Hur lever man i enlighet med naturen?

(Gästskribent Samuel Johnson)

Jag har en del olästa eller halvlästa böcker i min bokhylla; och häromdagen hade jag tröttnat på att läsa deckare, och då hittade jag en halvläst bok som jag hade glömt bort att jag ens ägde: Samuel Johnsons Prins Rasselas av Abessinien[1]; så jag läste ut den och läste om början.

Boken handlar om en ung man som ger sig ut i världen för att försöka utröna vilket levnadssätt han ska välja, men utan att lyckas. Den är smårolig, och det småroligaste är följande satir över filosofer som använder många ord men ändå pratar i vädret:

Sättet att bli lycklig på är att leva i enlighet med naturen, lydande den allmänna och oföränderliga lag som från början finns i varje hjärta; som inte inskrivits där på någons befallning utan ristats av ödet, inte ditkommen som resultat av uppfostran, utan ingjuten där vid vår födelse. Den som lever i enlighet med naturen kommer inte att lida av bedrägligt hopp eller besväras av åtrå; med lika lugnt sinne kommer han att motta som avstå och handla eller lida så som tingens ordning kommer att föreskriva. Må andra roa sig med spetsfundiga definitioner eller invecklade förnuftsslut. Låt dem lära sig bli lyckliga på enklare sätt: låt dem iaktta skogens hind och dungens hämpling;  låt dem studera djurens liv, vars växlingar är instinktsbestämda: de följer instinkten och är lyckliga. Låt oss därför omsider upphöra att diskutera och lära oss att leva; kasta av det hinder föreskrifter utgör och vilka de som med så stor stolthet och pompa framför dem inte förstår och bära med oss denna enkla och lätt förståeliga maxim: att avvika från naturen är att avvika från lyckan!

När han talat, såg han sig lugnt omkring och njöt av medvetandet om sin egen dygd.

Många och långa visdomsord, men vi vet ju fortfarande inte exakt vad det innebär att leva i enlighet med naturen, utöver möjligen att vi ska dra lärdom av hindar och hämplingar och följa vår instinkter och lägga av med att diskutera frågan. – Vidare i texten:

– Min herre, sade prinsen med stor försynthet, eftersom jag i likhet med den övriga mänskligheten önskar blir lycklig, har jag med största uppmärksamhet följt Er utläggning; jag tvivlar inte på sanningen i en tes som en så lärd man lagt fram på ett så trosvisst sätt. Låt mig bara få veta vad det innebär att leva i enlighet med naturen.

– När jag finner så ödmjuka och så läraktiga unga män, sade filosofen, kan jag inte neka dem sådan upplysning som mina studier gjort det möjligt för mig att ge. Att leva i enlighet med naturen är att alltid handla med vederbörlig hänsyn till den lämplighet som har sin grund i sambandet mellan och i egenskaperna hos orsak och verkan; att bidra till den stora och oföränderliga grundritningen för allmän lycka; att samverka med den allmänna inriktningen och tendensen hos tingens nuvarande ordning.

Blev ni klokare av det? Jag blev det inte, och inte heller Rasselas:

Prinsen insåg snart att detta var en av de visa män som han skulle förstå mindre, ju längre han lyssnade till honom. Han bugade därför och blev tyst; och filosofen, som trodde att han var nöjd och att de övriga var övertygade, reste sig och gick ut med minen hos en man som samverkat med tingens nuvarande ordning. [Kap. 22; s. 74f.]

Förhoppningsvis lättfattligt för er alla. Skulle det inte vara lättfattligt, får ni i stället invänta min kommande avhandling

Slutgiltig vederläggning av all hittillsvarande filosofi

vilken ehuruväl förmodligen kommer att utges postumt, enär jag knappt hunnit påbörja den.


[1]) Stockholm, Natur och kultur, 1964. Översättning Ann Marie Vinde; efterskrift av Daniel Andreae. – Originalet utkom 1759, samma år som Voltaires Candide; grundidén är liknande, men annars är böckerna mycket olika varandra.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.