaffa det gamla slavsamhället, men inte hann med det innan den själv störtades. Lenin återinförde slavsamhället, med sig själv som överste slavdrivare och tsar. – Och detta är historiekunskaper som Jan Guillou rimligen borde besitta![3]

Socialism är för mig demokrati, den enda tänkbara formen av verklig demokrati.

Ja, så är det kanske för Jan Guillou, men knappast för socialismens otaliga offer.

Leninpriset är på 100 000 kronor, vilket skulle vara mycket för mig men en spottstyver för Jan Guillou – som dessutom plöjer ned de flesta av sina miljoner i ett aktiebolag och därmed betalar betydligt mindre i skatt än om han redovisat dem som inkomst, och som samtidigt deltar i det s.k. Högskatteupproret, som går ut på att de som inte kan plöja ned sin pengar i aktiebolag ska ha oförändrat höga eller rentav ännu högre skatter. Så vad ska han göra med pengarna?

Låt mig därför genast påpeka att prissumman den här gången, helt i Lenins anda vågar jag påstå, oavkortat kommer att överföras till den palestinska frihetskampen.

Pengarna ska m.a.o. gå till judeutrotning. Ja, eller åtminstone till statens Israels utplånande och israelernas fördrivande ut i havet.

Falskt medvetande

Marxister kallar ibland andra ideologier för ”falska medvetanden” (Jan Myrdal använder ofta den termen). Idén är att de härskande klasserna i samhället prånglar ut idéer som förvänder synen på de arbetande massorna, så att de inte inser sitt eget bästa och inte inser att det är den kommande socialistiska revolutionen som ”åt alla lycka bär”. Så i stället för att göra revolution försöker arbetarna göra det bästa av sin situation i det rådande samhället och eftersträva att själva skaffa sig Volvo, villa och vovve. Och ibland – hemska tanke! – lyckas de också med det. Det ”falska medvetandet” förvränger verklighetsuppfattning och gör att vi inte ens kan se vad som ligger rätt inför ögonen på oss.

Nu finns det faktiskt en ideologi som det här stämmer helt in på, och det är förstås marxismen.

Jan Myrdal och Jan Guillou (och många, många med dem) bär syn för sägen.

Skurkgalleriet

 

 

 

 

 


[1]) Sällskapet delar också ut ett mindre pris, Robespierrepriset, till minne av en annan massmördare som Jan Myrdal beundrar och i vars anda vi ska verka. – Heder, förresten, åt Susanna Alakoski, som ifjol vägrade ta emot Leninpriset, eftersom hon vuxit upp alltför nära gränsen till Sovjetunionen och visste en del om vart Lenins idéer lett.

[2]) Se om detta också min förra bloggpost.

[3]) Däremot stämmer det att Ryssland inte drog sig ur Första världskriget förrän efter oktoberrevolutionen. Nämner det för slippa petimeteraktiga invändningar.

Annonser

One Response to Till sista andetaget

  1. Pingback: Vinster och löner än en gång | Hemma hos POS