Om reglerna för anonymt krypskytte

Av gammal hävd har våra tidningars insändarsidor en regel som säger att om man angriper eller kritiserar en namngiven person, måste insändaren undertecknas med fullständigt namn. Anonyma angrepp på namngivna personer tillåts inte. I Eskilstuna-Kuriren gäller den regeln även för kommentarsfälten på nätet: det står klart och tydligt i de debattvillkor som man måste acceptera för att få en kommentar publicerad.

Jag trodde nu i min enfald att detta betyder att jag kan publicera kommentarer utan att behöva befara anonyma påhopp, eftersom jag ändå alltid skriver under eget namn.

Men häromdagen kommenterade jag en insändare som handlade om hemundervisning och om det faktum att de som bedriver hemundervisning i Sverige trakasseras av myndigheterna och väljer att emigrera. Jag påpekade att förbud mot hemundervisning förekom i Nazityskland och att det inte är särskilt liberalt av vår alliansregering att följa Nazityskland i fotspåren. Och då var det  en anonym skribent som kallade detta ”kvalificerat dravel”.

Eftersom kommentaren var anonym anmälde jag den förstås; och här är svaret jag fick:

Jag bedömer inte att den kommentar du rapporterat utgör ett övertramp. Visserligen burdus, men kommentaren riktar sig på din argumentation, inte din person. Du drar paralleller mellan Björklund och Hitler och får nog räkna med mothugg, både anonymt och undertecknat.

M.a.o.: Om någon kallar mig idiot, så måste det undertecknas med fullständigt namn; men om någon ”bara” säger att det jag skriver är idiotiskt, då går det bra att bedriva anonymt krypskytte.

Premissen bakom detta måste väl vara att det finns något vattentätt skott mellan min ”person” och min ”argumentation”. Men hur är detta möjligt? Vad jag tänker är väl rimligen en del av min person? Och min argumentation måste väl komma från mitt tänkande?

Eller har Eskilstuna-Kurirens insändarredaktion någon information om mitt tankeliv som är fördold för mig själv?

$ $ $

PS. Insändaren jag kommenterade (skriven av Stefan Lomner) var införd i Strengnäs Tidning 17 februari. Den har tagits bort från EK/ST:s nätupplaga, så jag kan inte länka till den.

Jag bör också nämna att de enda länderna i Europa som förbjuder hemundervisning är Tyskland och Sverige; och den tyska lagen härrör sig från slutet av 30-talet och har inte reviderats sedan dess.

Och jag har förstås skickat detta till Eskilstuna-Kuriren. Vad jag får för svar står väl skrivet i stjärnorna, eller i sanden.

Mer om hemundervisning hittar ni på Riksförbundet för hemundervisning i Sverige.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.