Ayn Rand om fraktionella reserver

Igår natt, innan jag gick och lade mig, bläddrade jag lite i 100 Voices: An Oral History of Ayn Rand, och till min stora besvikelse hittade jag ett stycke som visar att Ayn Rand var för ”fractional reserve banking”. Det står i intervjun med John Ridpath (s. 352ff). De ”objektivister för falskmynteri” jag polemiserat mot har nu den främsta auktoriteten på objektivismens filosofi på sin sida: hon var också en ”objektivist för falskmynteri”. Intellektuell hederlighet fordrar att jag redovisar detta obehagliga faktum, så jag har uppdaterat min uppsats Varför ”fractional reserve banking” bör förbjudas: citerat intervjun med Ridpath samt kort förklarat varför jag fortfarande inte accepterar resonemanget.

Annonser

2 Responses to Ayn Rand om fraktionella reserver

  1. ”Men låt oss då anta att varenda människa faktiskt accepterar ”fractional banking” – så att förfarandet är frivilligt hos alla parter. (Det antagandet är orealistiskt, för jag skulle aldrig acceptera det, och inte heller George Reisman. Men för all del, vi är båda dödliga, så när vi båda har dött…)”

    Jag kände mig tvungen att kommentera det här:
    Men Per-Olof, nu råkar det vara så att vi lever med Fiat-valuta, även om du nu uppfattar att det hela skedde med tvång?? Vad är det du och Reisman opponerar er emot?

    Vidare så menar jag ur filosofisk synpunkt att detta ekonomiska system fungerar utmärkt, då människan kan ha tro på ett sådant system.

    MVH
    Magnus

  2. Ja, det är sant att vi lever under ett system med fiatvaluta – vilket faktiskt betyder att vi lever under ett system av falskmynteri. Det finns två saker jag i korthet vill nämna om detta:

    1. Det nuvarande systemet med fiatvaluta, vars värde urholkas av inflationen, kan bara sluta på två sätt: Antingen slås inflationsbromsarna till, och vi får en depression; eller också kulminerar inflationen i hyperinflation, och då blir valutan helt värdelös. Och med den penningpolitik som idag förs av regeringar och centralbanker är faran för att något av detta händer överhängande. Det enda som egentligen förvånar mig är att det inte redan skett.

    2. Övergången från metallisk valuta (guld och/eller silver) har skett gradvis. Under en period fram till första världskriget rådde guldmyntfot (den var kanske inte 100-procentig, men det var ändå guldmyntfot). Och den avvecklades inte i ett enda slag; man började med att övergå från riktig guldmyntfot till något som kallas ”gold exchange standard”, som innebar att endast staten innehade guld. Och sedan gick det vidare, tills valutans koppling till guldet helt och hållet försvann.

    Både Mises och Rothbard skriver om det här. Mises tar upp det i slutet av ”The Theory of Money and Credit”, och Rothbard i ”What Has Government Done to Our Money”.

    Och vad gäller punkt 1 ovan anser jag att den bästa framställningen ges av Reisman i ”Capitalism: A Treatise on Economics”.