Om värdet av kakelugnar …

… och om värden i allmänhet

Det finns en historia om filosofen Christopher Jacob Boström (1797–1866) som säger att när man kom till honom för att tentera på hans filosofi, pekade han på en kakelugn i ett hörn av rummet och ställde frågan: ”Finns den kakelugnen utanför eller inuti kandidaten?” Om kandidaten då svarade ”utanför”, blev han genast kuggad och tillsagd att komma tillbaka, när han läst på bättre.[1]

Det här tycker ni säkert är alldeles helknasigt. Men om man tenterar i filosofi idag och får frågan: ”Finns värdet av kakelugnen utanför eller inuti kandidaten?”, då är det allt säkrast att svara ”inuti”, ifall man vill bli godkänd och få jobb som filosofilärare vid någon av våra läroanstalter. Men det är faktiskt lika knasigt, det.

För vari består kakelugnens värde? Det består i att hålla värmen under kulna vinterkvällar. Och varför är värme under kulna vinterkvällar ett värde? Tja, något får ni räkna ut själva… Om det är svårt, så försök bara tänka er vad det skulle göra för ert liv och välbefinnande, ifall ni skulle behöva sitta och frysa vintern igenom. Och om ni inte betraktar ert liv och välbefinnande som ett värde, ja, rentav ett grundläggande värde … tja, tänk efter själva igen.

Så var finns värmen i detta exempel? I rummet och huset eller bara inuti ditt medvetande? Var finns den kulna vinterkvällen? Rimligen inte bara i ditt eget medvetande. Ditt välbefinnande kanske finns inom dig, men det mesta som bidrar till ditt välbefinnande – mat, kläder, tak över huvudet, dina vänner och anförvanter, böckerna du läser, symfonierna du lyssnar på, teatrarna du besöker, och biografsalongerna och museerna, de krogar eller pubar du frekventerar, etcetera, etcetera – de finns allesammans utanför dig och är ingenting du bara kan hallucinera fram i ditt medvetande. Och livet självt, det värde som ligger till grund för alla andra värden, det lever du väl ändå ute i världen och är inte bara något du sitter och drömmer om?

Var det här svårt att förstå? Förhoppningsvis inte. Ändå får man ideligen höra att ”värden är något som sitter i våra huvuden” därför att ”värden är något som betraktaren ser och upplever”.

Men detta är ett non sequitur. För att återgå till Boströms kakelugn, så befinner sig ju inte kakelugnen inuti kandidaten, bara för att kandidaten ser och upplever den. Samma med det som gör kalekugnen värdefull: den värme den sprider under kulna vinterkvällar. Varken värmen eller den kulna vinterkvällen befinner sig inuti mig, bara för att jag ser och upplever dem.

Vad är det då som faktiskt finns i våra huvuden och ingen annanstans? I fallet med kakelugnen är det själva ordet ”kakelugn” och det begrepp ordet står för; men bara för att vi kan bilda (eller fatta) begreppet ”kakelugn”, betyder ju inte det att all världens kakelugnar lämnar sina platser i rummens hörn och flyttar in i våra huvuden. Men det är ju precis likadant med allt det som gör kakelugnarna värdefulla! De sakerna stannar snällt kvar i yttervärlden och flyttar inte in i våra huvuden.

Vad som i det senare fallet bara finns i våra huvuden är förstås det värdeomdöme vi fäller om kakelugnen: att den är bra för att den värmer, och att värmen är bra för att den bidrar till vårt välbefinnande (och kanske rentav räddar livet på oss, ifall vintern skulle vara tillräckligt kall).

Så vad jag säger är att värden existerar ”där ute”, i yttervärlden, medan våra värderingar eller värdeomdömen existerar ”här inne”, i våra medvetanden – precis som all världens kakelugnar existerar ”där ute”, medan begreppet kakelugn existerar ”här inne”.

Precis det här skrev jag i inledningen till min uppsats Objectivism versus ”Austrian” Economics on Value, och utbredde mig sedan en hel del över implikationerna. Och jag vet inte hur många gånger jag har låtit mig dras in i oändliga diskussioner, där jag, med föga framgång, försökt förklara denna tämligen enkla distinktion mellan vad som finns ”inuti oss” och ”utanför oss”. Kanske distinktionen är för subtil för att förflytta sig från papperet in i folks huvuden?

För att inte tala om hur sur tantvännen skulle bli på mig, ifall jag påstod att hon är ett värde för mig och sedan övergick till att säga att hon bara existerar i mitt huvud!

Men om det inte finns någon yttervärld, då?

Ja, det är ju också en fråga. Boström och en del andra filosofer (mest känd är förmodligen George Berkeley) menar att det inte finns någon yttervärld, utan att allt äger rum i någons medvetande (antingen i Guds medvetande eller i vårt eget, eller bådadera). ”Att vara är att förnimmas” lyder Berkeleys berömda sats, som även Boström åberopar.

