Rökförbud dödar livsglädjen

”Rökning dödar” står det med braskande bokstäver på vartenda tobakspaket man köper. Och ”Rökning under graviditeten kan skada fostret” eller ”Låt inte barnen andas in din tobaksrök”. För att inte tala om hur djäkla impotent man blir av att röka, och hur oförmögen till barnalstring överhuvudtaget.

Men båda mina föräldrar rökte och fick ändå tre barn. Min mor rökte under graviditeten[1]; och jag och mina syskon utsattes för passiv rökning under hela vår uppväxt, fram till 17-årsåldern, då vi började röka aktivt. (Mina syskon har slutat, men inte jag.)

Så hur kommer det sig att vi alla tre fortfarande lever och har hälsan? Jag är född 1942, och syskonen 1944 respektive 1955. Enligt alla varningstexter – och all forskning som lär ligga bakom dem – borde åtminstone jag vara död för länge sedan, eller åtminstone stappla på gravens rand.

Men en sak är säker, och det är att livslusten och livsglädjen sakta men säkert avtar för varje ny höjning av tobaksskatten och varje ny förbudslag som syftar till att driva oss rökare allt längre ut i ödemarken.

Men vad bryr sig våra förmyndare om livslust eller livsglädje, så länge de kan visa handlingskraft och folkhälsomedvetande genom att ge sig på sina försvarslösa myndlingar? De få glädjeämnen vi har i livet väger lätt mot deras maktberusning.

Tillsänt Eskilstuna-Kuriren och Folket.

Bakgrunden till detta är att centerpartisten Anders W. Jonsson på nytt aktualiserat frågan om att förbjuda rökning även utomhus, inklusive rökning på den egna balkongen. Ytterligare ett steg ska tas mot målet att driva ut rökarna i yttersta skärgården och/eller arkebusera dem. Liberalsocialistiska Eskilstuna-Kuriren sympatiserar med målsättningen men menar att prioriteringen är fel: först ska vi se till att folk slutar dricka alkohol. Jag citerar:

I grunden är dock ett utökat rökförbud positivt, även om avgränsningen kan diskuteras, och även om många enskilda rökare känner frustration. (Min kursivering.)

Där ser man vilken roll liberalsocialisterna (eller socialliberalerna, som de kallar sig själva) tillmäter den enskilde. Han är blott och bart en bricka i ett folkhälsopolitiskt spel. Varje enskild, rökare eller icke-rökare, borde känna frustration över detta.

Det har kommit en del vettiga reaktioner på det här utspelet, t.ex. från Sakine Madon i Expressen 17 mars och Oisin Cantwell i Aftonbladet 15 mars.

Naturligtvis är det också läge att rekommenderas Mattias Svenssons bok Glädjedödarna – en bok om förmynderi.

Och så finns det en nätsida som heter World’s Oldest – All Smokers. Det är förstås en överdrift; en och annan har säkert blivit 110 eller mer utan att ha tagit ett bloss i hela sitt liv. Men det här citatet gillar jag:

Mme Jeanne Calment, who was listed as the world’s oldest human whose birth date could be certified, died at 122. She had begun smoking as a young woman. At 117 she quit smoking (by that age she was just smoking two or three cigarettes per day because she was blind and was too proud to ask often for someone to light her cigarettes for her). But she resumed smoking when she was 118 because, as she said, not smoking made her miserable and she was too old to be made miserable. She also said to her doctor: ”Once you’ve lived as long as me, only then can you tell me not to smoke.”

Krutgumma!

Uppdatering 12 juni: Insändaren blev publicerad i dagens Eskilstuna-Kuriren.

Uppdatering 29 juni: Jag fick ett svar i gårdagens Eskilstuna-Kuriren, men jag har ingen lust att käbbla vidare. Jag har annat att tänka på också.


[1]) Hon drack också under graviditeten. Inga kopiösa mängder, förstås; men alkohol under graviditeten är ju också något folkhälsofanatikerna skjuter in sig på. Kanske jag blev alkoholiserad redan i livmodern? (Däremot rökte hon aldrig brass.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.