Strödda kommentarer om Platons Lagarna

(Uppföljare till Platon versus Aristoteles om egenkärlek.)

PlatonJag har läst ut Platons dialog Lagarna i Jan Stolpes översättning, så några strödda kommentarer kan vara på sin plats.

I Lagarna beger sig tre personer – Kleinias från Kreta, Megillos från Sparta och Athenaren – ut på en långpromenad till Zeusgrottan på Kreta. Kleinias har fått till uppgift att grunda en ny koloni och undrar därför vilka lagar som bör gälla i denna koloni. Denna dialog är huvudsakligen en monolog från Athenarens sida; de båda andra säger bara då och då att de håller med, eller ber Athenaren att förklara sig ytterligare.

Det första jag vill säga om den stat och den lagstiftning som skisseras i Lagarna är att den är en ren skrivbordskonstruktion – visserligen en skrivbordskonstruktion företagen under en långpromenad, men i alla fall. Som Athenaren själv säger handlar det om att först skapa en stat ”i tanken” för att sedan genomföra den i verkligheten. Någon ”spontan ordning” i Friedrich von Hayeks anda är det sannerligen inte fråga om!

Och det andra jag vill säga är att det här är en enormt detaljreglerad stat. Bara för att nämna en sak, så menar Platon att staten ska bestå av exakt 5040 hushåll, varken mer eller mindre, och hushållen ska dessutom vara indelade i fyra förmögenhetsklasser, och ifall någon blir bötfälld (och man kan bli bötfälld för väldigt många överträdelser), ska böternas storlek anpassas efter vilken förmögenhetsklass man tillhör. Varför just 5040? Det enda argumentet för det är att 5040 är ett behändigt tal, eftersom det utgör fakulteten av 7 (knappa in 7! på en miniräknare).

Förutom böter så finns det många överträdelser som renderar dödsstraff eller landsförvisning; så t.ex. är gudlöshet belagt med dödsstraff; dock inte för alla; Platon skiljer på gudlöshet som beror på okunnighet eller dumhet och sådan som är förenad med elakhet.

Fler exempel får ni själva hitta, när ni läser boken.

Över nu till Platons syn på pengar. Jag citerar:

Till allt detta ansluter sig också en lag som säger att privatpersoner aldrig får äga guld eller silver, bara mynt för sådant vardagligt utbyte som knappt går att undvika med hantverkare och alla andra sådana som behövs, så att man kan betala lön till lönearbetare, de må vara slavar eller utlänningar. För det ändamålet anser vi att man måste ha ett mynt som är giltigt för medborgarna själva men värdelöst för andra och ett annat, gemensamt grekiskt mynt för fälttåg och resor till andra människor, exempelvis för beskickningar eller något annat nödvändigt statligt meddelande som måste skickas iväg med någon: för sådana ändamål måste staten alltid ha en allmängrekisk valuta. Men om en privatperson någon gång måste resa utomlands ska han först be de styrande om lov, och har han utländsk valuta kvar när han kommer hem ska han lämna in den till staten och få tillbaka motsvarande värde i inhemsk. Kommer det fram att han behåller den för egen del ska den konfiskeras, och den som har vetat om det men inte avslöjat det ska tillsammans med den som hemfört pengarna drabbas av förbannelse och klander och därtill ett bötesstraff som inte värdet på den hemförda valutan. (S. 198.)

Låter det bekant? Valutareglering kallas det för. Och bestämmelserna om ut- och inresor låter faktiskt väldigt mycket som det forna Sovjetimperiet.

Och Franklin D. Roosevelt hade kanske det här stycket från Platon i tankarna, när han år 1933 förbjöd privat guldinnehav i USA. Samma gäller dagens amerikanska politiker.

Men om nu innehav av guld och silver är förbjudet i Platons stat, vad ska de tillåtna mynten bestå av? Såvitt jag förstår måste de vara fiatvalutor – en fiatvaluta för inhemskt bruk och en annan för allmängrekiskt bruk.

