Utbrytarstat?

Saxat från en inte alltför allvarlig diskussion på Facebook häromdagen.

Någon som är med mig på att skapa ett libertarianskt samhälle i de tornedaliska skogarna för att sedan bryta sig ut ur Sverige?

Först vill jag allt se konstitutionen och diskutera hur utrikespolitiken ska utformas.

Det är jag också intresserad av att veta. Absolut. Enligt mig är det personer som du som ska vara med att utforma sådant.

Jag är nog för gammal för att orka med att skriva en konstitution. Och när jag var yngre visste jag för lite för att kunna göra det.

i

Vad jag funderar över är om inte den här utbrytarstaten skulle behöva en stark försvarsmakt. Det är ju inte säkert att projektet ses med blida ögon i regeringskansliet i Stockholm. Och ska det här lösas på fredlig väg, då blir vi väl tvungna att öppna en ambassad (eller åtminstone ett konsulat) i Stockholm?

Det är m.a.o. vissa svårigheter som tornar upp sig.

ii

Är förresten det här skogsområdet totalt obefolkat? Om inte, kan vi ju få problem med vad vi ska göra med urbefolkningen, hur liten den än är.

Dessutom är ju Norrbotten av tradition ett starkt kommunistfäste. Så om urbefolkningen huvudsakligen består av sossar och kommunister, lär det bli svårt att övertala den att delta i ett radikalkapitalistiskt projekt.

iii

Åter till försvarspolitiken: En möjlighet är förstås att elektroniskt avskärma området. Men hur vi än gör – rustar oss själva till tänderna, hyr in legosoldater, eller sätter upp ett elektriskt stängsel – kommer det ju att bli väldigt kostsamt. Och då blir vi ju tvungna att ta upp väldigt höga skatter.

Om jag skrev konstitutionen, skulle jag givetvis införliva Ayn Rands förslag om frivillig beskattning. Men vare sig skatterna är frivilliga eller ej, måste de ju till för att vi ska kunna försvara oss.

Förhoppningsvis har vi några miljardärer med oss, så skattebördan inte blir så tung för oss fattiglappar. Men var ska vi hitta dessa miljardärer?

Som sagt: Problemen tornar upp sig.

$ $ $

Så vad är det allvarliga i denna inte alltför allvarliga diskussion?

Vi är alla (alla vi som diskuterar sådana här saker på Facebook och förhoppningsvis de flesta som läser denna blogg) intresserade av hur vi ska kunna få till stånd en nattväktarstat. (Alla utom anarkokapitalisterna, som bara är intresserade av hur nattväktarstaten ska kunna saboteras, när den väl är införd.)

Att det här kommer att ta tid är uppenbart. Först av allt måste vi vända på den enormt svårmanövrerade skuta som går under namnet ”allmänna opinionen”. Vi kan ju inte tvinga på folkmajoriteten frihet mot folkmajoritetens vilja! Folk i allmänhet är antingen nöjda med status quo eller också för letargiska för att ifrågasätta status quo.

Att bilda opinion är det stora arbetet. Och det är ingen tvekan om att det går framåt. Allt fler människor läser Atlas Shrugged och slås av parallellerna med vad som håller på att ske i dagens värld. Och den ”österrikiska skolan” inom nationalekonomin uppmärksammas allt mer. Men det handlar fortfarande om en väldigt liten minoritet av världens befolkning. Och jag har aldrig förväntat mig att den allmänna opinionsskutan ska vända under min livstid; frågan är hur många generationer det ska ta.

När skutan väl är vänd, återstår en del praktiska problem (som i vilken ordning välfärdsstaten ska avvecklas, i vilken ordning statliga myndigheter och verk ska privatiseras, i vilken ordning lagarna ska reformeras, m.m.). Den dagen, den sorgen – men jag tror det kommer att bli relativt lätt.

Men människor är otåliga, och frimarknadsvänner är också människor. De söker genvägar. Det är därför de lockas av ”free state projects”. (Det har funnits andra sådana projekt än det jag länkar till, men jag har inte hittat någon information om dem.) Det har överhuvudtaget diskuterats väldigt mycket om huruvida ”secession” är en lämplig väg att gå. (Jag har tagit upp detta i uppsatsen Ludwig von Mises om anarkismen.)

Men, som ordspråket lyder, ”genvägar äro senvägar”. Vad sådana här projekt strandar på är att även en minimal stat (en nattväktarstat) måste ha en statsapparat. Den måste ha polis, försvar och rättsväsende (de tre legitima statliga funktionerna) och förmodligen en diplomatkår – åtminstone så långe andra stater inte också är nattväktarstater. Det tar tid att bygga upp en ny stat från grunden; även en nattväktarstat behöver politiker (om än färre och framför allt klokare än vi har idag); och det kommer att kosta pengar. Och det var förstås just dessa problem som jag satte fingret på i mina debattrepliker ovan.

Det är inte så roligt att säga det, men vi måste skynda långsamt.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.