SPF en kraft i tiden?

Min tanke fladdrar från det ena ämnet till det andra – från Platon till det jobbiga med att vara pensionär. Följande insändare från en representant för Sveriges pensionärsförbund (SPF) stod att läsa i Eskilstuna-Kuriren för några dagar sedan:

Jag kan hålla med Owe Nilsson som i sin insändare (den 21/6) påpekar missförhållanden för oss pensionärer gällande pensionssystemet och synen på oss äldre.

Men jag kan inte hålla med om att SPF skulle vara en förening/förbund utan kraft i dessa frågor. SPF har tillsammans med övriga pensionärsförbund gjort en framställan till riksdag och regering med krav om att Bromsen, den automatiska balanseringen slopas, den så kallade normen på 1,6 procent halveras, ålderspensionsavgifter över det så kallade intjänandetaket (cirka 15 miljarder per år) tillförs pensionssystemet, att premiepensionssystemet som fler förlorat än tjänat på avskaffas och att de 245 miljarderna som lånades från AP-fonderna återförs.

SPF strävar också efter att eliminera konsekvenserna för äldre genom att kräva att samhället

• betraktar pensionärer som fullvärdiga medborgare,

• öppnar arbetslivet för pensionärer,

• ser över lagar och regler som drabbar äldre,

• avskaffar åldersgränser i vården,

• garanterar en årlig läkemedelsgenomgång för alla över 75 år.

Vi hälsar alla gamla och nya pensionärer välkomna till SPF, vi är inte en förening utan kraft, tillsammans är vi starka.

Mitt svar:

Idel goda föresatser; men om SPF är en sådan kraft i samhället, måste man ju fråga sig varför dessa reformer inte för länge sedan är genomförda. Jag kan fortfarande inte få tillbaka det jobb jag tvingades lämna för två år sedan, bara för att jag råkade fylla 67. [Se min bloggpost Samvetsbetänkligheter och min nätnattväktare Åldersdiskriminering.] Och de där miljarderna som Göran Persson stal från pensionärerna för mer än tio år sedan är fortfarande inte återbetalda.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.