Skrubbade Kant potatis?

Potatis

Oskrubbad potatis, sådan den ter sig för oss

Jag kan inte motstå frestelsen att driva lite gäck med Immanuel Kant.

Vi vet ju alla (genom att varsebli, subsumera varseblivningarna under för ändamålet lämpade begrepp, och sedan foga samma begreppen till mer eller mindre vidlyftiga teoribildningar) att färskpotatis – utöver att smaka bättre än annan potatis – också är väldigt lättskrubbad. Och vi vet också att den blir mer och mer svårskrubbad, allteftersom sommaren fortskrider, och att fram i augusti är det dags att ta fram potatisskalaren igen.

Men är färskpotatisen verkligen lättskrubbad? Eller framträder den bara som lättskrubbad? Är potatisen i sig lätt- eller svårskrubbad? Ja, det lär vi ju aldrig få veta, om vi ska ta Kant på orden.

Men det är värre än så. Skrubbningen av potatisen äger ju rum i rummet (eller, närmare bestämt, i köket). Och skrubbningen av potatisen går ju till så att man för skrubbaren fram och tillbaka över potatisen. ”Fram” och ”tillbaka” är rumsbegrepp – och skulle alltså, enligt Kant, bara gälla för min åskådning av mitt potatisskrubbande, men inte för skrubbandet i sig, sådant det verkligen är, bortsett från min egen varseblivning och min egen åskådning.

Nu tror jag inte att Kant någonsin skrubbade sin egen potatis. Han överlät nog detta åt Lampe (sin betjänt), eller också hade han en hushållerska. Hade han varit tvungen att skrubba sin egen potatis, hade kanske hans filosofi sett annorlunda ut.

Mer gravallvar nästa gång.

$ $ $

Uppdatering 2016: För dem som missat mina båda tidigare bloggposter om Kant: Kant menade att våra sinnen ger oss korrekt information om verkligheten; de bedrar oss eller vilseleder oss inte, och de gör oss inte heller förvirrade. Men våra idéer om rummet och tiden kommer inte från sinneserfarenheten; de är något som vi s.a.s. lägger till själva för att bringa ordning i det sinnena ger oss. Så låt oss ta honom på orden här och se vart det leder:

Att skalet som ska skrubbas väck sitter utanpå själva potatisen – otvivelaktigt ett begrepp som står för en rumsrelation – är något som synsinnet ger oss besked om. Dessutom ligger det ju i själva begreppet ”skal” att sitta utanpå; det som sitter inuti kallar vi ju för ”kärna” (även om just potatisen inte har någon kärna). Så det är en uppenbar självmotsägelse att hävda att skalet sitter någonstans inuti potatisen – utöver då att det skulle bli väldigt svårt att skrubba bort skalet.

Men det här skulle alltså bara handla om potatisen som den ter sig för oss, inte om hur den är i sig själv.

Nej, jag behöver nog inte säga mer för att hamra in poängen …

 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.