Egoister tar ansvar för sitt eget liv

En gång i tiden bodde jag granne med en person som sade sig alltid ha röstat på vänsterpartiet därför att han ”var emot varje form av egoism”. Samme person hade för vana att ställa ut sina sopor utanför dörren och låta dem stå kvar dagar i ända, hellre än att masa sig nedför trappan och över gården till soptunnan. Eftersom soporna luktade illa tog jag dem i stället till soptunnan. Efter att detta hade upprepats några gånger tröttnade jag på det och klistrade upp en lapp på min egen dörr med texten ”Egoister håller rent framför egen dörr”. Inte för att det hade någon effekt, och sedan flyttade jag till Strängnäs och har inte träffat den här killen sedan dess. Men det är alltså det som menas med att ”vara emot varje form av egoism”; det betyder helt enkelt att avsvära sig ansvaret för sina egna sopor.

Eftersom vi bodde i en liten bostadsrättsförening turades vi också om med sådana sysslor som att rensa ogräs och kratta gruset på gårdsplanen. Men somliga skolkade gärna från dessa gårdsturer, och de som skolkade mest var vänsterpartister. Detta är uppenbarligen vänsterns tolkning av honnörsbegreppet ”solidaritet”: att vi andra – vi egoister och vi som inte röstar på vänstern – solidariskt ska göra deras gårdsturer också.

Men vad är det folk i allmänhet menar, när de klankar på sina medmänniskor och beskyller dem för ”egoism”? Oftast just att de struntar i att ta hand om sina egna sopor och annat de borde ta hand om och låter andra ta smällen för deras bristande ansvar. Det är den typ av ”egoism” de oftast råkar ut för, och om vi egoister verkligen vore sådana, är det inte konstigt att egoismen får dåligt rykte. Men nu var ju min granne emot varje form av egoism, så det kan ju inte gärna ha varit vad han menade med ”egoism”.

Nåja, ämnet ”egoism” och skillnaden mellan rationell egoism och den konventionella uppfattningen av egoismen som att leva på andras bekostnad har ju ältats/tröskats/tragglats igenom till leda förr. Men jag kom att tänka på det när jag läste en något besynnerlig insändare i Eskilstuna-Kuriren (1 oktober), där man bl.a. kunde läsa:

Varför beter vi oss egoistiskt? Jo, kanske det känns bättre för stunden då.

Känns bättre bara för stunden? Min replik:

Jag beter mig egoistiskt, därför att jag inser att det är jag som bär ansvaret för mitt eget liv och inte kan vältra över det på andra. Men så finns det de som bara tar detta ansvar stundtals och i alla andra stunder vältrar över ansvaret på någon annan. Och när andra inte tar detta ansvar, som de själva skulle tagit, sätter de igång och klankar på att andra är egoistiska.

Det finns förstås en dold premiss i uttalandet jag citerade – nämligen att egoism innebär att tänka kortsiktigt. En egoist skulle m.a.o. inte vara i stånd att t.ex. planera en karriär eller att lägga undan pengar så att han har något att leva av på ålderns höst, när karriären är över. Men att nämna den premissen explicit är förstås också att inse dess absurditet.

Men om vi egoister nu verkligen vore så kortsiktiga? Ja, då faller det av sig självt att den långa sikten måste lämnas över till de icke-egoister som kan tänka långsiktigt. Ansvaret för den långa sikten måste lämnas över. Och vem ska då ta det ansvaret? Rimligen de som bestämmer här i världen, nämligen politikerna och staten med dess tvångsapparat. Karriärer och pensioner måste då tvingas på oss, eftersom vi inte klarar av det själva.

Men varför skulle då just politikerna kunna tänka långsiktigt och ta över ansvaret för våra liv? Politikernas egen långsiktighet begränsas av att de måste tänka på nästa val och försöka planera att bli omvalda; så vad har de för tidshorisont? En väldigt snäv tidshorisont, betydligt snävare än vad en vanlig medborgare har som, om inte annat, måste tänka på hur han ska klara sig i framtiden oavsett vilket parti eller vilken koalition som sitter vid makten.

För att nu inte tala om att politikerna måste avlönas och att de där långsiktiga programmen måste finansieras (liksom också deras valkampanjer). Skattetrycket blir snart olidligt, och man måste till råga på allt annat skatteplanera (och helst göra det inom lagens råmärken för att slippa råka ut för någon skattesmäll). – Eller om det finns risk för att staten blir totalitär; då bör man i god tid förbereda en utlandsflytt.

Detta får vara nog för den här gången; att älta/tröska/traggla igenom detta till leda ligger varken i mitt kortsiktiga eller långsiktiga egenintresse. De som vill studera mina tidigare tankar i detta ämne kan läsa min gamla uppsats Anti-egoismens historiska rötter.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.