Vad användes i verklighetens Grekland, utanför den stat som Platon skapar i tanken? Jag citerar Wikipedia: ”Den främsta myntmetallen var silver men även guld, elektron [en legering av guld och silver], koppar och (sällan) järn användes.” Eftersom Platons tillåtna valutor var fiatvalutor, antar jag att vilken metall som helst kunde ha använts. Järn, tenn, zink, mässing…

Och kanske det är läge att citera Alan Greenspan (på den tiden han hade lite vett i skallen):

En nästan hysterisk antagonism mot guldmyntfoten är en punkt som förenar etatister av alla riktningar. De tycks känna på sig – kanske klarare och skarpare än många konsekventa försvarare av laissez-faire – att guld och ekonomisk frihet är oskiljbara, att guldmyntfoten är ett instrument för laissez-faire, och att vardera implicerar och fordrar det andra. (”Guld och ekonomisk frihet” i Kapitalismen: det okända idealet; min egen – för en gångs skull helt legala – översättning.

Jag vill väl inte kalla Platon hysterisk; men någon anhängare av guldmyntfot var han inte; inte heller någon anhängare av laissez-faire (om nu någon skulle ha trott det). Han var etatist.

Platon var också emot ränta:

Inte heller ska man deponera pengar hos någon som man inte litar på, ej heller låna ut mot ränta, eftersom det ska stå låntagaren fullständigt fritt att inte betala tillbaka vare sig ränta eller kapital. (S. 198.)

Så över till hur Platon anser att äktenskapsmarknaden ska regleras:

När en tjugofemårig man har sett sig omkring, själv blivit sedd av andra och tror sig ha funnit någon kvinna som passar honom och lämpar sig för gemensam barnalstring, oberoende av vilken familj hon tillhör och när han finner henne, ska han gifta sig, men det måste alltid ske innan han fyller trettiofem. (S. 233.)

Och vad händer om man har fyllt trettiofem och förblir ogift?

Men om någon inte frivilligt lyder föreskrifterna utan beter sig så avvikande och asocialt i staten att han är ogift när han fyller trettiofem, då ska han böta årligen [olika bötessummor för de olika förmögenhetsklasserna]. Dessa böter helgas åt Hera [äktenskapets gudinna]. Försummar man betalningen ett år blir man skyldig det tiodubbla beloppet, som drivs in av gudinnans skattmästare. […] Där har vi det ekonomiska straffet för den som inte vill gifta sig, men han ska också förlora all aktning bland de yngre, ingen ungdom ska lyda honom i något avseende om det går att undvika. (S. 235.)

För kvinnor gäller andra åldersgränser gäller; de ska gifta sig mellan sexton och tjugofem års ålder. Vidare i Platons text:

”Min pojke!” säger vi alltså till en son av goda föräldrar. ”Du måste ingå ett äktenskap som vinner erkännande bland kloka människor. De skulle råda dig att inte undvika äktenskap med fattiga och att inte söka speciellt efter äktenskap med rika. När allt annat är lika bör man alltid föredra den fattigaste flickan och gifta sig med henne. Det blir nyttigast både för staten och för de båda hushållen som förenas. Ty jämvikt och proportion är tusen gånger bättre för dugligheten än något extremt.

Varken Kleinias eller Megillos avbryter Athenaren här, men själv vill jag gärna avbryta och fråga hur de rika ska kunna få sina döttrar bortgifta, ifall detta råd konsekvent följs. Men det kanske är en petitess…

Man ska sträva efter att få lugna och städade svärföräldrar när man vet med sig om att man själv är hetsigare och bryskare än lämpligt i allt man gör; den som har motsatt kynne ska ingå en förbindelse av motsatt art.

Så om man själv är lugn och städad, ska man skaffa sig svärföräldrar som är hetsiga och bryska!

Allmänt gäller om giftermål ett enda ord: var och en ska ingå det äktenskap som gagnar staten, inte det som är behagligast för en själv.

Gemeinnutz geht vor Eigennutz!

Av naturen dras man alltid till den som är mest lik en själv, vilket leder till att hela staten råkar i obalans i fråga om både tillgångar och karaktärer: det är just detta som leder till det som vi vill undvika i vår stat men som drabbar de allra flesta stater.” (S. 233f.)

Nu börjar den här bloggposten bli lång, så jag återkommer senare med fler strödda kommentarer.

Annonser

4 Responses to Strödda kommentarer om Platons Lagarna

  1. Daniel says:

    Knappast förvånade med tanke på den pythagorean [eller hur det nu stavas] han var. Numerologin, äktenskapet som en osjälviskt institution enbart avsett för avel, dualismen (rik vs. fattig; lugn vs. hetsig, osv), helgningen av Hera [obs. att denna är den primära anledningen till att böterna skall tillfalla hennes tempel] allt kommer från Pythagoras.

  2. Ett annat skäl till att det ska vara just 5040 hushåll är att den siffran är lätt att dividera med 12.