Nu tror jag faktiskt att läsarna av denna blogg inte ger mycket för den idén.[2] Annars ger Ludwig von Mises ett fyndigt bevis på yttervärldens existens: han säger att om det inte fanns någon yttervärld, skulle varenda önskan vi har automatiskt gå i uppfyllelse. Och att så inte är fallet, det vet vi ju alla. Alltså måste det finnas något som s.a.s. tar emot och hindrar dem från att gå i uppfyllelse.[3] – Min enda invändning mot det beviset är att det är fullständigt onödigt; det räcker så gott med att slå upp ögonen och se sig omkring.[4]  Sedan kan man förstås fantisera och göra tankeexperiment; men det är just vad det är: fantasier och tankeexperiment.

Men jag menar att det är lika bisarrt att tänka sig att det inte skulle finnas något av värde i yttervärlden, och att alla våra värden blott och bart är fantasier och tankeexperiment. Det skulle innebära att det visserligen finns en yttervärld, men att den är fullständigt värdelös och att det därför inte finns något av värde att eftersträva i yttervärlden!

Och så tror jag inte att någon på allvar tänker. Det är bara det att om man eftersträvar akademiska betyg i dagens läge (och alltså betraktar sådana betyg som ett värde värt att eftersträva), då måste man tänka så – eller åtminstone på tentan låtsas att man tänker så – precis som man på Boströms tid var tvungen att låtsas som om kakelugnen finns inuti en, fastän man mycket väl vet att den finns utanför.


[1]) Om historien är sann eller apokryfisk vet jag inte; men jag har läst en del av vad Boström skrivit, och det går helt i linje med hans filosofi i övrigt.

[2]) Annars har ni kommit till fel blogg. Läs någon annan blogg, eller skapa en egen. Om alla era önskningar automatiskt går i uppfyllelse, bör ni klara det utan att använda WordPress eller något annat bloggprogram – ja, rentav utan att ens använda en dator.

[3]) Se The Ultimate Foundation of Economic Science, s. 6.

[4]) Hjälper inte det, får man ta en eller ett par muggar starkt kaffe, så att man vaknar till ordentligt.

Annonser

5 Responses to Om värdet av kakelugnar …

  1. Jag ber att få hänvisa till mina kommentarsregler. Ibland får jag kommentarer som bara visar att personen inte förstått ett dyft av vad jag skrivit. Jag har varken tid eller motivation att förklara rena självklarheter gång efter gång.

  2. Idag fick jag alltså en kommentar som hävdade att om man vill veta om något existerar utanför en själv, ska man först av allt fråga någon annan om saken. Jag vet att det finns filosofer som hävdar sådana saker, men det är alltför bisarrt för att öda tid på att bemöta. Om inte annat betyder det att om jag sätter kaffet i vrångstrupen när jag läser sådant, måste jag fråga någon närstående om kaffet existerade utanför mig själv innan jag fick det i vrångstrupen.

  3. Eller ta skidskyttetävlingen som går på TV just nu. Ska jag verkligen behöva fråga någon annan om saken för att vara säker på att tävlingen äger rum i Slovenien och inte inuti mitt eget medvetande?

  4. Gustav Ros says:

    Här har du en, om än felaktig, kanske mer sofistikerad invändning. Från Axel Hägerströms installationsföreläsning vid Uppsala universitet 1911:

    ”Låt oss göra det antagandet, att det vore möjligt att fastställa en viss alla förnuftiga väsen tillhörande moralisk värdering, som alltid skulle inträda, om de hade tillräcklig kunskap om verkligheten. Därmed skulle dock på intet sätt objektivt rätt vara givet. En sådan fingerad kunskap skulle blott ha till föremål faktiska värderingar, icke värden. För densamma skulle blott faktiska förhållanden vara förhanden. För att något härvidlag skall bliva bättre eller sämre, måste kunskapssubjektet till det givna intaga en viss känslo- och viljeställning, som alls icke hör till kunskapen själv.”

    Kakelugnen är med andra ord inte ett värde för att den som är likgiltig inför kakelugnen inte värderar den. Ett värde är föremålet för ett likgiltigt subjekts värderingar, d.v.s. ingenting. Hägerström och hans värdenihilism har varit otroligt inflytelserik inom speciellt rättsvetenskapen och det är lite konstigt att ingen genomskådade den halmgubben, men det är klart, det hade väl inte jag heller gjort om jag inte läst Rand.

    • Jodå, jag har nog själv sagt en del elakt om Hägerström och värdenihilismen i det förflutna. 😉 Och Hägerström förefaller vara lika dominant i svensk 1900-talsfilosofi som Boström var under 1800-talet. Men idag är Boström så gott som bortglömd, och samma öde kanske kommer att drabba Hägerström.