Eskilstuna-Kuriren ylar med de antiisraeliska ulvarna

För några dagar sedan skrev jag en insändare, Israels rätt till självförsvar, som Eskilstuna-Kuriren vägrade ta in. Att detta inte var någon engångsföreteelse visas av gårdagens ledare, Stöld av mark gör fred omöjlig. Det är så många fel med denna ledare att jag inte vet var jag ska börja, men så här står det i alla fall:

Palestina kunde inte bli fullvärdig medlem i FN. Det blev stopp i Säkerhetsrådet. I stället fick Palestina sin status uppgraderad från observatör till observatörsstat utan medlemskap, samma rang som Vatikanen har.

Förutom att ge Palestina en rätt att dra Israel inför Internationella brottsmålsdomstolen har statusuppgraderingen mest symbolisk betydelse. Men det är viktig symbolik. Det internationella samfundet har underförstått erkänt en palestinsk statsbildning och gett sitt stöd till en tvåstatslösning. [Min kursivering.]

Så nu vet vi på vilken sida Eskilstuna-Kuriren står: Om Israel försvarar sig är det en krigsförbrytelse. Inte ett ord om att Hamas eller Hizbollah eller Islamiska jihad eller för den delen PLO skulle kunna ställas till svars för sina handlingar. Endast Israel ska vara försvarslöst.

Kontentan av ledaren är att det är Israel och Netanyahu som sätter käppar i hjulet för en tvåstatslösning:

Premiärminister Benjamin Netanyahu har alltid varit motståndare till en palestinsk stat. Efter press från USA gav han tvåstatslösningen läpparnas bekännelse men har gjort allt för att sabotera en sådan utgång. Han kräver att den palestinska ledningen förhandlar villkorslöst samtidigt som han fortsätter bosättningsbyggena – trots att det just är bosättningarna man ska förhandla om. Genom att bygga vidare ändrar Netanyahu förutsättningarna och flyttar fram sina positioner.

Hur mycket av de senaste dryga sextio årens historia är det som ignoreras eller evaderas här?

Redan när Israel grundades 1948 var det meningen att det skulle blir en tvåstatslösning. Accepterade arabländerna det? Visst inte: de gick genast till krig mot Israel under fältropet ”jaga ut judarna i havet”. Och så har det ju fortsatt ända sedan dess.

Och ända fram till sexdagarskriget 1967 hörde Västbanken till Jordanien och Gaza hörde till Egypten. Om dessa länder hade velat ha en palestinsk stat, hade de gott om tid att skapa en. Men icke. Det var först sedan Israel erövrade dessa områden i ett rättmätigt försvarskrig som saken ens kom på tal.

Varken Hamas eller PLO önskar en tvåstatslösning; det står i stadgarna för båda dessa organisationer; målet är fortfarande att ta bort Israel från kartan. Och att den Palestinska myndigheten (som domineras av PLO) skulle vara för en tvåstatslösning är i allra högsta grad en läpparnas bekännelse: Enligt PLO:s ”trestegsplan” är tvåstatslösningen endast ett steg på vägen mot Israels definitiva utplånande.

Så här slutar ledaren:

Bosättningarna […] upprätthåller motviljan mot Israel bland palestinierna, förgiftar det israeliska politiska klimatet och stärker extremisterna på båda sidor.

Så var finns det ”moderata” alternativet i konflikten? I den tidigare ledaren var det Mahmoud Abbas och den Palestinska myndigheten som fick vara den ”moderata” kraften. Så vad vet vi om Mahmoud Abbas?

[Abbas] doktorerade 1982 vid Institutet för orientaliska studier i Moskva på en avhandling med titeln Den hemliga kopplingen mellan nazisterna och ledarna för den sionistiska rörelsen.

Så Andra världskriget och Förintelsen var ett resultat av ett hemligt samarbete mellan nazister och sionister. Fast någon Förintelse var det förstås inte:

Det förefaller emellertid som om det ligger i den sionistiska rörelsens intresse att överdriva denna siffra [på döda i förintelsen] för att nå större fördelar. Detta fick dem att betona denna siffra [6 miljoner] för att få den internationella opinionens stöd för sionismen. Många forskare har debatterat siffran sex miljoner och nått förbluffande slutsatser—man har fastställt antalet judiska offer till endast något hundratusental.

Nej, några ynka hundratusental dödade judar är förstås inte något folkmord? – Nåja, när Abbas senare pressades på saken medgav han faktiskt att Förintelsen inte var särskilt bra, oavsett om antalet offer var 6 miljoner eller bara 800000. Ska man vara snäll mot Abbas, får man väl ta detta som ett litet tecken på moderation.

Vidare från Wikipedia:

Till hans uppgifter i PLO hörde bland annat att ordna finansieringen för massakern vid Olympiska sommarspelen i München 1972, som ledde till 11 israeliska idrottsmäns död.

Men allt det här var förstås så länge sedan att vi ska glömma och förlåta? Men det här då:

Israel har stött Abbas utifrån teorin att Fatah är moderatare än Hamas. När terroristledaren George Habash avled [2008] utlyste Abbas dock tre dagars landssorg och flaggning på halvstång. Han godkände också det nya officiella Fatah-plakatet som visar hela Israel som ”Palestina” och innehåller ett automatvapen och en stor bild av Arafat. [Min kursivering.]

Eskilstuna-Kuriren har en ärofull historia av att under Andra världskriget ha gått i bräschen i kampen mot nazismen. Men när samma idéer och samma slutmål – utrotandet av judar – visar upp sitt fula tryne idag, går Kuriren i bräschen för raka motsatsen.

Om Eskilstuna-Kurirens redaktion bestod av en skock rabiata antisemiter skulle det den skriver vara oförlåtligt men ändå på något sätt begripligt. Nu tror jag inte för ett ögonblick att de är antisemiter; men förutom att vara oförlåtligt blir det då också obegripligt.

5 Responses to Eskilstuna-Kuriren ylar med de antiisraeliska ulvarna

  1. S Öster says:

    Kan inte se vilka konkreta skäl mot en tvåstatslösning som artikeln framhåller. Jag tycker att så länge det finns en hatagiterande muslimsk (eller arabisk) stat inom skjuthåll från Israel så kan man inte överlämna Västbanken till Palestinierna. Av militära skäl måste nog också det smalaste partiet av Israel, dess samariska getingmidia breddas. Det borde kunna ske genom att kompensera araberna ekonomiskt – påståendet att den palestinska marken är så helig som araberna påstår är en historisk efterhandskonstruktion. Muslimerna misskötte ordbruket i P i 1200 år. – Fast när det gäller ek kompensation har man förstås ett problem till. Arabländerna kastade ut 600 000 judar ur arabvärlden efter Israels bildande 1948-49. Ungefär lika många araber (även kristna) påstås ha flytt P 1947-49 – fast sanningen är att arabstaterna uppmuntrade de flesta att ‘fly’. Men låt säga att det i början av 0-talet fanns ungefär lika många judiska flyktingar från arabvärlden (Mauretanien-Irak) som arabiska flyktingar från P. Då tar väl siffrorna ut varandra. Det anmärkningsvärda är att arabvärlden, till skillnad från Israel, aldrig tagit hand om/assimilerat sina flyktingar. Hälsn S Öster

  2. Pingback: Kampen mot terrorismen och lagen om det uteslutna tredje | Hemma hos POS

  3. Pingback: Den ryggradslösa svenska pressen | Hemma hos POS

  4. Pingback: Antisemitism eller ”bara” Israelkritik? | Hemma hos POS

  5. Pingback: Fortsatt ylande med de antiisraeliska ulvarna | Hemma hos POS